Träning & kreativitet med Johannes Cullberg

Johannes Kullberg, och då tänker jag, jag brukar alltid fråga mina gäster vem personen i fråga är, men jag tänker att i det här fallet så bör ju om man inte har levt under en sten eller om man är min pappa så bör man ju veta vem du är och det vore ju också rätt onödigt att du berättar för min pappa vem du är för han kommer ändå inte lyssna på det här. Nej, det är sant. Lite onödigt.

Men jag kan fråga dig det här istället. Man ser det ganska, som du sa innan vi började prata lite grann också, att du är ju rätt offentlig som du är, men kan du känna någon skillnad? Vad är skillnaden om du berättar så då? Vad är Johannes Kullberg Instagram och vad är Johannes Kullberg mer privat? Finns det någon skillnad där eller är du ganska liksom transparent och ditt riktiga jag är det man ser eller finns det någonting där som du? Jag skulle säga så här att det jag visar är absolut mitt riktiga jag. Sen brukar jag höra att jag är gladare när jag inte är på Instagram för folk kan tycka att jag ser liksom så här lite sammanbiten eller arg eller lite så här butter ut eller något sånt där.

Jag fick en t-shirt av min dotter som nu står grumpy old man när jag fyllde år här nu. Det är den vanligaste kommentaren att jag skrattar ganska mycket och jag har lätt till det men är väldigt seriös på Instagram. Men det är för att jag pratar om, tycker jag, viktiga saker och är ganska fokuserad när jag pratar.

Känner du att du får bättre genomsnackskraft om du är liksom arg eller vad man ska säga sträng eller liksom rakt på sak? För det finns ju också just sociala medier, det man ser trenda mycket i sociala medier är ju humor. Du har liksom inte försökt dig in på den liksom att det kanske inte känns rätt då? Jag försöker att köra precis så som jag är utan något. Jag pratar om det jag känner för, jag pratar på det sättet som jag är bekväm och trivs med.

Så jag skulle inte kunna göra mig till eller göra någon annan version av mig själv och jag är inte intresserad av det heller utan jag är intresserad av att förmedla kunskap och att väcka intresse hos så många som möjligt. Jag tittar inte på sociala medier själv mer än någon gång för om jag har total idé att torka för att se om jag hittar någonting som kan inspirera mig. Annars håller jag mig rätt långt borta från det där.

Jag tycker det är rätt toxisk miljö. Just nu säger du också om idé att torka och titta på andra. Det här kom ju över ganska nyss och jag vet ju, sen får du välja själv om du vill besvara det eller inte.

Men jag såg att det var någon dåre där ute som kanske då tyckte att du hade kopierat vissa saker riktigt för rakt av. Jag vet inte om du har gått ut och besvarat det någonstans eller om du känner att det är tramsigt. Jag såg faktiskt den grejen också för det är en person som har gjort en total grej av att försöka hitta fel hos mig och även hos andra hälsoprofiler.

Jag tycker det är så ofantligt trist och patetisk inställning. Där jag dessutom i de första inläggen som jag gjorde i den stilen skrev exakt vem jag hämtade inspirationen från men han väljer ju såklart att inte visa det. Så att nej jag bemöter inte sånt.

Jag är 51 år gammal, den där personen är tillräckligt gammal för att inte egentligen hålla på på det där sättet. Men tyvärr så funkar ju algoritmerna så att du får mycket spridning om du håller på med hat eller kontroversiella saker och vissa har då valt att göra det till sin grej att angripa andra. Antagligen för att de har lite för lite fantasi eller för lite självförtroende eller självkänsla för att få stå för något eget.

Så att jag bemöter inte sånt överhuvudtaget. Och det är ju samma sak där också. Om han då anklagar dig för att du har kopierat någonting så använder han ju ditt content för att skapa eget konto.

Så det blir ju samma sak som han kritiserar. Det är ju liksom lite modus operandi på alla sociala medier. Ser man någonting bra då gör man någon variant eller någon modell på det som man tycker fungerar.

Och så gör alla. I början när jag började med det här då gjorde jag det utan att anvisa källan vilket ju inte är okej men då kunde jag ingenting om sociala medier. Men nu idag så skriver jag källan om jag skulle göra något sånt men det är ytterst sällan jag gör det.

Men om vi går till det här brinnet då. Som du nämnde nu precis då att du vill sprida kunskap, väcka användare och skapa intresse. Varför detta brinn? Har det alltid funnits ett sånt brinn i dig även innan du var 15 år? Hade du det brinnet för 15 år sedan när du var lite yngre och kände att nej men fan vad folk äter dåligt? Eller har det också kommit med tiden och lite mognad och lite ålder? Den här liksom känslan av att vilja folkbilda och att var i helskotta är vi på väg.

Det har ju kommit ju äldre jag har blivit. Det är väl också när man blir förälder och man liksom börjar tänka på lite mer saker än sig själv. Intresset för hälsa har funnits sedan jag var liten.

Först var det liksom styrketräning för att jag är lång och väldigt smal liksom så jag försökte lägga på mig muskler. Och kosten kom ju senare när jag började jobba med dagligvaruhandeln i Sverige och utomlands. Och bara såg liksom herregud vad är det som pågår och lärde mig det här spelet hur man faktiskt medvetet luras.

Och då liksom då blev jag förbannad. Och det var därför som då kände jag liksom det här går ju inte. Och folk känner inte till, förstår inte hur det fungerar.

Och då kände jag att det här måste ju någon prata om. Hur tydligt är det alltså? Hur tydligt kunde du se att man luras eller liksom är chef i den dagligvaruhandeln? För det kanske man inte pratar jättemycket om ändå. Ser man en tydlig agenda då om man säger så när man

jobbar i den branschen? Eller är det någonting som man utläser mellan raderna under flera års tid? Är du en hög chef vilket jag var då ska man ju vara relativt korkad om man inte ser det.

Allting handlar ju om att sälja så mycket som möjligt. Och det gör man ju egentligen i alla vinstdrivande företag. Problemet är ju inte bara dagligvaruhandeln utan det är kanske snarare ledet innan matproducenterna, de stora globala matproducenterna eller jag ska inte ens kalla det för mat.

Men de stora producenterna av ultraprocessad liksom skräpmat som säljs i hela världen. Där är det ju oerhört tydligt att det de producerar och säljer handlar enbart om att maximera vinst. Jag har jobbat med de här bolagen globalt.

Jag har också många vänner som har arbetat där och där det kan vara liksom hur ska vi få glassförsäljningen att öka till exempel? När äter man inte glass? Ja men frukost, okej. Hur kan vi få in glass till frukost? Och då liksom skapar man en stor kampanj kring det här, kopplar på PR och liksom kommer in i nyheterna och visar att det faktiskt är ganska mycket, att det kan vara ganska billigt, att det är gott som tusan och att man kan få vissa näringsämnen från glassen. Och liksom så här bullshit som passar rätt många som tycker att det är jättegott med glass och nu säger de ju på tv att det här verkar vara en bra grej liksom.

Så att ja, det är mycket skit som pågår och nu var det ett extremt exempel men ändå. Har du någon gång kommit över att det finns någon äldstjäl där som har något eget exempel på det? För jag vet att jag läste hennes bok för några år sedan, hon, ex-frun till Petter Stordale, men jag har glömt vad hon heter tyvärr. Och i den boken då beskriver hon i alla fall en händelse att det var någon av de här, en av de här tio största i USA som samlade alla matproducenter och vi måste gå ihop och bestämma ihop att vi inte får använda majsserap tror jag det var i våra produkter.

Och det här var slutet av 90-talet tror jag. För det här kommer liksom folkhälsan i USA komma att bli fackta och vi kommer att liksom, vi bidrar till att de dör liksom. Har du själv upplevt någon sån aktion eller att det liksom finns någon sån människa? Nej, jag vet, boken hon pratar om där det kommer från Salt Sugar Fat av Michael Moore, men den typen av förslag röstas ju väldigt snabbt ner för att nästa argument är, men det här är ju så extremt lönsamt, vad ska du ersätta med som kan göra att vi tjänar lika mycket pengar? Nej, när man inte har det så faller det där förslaget, men det jag har märkt är ju att det finns till exempel väldigt många Ica- handlare som jag har jobbat mycket med genom åren som är fantastiska, som har väldigt mycket ryggrad och väljer att plocka in lokala alternativ, kanske går ifrån det centrala assortimentet från Ica i vissa kategorier och försöker verkligen att göra ett bra jobb.

Så det finns många personer där ute och man ska vara tydlig med också att det är inte så att chefen för Coca-Cola eller för Unilever eller Pepsi är liksom onda människor, de har ett uppdrag och det är att maximera vinst. Det är ju snarast hela marknadsekonomin som är skev där det handlar om att maximera aktieägarnas vinster oavsett vad det kommer på bekostnad av. Det är klart att det säljer mycket bättre med läsk, snacks, skräpmat och det är extremt billigt att

tillverka, ja men då gör man det.

Det dumma där är som du säger också att man glömmer bort informationen och folk köper det som nyttigt och man tappar kunskapen. Man kan inte förbjuda att tjäna pengar men någonstans hade man kanske velat öka kunskapen kring farorna med det. Ja framförallt så tycker man ju att regeringen, alltså politiken, borde ju gripa in och faktiskt sätta ner foten som man har gjort i vissa länder.

I Mexiko när jag var där senast så har man ju infört varningsetiketer på samma sätt som vi har på cigarettförpackningen och har de åttafältade svarta oktagoner där det står då innehåller mycket kalorier eller mycket salt eller mycket fett eller vad det kan vara som varningsetiketer. Och det är skitbra för då ser man direkt på förpackningen och behöver inte vända på den. Om den har fyra sådana så kanske jag inte ska ta den.

Det var inte därför jag bjöd in dig för att prata om mat. Det som jag tyckte var intressant när man gick in på din hemsida och kollade lite grann vad du har för olika föreläsningar och ser vad du brinner lite grann för och sånt där och som jag själv tycker är ett intressant ämne är när man kollar på att träning är bra men just att du fokuserar på träning och kreativitet. Och då har jag själv en tanke på vad kreativitet och skapande är.

Men jag vill bara höra vad din take är. Varför denna föreläsning? Varför är kreativitet så viktigt för dig? Jo men det är för att jag har jobbat också länge både som företagsledare och inom företagshälsovård. Så jag har jobbat med väldigt många stora företag och sett hur många människor som arbetar i företag som är på så låg nivå av sin prestation.

För att de a. fysiskt inte har förmågan och b. ledarskapet sen kanske inte är helt hundra och se att man inte har hittat modellen för att få ut och kanske få runt personalen som är motiverade. Men framförallt är ju om vi tittar på den fysiska förmågan så har ju många en så låg syreupptagningsförmåga till exempel att de får kämpa med att faktiskt hålla sig vakna på jobbet åtta timmar om dagen. Det är liksom utmaning nog.

Så den produktiva tiden kanske är fyra timmar och så får de betalt för åtta. Det blir väldigt dyrt. Så det är liksom mer åt ett företagande håll liksom att du tänker att, är det den liksom taken? Nej men det är ju ett, jag pratar ofta ekonomi när det handlar om företag för att de ska förstå hur mycket pengar det finns att satsa på medarbetarnas hälsa.

Och fysisk aktivitet, träning, det är ju någonting som inte bara ökar din prestationsförmåga utan det gör dig också mer intelligent, det gör dig lättare att lära, du utökar ditt minne. Alltså det är bara positiva fördelar. Du blir en lugnare, behagligare person, du minskar dina stressnivåer.

I princip allting som du är ute efter kan du verkligen få positiva effekter av med fysisk aktivitet. Så att det används så lite i svenska företag idag är ju liksom ekonomiskt vansinne. Det som jag fastnar för är det här just när man tänker då, för man låser in sig litegrann så att när man

pratar om kreativitet så pratar man dels om hur konstnärer skapar någonting och man tänker liksom åt det hållet.

Eller så kommer man in, som du, jag är helt med på det du säger, håller med dig med företagande och pengar och liksom att öka en prestation. Och jag tror att man kan tappa lite folk när man pratar i de delarna, för det är inte alla som har kanske en position på jobbet där och så. Jag förlåter mitt jobb, jag går på ett lager och plockar varor och gör bra grejer och använder tid med tillvaron och sånt där.

Eller håller på och målar eller gör någonting sånt. Men när man börjar förstå att om jag blir kreativ då kan jag faktiskt, det är först då med träning som gör att jag blir mer kreativ, då kan jag också börja skapa mitt eget liv. Jag tycker att det är en viktig punkt att alla har den möjligheten att ditt liv är ju faktiskt någonting som du själv skapar och kan du då få en bättre kreativitet till det genom träning, då är det ju fantastiskt bra.

Jag är helt enig med dig och som sagt eftersom jag föreläser mycket för företag och företagsledare också så blir det ju lätt den ingången. Men om jag tittar på mig själv så har jag liksom, jag är beroende av träning. När jag inte tränar så blir jag en ganska hemsk person.

Jag blir grinig, gnällig, deprimerad och det är ju rätt hemskt att vara med. Min fru skickar ju iväg mig att träna om jag är för tråkig helt enkelt för jag kommer tillbaks glad och lugn. Och apropå kreativitet, det jag gör varje morgon är ju att jag tar en promenad och är ute i skogen eller här är på stranden och det är då idéerna kommer.

Det är inte när jag sitter vid skrivbordet och håller på och nöter eller svarar på e-mail, det är inte då kreativiteten är igång. Utan just när man är ute och går och rör på sig, får in frisk luft och så vidare, då händer det grejer. Kan du känna till det här eller var det en sån läge själv att du kände när du jobbade där i dagligvaruhandeln, kände du själv någonstans eller var det bara så att du kände, kom tanken att jag måste skapa om mitt liv, jag måste göra något annat.

Var det en utstuderad plan? Först jobbade jag för en tysk dagligvarukedja som heter Lidl och jag jobbade och byggde upp det i Belgien, Holland, Tyskland och sen byggde jag upp det i Norge och Danmark. Där kände jag efter ett tag att jag håller på att bli en ganska hemsk människa. Det var ren självbevarelsedrift att jag kände att jag måste ut härifrån och då tänkte jag att jag aldrig mer skulle jobba i den branschen.

Sen när jag fick egna barn typ tio år senare, då startade jag min egen dagligvarukedja för att jag kände att ingen annan kommer göra det och jag vill ha en plats där jag kan gå och handla, där allting är schysst, där någon behöver gå och tänka utan allt är fixat med det här kunnandet och ansvaret så att folk ska kunna känna sig trygga. Jag kunde inte vara kvar, jag tjänade ohemult mycket pengar på Lidl men jag gick ner 80% i lön och kände att det var enda sättet att bara lämna. Om man kopplar det tillbaka till träning, hur stor del hade träningen i de här besluten att göra? Hade du kunnat taga de här besluten utan att du hade ett intresse av träning? Kan du koppla ihop de två grejerna eller hade du kommit till den insikten om du inte

hade tränat? Jag kan säga såhär att i alla punkter i livet när jag har mått dåligt är det för att jag har slutat att träna.

På Lidl t.ex. så tränade jag väldigt mycket men när det börjar bli jättestressigt eller jobbiga saker, att man var tvungen att verkligen lägga mycket timmar och sånt där, då brukade jag sluta med träningen och det var det dummaste man kunde göra. När jag hade gjort det några gånger då använde jag allt annat kan jag boka av men inte träningen och det gjorde att jag kunde hålla mig mycket lugnare och ta bättre beslut. Så träningen för mig har varit helt avgörande för att fungera som människa.

Vilken som helst träning, vad förespråkar du där? Om man tänker kreativitetsmässigt nu då, vad fungerar bäst enligt dig? Vad ska man satsa på om man har ett tajt schema men vill ändå få igång sin kreativitet? Vad skulle jag då satsa först på? Först och främst så måste det vara träning man tycker om. Gillar man den inte så blir den inte av så det är det grundläggande. Men sen tittar man rent biologiskt så skulle jag rekommendera någon form av konditionsträning för att få upp pulsen och syresättningen.

Jag själv tycker det är skittråkigt. För mig är det styrketräning och kampsport. Jag har hållit på med kampsport sen jag var sju till kanske fyrtiofem och det finns inget som jag blir så lugn av som att få slåss.

Men även styrketräningen har varit jätteviktig men rent forskningsmässigt så är det konditionsträning 30-40 minuter några gånger i veckan. Jag tycker också att det är roligt att du säger att ingenting gör mig så lugn som att slåss och så står du och skrattar att du är en gammal sur gubbe och så våldsbelägen så det känns ju som att du är en svinhärlig person. Ja det här med kampsport som du vinner på och det tycker jag också är intressant för ni som håller på med kampsport.

Jag är inte jättesportig av mig men det jag tycker är finast i kampsport och som jag vet att många har med sig från det är just det här mentorskapet. Är det också någonting som du tar med dig in i ditt privatliv, in i ditt företagande att man ska ha mentor och vara en mentor att det är en viktig del för att också personutveckling att man verkligen trycker in den tankesättet i kampsport? Bra fråga du har tycker jag. Ja det skiljer lite på vilket kampsport det är men framförallt japanska kampsporterna är ju oerhört mycket kring respekt och att man hjälper andra men även generellt så är ju bra kampsportklubbar oerhört trevliga att vara i för de äldre tar hand om de yngre man hjälper dem som är nya och så vidare.

Och det är någonting som där fick jag med mig från att jag var liten från min pappa att man ska alltid hjälpa de svaga och så det har jag jättestarkt i mig men för min son som är tolv så känner jag ju också det här med hur bra kampsporten är för han är en tajmboksastare hur bra det är för honom och hur fin han blir mot yngre och andra personer som inte är lika kanske fysiskt duktiga eller vad det nu är för någonting så jag tror det är en oerhört viktig egenskap som säkert finns i andra sporter också jag är för dålig på bollsporter för att kunna uttala mig så. Men just det med mentorskapstänket för det är liksom så jag tycker att det är så fruktansvärt

för pratar man med en entreprenör så förstår de liksom så här ja men jag behöver en mentor och så behöver jag också vara mentor åt någon för jag behöver båda delarna för det är först då som jag kan börja få den här riktiga utvecklingen i mig själv för man får ju också fruktansvärt stor utveckling att vara mentor till någon annan det ger ju nästan mer utveckling än tvärtom. Verkligen och jag tycker det är fruktansvärt roligt att idag få hjälpa yngre personer med alla de misstagen som jag har begått så de slipper göra dem och att få ta del av deras tankar och idéer som ju är en helt annan generation än vad jag är men jättespännande de är uppvuxna med helt digitala och tänker på andra sätt så det är minst likagivande för mig.

att snacka med de här ungdomarna eller unga vuxna. Kan du komma på någon upplevelse du fått när du pratade med någon? Jag är 41 så jag tycker fortfarande att jag är 28 men när man pratar med någon som är 25 så tänker man fy fan vad jag har mycket att lära här så kan man liksom plocka upp. Har du någon sån sak som du bara det här var nytt för mig eller vad är det här för något? Kanske den här liksom både naiviteten och oräddheten som jag tycker kan vara otroligt viktig men inom områden som jag är mycket mer försiktig inom så kan man känna att de har det så naturligt och det tycker jag är jäkligt spännande.

Till exempel med digitalisering. Jag har ju pratat om sociala medier och såna här saker och hjälpt unga företag och personer och samtidigt så är de så sjukt vassa på många områden så att jag verkligen har lärt mig minst lika mycket där. Men så just där tycker jag framförallt att jag har lärt mig mycket.

Sen tror jag det viktigaste jag kan förmedla det är väl också hur jobbigt det är när det går åt pipan och att man måste fatta att det handlar inte bara om att ta in cash, bygga ett bolag, sälja och rulla i miljonerna för det är väldigt få som lyckas med det utan att liksom förbereda sig för att det kommer vara en tuff tur. En tuff resa och att kunna hantera motgångar och lära sig att se att motgångar kan vara en väldig tillgång. Mer ett amerikanskt perspektiv där som jag tycker vi i Sverige behöver bli mycket bättre på.

Och prata lite mer öppet om sina fackabs. Verkligen, verkligen. Jag är själv där jag är på grund av mina egna fackabs så det finns mycket där.

Men hur mycket lär du dig av dig själv då? För du är ju inte gammal på Instagram, ditt konto är väl ändå inte så många år egentligen. Fyra år. Fyra år.

Och du har tränat hela ditt liv och varit intresserad av hela den. Alltså du har ju haft mycket grundkunskap. Men hur mycket har du lärt dig av dig själv om man säger så då? I och med att du har växt på Instagram och sociala medier.

Nu är jag inte så jätteintresserad av vad du har lärt dig av sociala algoritmer utan jag är mer intresserad av vad har du lärt dig i hälsa och kost och välmående bit. Tack vare att jag började med sociala medier i september 2020 så blev jag tvungen att liksom skaffa en certifiering som kost och hälso coach för att jag hade väldigt mycket kunskap men jag fick ofta frågan där. Vad har du för bakgrund då? Jag var personlig tränare och så vidare men tack vare det fick jag ju

utbilda mig och sen i och med att kraven höjs hela tiden på att det man förmedlar ska verkligen vara äkta så jag läser oerhört mycket forskning.

Och det gör ju att jag konsumerar mycket mer information än vad jag skulle ha gjort annars så att jag får ju en press på mig att hela tiden vara up to date med forskning och lära mig det senaste och liksom ha tentaklarna ute så att det är skitspännande så att jag tycker att väldigt mycket av min kunskap har kommit från frågor, utmaningar, tankar från mina följare. Har ditt välmående ökat också med den kunskapen som du får genom att läsa på? Ja, för att gå tillbaks till din första fråga där hur jag lever kontra verklighet och sociala medier så försöker jag ju som sagt att leva verkligen som jag lär så att idag är jag ju i mitt livs absolut bästa form och jag har som mål att varje år bli biologiskt yngre nu. Åtminstone tio år till men helst mer än så och tack vare att jag hela tiden experimenterar, mäter, följer upp, testar så kan jag använda mig själv och också mina tusentals klienter som jag har som experiment för att se att det jag pratar om verkligen fungerar.

Känner du dig yngre? Dels så här, jag har gått ut öppet också med att jag ska bli 130 år och då ska jag inte bara bli 130 år utan jag ska vara frisk tills jag blir 130 år. Och så vill jag se ung ut så det är ju en viss, jag kommer också från mode och skönhetsbranschen så jag har ju en viss utseendefixering såklart i det. Hur tar folk när man pratar om att man vill bli biologiskt yngre? Hur mycket fåfänga är det i det? För det finns ju, nu tror jag inte att du är där men kan du ändå känna att det finns en risk att det liksom slår en lite grann åt huvudet att man blir lite för extrem i tankarna och man liksom låser sig lite så att det blir lite så här manus.

Bra fråga också. Det är ju väldigt många som jobbar inom hälsa som lätt kan få ätstörningar och liksom bli helt låsta vid utseende. Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker om att försöka se så bra ut som jag kan och ibland min fru tycker att jag är liksom extrem.

Skillnaden tror jag är också vad man lägger i, om man mår bra, om jag gör mina val för att jag mår bra eller om jag gör dem för att jag har ett krav på mig att jag ska se ut på ett visst sätt.