Psykos och mental träning med Daniel alfons

Men så, då kör vi med Daniel Alfons frågade jag precis om det hette efter namn, men då berättade du att det var ett artistnamn och då vill man ju fråga och undra varför man heter Alfons som artistnamn. Ja, det var ju en slump faktiskt. Funderade på vad som passar till musiken och vände glädje på musik och Alfons är väl förknippat med glädje antar jag.

Eller en sträng pappa som inte får göra någonting. Musik säger du innan vi fortsätter framåt, men vad är det för musik? På vilket sätt är det musik i ditt liv? Jag har skapat sånger sedan 2001 tillsammans med Mytarb och det är Troubadour-musik helt enkelt. Och jag har släppt lite på Spotify och håller på med en skiva nu, eller album som man säger.

Just det, och vad heter det på Spotify om man vill lyssna på det? Det är Daniel Alfons. Bra, då kan jag logga in och lyssna på lite Troubadour-musik. Ja, det vore ju jättetrevligt, eller hur? Ja, det tycker jag.

Musik ligger mig varmt om hjärtat och det är någonstans där som jag, ja nej, jag behöver musik helt enkelt i mitt välmående och i min vardag. Precis. I början så skrev jag väldigt sågliga låtar, men det har gått över till, i och med, jag skriver utefter mitt mående kan man säga.

Och nu på detta albumet så blir det bara glada låtar. Och det är ju bra, det är ju en utveckling. Om du började som ledsen och nu är du glad så är det ju fint.

Men det är inte musik vi ska prata om i ett helt avsnitt, utan det är en resa från ett mörker, kanske, då får du rätta mitt ord till glädje och varför du kan skriva glad musik idag. Exakt, det tycker jag vi ska prata om. Och du beskrev det väldigt rätt, det var ett mörker som började med att efter många års alkoholberoende så beslutade jag mig för att sluta dricka.

Nu pausar jag direkt. Började mörkret med att du slutade dricka eller började mörkret innan så att du kom in i ett drickande? Man kan säga att det är två olika mörker. Det absolut värsta mörket började när jag slutade dricka.

Men visst, man kan prata om alkohol de åren också, men det är inte det som är det viktiga. För det är ju en intressant take. Många hade ju sagt att det var alkoholen som var värst, men ditt värsta kom när du slutade dricka.

Då vill man ju veta, hur kunde det bli så? Det borde ju vara tvärtom. I min värld borde det vara tvärtom. Men vad som hände? Varför blev det så mörkt? Jag har fått höra i efterhand att man ska ta hjälp av en läkare.

Det kan jag verkligen rekommendera. Jag gjorde ju inte det, jag skulle klara detta själv. Mitt abstinensbesvär blev så jävla stort att jag drabbades av en psykos. En psykos, det är ju någonting man hör, men vad är det egentligen? Hur uttrycker en psykos sig i sitt mående? Hela verkligheten blir upp och ner. Man hör saker som inte finns och man ser saker som inte finns. Man känner sig väldigt rädd och paranoid och känns som att man är jagad av någon.

I mitt fall så såg jag en massa FBI-agenter som var ute efter mig. Det är fantastiskt, det kan man skratta åt nu, men då var det ju jävligt otäckt. Förlåt att jag skrattar, men det är kul.

Den benämningen som du säger, förr i tiden så klassades man väl då som en helt sjuk människa. Detta är ju en av de värsta psykiska sjukdomarna man kan ha. Hur länge gick det så här? Jag fick ju vård.

Jag kom in på psyket kanske, men det var samma kväll som psykosen uttryckte sig som mest. Går ju väldigt slött. Det växte fram, psykosen.

Man drabbades inte bara så. Men när det utbröt som värst så fick jag vård. Synerna och rösterna försvann väl efter två veckors vård kanske.

Men sen är det ju en otrolig tillfristningsprocess. Jag vill bara veta lite grann, du sa att den stegvis ökar. Eftersom du då har haft problem med alkohol och att du trubbade ur, så misstänker jag ändå att du ändå har varit en social person.

Och varit ute bland mycket folk. När det här började, hur såg ditt sociala liv ut? Du får berätta mer psykologiskt. Det kan ju börja väldigt smått med att man inte sover.

Det kan börja där. Man äter inte. Man börjar dra sig undan socialt.

Man säger konstiga saker som man inte hör ihop med. Min familj började märka konstiga saker. Jag började svamla om saker som inte hade nånsens alls.

Och sen kom hallucinationerna. Tappade du vänner på vägen, eller var de så pass starka att de förstod att det var något som stod galet? Jag isolerade mig, men mina vänner som jag hade då har jag fortfarande kvar. Men som du sa, då åkte du in på psyket.

De två första veckorna där, vad hände då? Man blir ju ett jävla vilddjur. Jag sprang runt i korridorerna och skrek och kände mig jagad. Jag var ju hundra procent säker på att jag hade kommit till något ställe där de skulle göra experiment på mig.

Så jag var rädd och försvarslös. De fick söva ner mig två dagar eftersom jag var alldeles för spidad. Var du våldsam också? Vild? Jag är inte våldsam vad jag minns av.

Men jag vet att jag var väldigt uppåt, väldigt pigg och spidad som fan. Så man var inte rädd för dig? Kanske de var. Det var ingenting de sa.

Jag kan ju tänka mig att han måste sövas ner. Oavsett anledning så måste han sövas ner. Kan du tänka på det här och känna att det där var inte du? När du tänker på de två veckorna, går

det ens att ta till dig det idag? Ja, jag minns ju allting.

Jag har svårt att förstå att detta har hänt mig överhuvudtaget. Det är ovärkligt att jag har kunnat drabbas av detta. Men jag har tänkt på detta dagligen i kanske tre år.

Jag brukar jämföra med att det som att vara med om en bilolyckan. Det sitter ju i. Det är ju ett trauma. Så jag drömde madrömmar i flera år efteråt.

Vad fick du för typ av vård? Du sa att det försvann efter två veckor. Vad gjorde de för insatser för att hjälpa dig? Det var enbart mediciner och terapi. Just det, terapi med att prata.

Läkarsamtal och antipsykotisk medicin. Kan du minnas, nu var det väl inte på en sekund, men kan du minnas tidsspannet när din paranoia släppte? Det måste ju varit en skön känsla i kroppen. Kan du minnas hur det kändes? Det steg ner som en backa, långsamt.

Det blev klarare tankar. Ja, det var väldigt befriande. Men samtidigt tog det många års tillfristande.

Jag tänkte att efter två veckor där det försvann var du frisk och utskriven. Så var allting klart. Så lever du en happy life efter det? Nej, verkligen inte.

Jag har varit sjukskriven i sex år. När hände detta? Hur länge sedan? Detta var 2017. Hur lång tid från att du tog sista supen till att du åkte in på psyket? Det var juli slutet av dricka och september så hamnade jag på psyket.

Riktigt fort. Vi hade lite AA-möten och så. Det var väldigt bra.

Men vad sa du? 2017, då var du sjukskriven i sex år. Men vad har du liksom… För idag, som du säger, du gör glad musik så får jag tro att du är glad och frisk. Vad har du gjort de här åren? Det började med att jag blev pappa väldigt snabbt.

Efter att jag blev utskriven. Jag kände efter några år att medicinen gjorde mig bara neutral. Jag var varken glad eller ledsen.

Jag kände för mig själv att jag vill vara en pappa som inte är neutral. Jag vill vara en glad pappa. Så jag började läsa litteratur om mentalt träning och hur det kan träna dina tankar.

Hur det kan träna upp tankarna att vara mer positiv. Har du några tips eller ett knep eller har du någon övning som du kan säga? Jag brukar säga att jag är ju ingen expert på detta. Jag kan ju inte säga att det hjälper för dig och dig och dig.

Men jag kan ju berätta vad som hjälper för mig. Innan du börjar berätta så är det med allt. Ingenting funkar för alla utan man får hitta sin metod.

Precis. Men att få höra din metod kan ju ändå få en att tänka till. Att man testar vad man själv känner att det här kan funka för mig.

Och så får man prova sig fram lite. Träna sina tankar trots ett djukt helvete kan man säga. Hur dåligt är en modd så hade jag en lapp där det står att jag är en bra människa.

Jag duger som jag är och jag är frisk. Och detta repeterade jag för att brotta ner de negativa tankarna. Och detta tränar jag fortfarande och det är någonting man aldrig får släppa.

Det är som vilken träning som helst. Slutar du träna så faller du tillbaka igen. Men resultatet i alla fall idag efter daglig träning kanske i tre år.

Så känner jag ju att jag kan också bli ledsen idag men snabbare vänder jag på det. När läser du den lappen? Är det första du gör på morgonen? Är det inplanerat eller gör du det bara? När jag började med det så var det när jag fick de värsta tankarna. Då kände jag att de här tankarna måste jag brotta ner.

Och så gjorde jag det. Så det var ingen rutin utan jag gjorde det när tankarna kom. Idag så gör jag inte heller en annan rutin utan jag gör det lite då och då.

När jag känner att jag har tid. Jag har två barn och jag har musiken. Men jag hittar alltid någon tid att göra det.

Två barn tar ju inte så mycket tid. Nej, på sätt och vis har jag varit både och. Jag har kunnat göra det jag vill trots de här två barnen.

Och samtidigt ta hand om dem. Ja, det är bra. Var tar du den här lappen nu bara rent praktiskt? Har du den i fickan eller har du den någonstans? Skriver du en ny lapp varje dag? Hur fungerar det rent praktiskt? Jag började lite smart.

Jag skrev ner tre saker som var positiva med mig själv och så repeterade jag det. Och då hade jag lappar i fickan. Sen ökade de här sakerna.

Vad är bra med mig? Vad är bra med livet? Men man måste börja lite smart. Jag har hört folk som har testat detta som lägger av efter en vecka. Nej, men det funkar inte.

Men det gäller verkligen att om man går in för det så ska man göra det till hundra procent. Men känns det inte lite löjligt att stå där och läsa. Luktansvärt.

Det var jättekonstigt. Just där i början så läser man någon som har skrivit en bok som är framgångsrik författare. Och så säger han, du ska tänka att du är en bra människa så blir allting bra.

Det är ju ändå lite så här, nej. Det var ju jättekonstigt. Det tog emot.

Men jag hade kollat på lite olika metoder och så beslutade jag mig för denna. Jag ska ge detta en riktig jävla chans. Och idag kan jag väl säga att det var det bästa beslutet jag någonsin tagit.

Så enkelt och så billigt och det är ditt bästa beslut. Jag har medicin idag som gör att jag inte ska

drabbas av psykos igen. Men den kanske hjälper 30% av det stora hela.

Men resten är bara visualisering som det heter. Visualiserar du någonting annat eller är du fokuserad på ditt mående för att må bra? Eller har du utvecklat? Idag så handlar det både om måendet och min musik. Familjen, att vi ska må bra.

Det funkar ju så att man kan säga att om du mår väldigt dåligt. Om du har ångest eller vad det än är. Så har du under många år gjort den här metoden fast tvärtom.

Du har intalat dig själv att jag är värdelös. Jag är världens sämsta människa. Så det man gör, man gör exakt samma sak men man vänder på orden.

Har du kunnat träna in att du är värdelös. Då kan du träna in att du är en fantastisk människa. I musiken, hur använder du den till det här? Varför gör du det? Är det skapande? Det handlar mycket om siffror på Spotify och TikTok.

Man skapar ett mål och så går man mot det målet. I mitt fall är det att ha kreativitet. Jag tränar upp min kreativitet och lusten att skapa.

Så det är fortfarande väldigt mycket, hur ska jag säga det här? Det är mycket fokus på, det är känslostyrt fortfarande. Och ett välmående. Det är därför jag frågar.

Jag köper det du säger med mental träning. Att man ska må bra och läsa lappar och skriva lappar. Jag själv gör det men jag är mer målstyrd.

Så jag gör inte det för att må bra utan jag skriver varje morgon. När jag kommer till kontoret så skriver jag upp tre saker som jag har nått i min visualisering. Jag är inte där idag men i min visualisering så har jag nått det.

Då skriver jag upp de tre sakerna och lägger dem i fickan. Det har ingenting med mitt mående att göra. Det har med mina mål att göra.

Men i min värld så tror jag att det fungerar på samma sätt. Exakt, det är precis så som du säger. Mitt mående har ju varit mitt mål.

Man kan ju ha olika mål. Mitt mående var målet att må bra. Så det är precis samma sak. Mål som mål helt enkelt tänker jag. Ja exakt, så är det. Man måste bara styra olika saker.

Vad roligt att höra att du gör något liknande själv. Det funkar ju. Man blir motiverad till det man gör.

Ja, man ska göra allt man kan för att skapa sin egen verklighet. Det är lite grann det jag tror på. Jag har alltid mått ganska bra rent generellt.

Det är klart att jag också har haft tyngre. Jag har inte behövt göra det målet för måendets skull. Men samma teknik kan användas på olika sätt.

Det funkar ju vilket mål man än har. Det är ju många idrottare som gör det. Det är företagare som gör det.

Så det handlar inte bara om den psykiska hälsan. Varför tror du att det är så många som mår dåligt idag? Nu har du mått extremt dåligt. Men det du berättade är ju ändå inte liksom… Det är många som tänker de här tankarna som du tänkte.

Jag är kass. Jag är inte bra nog. Varför ska jag… Varför tror du att det är så många som är där? Och varför tror du också att det är så många som har svårt att bara tänka? Du var tvungen att träna på att tänka att du var en bra människa.

Det första jag kan säga är att detta inte är lätt att göra. Jag är ganska säker på att detta är väldigt olika från person till person. Men i det stora hela handlar det väl kanske om upplevelser man har varit med om i uppväxten.

Och vad det kan vara är väldigt individuellt. Mobbning. Kanske problem med föräldrar och syskon.

För man är ju väldigt sårbar när man är liten och det kan ju påverka en i vuxen ålder. Gjorde du någonting annat eller är det liksom… Det här var receptet på ditt måbra liv. Ja, jag tog ju hjälp av familjen och barnen och lekte.

Men i det stora hela så var det inte medicinen utan det var detta som… Att träna. Mentalt träna. Just det.

Och inga andra tekniker du testade utan det var liksom… Du körde bara en teknik, den fungerade och sen… Har du tagit det därifrån? Jag hade ju några. Jag fick lite terapi och lite olika metoder. Men sen tyckte jag detta lät… Jag blev motiverad av detta.

Och så valde jag när jag körde på detta. Så det har blivit att det bara blev den metoden. Man kan ju säga att man installerar hjärnan på det man vill uppnå.

Och då ökar chansen att det blir så kan man säga. Du kan lyckas utan men det är svårare och det håller kanske inte i sig överlag. När du gick på terapiesamtal, berättade du om detta? Och tyckte de att det var en bra övning för dig? Eller hur ställer de sig till sådana här visualiseringsmetoder? Jo, men de är ju med på detta spåret.

De har ju lyssnat mycket på… Vad heter han? Lars-Erik Junestad. Det var han som började med mentalträning. Men däremot så hade vi kanske inte de dessa teknikerna.

Detta är någonting som jag har fått lära mig vid sidan av. Men de stöttade mig att mår du bra av detta så gör det. Så det har aldrig varit några hinder från läkarna.

Vart är du idag någonstans då i din resa? Ska du fortsätta att uppnå ännu bättre mående? Ja, det är så det är. Jag blir aldrig nöjd. Jag tycker att det är så roligt att känna att jag har gjort detta för mig själv.

Och att det är viktigt att fortsätta så att man inte faller tillbaka. Har du också trackat eller vet du när de negativa tankarna kommer? Kommer de i någon speciellt tillfälle eller någon speciell tid på året eller i månaden? Eller dyker de upp lite hur som helst? Lite hur som helst. I och med den bipolara sjukdomen som jag har så går det upp och ner.

Men idag är det ju verkligen något som går att tygla. Idag är det inte så att det var tredje vecka så är det ännu viktigare att jag håller fokus och tänker till. Nej, det kan komma när som helst.

Ofta så handlar det om alkoholsug. Jag slutade snusa för tre år sedan och det är vidrigt fortfarande. Åh, vad sugen jag är.

Det är ändå starkt att du håller dig ifrån när det ligger sånt suger. Är du också sugen på alkohol fortfarande? Snusen är värre. Men det vet jag att det ska vara värre än heroin har jag hört.

Rent beroendemässigt. Snus är ju så dåligt eftersom det är socialt accepterat. Det är alkohol också men snus är något du kan göra precis när som helst utan att det stör någon annan.

Men alkoholen det kommer och går. Men däremot så kan jag vara på fester, jag kan gå på krogen och ha roligt. Har du ersatt missbruken med något annat? Ja, man kan väl säga att jag har ersatt med de här mentala träningarna kan man säga.

Men inget beroende får jag kalla det så. Inget negativt i sig. Jag tänker att det kan vara bra ibland att man tar bort en sak så kan man försöka sätta in något annat där.

Jo, när du säger det. Istället för snus har jag en papperslapp där snusen ska sitta under löpen. Den hjälper väldigt bra.

Ja, hitta sina knep. Intressant. Är det något du känner att du själv vill skicka med dit ut till folk med detta? Antingen för att må bra eller för att optimera sitt välmående ännu mer.

Är det något tips du vill ge dem i den här tekniken? Jag skulle vilja säga ett tips allmänt, inte bara den här tekniken. Känner du att du mår dåligt, läs mycket om psykisk sjukdom. Du kommer ganska snabbt hitta det som stämmer in på dig.

Det är egentligen inga konstigheter om man hittar det väldigt snabbt. När du väl har hittat den metoden, håll dig till den och ge inte upp. Just det, uthållighet.

Väldigt uthållighet. Den här metoden var bara skitsnack. Det var säkert tre månader för mig, men jag fortsatte ändå.

Ja, det är bra. Ge härdigt. Som anhörig, finns det något där man kan tänka på till någon som mår dåligt? Till någon man vet att den här personen behöver stöttning? Ja, det finns där.

Märker man psykotiska tecken så är det snabbt att ringa efter en ambulans och få in den på psyket. Men om det inte är så illa då? Om det bara är en person som är mörk i sin tillvaro? Pratar mycket negativt? Ja, vi får i alla fall det av anhöriga. Det är att finnas där och lyssna när

man behöver prata.

Visa att man är en bra vän. Men det krävs ju också lite av dig som person som mår dåligt. Att faktiskt öppna upp.

För det är inte heller bara att jag ska ringa till min bästa kompis och öppna upp att jag mår dåligt. Det är ett stort steg att ta faktiskt. Jag tror ändå som anhörig att ändå visa att jag finns här.

Och vill du prata så kan du prata. Så att den som mår dåligt alltid vet. Men det är sämre för sist det du säger.

Många med psykotiska symtom, det åser ju in sig. De anhöriga vet inte vad fan det handlar om. Isolering är ingen bra lösning på någonting.

Nej, men grymt. Då får jag tacka för det här Daniel. Så får vi väl göra en till push för att gå in och söka på Spotify.

Och där söker man vad? Man söker på Daniel Alfons. Just det. Och vad ska man börja lyssna på? Vilken är den absolut bästa som du är mest nöjd med? Nej, men alltså det är ju albumet från 2024.

Hittade inte plånboken heter den. Om man är intresserad av svängig musik som partymusik och humor. Då är det där man ska söka på.

Då ska jag avsluta här och så ska jag gå in och lyssna. Ha det bra.