När kroppen går på molekylnivå – cancer, hormoner och varför “optimering” är farligare än vi tro med molekylärbiologen & PhD Maria Bergsland

Vad är egentligen cancer – på riktigt?
Och varför räcker det inte att “ta rätt tillskott” eller “optimera en signalväg” för att kroppen ska fungera bättre?

I det här djupgående avsnittet av Biohackpodden gästas vi av Maria Bergsland, molekylärbiolog och PhD med över 20 års erfarenhet inom cancerforskning och embryonal utveckling. Tillsammans går vi bortom förenklade hälsobudskap och ner på molekylär nivå, där kroppens verkliga beslut fattas.

Vi pratar om:

Varför cancer i grunden är ett systemfel i cellens signalering, inte “en fiende som uppstår av sig själv”
Hur cellcykeln styrs av gas och broms – och vad som händer när bromsen försvinner
Immunförsvarets avgörande roll i att dagligen eliminera tusentals potentiella cancerceller
Varför stress, inflammation och livsstil kan avgöra om en tumör får fäste eller inte

Maria förklarar på ett pedagogiskt men kompromisslöst sätt:

Hur östrogen och progesteron fungerar molekylärt – och varför hormonell obalans kan öka risken för bröst- och endometriecancer
Skillnaden mellan bioidentiskt progesteron och syntetiska gestagener, och varför “cancerrisk” ofta kommuniceras utan att någon förstår vad det faktiskt betyder
Varför timing, dosering och receptorbindning är minst lika viktiga som själva substansen

Vi går även in på:

Embryonal utveckling, stamceller och varför vi är extremt känsliga för signaler tidigt i livet
Hur samma molekylära mekanismer återkommer i både utveckling, hälsa och sjukdom
Peptider, GLP-1, BPC-157 och varför “kroppslika molekyler” ofta är bättre – men aldrig riskfria
Varför riktig biohacking börjar med förståelse, inte snabba lösningar

Det här är ett avsnitt för dig som:

Vill förstå varför kroppen reagerar som den gör
Är trött på förenklade hälsopåståenden
Vill kunna ställa bättre frågor till både läkare, experter – och dig själv

Ett samtal för nördar, tänkare och alla som inser att biologi inte kan “hackas” utan konsekvenser.

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering När kroppen går på molekylnivå – cancer, hormoner och varför “optimering” är farligare än vi tro med molekylärbiologen & PhD Maria Bergsland

Men då kör vi med Maria B, och nu vet jag inte vad du heter efter namn eftersom det bara har stått B här på min skärm, så du får berätta vem du är. Jag heter Maria Bergsland och jag är en 46, snart 47 årig kvinna som är molekylärbiolog och cancerforskare sen drygt 20 år tillbaka. Jag har ett väldigt stort intresse i hur kroppen fungerar molekylärt och jag jobbar ju inte med hälsa på en daglig basis utan jag jobbar mestadels med cancer och faktiskt med embryonal utveckling.

Men hälsa är ju då mitt personliga intresse så jag skulle vilja förmedla lite molekylära kunskaper i hälsa som jag kan dela med mig av. Innan vi börjar just det där, senaste året har det ju varit en hype kring mesolimblu och där har man ju också pratat mycket om mesolimblu och cancer. Är det någonting som har funnits i din värld eller har du någon form av åsikt kring eller är det bara prat liksom? Om vi pratar om cancer överlag så skulle jag vilja först gå in på vad cancer är för någonting.

För det tror jag att cancer kan ju bero på så mycket olika detaljer. Cancer är ett systemfel enligt mig. Ett systemfel i cellen.

Cellen har normalt en väldigt massa signaler att ta ställning till och de här signalerna kommer utifrån och de omvandlas in i cellen till intracellulära mekanismer eller kaskader av signaler. Cellen måste då hela tiden ta ställning till kombinationen av de här signalerna. Så att du har några signaler som trycker på för celldelning och du har några signaler som bromsar celldelningen.

Det här kommer cellen att ta ställning till om den då ska fortsätta cykla eller om den ska bromsa celldelningen. Den kanske till och med ska gå in i apoptos och självdö för att ge plats till den nybildade cellen. Det här är ju någonting som i en vävnad är otroligt strikt reglerat.

Så att när vi får ett systemfel, alltså du får ett fel i den här signaleringen så att nu fungerar inte bromsen till exempel för celldelningen längre eller gasen är för kraftfullt påslagen. Då får du en celldelning som inte längre är kontrollerad och här är då starten för en tumör. När man talar om olika ämnen som skulle kunna påverka en cancercell, då ska man vara medveten om att det här ämnet måste passa in i den felaktiga kaskaden molekylärt för att den överhuvudtaget ska göra någonting.

Det här kan ju stämma för olika cancerceller beroende på vad det är för fel. Både ja och nej svarar jag på din fråga. Det beror som på.

Men du pratar celldelning och broms. I allmänt i våra celler, vad ska man ha? Hur ska det fungera? När man är frisk, ska cellen dela sig ofta eller själv? Jag får ju för mig någonstans också eftersom jag tycker att det är intressant med fasta och autofagi att man ska ta dö på gamla celler för att göra plats till nya. Hur ska man tänka där? Vad finns det för någonting som man ska kunna för någonting? Vad är grundkursen i celldelning? Grundkursen är att det är extremt komplicerat och att det är lagom bäst.

Det gamla talet är att det är lagom bäst. I en vuxen kropp så har du en del populationer som cyklar och det är dina stamceller. Det beror på vilken vävnad du tittar i hur mycket de cyklar.

Till exempel huden där du har en väldigt stor omsättning på celler, där har du mycket cyklande celler. När du har mycket cyklande celler så innebär det såklart också en större risk för att någonting ska gå fel. I hjärnan har du en ganska liten stamcellspopulation.

Det är ganska nytt att vi som vuxna har stamceller i hjärnan som faktiskt ger upphov till nya nervceller och framförallt nya gliala celler, stödjeceller i hjärnan. Vadå ganska nytt? Man har trott att människan inte kan nybilda sina hjärnceller som vuxen. Men på senare år har det varit ganska omdebatterat om vi kanske egentligen kan det.

Men det är i alla fall i en väldigt liten utsträckning. Men den här stamcellspopulationen som vi har i hjärnan är ganska liten och relativt vilande. Man säger att de cellerna ligger i sin essens.

De delar sig inte förrän de får en signal på att dela sig. Den här signalen kan vara till exempel att det händer någonting i hjärnan. Du kanske får en stroke.

Du har ett inflöde av immunceller i hjärnan och det händer grejer. Då får den här stamcellspopulationen en signal att aktiveras igen och börja dela på sig. Så i en vuxen individ har vi de här olika stamcellspopulationerna med olika förmåga, olika kapacitet att dela på sig.

För att de allra flesta celler i vår kropp är differencierade. De delar sig inte mer. De cellerna måste däremot ha en liten koll på sig själva när det är dags för dem att begå självmord eller bli apoptotiska för att ge plats åt nybildade celler.

Huden är ett superbra exempel där vi har väldigt mycket nybildning av celler hela tiden. Leven är också ett bra exempel. Leven regenererar sig hela tiden.

Jag tror att det tar ett år om jag inte minns helt fel. Ett år kanske jag minns fel. Det kanske tar längre tid.

Men leven regenererar sig hela tiden så att du byter ut alla celler i leven så vidare du tar en skrumpleve. Kroppen är helt fenomenal på att ta hand om felaktiga celldelningar. Jag tror att någonstans omkring ett par tusen celler per dygn i en vuxen kropp är en felaktig celldelning och är starten på en eventuell cancercell.

Men vårt immunförsvar är fenomenal på att leta upp de här cellerna och se till att de oskadliggörs. Jag räknade någon gång på att den här tumören eller cellklumpen om den lyckas undkomma immunförsvaret så behöver den ha ungefär en miljon celler i sig för då är det för

sent för immunförsvaret att ta den. Det är ungefär en månad celldelning i en human kropp.

För att det ska gå så långt att en felaktig celldelning ska undskippa immunförsvaret i en hel månad då misstänker jag att den kroppens immunförsvar är ganska upptagen. Det kanske är mycket inflammationer i den kroppen, dålig mat, mycket fett, personen kanske är stressad. Alltså saker som gör att immunförsvaret blir nedsatt ger då en ökad risk för cancer i den aspekten att immunförsvaret kan inte ta hand om det den egentligen ska ta hand om.

Avancerat som sagt. Ja men väldigt intressant tycker jag. Man blir alltid påminn när man pratar med er som kan mycket om vad komplext kroppen är och vad fantastiskt den är egentligen.

Men det landar ju någonstans ändå i de här vanliga sakerna som vi vet att vi måste göra. Vi ska äta bra, vi måste ta hand om oss, vi ska sova, vi ska inte stressa. Men här vill jag ju förmedla någon slags molekylär aspekt på det.

Varför vi måste göra det? För att det är så otroligt viktigt att ta hand om vårt immunförsvar. För att får man cancer, det är mycket svårare att bota cancer än vad det är egentligen att förhindra. Du har en större chans att överleva om du kan förhindra det.

Men molekylär, hur hänger det ihop eller vad är det för någonting? Molekylär biologi, det är ju läraren om hur molekyl, alltså rent mekaniskt, hur det går till i kroppen. Om jag tar till exempel, vad händer när du har, vi säger östrogen nu. Vi säger östrogen i endometriet, alltså i livmoderslemminnan.

Östrogen har en roll i att förbereda livmoderslemminnan för ett embryo. Den har en roll i att livmoderslemminnacellerna ska cykla, de ska dela på sig. Under första halvan av menstruationscykeln så ska endometret bli tjockt och det är till stor del östrogens roll.

Det östrogen gör då, det är ett hormon, det är ett fettproducerande hormon, så det är inte ett protein utan det är en lipidmolekyl. Det binder till östrogenreceptorn i de här cellerna. När östrogen binder till sin receptor, hormonreceptorer sitter väldigt ofta på kärnmembranet i cellen.

Cellen har först ett yttermembran, ett vanligt cellmembran och inuti cellen finns en cellkärna som innehåller DNA. Du kan ha receptorer på cellmembranet och du kan ha receptorer på kärnmembranet. Steroidreceptorer som östrogen är, de sitter på kärnmembranet.

När östrogen binder till sin receptor så kommer det att ske en konformationsförändring i receptorn. Det sker en strukturell förändring i receptorn. Den sitter rakt i ett protein som sitter rakt igenom det här lipidmembranet som omgär kärnan.

När den här strukturella förändringen sker så kommer det på insidan att sätta igång en process. Den här processen kommer att leda till att vissa gener blir aktiverade och vissa gener stängs av i endometricellerna. Det här leder till, och då kan man gå in hur djupt som helst på vilka gener exakt det är som slår på.

När en gen slår på så bildas det ett protein av genen. Det är proteiner som är den aktiva delen. Först sker det en transkription av genen, det bildas mRNA.

mRNA translockeras ut från kärnan ut i sitt av plasman. Här kommer mRNA att translateras till protein. Sedan kommer proteinet att vara den aktiva delen av den här kaskaden.

Då kan det vara ett protein som trycker på celldelning. I det här fallet är det det. Själva slutpunkten av den här östrogen-signaleringen i endometret är celldelning.

Det är det som jag menar med molekylärt. Jag går verkligen och tittar på exakt vilka gener det är som aktiveras och vad de gör exakt. Vilka interagerar de med, vad händer i cellen och så vidare.

Varför ska man veta det? Jag tycker det är viktigt att veta det. När man har en förståelse för hur kroppen fungerar på det här sättet, när man har en förståelse för hur komplex det är, så kan man också lära sig att ställa de rätta frågorna. Till exempel, okej, östrogen gör det här i endometret, men varför ger östrogen en bröstcancerrisk? Då kanske man börjar fundera på, östrogen kanske binder till andra receptorer.

Om östrogen bara är en gas för cellcykeln, var är bromsen? Man kan på det sättet börja fundera på hur saker och ting hänger ihop. På det sättet börja förstå sin kropp och kunna hjälpa den när man har ett symptom. Förstår du vad jag menar? Jag fattar exakt vad du menar.

Men det blir ju som alltid, eftersom det är komplext, det blir väldigt svårt. Det blir väldigt svårt, ja. Och min tanke är inte att jag ska lära dig vad jag kan om kroppen.

Eller vad jag kan om orikulär. För det jag egentligen vill, och det brukar jag säga till mina studenter, det jag vill förmedla är att det är extremt komplicerat. Det är inte såhär, ta ashwagandha så blir du pigg.

Okej, det kanske det blir i vissa aspekter, men det beror ju lite på. Allting är ju hela tiden i ett kontext. Och det är ju så.

Det är det som är det krångliga. För om du ska förbättra det du pratar om här, om man börjar kolla där med den utvecklingen och vill optimera den, så kan det ju också vara på byggkostnad av någonting annat. Exakt.

Troligen är det på byggkostnad av någonting annat, skulle jag säga. Och hur ska man tänka kring sådana tankar? Kan man ens optimera en molekylär process till att börja med? Ur mitt perspektiv, om du frågar mig, det är därför vi har djupförsök. Du kan aldrig ersätta ett biologiskt system.

Stoppar du in någonting i ett biologiskt system så kommer det alltid ut någonting. Du kan inte bara gå in och punktförbättra den här saken. Det funkar inte så.

Teoretiskt gör det det, men vi kan inte tillräckligt om kroppen. Vi kan inte tänka i alla de

dimensionerna för att förstå vad någonting händer när vi stoppar i en molekyl. Det här tycker jag är ett nonchalant synsätt.

Att man tänker att ta det här vitaminet så blir du bra. Eller ta det här så löser du den här situationen. Jag tycker nog att det är lite nonchalant, men samtidigt som du säger det finns ju inte något riktigt svar på vad ska man göra då? Hur ska man tänka? Jag vet inte.

Det enda jag kan säga är att försöka lära sig att förstå så mycket som möjligt av hur det fungerar. För ju mer man förstår desto mer perspektiv öppnas upp. Nu låter det jätteflummigt.

Det är verkligen inte så jag menar. Jag vill väldigt gärna vara konkret. Vi kan fortsätta med de här hormonexemplen.

Då kan vi fortsätta med östrogen och progesteron. Vi kan titta på vad som händer i klimakteriet och vad som är väldigt i ropet nu med HRT, eller Hormone Replacement Therapy, för kvinnor. Det är väldigt populärt och det har ju också varit i tidningarna nu om de här kvinnorna som har fått hjärntumörer av de här P-sprutorna.

Man talar om cancerrisker av gestagener som då är syntetiska progesteroner. Man slänger sig med de här uttrycken cancerrisk hit och dit och det är en förhöjd bröstcancerrisk. Ingen människa förstår vad det betyder.

Hur farligt är det egentligen? Vad är det egentligen? Om vi tar det som exempel. Östrogen har inte bara en roll i att förbereda endometrium för ett embryo utan den har också en roll i att förbereda brösten för en graviditet och för att amma. Den har också en cyklande roll i bröstvävnad.

I normala fall när progesteronet kommer i en ung kvinnokropp som inte är i klimakteriet så har du i första halvan av menstruationscykeln en förberedelse för embryot. Du har en cykling i bröst och endometri. Sedan kommer ägglossningen och så bildas progesteronet.

Progesteronet har den bromsande effekten. Då kommer progesteronet in och stoppar endometri från att bli tjockare. Stoppar celldelning där och stoppar celldelning i bröstvävnaden.

Det här gör progesteron genom att binda till sin progesteronreceptor i endometriet och i bröstvävnaden. Då ger progesteronet signal till cellen. Okej, vi vet att du har signal från östrogen att du ska dela på dig.

Men nu kommer vi med den här signalen att nu är det slut på celldelning. Nu bromsar vi den. Då kan cellen läsa av.

Okej, nu har jag fått den signalen, nu har jag fått den signalen. Nu ska jag bromsa tydligen. Det är så det fungerar.

När sen östrogen och framförallt progesteron försvinner i kvinnor i klimakteriet då är det ett normalt sätt. Om vi hade levt i en väldigt ren värld så hade det kanske inte varit så märkvärdigt

att progesteron och östrogen försvinner. Men nu är det så att vi får i oss ganska mycket östrogen i sättet som vi lever på.

Fytoöstrogen från diverse sojaprodukter och annat. Man har också en viss östrogenproduktion i jämförelse med progesteronet. Progesteronet är svårare att bibehålla.

Så fort kvinnan tappar sin ägglossning så tappar man också progesteronet till stor del. Sitter man då i en situation där man äter mycket fytoöstrogenet till exempel då har man ganska stor risk för både bröstcancer och endometrikancer. För du har tappat ägglossningen och har ingen broms.

Du har ingen progesteron. Så du har östrogenet som hela tiden ger signal till de här vävnaderna att dela på sig men du har inget progesteron som bromsar. Då kan man ta ett syntetiskt progesteron.

Det är det de skriver ut nu för tiden. Diskussionen just nu är om man ska ta ett bioidentiskt progesteron eller de här gamla P-piller, mini-piller, gestagenerna. Då är det så här att ett bioidentiskt progesteron som är ganska nytt nu jag tror att det var licensförskrivet fram till förra året men det är alltså inte på licens längre utan man kan få det utskrivet Det är kroppseget progesteron så det är ingen annorlunda molekyl utan det ska fungera så som vår progesteron fungerar.

Då har man hittat på ett sätt som man kan ta det oralt så att det klarar sig genom mag-tarm- kanalen utan att gå sönder. Så det är väl det som är det nya. Det här är jättebra.

Det binder sin progesteronreceptor och det fungerar som en broms alltid frid och fröjd. De gamla gestagenerna ser inte alls ut som progesteron rent molekylärt utan det är helt andra molekyler och det finns lite olika NPA och allt vad de heter. Visst, de binder till progesteronreceptorn allihopa men de har också en affinitet för rätt mycket andra receptorer så det händer ganska mycket andra saker i kroppen när man tar de här.

En sak som är väldigt intressant som händer med just en del av de här gestagenerna är att i bröstvärnad binder de till androgenreceptorn, alltså till testosteronreceptorn. Så utöver att de binder progesteronreceptorn så binder de också androgenreceptorn. I det här fallet kommer androgenreceptorn att få signalen att gasa på cellcykeln.

Så då har du östrogen som gasar på cellcykeln i bröst och sen har du eventuellt en liten, liten broms från en gestagen bunden progesteronreceptor och du har en kraftfull påtryckning av cellcykeln från gestagenets bunde till testosteronreceptorn. Så där är den här ökade cancerrisken i bröstvärnad. Den ser man inte i endometret, i livmoden, för där binder inte gestagen till testosteronreceptorn.

Eller om testosteronreceptorn kanske till och med inte är uttryckt, jag vågar inte säga det. Så när man talar om cancerrisker, om man kunde förklara det här för en patient som då ska välja sin HRT-metod så skulle patienten själv kunna förstå risken. Man skulle kunna fatta, okej det är

det här som händer, men de är försiktiga med östrogenet.

Man skulle själv kunna ta ansvar för en sån sak om läkarna kunde semedla hur det fungerar istället för att bara säga, okej det finns en cancerrisk, det står i fas. Du får rätta mig om jag har fel eller om det är så, men för ungefär ett år sedan så hade vi Nils Edelstam som gäst i podden och han berättade i avsnittet att svenska läkare har att det är en skyldighet att informera alla patienter om för- och nackdelar med alla behandlingar. Men det verkar kanske inte riktigt som att i såna här lägen, eller det förstår jag med att det kanske inte faller rätt ut, men när du berättar om det här och om patienten får det så svart och vitt som du berättar att då blir det mycket lättare att ta ett beslut.

Varför görs inte det då? Det kanske inte du kan svara på, men du förstår ändå lite så här ibland så låter det så logiskt, men ändå så finns det inte i systemet. Jag vill inte säga för mycket om vad en enskild läkare kan, men generellt sett så är ju inte det här en läkares kunskaper. En läkare kan ju inte, och jag förstår det, en läkare kan inte lära sig allt.

Så det är inte alls säkert att en läkare kan det här, men personligen kan jag ju tycka att när jag går till en läkare på vårdcentralen och ber om hjälp med någonting så kanske jag önskar att den läkaren hjälper mig att kolla upp saker. För mig att kolla upp saker så innebär det att man förstår saker på djupet och speciellt om man då ska förskriva en patient en medicin. Men det verkar inte som att de har ansvar mer än att förmedla, och det här är inte mitt område, jag vet inte alls vad läkarna har för ansvar, men jag tänker mig att deras ansvar kommer från socialstyrelsen.

Och där kan man ju sätta in personer som kan molekylär biologi. Och det har man ju också till jättestor del såklart. Men någonstans på vägen tappas liksom.

Jag menar, det är ju få patienter som är nöjda. Om vi fortsätter med detta, om man kan det här med molekylär biologi, den processen som du pratar om här, kan man applicera på den? Om man väl då lär sig lite grann om en process, är det lätt att applicera på det och resterande av gruppen också? Ja, samma system, samma typer av mekanismer kommer igen hela tiden. Nu vill inte jag gå in så djupt i det, för det blir lite för komplicerat när jag går in på olika groddlager, olika vävnadstyper.

Men generellt kan man säga så här att under embryonaltiden så är cellerna, i jämförelse med en vuxen kropp så har vi mycket mer plastiska celler. Vi har mycket mer celler som delar på sig ett embryo, för att embryot ska ju växa. Så alla vävnader i princip har ju stamceller som delar på sig under embryonaltiden och under fosterstadiet också.

Men de här stamcellerna som fortfarande delar på sig ett embryo, de är otroligt plastiska. De är öppna för alla signaler. Med signaler menar jag just att någonting kommer och binder till en receptor så att det sker någonting i cellen, det är det jag menar med en signal.

Och den signalen kommer ju ofta från en annan cell, så då talar jag om cell-cell-signalering. Och

det är precis så människan skapas embryonalt, att celler signalerar till varandra och celler tar emot signaler och följer dem genom att de uppreglerar vissa gener och nedreglerar andra gener och blir någonting och så vidare. Men i början är de här stamcellerna väldigt plastiska, så de kan ta emot en signal och de kan liksom, okej vi har möjlighet, vi tar emot vilken signal som helst, jag har möjlighet att bli precis vad du vill, jag är öppen för allt.

Ju mer den här cellen mognar, desto mer stänger den ner för andra möjligheter. Först är det en pluripotent stamcell, den har möjlighet att bli precis vad som helst i hela kroppen. Det är de allra första cellerna som är precis likadana, som ska bilda hela kroppen.

De har all kapacitet, de kan bli en hjärncell, en muskelcell, vad som helst. Då får den förstingssignal och säger att man ska bli en tredjedel av vad kroppen kan processa. Då stänger den ner de andra två tredjedelarna.

Med att stänga ner menar jag att de packar ihop kromatinet. Så det blir väldigt svårt att få tag i det, så den stänger igen det. När sker detta? I vilken? Hur gammal? Den första celluppdelningen som sker, det är under gastrulleringen.

Den sker dag två, dag tio kanske, efter fertilisering. Kanske dag 14, jag är lite osäker, jag kommer inte ihåg nu. Då sker något som kallas gastrullering.

Det som händer då är att den här lilla klumpen av celler som fortfarande inte är någonting annat än precis likadana varandra. De börjar helt plötsligt att bilda tre stycken grodlager. Endoderm, ektoderm och mesoderm.

De här tre grodlagerna är strikt med vad de kan bilda för celltyper i kroppen. De här tre typerna återkommer hela tiden i kroppen när olika processer bildas. Nu pratar jag embronal, inte vuxen.

Ektodermet kommer att ge vår centrala nervsystem och vår hud. Hud och nervsystem är väldigt nära besläktat på det sättet. De kommer från samma grodlager, från samma grundstammcell om jag säger så.

Sedan har vi mesoderm som bildar inre organ, eller brosk, blod och sådana saker. Sedan har vi endodermet som bildar inre organ, mag- och tarmkanal, körtlar och så vidare. Så rent teoretiskt skulle man kunna kolla dag 20 efter befruktningen om det kommer att bli en frisk eller sjuk människa.

För det är väl någonstans där som gör att vissa kan förändras med fel. Absolut. Här är vi superkänsliga.

Embryon är superkänsliga för signaler utifrån. Till exempel, du ska inte äta acne-medicin. Det är retinoic acid, vitamin A, som är en bra kutan.

Jag vet inte ens om den finns kvar längre, men det var en acne-medicin som fanns när jag var ung. Det är ren vitamin A, ren retinoic acid. Det påverkar ju vår hud väldigt bra. Men vad det också gör, väldigt kraftfullt under en viss tid i embryonal utveckling, det är att den styr polariseringen längs rostral-kodal-axel. Den styr alltså huvud-till-svans-kote-axeln. Får vi ett problem här får vi väldigt grava missbildningar i form av förlorad huvuddel, duplicerad huvuddel, såna saker.

Väldigt groteska missbildningar av den lilla signalen just i den här tidpunkten. Då förstår man varför man får rekommendationer som kvinna att inte äta vissa saker när man är gravid. Precis.

Det är framförallt under embryonal-tiden, den första trimestern. Här pratar vi de första tre veckorna. Man vet knappt att man är gravid.

Man måste ha lite tur också. Vad kan en vanlig människa göra med den här typen av kunskap? Jag tror att jag vänder mig lite mer till er, och till era lyssnare som kanske är lite mer avancerade i sitt intresse. De allra flesta människor är inte intresserade av att saker fungerar, utan de är mer intresserade av att ha förtroende för någon och kunna få instruktioner om vad ska jag göra.

Men sen finns det en del människor som du och jag som era lyssnare säkerligen, och jag hoppas jättemycket läkare, som har ett intresse att lära sig djupare. Vad hade du rekommenderat när de lyssnade på det här och de började förstå att det här med molekylär biologi, det kan ju vara något att fördjupa sig i. Var ska man börja någonstans? Var ska man börja koll? Man kanske ska börja om det är saker som man känner när man då håller på med sin biohacking till exempel, eller man kanske är intresserad av någon sjukdom. Och när man håller på och läser om den då, okej men då ska jag ta den här vitaminet eller det här kostnadsskottet så blir det bra.

Då kanske man någonstans känner att man kanske har en djupare fråga. Förstår vad jag menar? Man kanske någonstans tar kunskapen slut. Sin egen kunskap tar slut någonstans.

Då skulle jag rekommendera att man kanske drar lite i den. Sen kommer man ändå komma in på receptorer, genreglering. Grundläggande cellbiologi är ju inte fel att kunna om man vill ha en djupare förståelse för hur kroppen fungerar.

För mig är det helt väsentligt. Jag kollar alltid upp saker själv. Jag litar inte på någon vad jag gör med min kropp och vad jag stoppar i den.

Det tar jag fullt, hundra procent ansvar för. Är det lösningen? Att man ska göra det? Till stor del så tycker jag kanske att man behöver det. Man behöver ta ansvar för sin egen kropp.

Det tycker jag. Men det är ju inte fel att ha någon som man litar på och be om hjälp. Det är ju såklart givetvis inte fel.

Hur knäppt blir det när du själv sitter på den här kunskapen och kan så mycket och det påverkar på det ena och det andra sättet? Hur jobbigt är det för dig att leva egentligen? En sak som slår mig ibland är att om jag får cancer så blir det jobbigt. Jag kommer ju vilja, eller om

någon av mina närstående får cancer så kommer jag vilja veta exakt vad det här är för tumör. Vad har den för metabolism? Vad lever den på? Och så vidare.

Och jag har ju också en jävla respekt för cancer. För cancer för mig, många blir friska från cancer. Jättemånga blir friska från cancer.

Men då har de kanske, det är ju vanligen inte de här mest aggressiva cancerna. För mig är de här aggressiva cancerna, det är det som är cancer. Ja faktiskt, det måste jag hålla med om också.

För ibland kan det bli, som i många andra fall också om man slentriant uttrycker sig jag har varit frisk från cancer. Absolut, du har varit frisk från din ofarliga cancer. Och det kommer säkert i dagens samhälle, 90% av alla människor blir precis som att man år 1200 så dog man av en förkyllning.

Det gör vi inte längre. Nu har väl det blivit cancer istället. Jag håller helt med.

Så det är väl kanske den aspekten som jag själv känner att jag blir rädd. En annan aspekt är att jag aldrig har skaffat barn. Det är för att det är otroligt komplicerat.

Och risken för att förlora eller få ett skadat barn, det har ju alltid varit min skräck. Den är ju så stor. Och ändå så föds det så många friska barn.

Men man blir ju lite skadad när man inser hur… Jag blir också lite nojig på att bo i stan. Jag bor ju centralt i Stockholm. Det är inte nyttigt att bo bland alla föreningar.

Men samtidigt så tänker jag att man får göra så gott man kan. Man kan ju heller inte bli knäpp. Jag älskar ju det här.

Jag är superintresserad. Det är därför jag gör det här. Ibland får man också tänka, jag som är lite mer spirituellt lagd, religiöst eller spirituellt lagd.

I vissa avseenden så hade du bott där det var som mest hälsosamt för dig. Då kanske du inte hade kunnat sprida din kunskap. Nej, absolut inte.

Ibland så kanske en människa måste offras för att viss kunskap måste spridas. Om man tänker under det stora perspektivet. Och då offrar du mig, tänker du.

Ja, jag tänkte det. Det är så bra. Ibland så kan det faktiskt, om man har det perspektivet i vissa fall också och nämner det bortom, det blir mer filosofiskt.

Ja, absolut. Jag håller med. Någonting som slog mig nu medan vi pratar, och jag vet inte om du kan någonting om detta, men det är ju dumt när man har en som är duktig på kroppen att inte fråga, är att peptider är ju någonting som trendar väldigt mycket i USA.

Det är olagligt, i Sverige i alla fall de peptider som trendar. Det finns ju lite lagliga peptider,

kollagenpeptider, det är väl också någon form av delning, någonting som kommer ut av en process som händer. Men BBC 157 är en peptid som är jättetrendig.

Och så pratade du lite grann om saker som händer här, att så fort man optimerar eller stoppar in någonting i kroppen så påverkas någonting annat. Hur fantastiskt är då peptider utifrån det avseendet? Jag måste fråga, jag ska förklara vad peptider är, men är det här peptider som man ingesserar? Eller tar man dem oralt? Ja, lite dålig koll. Jag tror man ingesserar.

Ja, för att en peptid det är ett protein. En kort protein. Så proteiner består av aminosyror, ganska så stora.

Ganska många aminosyror i ett protein. Peptider är lite kortare aminosyra-kedjor. Jag tror att de här peptiderna är en verksam substans av ett protein, som har förmågan att binda till den här receptorn, vad det nu kan vara.

Just den här, vad heter den, BCL 157? BBC tror jag. BBC 157. Jag har hört talas om den, men jag vet inte vad den binder till.

Jag kan ingenting molekylärt om den, vad den gör. Men rent generellt, peptider. Det är samma med de här GLP-1-medicinerna, det är också peptider.

Eftersom ett protein har en tredimensionell struktur som är väldigt viktig, annars är det bara en aminosyra-kedja. Själva proteinet är den tredimensionella väckade strukturen, och den kommer från olika bindningar vid olika pH och så vidare. Det är väldigt biokemiskt.

Den här strukturen kommer att falla sönder av magsyran om man tar den oralt. Då blir det ingen peptid längre, så de här peptiderna iniceras då. Det ersätter en kemikalie som skulle binda samma receptor.

Nu pratar jag generellt. Du kan också ha en kemikalie som binder en receptor, men som troligen är mer kladdig och har mer off-target och binder andra saker. Jag är för peptider, generellt.

Det tycker jag är en bra form av påverkan på kroppen. Men det är fortfarande en fråga om vilken peptid, och vad den har för förmåga, vad binder den till, utöver den effekt man vill ha. Just det, för det kommer alltid en effekt som man inte vill ha.

Ju mer kroppslikt, desto mindre sån effekt blir det. Jag kan ta ett exempel. Det finns andra perspektiv som man kanske inte tänker på.

Om vi nu återgår till bioidentiska progesteron och klimakteriet, som jag råkar vara så himla inledd på just nu. Man har kommit på ett sätt, som jag nämnde, att preppa progesteronet så man kan ta det oralt. Det heter mikroniserat progesteron.

Nu minns inte jag rent kemiskt hur det funkar, men det spelar ingen roll. Det klarar magtarmkanalen i alla fall. Då kommer det ut i kroppen precis som vanligt progesteron.

Men det finns en sak som skiljer kraftigt mot kroppens egna progesteron, och det är just sättet man tar det på. Kroppen själv tar inte en bolusdos en gång var 24 timme, och får en skyhög pik av progesteron i blodet, som varar i ungefär en timme eller två. Det händer ju inte normalt för kroppen själv.

Så det som händer då är att du får en jäkla skjuts på dina GABA-receptorer i hjärnan, så att du blir dåsig, du blir trött. Ungefär som att ta en lugnande tablett eller en benzodiazepin. Och det är ju ingenting som kropps- eget progesteron gör, trots att det här är samma molekyl.

Det finns ju flera aspekter, och det är det här jag menar med att om man har förståelse så har man också förmåga att kunna ställa rätt frågor om sig själv. Så den enda gänstingen där är att hitta en frågeställning som man kan använda mot sig själv för att ta sig vidare i sin egen forskning. Ja, en undersökande frågeställning, jag vet inte vad jag ska kalla det.

Men att man letar vidare och tänker vidare, ett steg till. Kan du se några, om vi släpper allt superavancerat, kan du se några risker om man går ut på sociala medier idag kontra det som du har pratat om nu och där du kan, om man går ut på sociala medier eller läser massmedia. Finns det några risker, blir det någon chef där någonstans eller tycker du att den informationen som finns mest tillgänglig för folk där ute kolliderar med din verksamhet? Ja, ofta gör den det.

Men det är ju så här, när man förenklar saker så måste man ljuga lite, så är det alltid. Och det är okej. Det är klart, alla kan ju inte ha djupa kunskaper om allting, så är det ju, vi är ju olika och dessutom har vi intresse för olika saker.

Människor har ju djupa kunskaper för sina intresseområden, och det här råkar vara mitt, så jag har full förståelse för det. Jag tänker kanske att det borde finnas mer spridd kunskap, eller åtminstone mer tillgängligt i samhället. Jag tycker att glappet mellan grundforskning och klinik, det är ju enormt.

Jag klarar inte ens av att jobba kliniskt, för att det tas så lite hänsyn till, nu talar jag ju givetvis inte för alla, men generellt sett så tycker jag att det tas lite hänsyn till det molekylära. Hur tänker du då, att forskningen är så pass mycket längre fram än kliniskt? Det tar tid, nya upptäckter tar väldigt lång tid att applicera kliniskt, väldigt lång tid. Det är som att det finns ingen kommunikation mellan, det upplever jag, och det är något vi verkligen behöver jobba på, att det är kommunikation mellan forskningen och det kliniska.

För det är inte meningen att läkarna ska kunna allting, utan det måste finnas en kommunikation mellan oss forskare, och det som går ut till patient via vad det nu kan vara, läkare, socialstyrelsen eller vad det nu är via, jag vet inte. Där får man ju oftast den bilden av att det ska vara beprövat och vetenskapligt testat innan man kan gå vidare. Är det den processen som tar lång tid, eller är det bara som du säger rent kommunikationsarbetssättet? Ett dåligt arbetssätt helt enkelt.

Sen tar det ju jättelång tid att få ut någon studie såklart, men det har inte med det här att göra.

Det finns tillräckligt med studier att ta till, det finns tillräckligt med resultat att ta till det kliniska. Så det är väl någonting.

Och lite grann därför som jag vill vara med i den här podden idag, att ju äldre jag blir så känner jag mig ett ansvar att dela med mig till dem som vill ha kunskap. Inte placka på. Men om någon intresserar så finns jag.

Och jag har ju också en Instagram som jag har startat som är väldigt, inte alls meningen, det är inte någon influensergrej, utan det är bara ren molekylära kunskap. Och man kan också nå mig där om man är intresserad. Det är för nördarna helt enkelt.

Det är för nördarna, ja exakt. Det är för de här 10 procenten, inte för de här 90. Alltså de är välkomna också, men det är inget flashigt influensergrej, utan det är verkligen någonstans att börja med att försöka nå ut.

Så känner jag. Jag ska dra ett parallell där. Ett av mina andra stora intressen är ju mörk internethistoria, eller vad man ska säga.

Vad internet var förr i tiden. Och så tycker jag det är kul med trender och lite av alla möjliga. Jag har lite olika sidospår i mina intressen.

Men jag läser en bok nu som heter Cicada 3301, och det är ett internetmysterium egentligen. Det här blir någonting helt annat, men jag ska få en återkoppling till det. Och det här internetmysteriumet började på ett forum som heter 4chan.org. Och då är det, Flashback känner ju alla till i Sverige, att det finns ett forum som heter Flashback.

Det här är liksom Flashback vilda västen. Ännu mer. Det finns liksom inga lagar och regler, och det kan vara både obskyrt och icke-obskyrt som hamnar där.

Och alla meddelanden försvinner efter ett tag om de inte är tillräckligt… Finns det här nu, eller var det här förut? Nej, det finns inte nu, men jag tror att det var mer aktivt förr. Men det finns fortfarande. Men det är det i alla fall.

Mycket av internettrenderna som har kommit har börjat på detta forum som en subkultur. Och sen har det växt fram och så har det blivit en internettrend av det längre fram. Så dit jag vill komma är att om du vänder dig till nördarna, de här tio procenten, och delar information till dem, så kommer de ta till sig det jag tycker är intressant, och sen kan det bli mainstream i många, många år.

Ja, det skriver roligt. Det måste alltid börja med små, konstiga grupper som är intresserade och är nördiga och väldigt insatta. Ja, det har du nog rätt i. Och sen kommer det att förenklas med tiden, men sen kommer det att bli stort, som att det blir greppbart genom olika lager.

Jag är så van vid att folk tycker att det är så tråkigt att höra på. För jag är van vid just att man inte är speciellt intresserad. Nu talar inte jag såklart om mina forskarkollegor, för de är

intresserade, men rent generellt sådär.

Så jag blir lite stressad när jag ska berätta, för jag tänker att jag måste vara snabb. Innan folk slutar lyssna så kan jag känna lite grann. Så det vore ju fantastiskt.

Det är ju fantastiskt med folk som är intresserade av det man är själv intresserad av. Man kan ju prata hur mycket som helst. Jaha, det är kul.

Men varför är vi så ointresserade av kroppen egentligen? Nej, men jag tror bara att det är en känsla jag har. Jag tror inte att folk är ointresserade av kroppen. Det är ju inte folk generellt, men det kanske blir lite för mycket ibland.

Men då träffar man på sådana här nördar som du själv, som man kan köra på, som tycker det är intressant, och då är det jättekul. Ja, verkligen intressant. Jag tror att jag kommer vilja bjuda in dig till podden flera gånger, för det känns som att det finns mycket kunskap här.

Och så får du avslutningsvis berätta vad din Instagram heter, som man kan hitta. Ja, och den är ganska nystartad. Den heter Mar Andersgård Bergs.

Men jag tror man kan nog söka på Maria Bergsland, för att namnet står där också. Så hittar man mig. Just det.

Så länkar vi dig till den här i avsnittets beskrivning. Ja, toppen. Vad roligt. Då får jag tacka för det här, Maria. Tack så hemskt mycket.

FAQ När kroppen går på molekylnivå – cancer, hormoner och varför “optimering” är farligare än vi tro med molekylärbiologen & PhD Maria Bergsland

1) Vad menas med att cancer är ett “systemfel” i cellen?

Cancer kan ses som att cellens normala signalering (gas och broms för celldelning) hamnar ur balans. När bromsarna slutar fungera eller gasen fastnar “på” kan celldelning bli okontrollerad, vilket kan starta en tumör.

2) Varför kan två personer reagera helt olika på samma ämne eller tillskott?

För att effekten beror på sammanhanget: vilka signalvägar som redan är aktiva, vilka receptorer som finns, och exakt vilket “fel” som finns i en viss vävnad eller celltyp. En molekyl måste “passa” in i den felaktiga kaskaden för att påverka något alls.

3) Hur fungerar balansen mellan östrogen och progesteron enligt avsnittet?

Östrogen kan driva celldelning i t.ex. endometrium och bröstvävnad, medan progesteron normalt fungerar som en broms efter ägglossning. I klimakteriet när progesteron faller (särskilt när ägglossningen försvinner) kan “bromsen” bli svagare, vilket gör att östrogenpåverkan får större spelrum.

4) Varför lyfter Maria risker med “optimering” och quick fixes på sociala medier?

För att biologiska system är komplexa och sammankopplade. Försöker man “punktförbättra” en process kan man ofta få oönskade effekter någon annanstans (off-target-effekter, fel timing, fel dosprofil), även om intentionen är god.

5) Varför kan samma molekyl ge olika effekt beroende på hur man tar den?

Avsnittet tar upp att kroppen vanligtvis inte får hormoner i en stor “bolusdos” en gång per dygn, utan mer dynamiskt. När man tar något oralt och får en hög topp i blodet kan det trigga effekter (t.ex. dåsighet via GABA-receptorer) som inte uppstår på samma sätt i kroppens egen produktion, trots att molekylen är “bioidentisk”.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Ion Silver Ionosil

Mjölksyrabakterier 12 md 60 kapslar Pureness

Schampo för lockar och vågigt hår 250 ml Naturavit

KETO Protein Toast Bread 365g BeKeto

När kroppen går på molekylnivå – cancer, hormoner och varför “optimering” är farligare än vi tro med molekylärbiologen & PhD Maria Bergsland