FRAKTFRITT – VID ORDER ÖVER 499 SEK
I detta avsnitt av Biohackpodden gästas vi av psykologen Daniel Ek och pratar om relationer och hur viktigt det är för hälsan
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.
Då kör vi med Daniel Ek. Innan du berättar lite mer om dig så tycker jag att just den yrkesgrupp som du tillhör, jag har en svärfar också som har jobbat i ungefär samma yrke som du gör. Och det är någonting med, nu har vi bara pratat lite grann, men det är ändå någonting med er sätt, er utstrålning och er efterträngsamhet som jag gillar och inspireras av.
Tack så mycket. Jag har hört det förut och det är spännande. Vem är Daniel Ek? Jag är en person som är väldigt nyfiken på människan och hur vi kan skapa mer hälsa, både fysiskt och psykiskt.
Det här tog mig in till psykologin. Jag jobbar som psykolog sen 2007 och går väldigt mycket i olika kurser och utbildningar för att vidareutbilda mig. Jag tror att det finns väldigt många saker där ute som hjälper oss till mer hälsa.
Så jag vill inte låsa fast mig vid en sak utan verkligen ta in så mycket som möjligt. De senaste åren så har jag väl två områden som har intresserat mig mest, vilket är stress eftersom det är någonting som verkligen påverkar mig och de flesta av oss på globala sätt om man säger, både fysiskt och psykiskt. Och sen så har jag intresserat mig för relationer eftersom det också är någonting som påverkar oss globalt.
Så det är de två områdena som har specialintresse. Och sen har jag varit väldigt intresserad av trauma och anknytning och allting som handlar om relationer och kärleksrelationer och hur man kan reglera sitt nervsystem brukar jag prata om. Hur kan jag komma in i ett läkande form av nervsystem som är mer det här lugnorosystemet som vi känner det som.
Just det, med hjälp av hur ett relations… Ja, hur kan vi få så kallad medreglering av andra människor. Hur kan vi pingponga varandra ner i närvaro och ett läkande nervsystem istället för att vi pingpongar stress och press och man ska vara någon och man ska ha status. Och liksom den här stressen som finns i samhället att jag ska vara någon, jag måste vara någon för att vara älskad.
Men om vi tänker efter de som är närmast oss, våra närmaste vänner, de skiter ju fullständigt i ofta om jag är framgångsrik eller om jag är speciell på något sätt. De vill bara veta vem är Daniel och vad känner du, vad är viktigt för dig och så vidare. Så hur kan man vända på den här steken som många, inklusive mig själv, hamnar i, mycket i sociala medier att man ska vara någon så hamnar man i någon form av stress.
Men för mina närmaste behöver jag inte vara någon. Så vem är det jag ska vara någon för? Den här stora publiken som jag aldrig kommer träffa ändå? Det kan också vara så att vi har haft en tanke med ett huvud. Jag har en annan fråga som jag ska ställa snart.
En fundering eller någonting jag har funderat ganska mycket på sista åren, nu har jag släppt den funderingen lite grann, men just ett tag så tänkte jag väldigt mycket på att, inklusive mig själv, att det är väldigt vanligt att du agerar på ett sätt. Det är din omgivning som bestämmer på vilket sätt du själv ska vara. Förstår du hur jag menar? Nu är jag ju tatuerad, så med mina tatueringar så har jag en omgivning som har sina tankar och fördomar över det.
Om det blir fel så kan det nästan bli att jag börjar göra handlingar utifrån vad min omgivning bestämmer sig för vad jag ska göra för någonting. Ja, verkligen. Vi är så otroligt påverkade av den miljö vi befinner oss i, men också de relationer vi befinner oss i. Det är otroligt spännande att vi tror att vi är en enskild agent som går omkring här i världen, men egentligen så är vi mer som ett öppet såll och vi är väldigt påverkbara från omgivning och människor och allt möjligt.
Vem är man egentligen? Det är svårt att hitta det inre, för man blir påverkad redan när man ligger i magen. Ja, exakt. Vad intressant.
Men om vi börjar, för det är så att man benar ut litegrann. Vad är relationer då? För man tänker relationer, men då kanske man tänker sambo eller pojkflickvän, kompisar. Men hur långt sträcker sig ordet relationer egentligen? Vilka bör man räkna med där? Ja, man tänker utifrån ett hälsoperspektiv så kan man ju säga att de viktigaste relationerna är de närmaste och de starka relationerna.
Men man ser även att bekantskaper och ytliga relationer är också viktiga på det här viset. Till exempel, säg att jag bor i Stockholm, säg att jag ska flytta till Malmö och jag känner inte en kotte där för att jag har bara tio supernära vänner här i Stockholm och that’s it, det är mitt nätverk. Så då är jag ganska sårbar om jag ska flytta någonstans.
Så då är det svårare att hitta jobb, kanske svårare att hitta lägenhet, svårare att hitta nya vänner och så vidare. Så att man ser att ytliga relationer är också viktiga, men på ett annat sätt. Det ger mig möjligheter, medan de nära relationerna, om de är goda, då har de ett starkt avtryck på hälsan, på fysiologi och på vår mentala hälsa.
Så de spelar egentligen störst roll, men sen spenderar vi en massa tid på jobb eller studier eller vad det kan vara, någon sysselsättning om man har det. Säga sju timmar på jobbet och träffa kollegor då som är, stressa mig på ett eller annat sätt. Vi har inga bra relationer, det är kanske någon konflikt till och med, då kommer jag gå och ha en förhöjd stress konstant.
Och tvärtom då, om jag har väldigt goda relationer på jobbet, säga att min bästa kompis är på jobbet och jag har många positiva interaktioner i möten, då kan man ju säga att, då ser man i studier att blodtrycket sänks och om jag utsätts för någon stress så svingar jag tillbaka till balans mycket snabbare till exempel. Så alla relationer påverkar såklart även grannskapet, hur jag bor, vilka jag bor omkring och hur det känns i grannskapet kan påverka. Men absolut tydligast är de här starka relationerna som har den största påverkan på oss.
Det där med grannskap blev intressant, nu ska jag säga en sak som har hänt i mitt privatliv ett
och ett halvt år sedan. Det var inte en granne, han bodde tre hus bort, men för att ta min bil som jag använde på dagarna så stod den parkerad bredvid hans hus. Han gillade inte mig av en anledning, jag känner inte honom, men han hade sina fördomar över mitt utseende och attackerade mig en dag på grund av att han tyckte inte att sådana som jag skulle vara nära hans bostad.
Även fast min bil stod parkerad på en parkeringsplats som jag hyr. Det störde honom i alla fall. Varje gång jag gick till bilen så orkade jag inte träffa på den här mannen.
Jag är inte konflikträdd, men nu har jag bråttom, jag måste göra det där fort, jag måste komma iväg. Jag orkar inte träffa på honom för då blir det en massa onödig konflikt. Nu är jag ganska tålig för sånt, men det påverkar ändå mig på något sätt.
Jag fick säkert lite högre blodtryck eller lite högre anspänning i min kropp, även fast jag inte mådde dåligt av det just då. Så det är något som över tid hade säkert kunnat paja till ganska rejält. Jag har bra ekonomi, jag har bra hälsa, men sen är det en relation som är riktigt dålig.
Det kan vara någon nära i familjen, det kan vara i relationen till partner eller till ett barn. Det kan räcka för att vi ska bli totalt utslagna och utmattade. Relationer kan ha väldigt stor påverkan, både på det positiva och det negativa hållet.
Och det här stöds också av forskning då, eller hur hittar man de här grejerna? Det är väldigt spännande att det finns otroligt mycket forskning på det här, som den här största studien Harvard Study of Adult Development, där man har följt, jag tror det är 200 män i Bostonområdet har man följt i 80 år. Det innebär att de var unga när de påbörjade den här studien. Så har man tagit jättemycket data, man har tagit blodprover, man har intervjuat dem, man har intervjuat deras anhöriga, man har gjort hjärnskannningar och massa rådata, fysisk och psykisk data.
Och sen när man sammanställer det här och tittar på vad är det som ska korrelera starkast med både fysisk och mental hälsa och långt liv, så är det entydigt starka goda relationer som man hittar. Och då ser man att starka goda relationer korrelerar starkare med fysisk och psykisk hälsa än vad till exempel rökning gör, hur mycket man röker, hur mycket man dricker, hur mycket man motionerar, hur mycket pengar man tjänar, vilken status man har, vart man bor någonstans. Så det här är den absolut starkaste kopplingen som de kan se.
Så det är ganska häftigt och det här ser man också i de här blue zones där människor lever längst, att de har väldigt starka sociala nätverk och träffar samma människor åter och åter igen. En gemenskap och frekventa möten med samma människor. Så att det inte är nya, nya, nya, nya, nya, nya människor hela tiden utan någonting som ofta skapar den här känslan av trygghet, sänker blodtrycket och mening är att man har relationer över tid med människor som man kan lära känna.
Så motsatsen är att det kommer in någon ny person, det har man sett också i studier, att när
man har personer som sitter vid ett bord, man mäter deras blodtryck, så kommer det en ny person in i rummet så höjs blodtrycket hos alla och pulsen tillfälligt. Så det är som att vi reagerar när någon ny människa kommer in och vi blir kanske lite vaksamma, vi behöver kolla av om vi kan lita på den här eller inte och så vidare. Det är de här ganska primitiva reaktionerna som finns kvar när vi levde i stammar och vi var tvungna att veta vilken var fiende, vilken var vän och så vidare.
Det har inte hänt så mycket i fysiologin sedan dess, det finns kvar i oss. Jag har två saker jag ska säga, men jag tar det viktigaste först. Det måste ju ändå någonstans finnas någon form av positivitet att träffa nya människor också.
Annars blir det stagnerat, tänker jag, att gruppen behöver nytt och fräscht blod. Men kanske inte jätteoftare, men att man inte blir för selektiv. Ja, verkligen.
Jag tänker speciellt nu som vi lever i filterbubblor så får vi inte så mycket ny information utan det blir samma, samma. Och då kan vi missa väldigt viktig information om vi inte tar oss ut från vår filterbubbla. Så nu kan det verkligen vara problematiskt att man inte träffar nya människor om det är akut viktig information som behöver komma fram.
Men som du säger, jag tror inte i den utsträckningen som om man lever i en stad här som jag har i Stockholm så hela mitt område här är ju i princip människor som jag inte har sett tidigare. Det kommer nya ansikten hela tiden. Till och med i min trappuppgång, det var någon jag träffade här för någon dag sedan.
Han sa, hej, vad heter du och hur länge har du bott här? Jag har bott här i 20 år. Och jag har bott här i 14 år och vi har inte träffats förut. Det är bättre att jag går ut och tar en cig med två kompisar än att jag går och tränar ensam.
För tandläkaren så är det många som tycker det är jobbigt. Så då har man tittat på hur stressade blir människor och hur mycket smärta upplever de när de går till tandläkaren. Och då har man sett att samma typ av behandling, om en person går själv till tandläkaren så upplever den mycket mer smärta än om en kompis följer med.
Men det är exakt samma behandling. Och en annan studie som också är ganska spännande då står en försöksperson framför en lång trappa så det är många trappsteg och sen ska den skatta hur många trappsteg det är till toppen. När den är själv så skattar den kanske 120 trappsteg skulle jag säga.
Sen tar man en kompis, tar en annan försöksperson som har med sig en kompis och den skattar då signifikant lägre. Kanske skattar den ungefär 80 steg. Och så gör man det upprepade tillfällen med olika individer så ser man då att de här grupperna skiljer sig.
Har man med sig en kompis så ser man ljusare på den här. Det är inte så många trappsteg som jag måste gå. Det känns lite lättare helt enkelt.
Vi tar utmaningar, vi klarar utmaningar mycket bättre när vi har en kompis med oss. Men just det här med träning, det har man också sett om man tränar versus om man leker men man har samma fysiska aktivitet. Då påverkas kroppen mer hälsosamt under lek än under träning.
Det blir inte samma stress för kroppen. Just det. Nu när vi pratar om det så måste jag bara slänga in.
Jag har sagt det innan i podden men jag ska säga det till dig nu också. Det finns några här i vårt område. De är aktiva på Körnbro Arena men de heter Alternativ aktivitet.
De förespråkar väldigt mycket lek och gör workshops och grupper. Företag kommer till dem och de leker istället och håller på med det. Mattias Hoppe utbildar även gymnastiklärare och håll kurser för dem att lek.
Det är ett bra tips att kolla upp dem i alla fall för de är intressanta just med det du säger. Ja, de har fattat den här grejen att vi mår otroligt bra av att leka och det stärker oss. Nu får du fortsätta, nu avbröt jag dig där.
Jag tror jag var klar där. Det var det här vi pratade om. Ska jag gå och ta en sigg med kompisar eller ska jag gå och träna ensam.
Det skulle vara jättespännande att se effekterna även om det säkert är väldigt svårt att studera. Det är också ytterligheter men det är kul. Vad har du för tips? Det är så lätt att sitta och prata om att relationer är viktigt och det är såhär man ska leva, goda relationer och allting sånt.
Men vad är en människas liv? Det ser ju inte så lätt ut alltid. Det kan ju till och med vara så att i vissa fall så har du kanske en förälder som inte mår så bra och den relationen påverkar det negativt. Hur ska man i ett sånt läge? Jag själv har genomgått ganska mycket och jobbat ganska mycket på det här och förstått det för några år sedan.
Jag kom på det ganska sent när jag var plus 30 att det är viktigt att jag mår bra. Jag har gjort stora förändringar. Vissa människor har tagit för mycket tid av mig och det har gjort stor förändring i mitt liv och jag mår mycket bättre efteråt.
Men det är lättare sagt än gjort. Man kan ju beroende på hur gammal man är och var man befinner sig i livet så på ett sätt min upplevelse att ju äldre jag blir desto mer behöver jag anstränga mig för att träffa nya människor eller söka mig till nya gemenskaper eller platser eller sammanhang där det finns nya människor. När man pluggar så har man tusentals människor omkring sig och då kan man välja att jag drar mig till den här personen för den verkar vara schysst.
Men sen när man kommer ut i arbetslivet och man kanske skaffar barn, familj, partner och det blir mindre tid och mindre exponering mot nya människor. Så då kan man ju lätt hamna i någon slags hjul eller någon slags instängdhet att jag vet inte vad jag ska göra nu för jag hinner inte, jag har inte tid. Jag måste jobba, träna, ta hand om barnen och sen ja.
Så det är ju ofta ingen quick fix utan det är någonting man behöver återkomma till och se över tid. Hur lever jag? Hur kan jag, vad är det viktigaste att förändra? Och då tänker jag relationer, arbetsplats eller vad jag gör men också vart jag bor och hur jag bor. Det är tre stora saker som vi alla skulle kunna uppdatera oss kring.
Jag gör en check in här med mig själv. Bor jag på rätt plats? Är det så här jag vill bo mitt inne i smeten, inne i stan? Jobbar jag på rätt ställe? Är det här meningsfullt för mig? Och umgås jag med rätt människor? Och det kan ju vara smärtsamt att se att det kanske inte är rätt människor eller rätt boende eller rätt kollegor eller arbetsplats. För det kräver ju att man då behöver söka sig vidare till någonting och det kan ju vara otryggt.
Jag kanske har jobbat på ett ställe i 30 år och jag har gjort byta arbetsplats eller jag har de här kompisarna sedan 30 år. Hur ska jag göra nu? Jag vet inte hur man ska skaffa nya bekantskaper. Dels att bara bekräfta att ja, det är tufft.
Ju äldre man blir desto tuffare kan det kännas. Samtidigt är min upplevelse att människor ända upp tills de dör, upp i 90 års ålder, är väldigt glada när de får träffa någon människa som man klickar med. Det är inte som att dörren stängs någon gång och säger att nu är jag 60, nu är det klart, nu ska jag inte ta in några nya vänner.
Folk öppnar upp och det finns plats i hjärtat och i kroppen och i mitt sinne för nya människor. Sen kan det vara tid som inte alltid finns. Man kan ju olika intimitetsgrad med olika människor och frekvens av hur man hör av sig.
Mitt bästa personliga tips, det jag har gjort för att få en rejäl boost av relationer, det är två saker som jag tycker jag har gjort bra. Det ena är att jag är intresserad av meditation och jag har en del vänner som är det. Då brukar jag bjuda hem till meditationskvällar hemma hos mig.
Då får jag helt plötsligt träffa tio pers och de blir vänner med varandra. Jag skulle inte hinna träffa alla de här tio enskilt, men om vi träffas en kväll då får jag träffa dem. Får jag pausa där? Du sa en sak där som jag själv mår bra av, men jag vet inte om det finns någon studie av det.
Om du bjuder hem tio stycken bra vänner som du känner, men de tio känner inte varandra. Precis som du säger så börjar de bli kompisar också. Finns det någon forskning där? För jag mår väldigt bra av när man har kopplat ihop två människor.
Du och du, ni vore bra kompisar. Jag kopplade ihop er och så började de bli vänner och umgås. När man lyckas med det så fyller det en stor del i mig.
Jag känner att det var skoj. Inte att jag känner att jag måste ha någon bekräftelse över att det var minsan jag som fick ihop er, utan jag bara tycker att det var kul och roligt. Finns det någon forskning på just det? Det tangerar det du säger i alla fall.
Det finns en bok som heter Connected som är skriven av Christakis och Fowler som har gjort jättestora studier med massa samlad data där man tittar på nätverk och hur nätverk ser ut och
hur den påverkar en individ. Då ser man att om man har en person som har vänner och de här vännerna får nya vänner, men som jag inte nödvändigtvis träffar. Men jag har en kompis och den får en kompis som mår bra eller får ett positivt avtryck på den här personen.
Då ökar min lycka. Det är rätt så coolt. Så jag blir lyckligare av att min kompis får en ny kompis trots att jag aldrig träffar den här kompisen.
Men man ser att det går till och med ett steg till så att om min kompis kompis får en ny kompis så ökar min lycka. Så det är ganska häftigt. Sen ser man också att om jag, som i det här fallet som du beskriver, om jag är i mitten av ett nätverk eller i utkanten av ett nätverk påverkar mig.
Så i det här exemplet då så du bjuder hem tio pers och sen connectar dem och blir vänner. Då kan man säga att jag skulle förmoda att det skulle innebära att du är lite mer som spindeln i nätet här. Du är lite mer i centrum av deras relationer för de har en respektive koppling till dig.
Då ser man att den människan som är i centrum av det här spindelnätverket, den mår bättre. Så det är nog i linje med det du säger. Så när du kopplar ihop samman människor så blir du mer central i det här nätverket på något sätt.
Även om det kanske är svårt att uppleva att jag är central, men det får en påverkan på dig. Och det vill jag inte heller. För börjar du tänka så, då har du andra problem och då mår du inte så bra på grund av det.
Nej, exakt. Innan man hetsar så måste jag vara någon här i mitten. Och det du beskriver nu också så tycker jag att man märker mer nätverk.
Jag ser det lite grann som hjärnan skickar ut signaler i det här kompis-nätverket också. Att det går flera steg bort. Och då om det blir min kompis, kompis, kompis, så har du beskrev tre steg bort.
Då blir det ännu viktigare att man verkligen är ganska noggrann med vilka man har nära sig. För väljer du två stycken som är lite stökiga med deras nätverk och deras energier och väljer sig in lite upp och nere vända människor, då måste det ha motsatt effekt. Ja, exakt.
Det är det man ser. Att det påverkar oss inte bara på vårt lyckonivå utan på många olika sätt. Till och med då normer så att hur mycket man tränar till exempel påverkas av ens nätverk.
Till och med hur mycket ryggsmärta man har påverkas av mina kompisars, kompisars, kompisar. Det är nästan lite magiskt. Hur vi är, som vi sa i början, att vi inte är en enskild agent utan vi är mer som ett öppet såll och en stor organism.
Och hur den här organismen mår påverkar mig. Det är fascinerande. Du sa att du bjuder hem tio kompisar.
Jag avbryter ju det, jag är duktig på emellanåt. Men du bjuder hem tio kompisar på meditation. Ja, det var den ena.
Och det andra tipset är:
Jag har killkompisar som är lite utspridda i landet och då blir det svårt att träffas. Men vi har ju Zoom. Vi kan ju faktiskt träffas.
Och det jag gjort är att jag har kopplat ihop de här så att, som du hade exemplet här, jag har sett till att vi alla blir ett gäng och blir kompisar och börjar lära känna varandra. Så det började med jag och två vänner. För att du vill vara central.
Ja, precis, exakt. Vi började med tre stycken, jag och två vänner. Och sen så la jag till en fjärde kompis och sen la någon av de andra till en femte och sen en sjätte.
Så nu är vi sex killkompisar då. Vi kände inte varandra alla då från början. Men så har vi börjat lära känna varandra.
Och det vi gör är att vi träffas online en timme varje söndag. Just det. Mellan tio och elva på förmiddagen.
Kan man inte vara med då är det lugnt liksom. Men varje vecka har vi en stående tid där man kan checka in. Och det vi gör då är att vi följer en viss process.
Alla får lika mycket tid. Alla får berätta någonting om sitt liv, hur man mår och så vidare. Kanske att man får respons också från de andra på ett visst sätt.
Och att man får bli speglad. Och sen om vi har tid över så gör vi någonting som jag jobbar med. Relationell mindfulness.
Det är en form av mindfulness-träning som man gör i relation. Så det här gör vi då och det har vi gjort sedan kanske sex, sju år tillbaka. Så länge.
Vad sa du? Så länge. Ja. Och sen så en till två gånger per år så har vi också ett retreat som vi samskapar.
Så vi hyr en stuga någonstans och hänger kanske tre dagar. Och ja, det kan vara bada, fiska, paddla kanot, göra lite olika övningar eller grejer. Både fysiskt och mentalt och sådär.
Så det här är liksom som en grej som jag försöker lära ut till andra också. Och sprida sig. Men det här kan ni göra.
Sätt ihop ett gäng. Träffas över tid. I början kanske det känns lite knaggligt, man känner inte varandra.
Men om man följer ett visst schema eller en viss struktur så kan man fördjupa relationerna ganska fort. Och komma närmare än man har kommit nära vänner man har haft i tio år. Så det är mycket det jag jobbar med.
Hur kan jag snabbt lära människor att komma i djup kontakt och skapa starka relationer? Så jag utvecklar spel. Vi har det här Dialogdyk som är ett spel som snabbt skapar djupkontakt. Kortspel kan man säga.
Och sen så har vi kurser i det vi kallar för relationell mindfulness och autentiskt relaterande. Och sen har vi också lite tryggare anknytningskurser. Så man tittar lite på sin anknytning som man har med sig och lite annat.
Men det är liksom mitt specialintresse. Så det gäller väl att man har lite mod och man får ta lite risk kan man säga i början när man sätter ihop ett sånt här anknytning. Men det tillhör väl också lite grann till att må bra så måste man.
Det är jobbigt att må bra. Ja, exakt. Man måste anstränga sig.
Precis som att jag behöver anstränga mig för att gå ut och springa eller gå på gymmet eller vad det är. Jag behöver anstränga mig när det gäller relationer. Annars så kommer de rinna ut i sanden så småningom.
Om jag inte redan har ett supertajt band med någon. Då har vi den här känslan att det var tre år sedan vi sågs eller tio år sedan vi sågs men vi är fortfarande lika tajta. Men det är inte alltid man har det och man vill ju också ha vänner som man faktiskt träffar då och då.
Så det är verkligen ansträngning, prioritet och ibland en spark i baken att ta sig över den här tröskeln och stå ut med de här riskerna. Man behöver vara lite modig. Man behöver bjuda in på något sätt.
Det som jag hade tänkt fråga dig under samtalet var just det där med den digitalisering vi lever i just nu. Kontra fysisk relation. Vad ser man liksom? Det måste ju ändå vara som du sa.
Du var redo med zoom-möten med några kompisar som bjöd dem in. Någon som du inte kände. Som ett tag efter att du har träffat och blivit kompis med.
En av hans bästa vänner bor i USA och de lärde känna varandra för att de gamade. De har säkert gamat i tio år utan att de har träffat varandra. Men de håller i kontakt dagligdags och vet om att prata telefon och sådana saker.
Hur viktig är en sån relation kontra om man hade haft en sån relation fysiskt? Ja, precis. Jag skulle vilja säga att den viktigaste delen av hur stark är kontakten och vad pratar vi om. Hur öppna kan vi vara med varandra och lyhörda.
Det emotionella utbytet och stötta varandra på olika sätt. Innehållet är nog viktigare än formen. Just det.
Att träffas fysiskt med den här personen, visst det skulle ge någonting extra. Men jag skulle säga att det man ser i forskningen är att det är en tillit och öppenhet pratar man om. Om man frågar i studier, har du nära starka relationer? Hur vet man då vad en nära stark relation är? Om du till exempel behöver emotionellt stöd, vem skulle du ringa då? Eller om du behöver flytta, vem skulle kunna hjälpa dig med flyttning? Eller om du har en ekonomisk kris, vem skulle du ringa då? När det krisar, vem tänker du på då? Det är ett tecken på att du har en stark relation.
Då kanske din kompis, om jag säger att han har en relation och blir dumpad och är ledsen och känner sig nere. Då kanske han hör av sig till den här kompisen i USA och får jättebra stöd, emotionellt. Det är det som är den här skyddande faktorn.
Eller en av de här starka hälsofaktorerna, varför vi mår bra av relationen. Att det finns en trygghet, ett skydd, ett nätverk. Sen blir det svårt för honom att hjälpa honom om man ska flytta.
Ja, det är tråkigt att han inte checkar in på den. Ja, precis. Jag skulle nog säga att det är mer innehållet än formen.
Men att se en människa versus att inte se en människa, den formen är ganska stark skillnad på. Man har sett att kan man ha zoomsamtal och se en människa så är det mycket större goda hälsoeffekter än om man bara skickar meddelanden eller pratar telefon. Så det är någonting som händer med ansiktsuttrycket och det mötet.
Sen var jag också lite nyfiken på relationen till ett djur. Hur stor skillnad, för det fyller väl också en funktion. Om alla mina relationer är dåliga överallt så måste ändå en relation till ett hund kunna fylla vissa delar av det.
Kanske inte lika mycket. Ja, men man brukar säga att när man är i en kris eller när man har varit med om någonting väldigt svårt, eller man är utmattad, då brukar man säga att det första du kan klara av att ha en relation till är naturen. Och när du klarar att ha en relation till naturen, då kan du klara att ha en relation till ett djur.
När du klarar att ha en relation till ett djur så kommer du kunna klara nästa steg att vara i relation med en människa. Så att djur är ju väldigt kärleksfulla och villkorslös kärlek på något sätt. Naturen är ännu mer på ett sätt villkorslös.
Den kräver ingenting från dig. Den växer och blommorna finns där. Den behöver inte ens mat som ett djur behöver.
Ju sämre man mår desto mindre krav kan vara skönt på något sätt att skapa balans i nervsystemet. En hund eller en katt eller något annat djur kan verkligen skapa lugn och ro i systemet. Om man är stressad eller är i någon form av kris så bara, okej jag går till det här djuret och den har en fantastisk förmåga att reglera mig.
Det kan vara ett första steg men sen tror jag att människor behöver människor. Inte för inte
som det kallas healingdjur. Att det ändå finns många någon form av hjälp på vägen.
Det här var intressant. Nu vet jag att du vänder dig lite mer till företag och lite grupper. Men om man inte har den möjligheten att boka in dig via ett företag, hur gör man för att få ta del av din kunskap? Vi har mycket kurser gentemot privatpersoner.
På vänskapslabbet.se har vi en hel radda med olika erbjudanden mot privatpersoner. Det är både i Göteborg och i Stockholmstrakten som vi håller till. Ibland håller vi till i Linköping också.
Sen skulle jag också rekommendera psykologispel.se. Det här spelet som vi har tagit fram som heter Dialogdyk. Som är ett portabelt kortspel som man lätt och snabbt kan skapa starka relationer med vänner, med familj, med sin partner, med arbetskollegor. Den är strukturerad och designad på ett sätt som gör att man lär sig den här grundläggande förmågan för att skapa bra relationer.
Vilket är att lyssna. Och lyssna på ett speciellt sätt. Lyssna på ett empatiskt, välvilligt, inkännande sätt.
Så det här spelet tränar upp den förmågan och skapar en kontext där man får uppleva att man blir speglad och sedd på djupet. Ibland kanske på ett djup som man aldrig har upplevt tidigare. Så det är ganska häftigt hur man kan med hjälp av ett spel och skapa en tydlig kontext kan uppleva en stark kontakt.
Med till och med en främling som man kanske aldrig har träffat förut. Så det är en väldigt konkret sätt att göra en förändring. Coolt.
Och så finns det lite böcker man kan läsa om man tycker att det är intressant. Du har skrivit en del själv men jag tror också att du har varit medförfattare till några. Ja, jag är medförfattare till två böcker.
Det ena heter Länge leve vänner. Forskning och färdigheter för att stärka dina vänskapsrelationer. Så den är samlad 30 år av forskning och den har 40 olika övningar och lekar.
Så då kan man bli mer medveten om hur man beter sig och hur man väljer och hur man är och hur man skaffar vänner. Den pushar en lite att börja se över sitt nätverk och kanske då förändra sitt nätverk lite. Och titta på vilka är det som ger mig energi och vill jag ha dem här kvar? Vilka vill jag släppa lite mer? Så att man gör ett medvetet val så att det inte blir slentrian eller att jag råkar hamna alltid med människor som behöver mig när de mår dåligt.
Att verkligen ta ett medvetet grepp på hur ser det ut? Vilka är jag med och vilka vill jag vara med? Så det kan hjälpa en att pusha sig lite. Sen har vi skrivit en bok som heter Tid att leva och den är mer en stresshanteringsbok som har fått väldigt bra resultat i en studie. Så är man stressad så kan man läsa den.
Den är väldigt strukturerad och har mycket övningar för att komma i bättre balans. Snyggt, då får jag tacka för det här Daniel. Ja, tack så mycket.
Det var kul att komma hit.
