Uncommon Sense – Theo

I veckans avsnitt av Biohackpodden har vi med oss Theo från Uncommon Sense.

Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.

Vi är glada att kunna meddela att vi nu har lanserat både en Telegramkanal och en tillhörande diskussionsgrupp för alla som är intresserade av biohacking, hälsa och att optimera sitt välmående.

Transkibering Uncommon Sense – Theo

Vi är glada att kunna meddela att vi nu har lanserat både en telegramkanal och en tillhörande diskussionsgrupp för alla som är intresserade av biohacking, hälsa och att optimera sitt välmående. Se länk i avsnittsbeskrivningen. I veckans avsnitt av Biohackpodden har vi med oss Theo från Uncommon Sense.

Idag med Theo från, och nu är jag ju jävligt dålig på engelska så därför får du istället säga ditt företags namn så att det blir rätt och korrekt. Yes, Uncommon Sense. Osunt förnuft hette det innan Uncommon Sense.

Men sen fick du förnuft nog att byta till engelska. Ja men precis, det blev ganska snabbt som det blev internationell publik. När jag började med FASTA så glädjade jag in en massa amerikaner framförallt först.

Jag tror att jag alltid har tänkt så att varför ska jag egentligen, jag är ju bra på engelska, varför ska jag bara prata till svenskar när många svenskar kan ju engelska också. Så, bara inkludera fler så. Men på Instagram heter du Osunt förnuft fortfarande va? Om jag inte har det helt rätt.

Du har fel. Jag har fel? Jag hette Osunt förnuft men jag bytte det till Uncommon Sense Fitness. Just det.

Det var ju tråkigt att hälle fel direkt. Det är okej, vi vet ju att det här var lite på volley snabbt så. Men vem är Theo? Vem Theo är, jag kan ju säga för det första här precis innan inspelningen så efter att jag har tränat ben så passade jag på att ta lite sol och en bastu värvat med tillhörande kalldusch.

Och så mini mediterade jag lite, tog lite lion’s mane, mushroom, en kaffe och en snus så att jag är biohackad och klar för det här samtalet då. Men Theo är, jag kallar det jag håller på med nu för att sammanfatta det på något sätt som holistik bodybuilding. Och det man gör då är att bodybuilding, naturlig bodybuilding, träna och bygga muskler är en del, det är en hörnsten i ett större arbete på sig själv liksom.

Så jag använder den processen, alltså jag tycker det är kul, men jag drar många paralleller från vad jag ser med mig själv med träningen och hur jag jobbar på mig själv i hela livet. Och den historia som du kanske, jag tror att du vet lite om och kanske kommer fråga mig mer om är att för att dra den väldigt kort så var jag ju totala motsatsen till den jag är idag. Jag hade problem med beroenden och depression och ångest i lång tid tills jag verkligen slog i botten och fick panikångest.

Du får fråga mig mer om det men det var en resa därifrån när jag tvingades ändra på mig själv och sen dess har jag aldrig tittat tillbaka. Och nu jobbar jag på mig själv och andra brukar jag säga. Jag känner igen lite grann det där, nu ska det ju inte handla om mig, men just när du säger beroende och panikångest.

För jag har en väldigt tydlig bild av mig själv, eller ett tydligt minne av mig själv. Det är när jag går ut från min lägenhet och ska cykla till jobbet och bara sätter mig ner. Kanske inte fullräckligt panikångest men åt det hållet, jag känner bara fy fan, det blir så mörkt.

Och det är en av de få gångerna som jag bara sätter mig bredvid min cykel och bara sitter och bara känner att det här är fucked up, liksom allting. Och då hade jag varit inne i ett alkoholmissbruket kanske, de brukar säga 6-7 år men de sista 3-4 åren var mörka. Men hur uttryckte sig ditt beroende? Jag brukar försöka, det är roligt, jag tror bara för att jag är så öppenspråkig, det kan låta som att det är värre än det är.

Men jag tror att många män i min generation, ungefär, jag är 32 nu för att jag är 92, har en liknande situation. Jag hade inte riktigt ett stort beroende utan det är mer tendensen till att distrahera sig och flyktbeteenden. Vad säger man, pleasure over purpose som jag nu har vänt på vill jag tro, purpose over pleasure.

Alkohol, absolut en av dem, men du vet, cannabis, alla lata alternativ, äter mycket skräpmat för att det är gott men också för att det är enkelt. Vänder på dygnet, gamer, tittar på tv-serier, bara allt sånt här för att distrahera sig från livet egentligen. Jag hade varit vilsen länge och hade en ganska svår uppväxt med dålig relation med föräldrarna men också med en autistisk bror.

Det var en svår situation där. Jag har en komplex historia som jag har tänkt igenom mycket nu. Men helt enkelt i vuxen ålder eller ungvuxen ålder då var det egentligen mycket så här, alla jobb eller något jag pluggade var egentligen bara för att man måste göra något.

Men jag var helt vilsen. När man inte kan hitta någon mening då distraherar man sig med sådana här saker. Det nådde en kulmen när det var flera saker.

I kombination med att jag under flera år bara har misshandlat mig själv med de här dåliga vanorna. Jag är vilsen, jag har pluggat journalistik och insett att det här vill jag inte göra. Jag är fortfarande ledsen för ett gammalt förhållande som jag inte har släppt helt.

Jag kollar på världen och tycker att allt är skit och så får jag den här första panikångestattacken. Det är där allt vänder i mitt liv. Mitt liv är väldigt tydligt före och efter om du förstår det.

Jag kopplar allt till att efter panikångestepisoden som där gick jag in, det var när jag äntligen hittade i mig att jag måste konfrontera det här. Det här är så brutalt, jag kommer att ta livet av mig annars. Jag hade trott att jag var i sitsen att jag hade velat checka ut det innan.

Det känns som att man har en fiende inuti sig och inser att det här går inte, det här är för mycket. För att försöka vara kort och koncis med det, jag utsatte mig själv för att jag har utsättningsterapi. Jag insåg att jag behöver lite av en break men jag kan inte bara sitta inne för

då kommer det vara mitt liv.

Antingen checka ut som jag sa, eller så kommer jag vara en zombie som gömmer sig för allt och alla. Efter tre, fyra månader av att vara sjukskriven på halvtid, det är ett kundservicejobb jag hade som ett tillfälligt jobb. Till slut fick jag inte panikattacker längre men jag var fortfarande väldigt sliten men då plötsligt i ett väldigt bra mentaltillstånd.

Jag trodde att det var slut, jag gjorde bort mig, det går inte. Nej, det var inte det efter det här som har känts som en evighet. Då började jag testa och äta lite bättre och träna en chans.

Fick positivt svar på det så snabbt att jag visste att det är det här jag ska gå nu. Jag har haft episoder, för att man är en person med komplex bakgrund där man mår lite sämre. Men ingenting som liknar det förra.

Det har varit en framgångshistoria sen dess. Har du svårt att förhålla dig till vissa saker nu i dag också? Du kan känna att även vissa positiva saker som man gör kan gå överstyr och bli ett beroende. Jag jobbar väldigt mycket och jag har vissa saker för mig som jag behöver göra.

Ibland kan jag känna att det har gått lite överstyr för jag får lite skam och skuld om jag inte gör de här sakerna. Det kan jag känna igen mig lite grann i att det här är en beroende släng som ligger kvar. Men den är ändå mer positiv lagd än negativ.

Men den är osund egentligen. Du har ingen aning om hur rolig tajming du har med att säga det här. Jag bespelar ingen roll varför.

Jag fick en miningsvacka i slutet av förra året. Inget stort, men jag avvandlade ner som du säger. Man kände sina måste och jag kände att jag inte riktigt levererade på några sätt.

Jag hamnar ibland i en situation där jag måste reset, ta ett steg bakåt, vila lite och nu är jag redo att köra igen. Jag avslutar alltid året med min julfasta. Det är lite som en mental och fysisk reset för året som kommer.

Jag lyckades verkligen ge mig själv väldigt bra momentum. Jag har mått väldigt bra, jag är väldigt glad och produktiv det här året. Men det går nästan överstyr.

Det är som du säger, vi är positivare. Det är ändå inte som att jag gör det för att fly någonting nu, om du förstår. Det är mer att man känner ett behov av saker att leverera.

Men precis igår, det var första kvällen sedan året har börjat, när jag inte hade några måste kvar. Men jag märkte hur min hjärna sa, vad är nästa grej då? Men då fångade jag mig själv. Nu var det dags att ta den här stunden och faktiskt bara vara lite.

Så igår passade jag på att meditera lite extra. Så det var kul att du tog upp det. Ja, men just det där att man direkt, nu fick jag en timme över.

Då gör jag detta och så är man igång. Det gör ingenting att jag inte gör någonting nu i två

timmar. Det kanske jag behöver.

Det är ett smärtom på det stora hela. Jag tror för mycket för män, men för alla. Särskilt i det här samhället, när produktivitet är så himla förknippat med att man är värd något ungefär.

Jag jobbar mycket med män runt min ålder, som ofta är entreprenörer också. Och jag ser den här tendensen att det som är produktivt här och nu, det som producerar någonting nu, det måste göras. Men ett litet mindsetskifte som jag har jobbat med själv och med mina klienter, är att om jag tar mig tiden och sparar batterierna och varvar ner lite och skjuter upp något.

Det är ju inte att skjuta upp av lathet, utan det är att skjuta upp för att om jag tar de här stunderna ibland så kommer jag på det stora hela kunna vara mer produktiv. I stället för att man bränner ut sig helt och bara, nu måste jag backa jättemycket istället. Det är en bra tanke.

Jag jobbar mycket med mindset då. Det är väl där du börjar någonstans. Jag tänkte att du nämnde fasta, och det här tycker jag också är lite intressant.

När vi pratar lite om synkronicitet och hela den biten. Så nämnde du fasta och att fasta är viktigt för dig. Det får du gärna berätta mer om.

Men det som är lite synkat i det hela, det är att bara för någon dag sedan så la jag ut på Instagram och frågade om några hade kört torrfasta. Det var inte jättevanligt. Jag tror inte att jag fick någon som hade sagt att de hade gjort det.

Jag själv testade några gånger för ett par år sedan att köra torrfasta. 24 timmar torrfasta och sedan har jag tappat det. Men jag har en tanke på att jag ska försöka återigenföra det på någon form av månadsbasis.

Innan inspelningen så nämnde du just torrfasta, att det är någonting som du ägnar dig åt. Lite allmänt om fasta, men jag vill även berätta mer om torrfasta för det är intressant. Absolut.

Det är roligt för torrfasta har inte varit min favoritgrej att göra. Den enda tjejen jag har varit i ett förhållande med under den här tiden, Uncommon Sense. Hon höll på mycket mer med torrfasta än mig.

Jag tyckte hon var galen. Jag är så van vid att vara extrem med saker jag gör i jämförelse med att fasta. Just på den punkten var jag såhär, okej, hon gör det där mer än mig.

Men jag är ändå så, när jag håller på med fasta, jag vill åtminstone ha lite erfarenhet med en sån sak. För det har jag inte gjort på ett tag nu. Men jag kan berätta om den första för att det är en lite kul historia också.

För att det har att göra med din förra gäst som du hade. Jag har lärt mig att fasta och prövat saltvattenfasta i det jag gör mest. För att om man ska fasta och dricka vatten så kan man lika gärna ta salterna tycker jag.

Det underlättar. Det förstör inget om man vill få utan fasta så att säga. Men då när jag insåg det var shit, det är några som torrfastar så dricker ingenting och flera dör.

Jag trodde man dog då. Och då är jag såhär, det här måste jag testa. Jag snusar fortfarande och dricker kaffe.

Men en intention, jag kallar det inte nyårslöften utan intentioner, är att faktiskt reducera kraftigt hur mycket jag gör det. Jag har gjort lite för mycket ursäkter för att luta mig på det. Men när jag gjorde den första torrfastan, poängen är att då använde jag det här mycket mer.

Och så är jag en torrfasta. Utan vatten, utan mat, utan kaffe och snus. Jag åkte ut till ett sommarstuga som min familj har.

Och jag pushade det. Vi har en bastu där. Jag gick in i bastun hur mycket som helst.

Jag har aldrig gjort det här. Jag har sett dem vara rädda. Jag vet inte om jag dödar mig själv.

Men det sjukaste var att när jag väl kom till tredje dagen, eller egentligen dagen innan, så mådde jag väldigt bra. Det var förvånansvärt lätt. Till och med till den graden att när jag väl skulle bryta den och hade kokosvatten som jag aldrig hade smakat.

Det har en lite speciell smak som man ofta behöver vänja sig i. När jag drack det då, min instinkt var att jag ville spotta ut det. Det var rätt chockerande för mig att jag kunde gå tre dagar utan vatten och torka ut mig extra med bastun och ändå känna så. Men den här första torrfastan, jag blev nästan så hög när jag bröt den för att det är en sån kick.

Både resetten som faktiskt sker rent fysiskt, men jag tror det där med att göra något som kändes läskigt och man trodde aldrig att det skulle gå. Så det kändes nästan som att jag gick på någon superstark simulant. Jag var nästan manisk fast jag hade den här självmedvetenheten om att shit vad bra jag var.

Shit vad kreativ jag blev. Men då träffade jag, jag hade blivit inbjuden till ett event där lite influencers och sådana var inbjudna. Och då träffade jag Pernilla där som var din förra gäst.

Och sedan dess, om jag ska avrunda det med torrfasta just om du vill fråga mer om någon annan fasta. Så jag har väl gjort det här kanske, just torrfasta kanske tiotal gånger totalt för inget. Sedan har jag gjort lite, jag har insett att det finns lite nyans.

Att jag har gjort det ibland sen jag ska jobba. Och det här med stimulanterna som jag ändå har förlitat mig lite på som jag säger. De ska ju bort om jag torrfastar.

Så jag har gjort det kanske att jag börjar dagen med att ta ett glas saltvatten. Tog en espresso och en snus liksom och sedan torrfastar resten av dagen. Så att det inte blir en sån här svartvit, det blir en torrfasta men inte en totalt torr liksom.

Det blir inte 24 timmar utan. Jag har inte heller gått, jag har gått 24 timmar och det tycker jag är

tillräckligt liksom. Alltså det roliga är att med all sorts fasta, även med vattnet.

Det är ju på något sätt när man kommer lite längre än så som det oftast lossnar. För det är som att kroppen accepterar på något sätt. Jag får tydligen inte det här, ingen idé att gå runt och begära det för mycket.

Jag tänker också just det där med torrfasta innan vi släpper det. Det finns ju också så här, det finns ju den torrfastan också där man faktiskt inte heller duschar. Så gjorde jag den första då för att vara tydlig.

Jag bastade och sen tog jag bara en handduk som var dessinerat och torkade av mig. För att det är väl det, just det där med när man kör torrfasta. Då duschar man så blir kroppen så extremt duktig på att ta in vätska via huden.

Och det är ju också intressant att ställa sig den frågan. Att bara säga, vi tar in ganska mycket via huden också. Så då kan man ju börja fundera på, vad gör jag med min hud? Men det får ju alla göra för sig.

Såklart, men det är väldigt intressant. För jag gjorde förutom att jag dök där kokosvattnet. Det här var på hösten i Sverige, så det var kanske 10 grader i vattnet.

Jag dök även i då. Jag dök ifrån en brygga och så simmade jag och gick upp på stranden. Och det var så sjukt, för jag hade hört om det där med att man tar upp genom huden.

Och verkligen, shit vad snabbt jag blev torr när jag kom upp. Man blir som en svamp. Men jag tror inte man kan ersätta helt och dricka genom munnen med huden.

Men uppenbarligen kan man ta in en del. Och det sista jag vill säga om det här med salterna. Jag var i Grekland ett år.

Och då fastade jag inte en torr fasta, men så hade jag en punkt där jag hade lite dipp. Så gick jag i vattnet och så insåg jag, shit saltvattnet. Jag fick värsta energin just av det vattnet också.

Så det är coolt, man upptäcker mycket när man experimenterar med sådana saker. Men hur ser det fast ut annars? Var det en av de första grejerna som du anammade när du började bli medveten? Eller började inse att jag inte kan leva så här? Hittade du det fort? Jag började med kost och träning. Och jag var väldigt stolt över hur snabbt jag ändå byggde en bra rutin och förståelse.

Jag fick snabba resultat med tanke på hur totalt jag negligerat allt vad gäller sånt innan. Och sen så börjar man följa lite typer. Shit, jag kanske inte är så himla… Alltså det finns mer här, kallbad och fasta och allt möjligt.

Så jag var nyfiken egentligen på allt sånt där. Och så råkade jag, jag var med i en kör. Zero8, en av de bästa manskörerna i världen får man säga.

Shoutout till Zero8. För det var en bra tid också i mitt liv. Men nu har jag inte tiden längre.

Men vi brukade gå, vi hade köröl hette det då. Jag dricker knappt någon öl nu längre, men det gick efter. Och så hade det varit en coach, en kanadensare, och jobbat med oss.

Och så hörde jag bara när jag pratade med honom just då. Han bara säger, when I’m fasting, så här i förbifarten. Så började jag fråga honom sen bara, varför fastar du då? Och han bara, nej men jag tror det finns många hälsofördelar.

Men det var också så att när jag var liten var vi så fattiga att det var som en strategi ibland. Och det där gav mig en tankeställare för att jag hade en små uppväxt på många sätt. Men inte vad gäller just materiellt och mat på bordet.

Så där var jag såhär, shit jag måste pröva det bara för den sakens skull. Och det här var då kanske drygt ett år in, knappt ett och ett halvt år in på den här resan. Och det första jag gjorde då, det här är roligt för många när de testar fasta.

Jag testade en 24 timmars fasta. Men jag var såhär, jag ska testa fem dagar direkt. Och så hittade jag under den, så hittade jag när jag gjorde research medans.

Så hittade jag det här med att saltvatten hjälper liksom. Och jag hade nog bara tänkt göra en fem dagars fasta. Men sen blev jag så fascinerad när jag började läsa på om det.

Så jag testade allt möjligt sen liksom. Flera 48 timmars fastor. Jag gjorde liksom back to back 48 timmar och bara åt en gång mellan typ tre stycken.

Jag tog en månad och åt varannan dag. Jag tog en månad och jag åt bara en gång på morgonen. Och sen dess, jag har hittat typ vad jag gillar nu liksom.

Mina favoritfastor är två och ett halvt till fem dygn. Sju och ett halvt dygn är det längsta jag gjort en gång, det är saltvatten. Men jag kom fram till att i alla fall för mig och mina syften och den kroppskomposition jag rör mig i också.

Jag har ju oftast ganska låg kroppsfett. Alltså även när jag bulkar som jag gör nu, jag rör mig ändå inom ett spann. Jag är knappast tjock liksom.

Och då när jag gjorde sju och en halv dag kom jag bara fram till att de där två extra dagarna fick jag inte ut så mycket mer av. Så jag gillar fem dagar än lite längre. Men två och ett halvt dag, 60 timmar ish.

Det är den kortaste långa fastan som är mest bang for your buck, brukar jag säga. 60 timmar? Alltså två och ett halvt dygn av anledningen att, du vet det blir så lätt med fasta 24 timmar, 48, 72. Men jag tycker bara att det blir lite awkward ibland när man börjar och slutar en.

Och 60 timmar, jag säger därför ungefär 60. För poängen är lite att, då kan du som äta middag en dag. Sen är det bara att nästa dag äter du inte, nästa dag äter du inte.

Och sen bryter du fasta någon gång på förmiddagen kanske. Så det handlar mer om dagar när du tar bort av ätande. Eller det som jag kan lite störa mig på, att många pratar om det här med 16 eller 18 timmars fastor.

Och jag kan störa mig lite grann att när folk gör dem, 24 timmar är väl ändå okej. Men man tappar, bryter du en fasta efter 16-18 timmar, då tappar du egentligen allt med den. Tycker jag då.

Jag är inte jättepåläst, men i min värld känns det någonstans att efter 16-18 timmar, det är då hälsofördelarna börjar. Och då bör du äta var 16 timme. Då har du bara inte ätit, mat, vila är ju alltid bra.

Och det är alltid bra att inte stoppa i sig saker. Men du missar precis när kroppen börjar reparera sig själv. Jag är ju verkligen som en coach och jag ser mig som en lärare också.

Jag har ju verkligen hittat min skola och mina verktyg jag använder till saker och ting. Så jag håller med dig om att jag ser inte ens den här fasta. Det andra engelska begreppet som finns är time restricted eating.

Hur kan du kalla det fasta om du ändå äter varje dag, tycker jag. Men det har sina fördelar också, men det är lite annorlunda. Jag håller helt med dig.

De är massiva och direkta fördelarna från en enskild fasta. Då tycker jag också att du måste gå längre än så. Men på sikt kan du vara bra för insulinkänslighet och såna saker.

Samt att jag tycker bara att vi som lever i ett rätt strukturerat samhälle nu. Det är en ganska bra strategi för många att äta en rimlig mängd mat. Jag har mina åtta timmar jag äter emellan och man gör det till en vana.

Det är ganska svårt att äta för mycket. Samt att jag gillar också, nu när jag bulkar igen. Det är ett nödvändigt ont för mig för mina träningsmål.

Jag har fått så hög metabolism i det här laget. Jag måste trycka på så mycket. Men jag gillar bara att skippa frukost som egentligen 16-8 fastan är.

För att jag är lite mer produktiv ändå. Folk gör inte den kopplingen. Många tänker att man får energi av att äta.

Men det är på sikt. Du lagrar ju den energin. När du just har ätit så är kroppen så här.

Nu måste jag gå in i rest and digest mode. Egentligen när du är hungrig så är du hungrig på action. Du är mer fokuserad.

När du säger en sån sak. Jag har så mycket tankar om en sån grej. Jag håller med dig.
Jag skiljer typ på den periodiska fastan och långtidsfastan. Jag gillar båda men de är olika saker

för mig. Det är olika resultat, olika mål och olika uppbyggnad.

Träning är en stor del av dig också. Det går också lite grann om man ska prata fasta och bodybuilding eller fitness. Det har ju inte lirat så bra ihop förr.

Nu har vi haft Tobias i podden också som gillar fasta och är en stor bitig kille. Intressant, honom får du tipsa mig om för jag vet inte vem det är tror jag. Jag älskar honom.

Väldigt intressant person. Hur har du tacklat det? Alla får ju gå in och kolla på din Instagram så ser man ju att du har gjort precis som när man tänker en chipskropp så såg du ut förr. Och nu är du en väl tränad, snygg kille.

Så var det. Och så har du ändå fasta. För mig går det lite grann.

Det lirar inte riktigt i min värld. Jag förstår det. Det är roligt för bodybuilders är väl de som är mest rädda för att inte äta och tror att de ska bli katabola och tappa muskler direkt.

Och det var ju jag också såklart när jag började med det. Men jag har ju fått tillräckligt med mileage med det här för att se att för det första, när man fastar, om man inte skulle börja på något orimligt låg kroppsfettsprocent så man tappar egentligen inga muskler. Och om man bara lite har sunt förnuft som är min grej då att varför skulle kroppen, vi lagrar fett av en anledning.

Jag brukar kalla det food in the fridge. Det finns mat som man äter nu för energi. Nu går du över det, då lagrar du det i den metaforiska kylen, kroppsfettet.

Och det är ju framförallt därifrån kroppen vill ta energi när den inte får utifrån. Varför skulle kroppen gärna bara, jag får inte energi, låt mig katabolisera den enda kraften jag har för att gå och hämta mer mat, musklerna. Men det går definitivt såklart emot att lägga på muskler.

Först när jag hittade farsan var det som att det var fokuset. Jag tränade ju, men jag märkte att, för jag försökte hitta sätt att till exempel göra en 48-timmas farsa i veckan och göra progress i träningen. Men jag märkte att det var svårt att lägga på muskler.

Jag kunde liksom öka mina nummer i några stora övningar för att det inte bara är muskelmassa. Det är liksom hur effektiv är du på rörelsen? Kan du rekrytera nervsystemet bra? Och sådär liksom. Men som jag säger, jag har en väldigt utmyslad skola och allt det här, så jag periodiserar det.

Så från slutet av sommaren så slutar jag med de allfasta och bulkar liksom. Så har jag den här julfastan på fem dagar, som jag har gjort sedan 2019. Den blir effektivt som en liten mini-death under bulken.

Men sen nu så är jag tillbaka till att bulka. Och sen så framåt våren, då kommer jag börja gärna med en femdagarsfasta igen. Och så kommer jag börja äta mer periodiskt fasta lite strykterna.

16, 8 eller 18, 6 ungefär liksom. Slänga in några till fastor. Sen under sommaren så har jag lite annorlunda mål med min träning.

Tränar kanske inte för att liksom bli större just då. Och då fastar jag av andra anledningar. Det är ett medel för mig att duffa också.

Men jag gör det ju av andra anledningar. Så sen gör jag det lite på volley under sommaren, så som jag känner för det. Men som du ser, det är absolut, det går stickigt där med att lägga på muskler just nu liksom.

Men det sista jag säger är att det här är ju bro science. Det här har vi ingen vetenskap på. Men folk spekulerar om det kanske till och med på sikt hjälper.

Om du kollar mina träningsresultat under det här året så är de väldigt bra. Och folk anklagar mig för att ha steroider mycket online nu när jag har större följare och sånt. Vilket är roligt liksom, en lustig grej att vänja sig vid.

För att jag vill absolut inte göra det. Men det har ju uppenbarligen inte, det är det minsta man kan säga. Det har uppenbarligen inte kommit i vägen i det stora hela.

Om vi ska avrunda lite grann med ditt klientsnack. Du kör mycket klientsamtal, vilka är det som kommer till dig? Och vad för typ av hjälp ger du helst? Vilka ska höra av sig till dig som du kan hjälpa bäst, om man får säga så? Absolut, det är skysst. Det är en intressant vinkel på frågan så att säga.

Jag vill ju tro att, jag brukar säga när man är som jag. Som är väldigt holistiskt lagd, jag är spirituell, allt möjligt. Jag är inte bara en PT, och det tror jag märks på sättet jag pratar så.

Men det är ett träning, jag fokuserar på dem, jag säger body, mind, soul. Att vi fokuserar på allt. Och när man är någon som jag så tror jag att, om man intuitivt bara känner att jag som behöver styra upp mig i allmänhet, bland annat med träning och kost och sånt.

Den här killen, jag klickar verkligen med vad han snackar med, jag känner igen mig. Jag vill ju tro att jag kan hjälpa alla de personerna, helt oavsett så. Men sen kan jag ju se i praktiken att jag jobbar framförallt med män som är runt min ålder, faktiskt på sista några år, äldre ofta men också yngre.

Ganska ofta entreprenörstyper. Eller som har den ambitionen. Jag tror att grejen med mig är också att jag är absolut kunnig vad gäller själva träningen och dieten, att komma på en plan.

Men ganska ofta så handlar jobbet med mina klienter om att låsa upp lite psykologiska och emotionella knutar som hindrar en från att göra jobbet man vet att man borde göra. Vi snackar om beroenden och sånt. Så ibland så jobbar jag med några som har mycket under kontroll men de behöver bara lite vägledning.

Vad ska jag göra egentligen? De är väldigt lätta att jobba med. Det är bara så här, ge planen

och så exekutera dem och så stämmer man av lite och sånt. Det är lite som en lyx nästan, som vissa personer kan unna sig om du förstår.

Men den som behöver mig mest tror jag är någon som kan känna igen sig i min gamla situation. För jag visste nog med mig, mitt gamla jag, att jag har mycket potential men fan, jag vet inte vad jag ska göra av allt. Jag har en dålig sits, jag mår inte bra.

Jag har ju blivit den jag hade behövt där så att säga. Så jag hoppas det är lite tydligt vilka personer jag skulle jobba med. Det här är ju intressant.

Är det svårt att hitta de typerna av kunder eller är det svårt att få dem till det? För jag kan ju köpa någonstans att de som vill bli entreprenörer eller är entreprenörer, jag tror att den personens typen förstår värdet med att optimera sig själv. Den här andra personen kanske inte förstår värdet med att optimera sig själv och då blir det ju också så här, hur hittar de till dig? Eller hur hittar du dem? Jag gör ju videos på Youtube och content på Instagram. Så det är ju ändå många som resonerar och klickar.

Men det är ju roligt som du säger, att det är så lustigt för det här med alltså ju längre man kommer i sin självutveckling så förstår man sådana saker som du säger, värdet i att investera i något som man kanske inte ens tekniskt sett måste ha för att komma fram. Men man förstår att det är en hävstång, jag kommer fram snabbare om jag gör det. Medan många som inte har kommit riktigt så långt försöker ju snåla lite så att säga.

Uncommon Sense – Theo

Transkibering Uncommon Sense – Theo

Lämna ett svar Avbryt svar