Medveten förändring och utveckling

Men vi kör med Per Lindman. Nu var jag direkt osäker på ditt efternamn, men jag tror att jag sa rätt. Det var rätt.

Det var rätt, jag känner dig mer från Per bara. Och då tänkte jag direkt, vem är du? Vem är Per Lindman? Ja, det var ju bra fråga. Och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna svara på den utan låta allt för pretentiöst nu då.

Som du vet så har jag valt att ge ut boken. Man skulle kunna kalla det semi-anonymt, det står ju inte mitt namn och det finns inget författarporträtt i min bok. Och det är på något vis för att vad hjärnan säger att Per Lindman är nu så kommer du och de som lyssnar applicera ett lager av fördomar baserat på föregående erfarenheter på det.

Och det är inte fel. Fördomar är bra, det är ett sätt för hjärnan att förbereda sig. Men det gör också att orden jag säger kommer tolkas från det perspektivet och de fördomar som ni får på det.

Och jag tycker det blir lite orättvist emot idéerna som jag vill förmedla. För jag känner inte att jag är här som en person, jag tycker inte det är det som är det intressanta. Utan idéerna då, och de bör vara oberoende av personen tycker jag.

Så att om jag hade liksom, även om det blir bra fördomar eller dåliga fördomar så blir det ett lager som förbränger orden och idéerna. Och den idén tycker jag är lite orättvist mot. Så därför så är den ganska svår för oss att svara på.

Jag tycker den också är lite irrelevant i just det här sammanhanget då. Utan att få låta allt upprättas själv som sagt. Men det kanske ändå säger en i hel del att då har vi en person här som tänker och analyserar mycket och faktiskt har ställt sig många frågor åt alla möjliga håll.

Och det tycker jag ändå så är det. Då får man en ganska klar bild. I alla fall jag som tycker det är bra.

Och så tänkte jag det här med att du då har släppt en bok som handlar om hjärnan. Och precis som du säger nu innan vi fortsätter med det. Jag läste till inköpare för ett gäng antal år sedan.

Och då var det en lärare som jag varit väldigt imponerad av. Som jag tyckte var väldigt duktig. Men han lärde mig också att när ni läser en bok så ska ni alltid läsa vem som är författaren.

För att förstå från vems ögon boken är skriven. Så att ni kan få en klar bild på om den är vinklad åt ett eller annat håll. Hur ska man då förhålla sig till det när man tar din bok? Nu vet jag inte riktigt från vilken synvinkel den är skriven. Förstår du lite grann vart jag vill komma någonstans? Ja, jag förstår precis vart du vill komma någonstans. Men det har jag just det här med. Då vill man redan från början ha en idé om hur jag ska tolka orden.

Hur jag ska tolka tack vare någon slags källkritik. Och jag tycker nog som sagt i det här fallet att det inte är nödvändigt. För att orden i sig själv bör vara tillräckliga för att kunna förmedla en idé.

Som är oberoende av den som har skrivit den. Sen kan det ju finnas sammanhang där det finns ett personligt intresse kanske. Eller där det finns andra incitament för någon att göra en viss poäng i. Till exempel i politiken eller i samhället.

Men i en sån här bok där det egentligen är den objektiva kunskapen som styr. Då tycker jag inte att det är relevant vem personen som har skrivit är. Och vad heter boken och vad handlar den kortfattat om? Boken heter Medveten förändring och utveckling.

Och den är en bok som sätter ett neurovetenskapligt perspektiv på personlig utveckling. Den försöker få oss att utifrån de möjligheter och begränsningar som hjärnan sätter på oss. Hitta ett praktiskt förhållningssätt där.

Hur vi ska kunna förhålla oss till den systematik för förändring som finns i hjärnan. Och hur vi då på ett effektivt sätt kan ta de möjligheterna. Och undvika så mycket, omväga så möjligt gällande personlig utveckling.

Behövs den kunskapen tycker du? Eller känner du att det fattas liksom… Är vi för dåligt tränade i detta? Eller behöver vi liksom höja vår kunskapsnivå rent generellt därut ibland? Bland folket? Med hjärnan och personlig utveckling? Jag tycker nog att vi i samhället i stort har en tendens att dels mystifiera det här med personlig utveckling. Vi vill gärna göra det beroende av saker och ting bortom oss själva. Det kan vara externa krafter, om vi pratar om gudar eller stjärnor eller öde eller vad det nu kan vara.

Som skapar ett lager som vi måste ta i beaktande för att vi då ska få de förändringar vi vill. Som jag tror i slutändan faktiskt bara krånglar till saker och ting. För att då börjar vi ge oss in i saker och ting.

Om vi till exempel försöker få regn genom att dansa regndans så är våra möjligheter ganska små att lyckas. Och det är samma sak när vi ska försöka utveckla en ny teknik eller någonting. Går vi för mycket bara på vad vi tror eller vad som känns rätt.

Då är våra möjligheter väldigt små att det faktiskt kommer fungera. Världen kommer aldrig anpassa sig ut efter oss. Men det vi kan anpassa oss utifrån världen.

Och det är där jag tror att våra faktiska möjligheter finns. Och egentligen alltid har funnits då. Precis på samma sätt som teknikutveckling eller träning av vår kropp.

Så behöver vi låta världen definiera möjligheterna när det gäller vår personliga utveckling också. Och det tror jag vi kan göra på ett effektivt sätt. Först när vi ser våra möjligheter från ett objektivt perspektiv.

Bortom allt för felaktiga och förenklade förklaringsmodeller. Så vi måste på något vis våga avmystifiera utvecklingen av oss själva. Och det är det det här neurovetenskapliga perspektivet gör då.

Det är att den gör vår potential och våra möjligheter kopplade till något reellt och verkligt. Något som vi kan förstå. Och detta är då i kontrast till tron att vår upplevelse och utvecklingspotential förändrar bero på kraften bortom oss själva.

Det låter ju som väldigt logiskt när du förklarar på det sättet. Och jag tänker också när man pratar om personutveckling. Så går man ju oftast till någon form av livsstilscoach.

Eller man hittar på Youtube någon som är lite mer flummel. Och det är inte så konkret. Och så pratar ganska många om att utveckling ska vara tungt och jobbigt.

Att när det utvecklas så ska det vara jobbigt att utvecklas. Det är när det är jobbigt är då det utvecklas. Men här låter det lite mer som att det blir inte så tungt och mörkt.

Här handlar det bara om att öka en förståelse kring världen och hjärnan på något sätt. Ja men precis. Allt det där du pratar om att man behöver gå igenom något jobbigt.

Att man ska förtjäna förändring och sådant. Det är egentligen bara kulturella idéer som inte har någon koppling till hjärnan eller fysiken som vi förstår den idag. Utan hela vår upplevelse och hur vi beter oss kan och finns en koppling till vår hjärna med många sätt.

Och sen som jag sa att säga att det här är enda krafterna som vi behöver ta i beaktande. Det kanske är att vara lite tuff i och med att det finns saker och ting vi inte förstår med kvantmekaniken. Och hjärnan förstår vi inte fullt ut heller.

Men vi förstår hjärnan så pass bra just nu att det finns väldigt tydliga och väletablerade samband som vi kan börja anpassa oss till. Så kanske detta som jag tror på inte är det enda sättet att skapa förändring. Men det är i alla fall ett sätt.

Och det sättet är relativt säkert eftersom det bygger på en väldigt solid grund av vetenskaplig forskning. Och empiriska studier och så vidare. Nu har jag läst din bok.

Och jag tror att det var i din bok att det här exemplet står. Eller om jag läste det här exemplet samtidigt som jag läste din bok. Men jag tror att det är du som har skrivit det.

Att de gjorde ett forskningsstudie. Där man valde en grupp människor som skulle träna på att springa. Och att de fysiskt tränade.

En grupp som tänkte att de tränade att de skulle springa. Och en grupp som varken tränade

eller tänkte att de tränade. Visst är det du som har skrivit den? Ja, den är som ett exempel i boken i stället.

Kan du berätta mer om det exemplet och vad resultatet blev av det? Ja, anledningen till att det exemplet är med i boken är för att påvisa att de krafterna som vi pratar om för förändring som boken utgår ifrån är egentligen våra tankar, ord och handlingar. Det är alltså inte några externa krafter utan det är krafter som kommer från oss själva. Och där är tankarna en sån tydlig del.

Vi kan tänka på någonting och då kommer det få effekter inom oss. Och det här exemplet som var att folk skulle lära sig att spela piano gällde det. Det gjorde man i tre grupper.

Då var det en grupp som faktiskt fick spela piano i två timmar. Sen var det en grupp som man fick tänka på att de skulle spela piano i två timmar. Och man kunde se att effekten var faktiskt ganska liknande.

Och det bevisar på något vis kraften i våra egna tankar och att de har förmågan att påverka mer i vårt inre än vad vi kanske normalt sett ger dem. Och det skapar ju en hel del möjligheter. För tankar blir ju då en kraft som vi har relativt god kontroll över.

Det är ingenting som någon annan kan göra. Det är någonting som uppkommer i vår hjärna och någonting som vi genom att skapa medvetenhet och aktivering av vissa delar av hjärnan då gör att vi kan styra. Och på så sätt då kan vi faktiskt styra den utveckling som de tankarna ger upphov till också.

Och för mig blir det då att man mer eller mindre… Som jag omtolkar det då när du säger det här nu, det är att då kan jag rent vetenskapligt själv kunna påverka utfallen av mitt liv. Och det tycker jag liksom inte att man hör så många pratar om. Utan när man pratar om att man kan skapa sitt egna liv så pratar man mer energimässigt eller spirituellt att man ska som alla religioner eller alla goda budor är att behandla det nästa som du vill bli behandlad själv.

Men det här då blir det mer att då är det sant från hjärnans perspektiv att det är faktiskt så. Ja men jag håller med dig där för att accepterar man logiken att hjärnan är ursprungligt till allt från våra känslor, tankar, upplevelser, beteende och förmågor. Så betyder det att om vi kan påverka förändringen som sker i vår hjärna som faktiskt sker hela tiden också.

Hur den tar sig uttryck så kan vi faktiskt också börja påverka varje sådan del. Och tar vi då sen också till oss att hjärnans förändring inte sker slumpmässigt utan är någonting som följer en tydlig systematik som vi kan förstå så kan vi då börja medvetet påverka den här förändringsprocessen. Och där i ligger den här stora möjligheten där vi kan medvetet och på ett individuellt plan styra vår utveckling bortom andra krafter.

Det räcker med våra tankar, ord och handlingar om vi väl förstår hur hjärnan förändrar sig och vi börjar anpassa oss till det. Vad har det här förändrats för dig när du fattade det här själv när du kom under full med? Det måste ju varit en ganska aha-upplevelse när du själv fick ordning på den här kunskapen. Vad gjorde det med ditt eget synsätt på livet? Och har du känt någon

positiv förändring av det efteråt? Spännande fråga.

Det här att det gör utveckling konkret är någonting jag verkligen har tagit till mig och gjort i mitt liv. Man behöver inte vänta på specifika förutsättningar eller krafter bortom ens egen kontroll. Utan gör man rätt sak så skapar det stimulering av din hjärna på rätt sätt vilket kommer leda till förändringar som i sin tur kommer leda till den utveckling vi vill.

Så helt plötsligt så blev personlig utveckling någonting jag kunde göra. Inte bara när jag kände rätt inspiration eller planeterna låg i linje utan det blev någonting man gjorde som ett jobb nästan. Eller säg som fysisk träning.

Där vet man vad man ska göra. Vill man ha bättre konditioner då går man ut och springer. Vill man bli starkare då vet man hur man ska träna det.

Det blir något konkret, enkelt och du vet att jag måste göra det här för att utveckling ska ske. Och samma sak blev det med min mentala träning. Det blev helt plötsligt någonting som jag gjorde.

Och då kunde jag ta kontroll över den utvecklingen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde när jag kanske var mer mystisk eller spirituell i mitt sätt att förändras. För att krafterna som avgjorde det. När jag valde att skala bort allting och bara såg det nakna neurovetenskapliga perspektivet så blev det så pass mycket tydligare.

Och så finns ju ett empiriskt plan i det också. Att man märker att när jag försökte allt för mycket få världen att anpassa sig till mina tankar eller när jag gjorde mig beroende av yttre krafter så fick jag aldrig den effekten jag hade hoppats på. Jag kämpade jättehårt med det i flera år, ett tiotal år, utan det här perspektivet.

Men så fort jag valde det här perspektivet så såg jag också effekten av det. Det var väldigt tydligt för mig att se att precis som när jag tränar på rätt sätt så blir min kondition bättre. Så när jag börjar göra rätt sak, när jag får mig gärna att förändra mål till exempel och andra saker så gav det faktiskt en ganska snabb effekt också.

Och det gör ju en inspirerad och får en att tro på det ännu mer. Är människor redo för det? För det låter ju också så här att det här handlar ju, som jag gillar väldigt mycket och som jag tycker man tappade bort litegrann. Nu pratar du om den yttre världen.

Då kan man alltid skylla på någonting som du säger. Planeterna låg fel, eller det här låg fel, eller jag fick inte det här jobbet, eller jag har dålig ställd på grund av detta, eller fram och tillbaka. Det är väldigt mycket av alla andra.

Men sen när man faktiskt landar i det här så då hamnar man ju på ett eget ansvar. Och en sak som jag har funderat mycket på nu senaste tid också är ju man pratar om att man är self-made. Det är ett vanligt uttryck i USA.

Det här entreprenören är self-made. Elon Musk kan man ju säga är en self-made stor entreprenör. Men man glömmer bort att även de, och det här låter ju också hårt, att de som är mindre lyckade i livet är ju också self-made.

För att de har ju själv gjort val i deras liv som har gjort att de har hamnat där de är. Alltså är det en självvald erfarenhet. Resultat av det hela.

Och det känns som att det här går in lite grann i det, att det handlar mycket att man tar eget ansvar och utefter det tänker sig till sina bästa förutsättningar. Ja men det är en bra poäng där. För det här är ju ett perspektiv som sätter mer ansvar på oss själva.

Och tänker inte vi, säger vi inte, och gör inte vi handlingar som för oss med den utveckling av oss själva eller världen som vi vill se, så minskar vi ju chanserna att utnå det väldigt, väldigt mycket. Så gällande vår personliga utveckling så ser jag det faktiskt som att vi på många sätt är ensamma med vår kropp och vår hjärna och dess förmågor för personlig utveckling. Men med detta sagt inte maktlösa.

Men att hoppas på möjligheter bortom detta perspektiv är tycker jag en förhoppning jag skapade av en lite förenklad världsbild. Och leder till att vi inte använder det förmåga vi har på ett effektivt sätt. Och det är en väldigt viktig poäng, just att den här tron på kraften bortom oss själva får oss att undervärdera möjligheterna vi själva har.

Det jag pratade om lite i början, att har man rätt perspektiv så slipper man gå väldigt många omvägar. Och när vi försöker till exempel göra oss vårt eget sätt att bete oss eller hur vi vill att saker och ting ska komma till oss i världen. Och vi gör det beroende av ytterkrafter och väntar på de krafterna eller försöker oss till med ritualer eller andra ytterförutsättningar så använder vi inte de krafterna vi faktiskt har då.

Alltså våra egna ord och tankar och handlingar. Och det här när jag säger krafter kan det också låta lite flummigt så jag vill bara vara tydlig med att det enda som händer när vi gör någonting eller vi tänker någonting så är det elektriska signaler i vår hjärna. Och det är det vi hela tiden anpassar oss till.

Och vi kan genom en handling som skapar en viss typ av elektrisk impuls i vår hjärna som i sin tur kommer förändra de delarna som den aktiverar. Och det är samma sak med ord och handlingar då. Så återigen så vill jag vara tydlig med att det är inga krafter bortemot oss själva utan det är just den unika sätt som handlingar kan aktiveras inom oss med sin tur skapa förändringar.

Och det är där kraften ligger, så att säga, inom situationstecken då med en handling eller en tanke. Kan man optimera detta på något sätt? Som du säger, du nämner själv att slippa gå onödiga omvägar och välja fel. Hur gör man bäst för att optimera signalerna i hjärnan? Vad finns för tips där? Jättebra fråga, dock ganska komplex.

Och svår fråga att svara på. Jag ska ge lite teasers, men en hel del av min bok handlar just om

det här att förstå förutsättningarna och sedan fråga sig hur vi kan anpassa oss till det här. Jag tycker att ett av de viktigaste delarna som vi är ganska dåliga på också i samhället i stort, det är att vi bör utnyttja hjärnans målsökande egenskaper.

För hjärnan är en målsökande maskin. Allting den gör, gör den med ett mål. Den vill uppnå någonting.

De personliga mål som vi har kommer hjärnan att sträva efter. De i sin tur bygger väldigt mycket på behov. Vi behöver inte gå in på det, men de personliga målen kommer hjärnan att sikta emot.

De målen vi har och de mål som emotionellt känns bra i oss personligen ifrågasätter vi i samhället ganska sällan. Vi tänker att det här känns bra, därför strävar jag efter det. Men det är en farlig tanke.

Dels för att saker och ting som vi känner bygger på tidigare erfarenheter och blir påverkade av saker och ting som den socioekonomiska kontexten som du är uppväxt i eller som du lever i och din barndom. Sådana saker bygger in mål i oss som vi känner oss trygga med och som känns bra. Men de behöver inte alls vara rationellt genomtänkta.

De behöver inte ens rationellt dra oss mot den utveckling vi vill. Men det är här vi har möjlighet att genom att rationellt tänka ut mål också se till så att det som hjärnan strävar efter med de handlingar som sker kör oss mot den utveckling som vi själva vill se. Så vi behöver skapa mål som vi förstår att för att uppnå det här målet så leder det till den utveckling vi vill.

Och det gör vi alltså ganska sällan när vi tar till oss gamla mål eller sådant som emotionellt känns bra. För det kan lika gärna vara din femåring som tänkte att fastän jag en gång ska bli en framgångsrik författare. Och så strävar du det över resten av ditt liv trots att det egentligen kanske inte ens är relevant längre.

Men du kommer fortsätta sträva efter det för du har skapat kopplingar till ditt belöningscentrum. Och belöningscentrum är ju egentligen ditt inre skattrum kan man säga. Det är där vi får all motivation ifrån.

All motivation till saker och ting vi gör beror på att det kommer aktiveringar av det här belöningscentret med vissa hormoner speciellt dopamin som man hör mycket om. Det är något som vi nästan om möjligen kan motstå. Så det man behöver göra är att rationellt så vi kan få det här långsiktiga lite större perspektivet på våra mål, definiera sådana och sen koppla det till vårt belöningscentrum.

Då skapar du en väldigt effektiv maskin som leder till en positiv utveckling för dig då. Så vi behöver ta oss tid att förstå våra personliga värderingar. Alltså vilken person vill jag faktiskt vara? Inte fråga vilken är jag? Eller vem förväntas jag vara? Utan snarare då fråga vem skulle jag vilja vara? Då skapar du värderingar kring det och sen bygger du personliga mål utifrån det då.

För då kommer att uppnå de här målen leda till att du uppnår dina värderingar och det kommer samtidigt kännas bra. Det är det som är lite snyggt med det hela också. Så att målen för oss alltså inte bara mot tillfredsställning och glädje utan de skapar även potentialen till det.

Genom att vi står, genom att upprepa dem och koppla dem till viktiga behov så kopplar det till vårt belöningscentrum. Vilket i sin tur är väldigt svårt att stå emot då. Där vi kommer känns sträva mot det.

Finns det någon risk där? När man börjar tänka så och börjar förstå detta och arbeta mot det. Att bara den här saken som du sa nu att vi måste förstå vem vi vill vara inte vem vi är. Oftast när man tänker på vem vi är, när man kollar på det sättet så jag tror att det kan vara vanligt att människor är utifrån hur andra människor ser dem att de ska vara.

Och här vänder vi på det. Då blir det som att nu ska jag skapa mig själv utifrån vem jag är. Kan det bli jobbigt för folk eller blir det farligt där att man kanske tappar ganska mycket vänner.

För då kanske man lite grann som att gamla kompisar inte känner igen inför att man har vuxit upp och blivit förändrad. Just det. Jag förstår din fråga.

Att det kan leda till allt för starka förändringar som människor i sin närhet inte känner igen. Men jag tror att det kan vara ganska lugnt där. För det första så är det så att förändringar tar mycket tid.

Det tar mycket tid att förändras. Jag tror att det är extremt svårt att förflytta en hel karaktär eller ett sätt att vara från en dag till en annan. Förändring tar väldigt lång tid och det måste man vara medveten om.

Det finns inga snabba förändringar för det går emot hur vår hjärna faktiskt fungerar. Den gör aldrig jättesnabba förändringar för det är alldeles farligt ur ett evolutionärt perspektiv. Har man ett sätt som fungerar och helt plötsligt helt förändrar man det då sätter man väldigt mycket på spel.

Speciellt om man ser det i en farlig värld som vi levde kanske med förr i tiden. Så förändring tar verkligen lång tid. Sen kan man ju då tycka att du kanske förlorar lite vänner men belöningen i det hela är just att du kan leva ett mer självuppfyllande liv där det du gör och det du strävar efter är också personligen viktigt för dig.

Men där har du ett väldigt bra typexempel på där vi drivs mot mål som egentligen kanske inte är viktiga för oss. Och det är ju just det där sociala sammanhanget då. Vi beter oss på sätt och vi agerar på sätt just för att det är socialt accepterat.

Det är det som blir drivkraften. Och är vi inte försiktiga så kan vi alltså spendera i princip hela vårt liv bara för att försöka uppnå mål för att bli accepterade av andra människor till exempel. Vi kan spendera enorma mängder tid och tankkraft bara för att bli någonting som andra förväntar oss att vi ska vara.

Och vissa kanske mår väldigt bra av det men jag tycker att det bör inte vara utgångspunkt i hur man agerar utan det bör styras utifrån personliga värderingar istället. Har du också någonstans funderat på att kan man på något sätt hjälpa till hjärnan att få till att kopplingarna flyter på bättre? Finns det någonting man kan göra själv? Dels så säger du att tänka sig till, eller förstår du vad jag menar? Den mekaniska hjärnan, finns det någonting som man kan göra för att underlätta, att det ska gå lite lättare för att hjärnan hittar de nya kopplingarna? Jättebra fråga igen, en fråga med ganska många svar på. Det finns ganska mycket olika saker vi kan göra för att skapa förutsättningar för effektiv förändring av hjärnan.

Och allt det här bygger egentligen på hjärnans absolut viktigaste anpassningsteknik och det är den som kallas Fire Together, Wire Together. Den säger egentligen att delar av hjärnan som aktiveras samtidigt kommer börja kopplas ihop med varandra. Det vill säga att vi kan genom association till exempel att när vi gör en viss sak så tänker vi och gör vi en viss annan sak så kommer de här delarna börja koppla ihop sig med varandra.

Där finns ett tips som är ganska vanligt och det är att man brukar koppla ihop saker och ting som redan känns bra i hjärnan. Det är ett klassiskt knep. Så att du till exempel säger att jag vill börja träna mer till exempel.

Då ser du till så att du gör någonting du vill och får bra av efter att du har tränat. Då kopplar du ihop de delarna så att då blir en strategi att uppnå det här som du mår bra av att du behöver träna innan det. Och då skapar det en väldigt tydlig association och koppling mellan de här två delarna.

Så det är ett väldigt konkret tips man kan göra på det. Det finns också saker och ting. Det finns också någonting i hjärnan som heter myelininkapsling.

Och den är att när vi använder en koppling väldigt ofta eller hör den väldigt ofta. Det är någonting vi också hör i samhället. Om vi till och med hör någonting så behöver vi till slut tro på det.

Och det beror på någonting som heter bland annat myelininkapsling och det är att de här kopplingarna isoleras vilket gör att de blir starkare och snabbare inom din hjärna. Och det är någonting vi kommer känna av väldigt konkret. För vi kommer tänka den tanken lite snabbare och hjärnan kan faktiskt uppfatta det som kommer snabbare till den.

Och det är ju då logiken att okej, det här kom snabbare till mig då jag hört det många gånger. Då är det mer sannolikt att det är sant. Så att upprepa någonting tillräckligt många gånger är också faktiskt ett sätt att göra de kopplingarna hjärnan tydligare.

Och det är till exempel tipset när det gäller de här målen och när det gäller värderingar och sånt. Det absolut enklaste tipset är helt enkelt att upprepa dem. Att nöta in dem och försöka göra det.

Det kan låta lite enkelt men det är så hjärnan. Att under konsekvent upprepa någonting. Det är

ett av de effektivaste sätten att göra det tydligt i din hjärna.

Men det finns två men i det här som man måste ta till sig också. Det ena är att utgångspunkten i varje förändring som hjärnan gör och varje sträva som hjärnan har så ligger våra fundamentala behov som människa. Det vill säga att försöker vi göra en förändring som inte tar det i beaktande.

Det vill säga att vi gör någonting som gör att vi kanske inte får den sociala interaktionen som vi är beroende av. Så kommer efter ett tag det här att färgas av de negativa upplevelserna som det ger. Så att varje förändring måste också utgå ifrån vem man faktiskt är som människa.

Vilket då bland annat de här behoven är en del av. Så att när vi gör målen så måste vi se till så att vi uppnår mål helst eller behov helst och samtidigt inte negligerar något behov. För båda kommer inte vara hållbara i längden.

Men kan vi koppla det tydligt till ett behov. Vi kan göra det till en strategi. Den här nya sättet att vara en strategi för att uppnå behoven.

Då får man också en väldigt stark draghjälp. För som sagt allting hjärnan gör är med utgångspunkt i att uppnå mål och behov. Det jag tyckte var lite intressant också nu när du pratade om myelin.

Nu kommer jag inte ihåg det andra ordet. Myelinkoppling. Vad sa du för någonting? Myelininkapsling.

Det jag tyckte var lite intressant när du pratade om det med myelininkapsling. Och nu blir jag också eftersom jag är lite född kritiker och konspirationsteoretiker emellanåt. Att det där att ju oftare man hör någonting desto större chans är att det blir sant.

Eller att man tror att det är sant. Är detta också någonting som man medvetet gör bland politiker. Att man försöker trycka ut saker i massmedia eller i olika kanaler.

För att få folk att tro saker som är sanna när de egentligen inte är det. Vi har väl där också det här med att det är många som tror att Nelson Mandela dog för många, många år sedan eller någonting sånt. Att det är en typisk sån sak som många har hört. Är det sant? Men egentligen så stämmer det överhuvudtaget inte alls.