I detta avsnitt av Biohackpodden gästas vi av Thomas från föreningen “Ingen ska vara ensam – högtider i gemenskap” som pratar om vikten av att hjälpa människor att inte kännas sig ensamma
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.
Transkibering Ingen ska vara ensam – högtider i gemenskap
Thomas Eriksson heter jag och jag driver föreningen Ingen ska vara ensam, hög tider i gemenskap. En förening jag driver med mina två bröder Sebastian och Daniel Göransson. Sen ett år tillbaka ungefär, även om vi har arbetat bra mycket längre än så när det kommer till vårt ideella arbete.
Nu alltså när jag har gjort saker innan? Innan vi startade föreningen ja, det har vi gjort. Vi började 2022 sedan föreningen funnits. Som en förening ett år.
Nu är det här en hälsopodd först och främst. Då kan man ju undra, ska man prata om ensamhet när det gäller hälsa? Det är ju faktiskt så också. För några månader sedan hade vi en psykolog som också pratade om, som hade också den vinkeln att han var psykolog med fokus på gemenskap.
Inte ensamhet utan han ville att man skulle vara med människor. Det vill ju ni också. Jag tror att det spelar ingen roll hur hälsosam du är.
Är du ensam så kommer du aldrig kunna bli frisk. Nej, så är det. Det finns starka paralleller mellan ensamhet och psykisk ohälsa.
Med all tydlighet är det så att det påverkar. Vi är flockdjur. Vi är från grunden tänkt att vara i en gemenskap.
Hamnar man utanför det, det finns studier som visar på att ensamhet är lika farligt som när jag håller föreläsningar, att det skulle jämföras med 15 cigaretter om dagen. Det vet ju alla hur ohälsosamt det är. Det är ingenting vi behöver ta upp i den här podden.
Just den parallellen blir ju, sen om det stämmer helt. Det är ju så med studier. Det ger ju i alla fall en fingervisning om hur det faktiskt påverkar vår psykiska hälsa och vår fysiska hälsa också såklart.
Ensamhet är en tydlig koppling till hälsa. Varför har ni sånt brinn i detta? Ni har två bröder, säkert också en familj och sånt. Kommer det att ni har varit ensamma eller kommer det här från någon annanstans? Både och kan man väl säga.
Vi är uppväxta i ganska stora, spretiga familjer. Vi definierar oss som bröder. Jag och Sebastian är halvbröder och Sebastian och Daniel är halvbröder.
Men jag och Daniel är plastbröder från början, inte något blodsligt. Det är en spretig familj som vi är uppväxta i. Brinnet som vi har fått har väl snarare uppstått av det vi började göra år 2022. Men om man tänker efter så kan man dra paralleller till hur vi alla har haft det under vår uppväxt på olika sätt.
Även om det vi gör inte är sprunget ur vår uppväxt eller våra levnadsvillkor utan det är skapat av en slump. Men samtidigt kanske brinnet som vi har är präglat av vår uppväxt på något vis. Så skulle man kunna säga.
Men vad gjorde ni då 2022? 2022 julafton var på insprång. Vi hade inga stora planer, vi hade alternativ. Vi satt som vanligt och tittade på hockey.
Vi är hockeytokiga och är på samma lag. Vi bodde i samma hus, jag i lägenheten på nederplan och Sebastian och Daniel över. Nu vill man väl veta om du får hockeylag? Nej men det är lulehockey vilket passar perfekt nu när vi spelar in den här podden.
Vi går fortfarande i Lyckorus efter förra veckan. Från SM-guld? SM-guld, första på 29 år. Det är vi inte bortskämda med.
Men varför lulehockey? Jag skulle vilja vända på den frågan. Varför inte lulehockey? Det är ett väldigt stort hockeylag, även nationellt. Men på 90-talet var de omåttligt populära.
De var först med ganska mycket saker men Jarmo Millius var en tydlig profil. Det var också Björngapet som man profilerade sig på. Det är en kultförening någonstans.
Så mycket annat saker startar av en slump. Den här människan hejar på det laget och så hamnar man i det sammanhanget. Det sprids in i familjen, vi hade några släktingar som var därifrån.
Har man väl börjat heja på ett lag oavsett sport så är det sällan man byter. Geografiskt är det inte supersmart. Vi åkte upp till Luleå i januari och det är en resa.
Vi kommer långt ner i Europa med samma restid. Jag som kommer från Arpelsvik brukar tänka samma sak. Ibland när vi ska åka till min familj härifrån från Uddevalla.
Att vi hade åkt neråt istället. Luleå ligger ännu högre upp. Vi kommer till mycket varmare breddgrader.
Det är ett sidospår men det är också något som påverkar vår psykiska hälsa. Hur det går i hockey. Jag brukar alltid skryta om det enda jag kan skryta om i hockey.
Som hockeyintresserad kan jag också nämna att när jag var liten var jag dagbarn hos familjen Cedin. Det har jag minst sant hängt med Henrik och Daniel Cedin. De är är eller var otroligt stora.
Fantastiska genier. Vad sa du? Hockeyjul 2022? Hur mycket jul 2022 kopplar vi ihop det? Vi kom på tanken av, egentligen någon anledning som jag inte kommer ihåg. Vi funderade på vad vi skulle göra på jul.
Mina barn var hos sin mamma. Vi separerade oss sen fem år tillbaka. Daniel hade inte sin son den julen.
Sebastian har inga barn så inte den aspekten att tänka på. Vi sa att vi kanske ska bjuda in dem som inte har någon. Det var vi väl medvetna om att vi har många människor som inte har någon att fira högtider med.
Från det till att vi lade ut ett evenemang på Facebook om det här gick inte många minuter. Det var lite impulsivt. Vi hade varandra och tryggheten i det.
Vi tänkte att vi har förutsättningarna. Vi bor stort. Vi hade varandra och chansade.
Vi visste inte hur gensvaret skulle bli. Så vi lade ut ett evenemang på Facebook som heter Ingen ska vara ensam jul på Pilegård som huset där jag bor. Det tog snurr på många olika sätt.
Men jäklar vilken spridningskraft det finns i sociala medier. Det var tolv dagar innan julafton som vi lade ut det här evenemanget. Det är grunden till det vi gör idag.
Hade vi inte startat så hade vi inte jobbat på samma sätt. Saker i livet startar normalt sett av en slump. Blandat med det här viljan att faktiskt göra någonting.
Men en vilja att göra någonting krävs också att man är på en bra plats i sitt eget liv. Vilket vi alla var just för den här stunden. Luleå kanske vann den kvällen, jag kommer inte ihåg.
Sådant räcker ju i det tillfället. Det är starten till vad vi gör idag. Sen har det bara växt med våra alternativa högtidsfiranden.
Som vi har fortsatt med sen dess. Vad är det för folk som kommer på en sån jul? Ingen ska vara ensam? Det är också väldigt svårt att säga. Men det är en stor blandning.
Vi har mestadels haft kvinnor i olika åldrar. Allt från ensamstående mammor till äldre kvinnor. Men ju mer vi har fortsatt med det här desto större spridning i vår gästgrupp har det blivit.
Nu är det nästintill jämnt könsmässigt, åldersmässigt. Vi har ett jättespänn alltså. Och då förstår man också det här med ensamhet.
Det är inte kopplat till någonting egentligen. Vem som helst kan komma. Miljonärer, de som lever utanför samhället.
Spridningen är enorm. Vilket också gör det ganska spännande. Den typen av gäster som vi har på våra högtider.
Den här gruppen kommer aldrig mötas på något annat forum. Jag kan inte tänka mig vilket forum det skulle vara. Luleå kanske? Ja, kanske.
Men där har vi också en inträddesavgift till arenan som man behöver ta i beaktning. Skämt åsido, men det blir en spännande konstellation. Och när den här konstellationen får mötas över
mat och runt ett bord och prata om sina upplevelser.
Som någonstans alltid är koncentrerat till någon form av känslomässigt utanförskap. Så blir det häftigt. För det var ju också en farhåga vi hade.
Hur ska det här bli? Ska vi behöva driva alla samtalsämnen? Men det visade sig att vi inte behövde göra någonting. Vi satte samman de här människorna. Och sen bubblade det liksom.
Och jämför man med trötta släktmiddagar som vi nog alla har varit på så är det något helt annorlunda. Sen kan man behöva hjälpa till lite andra aspekter. Nervositet såklart.
För det ska man ju också respektera och komma ihåg att de människorna som kommer till oss för de flesta som de träffade är ju totala främlingar. Och många av våra gäster kanske har varit mer eller mindre ensamma under en längre tid. Det är klart att det blir nervöst.
Sådana bitar har vi fått hjälpa till med men det behövs ju inte så mycket egentligen. Som sagt går man tillbaka till ursprunget att vi är flockdjur så handlar det inte mer om en gemenskap egentligen. Att hitta det här sammanhanget.
Så det blir häftiga konstellationer. Och i detta så har vi fortsatt. Vi förstod ursprunget till frågan.
Vi förstod att det finns ett jättebehov. Och då har vi bara mjölkat en liten bit av vår geografiska karta. Hur är det ut i vårt avlånga land om vi bara begränsar oss till Sverige? Har du fått någon uppfattning efteråt hur statistiken ser ut? Eller var det sånt du hade lite koll på innan? Nej det hade jag inte koll på innan.
Men statistiken säger ju väl att den lilla statistiken som finns. Det är inte forskat jättemycket på ensamhet men det som finns som en måttstock som jag brukar använda när jag pratar om ofrivillig ensamhet är väl att 25% av vår befolkning någon gång. Kanske inte alltid men att man lider av ofrivillig ensamhet.
På något sätt. 25% är en väldigt hög siffra. Sen finns det ju en mindre siffra på några enstaka procent där man är helt socialt isolerad från samhället.
Då är det en annan målgrupp som är svårare att nå. Men som är såklart lika viktig och än mer viktig. Men där tröskeln kommer vara betydligt högre.
Men någonstans. Där har man siffrorna som är uppskattade. Och det är höga siffror.
Väger vi in då högtider som vi har valt att fokusera på. Det finns många organisationer som arbetar mot den här målgruppen. Som är ensamma.
Oavsett om de är äldre eller yngre. Män eller kvinnor. Utsatta eller inte utsatta.
För våld eller ekonomiska aspekter. Så har vi valt att fokusera på högtider för det vi ser är att de flesta organisationer arbetar inte mot högtiderna. Men vi har organisationer som gör det som
är viktigt för vårt samhälle.
Men där drar vi också parallellen. Har du ingen. Eller även om du har människor i din närhet.
Så kanske du på högtider inte är välkommen i de sammanhang som de här vännerna ansluter sig till. Och känslan av att vara ensam på en högtid. En högtid som är kopplat till så mycket tankar om hur det ska vara.
Och så är det inte så. Det finns tydliga markörer mot att vi har suicidala effekter efter högtider. Sen om allt beror på ensamhet.
Det finns alltid en gråzon. Men vi vet ju av människorna vi har pratat med. Som har varit på våra firanden.
Att de kan uppleva det som att vi har räddat deras liv. Sen om vi faktiskt har gjort det. Ja, det är en annan femma.
Men av de orden såklart att vi får till oss att det är viktigt för dem. Vilket gör det meningsfullt för oss att fortsätta. Och ha det här brinnet som vi har.
Kan jag säga så här från mitt eget liv. Utan att försöka säga vem det handlar om. Men vi brukar alltid fira jul på ett och samma ställe.
Alltid har vi gjort de senaste åren. Förra julen var vi tvungna att fira med andra delen av familjen. Vilket gjorde att det var en person som hamnade.
Precis som du säger. Hon brukar fira med oss. Men vi skulle fira någon annanstans.
Som också låg på geografiskt långt bort. Så den personen hade inte möjlighet att vara på det stället. Och är inte ensam heller i vanliga fall.
Men eftersom vi valde att fira någon annanstans. Så försvann ju en del av hennes julfirande till en annan ort. Där hon också upplevde.
Det gick bra för henne till slut. För hon löste det på ett annat sätt. Men första reaktionen från henne var också väldigt.
Att hon fick en ensamhetskänsla. Bara för att det inte var som vanligt. Och då är hon inte ensam i vardagen.
I vanliga fall. Men bara för att vi var tvungna att göra på ett annat sätt. Så fick hon den känslan.
Och det är ganska specifikt just för högtider. Hur många människor träffar jag inte. Som just pratar om att.
Jag kan inte umgås med mina släktingar. Det funkar inte. Jag mår inte bra i det.
Men just på högtider. Alltid bjuden till din kusin. Eller vad det nu kan vara.
Det har sett ut på ett visst sätt. Och man mår inte bra i det. Och det är ju också någonstans.
En ensamhetskänsla. Du kan vara i ett stort sammanhang. Och ändå känna dig otroligt ensam.
För att du på något vis inte känner att du passar in. Vad det än kan vara. Det är det som är så svårt med just den här målgruppen.
Det kan vara människor som faktiskt är ganska sociala. Som har ett socialt nätverk. Men känslan dyker upp.
Titt som tätt. Och kanske framför allt på högtider. För att då är du helt plötsligt utanför din normala sociala sfär.
Så att… Och det här har ju också format litegrann våra traditioner. Har ju förändrats av det här. Nu är det ju snarare en självklarhet.
Vad vi ska göra på våra högtider. Aldrig varit så innan. Så är det ju faktiskt litegrann.
Sen är det klart att vi väljer ju bort andra saker. Alltså våra familjer. Våra familjer men… Vi har ju såklart föräldrar, syskon, allting sådär.
Som vi inte firar jul eller midsommar med nu. Men de har ju också förståelse för att det vi gör är… …viktigt av andra proportioner. Som gör att vi kan fira jul med min mamma.
Eller pappa eller syskon. Dagen innan julafton. Det finns ju ingenting som säger att det måste vara så här.
Nej. Det är ju också ganska intressant. Det behöver ju faktiskt inte vara just julafton.
Julen är ju ganska lång. Julen är lång, ja. Återigen, om man backar tillbaka till flockdjuret.
Så är vi ju… Det finns inte specifika dagar där gemenskap eller sammanhang är viktigare än andra. Men sett till hur vi har format vårt samhälle så blir det just… De här dagarna som vi har valt att fokusera på blir ju… …dagar där människor väldigt lätt kan hamna utanför koppen. Det kan jag säga.
Nu kommer jag på att gå från mitt eget liv. Jag upplever inte det längre. Men jag har valt bort alkohol sen 15 år tillbaka.
Första åren när jag hade valt bort alkohol var jag då 27. Som jag tyckte var tråkigt utifrån mig själv. Det var nyårsafton och midsommarafton.
Så då ville jag inte heller… Nu har jag inga problem att vara i ett sammanhang där det finns alkohol. Första åren försökte jag aktivt inte vara i alkoholsammanhang. Jag har ju också suttit själv i ganska många midsommaraftonordnar.
För att jag inte vill vara där man dricker sprit. Det blir ju också en form av ensamhet. Det blir det, helt klart.
Vi har ju valt som en självklarhet att våra firanden skulle vara alkoholfria. Det har jag också förstått med tiden som vi har gjort det här. Det är en viktig aspekt.
Vi får många gäster, kanske som sitter i exakt samma situation som du gjorde då. Som faktiskt erbjuds ett nyktersällskap. Och som på många vis ändå liknar det traditionella.
Men där alkoholfria är en faktor. Så här är det. Och det är inget vi tummar på.
Det vi gör är så pass osvenskt på något vis. Det var vi överens om ganska fort att vi inte ville blanda in. Det var ju också en osäkerhetsfaktor hos oss.
Hur kommer de här människorna vara hos oss? Ska vi då blanda in sprit? Blir det ännu värre? Nej, det blir ännu värre. Det var aldrig ett alternativ. Det var vi väldigt överens om.
Även om vi inte är nykterister till vardags. Men här var vi otroligt överens om att så här är det. En spelregel som vi brukar kalla det när vi pratar med andra människor.
Som vill ha råd och tips om hur man kan göra liknande saker. Man behöver sätta upp sina egna spelregler. För hur det här ska gå till.
Sen har det rullat på sen julen 2022. Ja, det har rullat på. Vi har ökat gästantal varje gång.
Första julen var vi 14 gäster. Senaste julen 2024 var det fullt i mitt vardagsrum. Då var vi 30 gäster plus vi tre bröder och mina fyra barn.
Det var fullsmäckat i mitt vardagsrum. Sen kom tomten på det. Det var fullt.
Då fick vi dra gränsen. Det var första gången vi fick säga att det var fullt. Men någonstans behöver det också bli bra kvalitet.
Alla behöver få det som vi tänker att de här människorna förtjänar. Skulle vi ha fritt utrymme så hade vi blivit bra mycket mer än så. Midsommar förra året var vi 55 i min trädgård.
Men då var vi ute och vädret var perfekt. Helt andra förutsättningar. Då kände vi inte att det här var fullt.
Även om det var mycket att stå i så klart. Men med så många gäster så finns det många fler som hjälper till med saker. Så det är inte så att det är en belastning.
Snarare tvärtom. Det blir mindre att göra ju fler man kommer. Det kräver en organisation bakom det.
Men vi har också återkommande gäster som agerar lite som hosts. De har varit med förr. De vet hur våra spelregler ser ut.
Hur vi funkar. Vi får se. Nu är det snart midsommar igen.
En månad borta ungefär. Är det fler? Hur ser resten ut? Är ni helt unika med detta? Nej det är vi ju inte. Man är väl aldrig helt unik med någonting.
Men det vi har förstått att vi är unika med är att vi håller i det vi gör. För att det är nog en… Det vi har identifierat är att… Det som är unikt är att vi gör det här i privat regi. Nu har vi en förening men det är privat.
Det är hemma hos. Bara det är ganska unikt. Vilket jag också tänker.
Nu avbryter jag dig. Vilket jag också tänker. Kyrkan har ju varit duktig på att börja röna på julafton till exempel.
Men det tror jag ändå att det blir en ensamhet. För då blir det i en offentlig miljö. Om du går dit och får mat eller vad du får.
Men jag tror inte att du får den uppslutningen. Jag tror att det nästan kan förstärka din ensamhet. På något sätt.
Helt spontant i vad jag tänker. Det kan vara så. Det har vi hört.
Det är samma med midsommarfiranden. Här i Uddevalla ploppar upp ganska många midsommarfiranden. Men att gå dit som ensam.
Det kommer förstärka din ensamhet. Man tänker sig att det finns ju firanden. Men hur är vi svenskar då?
Jag vet inte hur vi är. Vi brukar, inte på midsommar, men vi brukar åka på nationaldagen, det brukar också vara ett firande här, som vi brukar gå till bara för att göra någonting. Det blir en bra sak.
Och jag bjuder ju inte in någon som inte tillhör min familj att sitta med oss. Och det är inget konstigt i det. Men då kan man ju också förstå de här människorna som, det blir inte ett sundare alternativ.
Du kanske får mat och du kanske bjuds på sådana saker, men det är inte förknippat med att du faktiskt får ett sammanhang. Så det är väl någonting som vi har varit väldigt måna om att försöka skapa. Det är omöjligt för oss att veta vad andra människor känner, men vi kan ju försöka se.
För att bara för att vi bjuder hem 40-50 pers till oss, så betyder det ju inte att alla de här människorna inte kommer känna sig ensamma. Så är det ju. Men där kommer väl någonstans det vi har lärt oss av det här, att se till att vi åtminstone ger alla människor ett sammanhang tillsammans med våra gäster.
Genom olika aktiviteter eller genom olika samtalsämnen, så kanske man bryter bubblan lite grann. Men det är väl lite grann vad vi har identifierat att vi faktiskt är unika med. Inte att anordna sånt här, för det ploppar upp på olika delar av vårt land och vi ser det.
Men jag tror att vi är bra på att sprida våra evenemang så att vi får väldigt många gäster. Men också då att vi håller i och har gjort detta nu i så många gånger. Vi har ju gäster som öppet säger till oss att vi har sett det här varje gång.
Varje gång vi har publicerat detta. Men vi har inte vågat. Eller jag har inte vågat säga det någon gång såklart.
Inte många vänner. Nej men så är det ju. Och det är klart att från början så var det en faktor att vi var tre män som gjorde detta.
Män överrepresenterade i all våldstatistik exempelvis. Men vi har ju visat någonstans att vi är ärliga människor som gör detta för en större sak. Men också för oss själva såklart.
Vi tycker det är jättetrevligt. Annars hade vi inte fortsatt. Men vi har tagit oss över den barriären.
Och där någonstans så ser jag nog att vi är ganska unika. Men själva firandet i sig. Att man bjuder hem oförgilliga och oförgilligt ensamma. Är inte unikt. Men att vi har hållit i och spridit det på så pass bra som vi ändå har lyckats med. Det är det som sticker ut.
Nu som jag sa också. Det är en hälsopodd här kan man undra just detta. Men jag tycker att det är just det som vi behöver.
I hälsa så behöver vi prata just sånt här. För att jag kan tänka mig att ändå många av våra lyssnare försöker optimera sin egen hälsa. Väldigt mycket.
Men man behöver också tänka på den samhällshälsan. Men sen undrar jag också utifrån. Nu blir det från dig då.
Som bara tänker på dig själv. Hur bra tänker du att det här är för ditt eget välmående? Att göra den här typen av aktivitet. Väldigt bra.
Skulle jag säga. Jag får tillbaka mångfald i det jag investerar. Så vi investerar mycket tid.
Tillsammans med mina bröder. Men jag får tillbaka väldigt mycket energi. Även om jag efter de här högtiderna kan vara helt utpumpad.
Jag får tillbaka på så vis att jag visar för mina barn. Hur jag tänker att mina värderingar speglas i det vi gör. Och jag har aldrig haft och upplevt mer livfulla högtidsfiranden tidigare.
För det här är något annorlunda. Så jag får tillbaka väldigt mycket. Och jag vet att jag pratar med mina bröder också.
Så det blir en väldigt bra hälsaeffekt på dig också. Fast du inte lider av ensamhet. Så kommer du att fyllas av en annan typ av hälsa och mående.
På grund av att du ger av dig själv. Ja, precis. Det känner jag ganska tydligt.
Så är det. Det är också en tro som jag också har. Att man ska ha en mentor i sitt liv.
Men man ska också vara en mentor åt någon annan. Jag tror att först när du är dig också. Det tillhör också någon form av ett välmående.
Att sitta i den sitsen. Att ta kunskap från någon annan. Men också ge kunskap vidare till någon annan.
Det är också något du behöver göra för att kunna må bra. Ja, precis. Sen tror jag också att det är viktigt.
Jag var nog inne på det förut. Jag själv är ju de senaste åren mer på en väldigt bra plats i livet. Där jag har en stabil kärlek.
Med ett väldigt fint och omhändertagande förhållande. Och ett arbete som jag trivs och blommar i. Det här är viktiga aspekter för att kunna investera inifrån. För att när jag gör
någonting oavsett var i livet det är.
Eller vilket område det handlar om. Så vill jag att jag ska kunna ge inifrån av mig själv. För att jag tror att det kommer speglas i resultatet någonstans.
Min särbor då. Hon står ju alltid i valet och valet lite hur hennes. Hon har också barn och vi har två olika boendesfamiljer.
Det är inte jättelätt att fira högtider med mig. Du finns ju inte där. Nej jag finns ju inte där.
Men hon ser ju också det här. Hon är jättevärdefull för mig att fortsätta. För hon ser ju hur viktigt det här är.
Inte bara för våra gäster utan också för mig. Och då kan ju vissa människor se det som att jag, vi eller vem som helst. Att man liksom någonstans offrar någonting.
Och det är ju en synvikel man skulle kunna lägga på det. Att man offrar något för något annat. Men jag har aldrig riktigt sett det på det viset att jag offrar någonting för det här.
Utan snarare att vi har så många möjligheter att på något vis arbeta med. Vi har många möjligheter att fira högtider på olika sätt. Men just de här två dagarna per år kan vi investera i att ge.
Och någonstans är det ju framförallt det julen handlar om. Att ge snarare än att ta och få. Jag vet inte om du har fått sån liring att offra någonting.
Jag vet inte om du offrar så mycket. Om man kollar på julfirande som finns runt om i vårt land. Där pappan i vanligast fall är full klockan tre när det är kallt.
Det är ju inte heller jättenärvarande. Det kanske hade varit bättre om man inte hade varit där. Precis, återigen.
Man investerar och ger ifrån sitt hjärta. Det finns en tydlig poäng i det du säger. Någonstans ska man arbeta ideellt och lägga ner mycket tid och energi.
Det behöver komma inifrån. Du behöver brinna för det. Men jag har också full respekt för att mitt liv ser ut på ett visst sätt nu.
Men hur ser det ut om fem år? Kommer jag att ha samma brinn, samma energi, samma möjligheter att ge? Det vet man inte. Men så länge jag har det här brinnet så vill jag också försöka göra så mycket som möjligt av det. Vi ser att våra firanden får effekter.
Att det blir fler och fler som öppnar upp sina hem. Runt om i landet. Om det beror på oss, ingen aning.
Skitsamma. Det spelar ingen roll. Jag jobbar med marknadsföring.
Hur kommer det sig att man köper en viss produkt? Det vet man i många fall inte. Det kan vara en placering av en skylt någonstans. Som finns i det undermedvetna.
Människor kan ha sett våra firanden, läst om det, hört om det, glömt bort det. Och sen kommer man på. Det här skulle vi kunna göra.
Det gör jag många gånger. Jag kommer på världens bästa idéer ibland. Jag vet inte var de kommer ifrån.
Jag vet inte om jag har tagit det här. Eller om det är min egen idé. Det spelar ingen roll.
Det är resultatet som räknas. Vi vill försöka få ut så mycket av den energin vi har i nuläget för det här. Vem vet hur det ser ut om några år.
Det bygger på att man är i en mental och fysisk hälsa själv. För att kunna göra detta. Så är det.
Jag förstår när du säger det här. Då har jag fått lite svar. Jag tror att någonstans när du tänker på det här.
Vi vet inte hur länge ni kan hålla på. 15 år till? 5 år till? 1 år till? Det beror alldeles på. Underligen så tror jag ändå att du hade helst velat se det här som att det lever av sig själv.
Så även om det inte är ni tre som gör det i den geografiska där ni finns. Så önskar du kanske att det kan vara flera som gör liknande evenemang? Absolut. Liknande evenemang.
Man kanske kommer på något ännu bättre. Men vår vision är att förändra vår kultur. Det är lite lätt hybris i den.
Hybris är bra. Vad skulle vi hamna utan hybris? Så är det. Vi är också medvetna om vad som hände det året som det här inte är möjligt.
För två år sedan så hade jag en vattenskada i mitt hem. Då kände vi att hur ska det gå att ha ett julfirande utan kök och toalett. Det går ju inte.
Då var det nära på att vi inte hade något julfirande. Men efter lite samtal med varandra så kom vi fram till att vi är i en lokal. Och försöker skapa någonting i alla fall.
Och du vet hur lokalet kan se ut i en krigsbunker. Inte supertrevligt. Så då flyttade vi hela mitt vardagsrum dit.
Med alla möbler och inredning för att det skulle bli lite hemtrevligt. Och det blev ju bättre än en krigsbunker den 4 juli. Och det blev bättre än ingenting alls? Ja det blev bättre än ingenting alls.
Vi själva tyckte att det här var lite halvdant. Bara att vara i ett annat kök än sitt eget. Var har vi grejerna? Men gästerna tyckte att det var den bästa julafton någonsin.
Och så stod man där själv och tänkte att det här var lite halvdantigt. Så det har väl också vi lärt
oss av att sänka vår egen tröskel. Det hänger ju inte på det.
Sen vill vi försöka skämma bort våra gäster så mycket vi bara kan. Så som sagt, högtider handlar om att ge. Det gör det verkligen.
Men om man då känner, om man är i ditt läge. Om man lyssnar på det här och känner att jag är på ett bra läge. Och jag har ingen superviktig sak att göra på midsommar eller jul.
Och förstår att det kan vara väldigt bra för sin egen hälsa. Och optimerar sig själv att faktiskt ge en del av det till någon annan. Hur gör man då? Ska man bara öppna upp? Kan man ta kontakt med er och få riktning? Ja man kan absolut ta kontakt med oss.
Det är många som har gjort det under åren. Tipset skulle jag säga är att gå ihop med någon. Om man har möjlighet till det.
Att göra det här tillsammans med någon annan. Dels så kan man då alltid falla tillbaka på. Kommer det inga gäster så har vi bara oss själva.
I alla fall. Så blir det ändå firande. Det är ändå någon form av firande.
Det ska man heller inte ta för givet. Lite plattfall om du ska fira med en massa andra. Och så slutar det med att du sitter själv.
Ja precis. Så skulle det kunna vara. Det handlar om att nå ut till människor.
Och visa att det är inte givet. Bara för att man gör det kommer det människor. Men det skulle nog vara mitt första tips att faktiskt göra det.
Om man har möjlighet. Det går absolut alldeles ut med att ta hand om det här själv. Men då kanske man ska börja fundera på lite aspekter.
Hur ser mina egna spelregler ut? Hur vill jag ha det här? För det är ändå du någonstans som gör någonting väldigt osvenskt. Du är inte hjälten i sammanhanget. Det kommer vara dina gäster som faktiskt vågar komma hem.
Och tillsammans skapa den här högtiden. Men gå ihop med någon. Sätt dina egna spelregler.
Det här klarar jag av. Det här är mäktigt. Hur finansierar jag detta? Du ska inte gå under på grund av att du gör någonting fint.
Och du ska ju någonstans också förhoppningsvis kunna känna efteråt att det här vill jag göra igen. Och då tror jag det är viktigt att man tänker efter lite grann innan. Som sagt, publicera ett evenemang på Facebook är supersimpelt.
Men att det då står tydligt hur dagen är tänkt. Vill du inte ha gäster hemma hos dig klockan sex på kvällen efter det? Då behöver du skriva det. Så att det är tydligt från början.
Det skapar nog en större möjlighet till att man faktiskt får gäster. Det här är reglerna. Man behöver inte kalla det regler.
Men det här är förhållningssättet som den här högtiden bilas på. Det skulle nog ganska många andra julfiranden också må bra av. Då slipper man kanske att farmor sitter och jaspar i soffan efter kalanka och tänker att ska de gå snart? Eller att pappa är full.
Då hade man vettat om förutsättningarna innan så kanske man hade haft bättre förutsättningar att skapa en fin högtid. Det lär man sig av över tiden. Så alla har alltid haft ett par gäster hemma hos en som man tänker när ska ni gå? Lite så är det ju faktiskt.
Men det enklaste är såklart att du har kontakt med oss. Vi har ju inte facit på hur man gör det bra men vi har ju facit på hur man kan göra det bra. Ni har ju en blueprint i alla fall som fungerar hos er.
Så då tänker jag att den fungerar säkerligen på andra ställen också. Så det är ju en bra utgångspunkt. Absolut.
Men det vi har sagt som våra spelregler är just att det ska vara gratis för våra gäster. Det är viktigt. Det ska inte kosta något.
Vi vill inte ha några knittfalas. Våra gäster uppmuntras att ta med sig något om de vill. För att man får det personliga.
Våra julbord kan bestå av traditionellt med julskinka och silo och köttbullar. Men det skulle också kunna vara vårrullar. Vi har haft väldigt spretiga saker på våra julbord.
Men också ganska kul. För varför måste det se ut som vi alltid har gjort? Det där med köttbullar som vi alltid har gjort. Jag tror köttbullar kom in på svenska julbord.
Det är sent. Det är typ 70-talet. Eller om det var prinskorv från 70-80-talet.
Julen ska alltid vara som den alltid har sett ut. Fast det här är ju bara 40 år gammalt. Och också hur mycket i vårt samhälle ser det ut som vi alltid har gjort.
Om man tittar brett här nu. 2025. Det skiljer sig en del.
Mot hur det alltid har sett ut. Men avslutningsvis, om man vill ta kontakt med er. Eller om man vill läsa om er.
Eller om man vill antingen anordna själva. Eller om man känner att man är ensam och vill fira hos någon annan. Om jag bor i Umeå och är ensam.
Kan man höra av sig till er ändå? Har ni kontakter där ute som vet att man kan höra av sig till de här i Nordmaling? Vi är inte där än. Men vi hoppas att vi ska kunna vara där. Att vår förening växer med medlemmar som vill göra liknande insatser.
Det är någonting vi jobbar aktivt med. Sen ska man också ha respekt för att vi har heltidsjobb vid sidan av. Alltid finns inte.
Men det är vår vision att växa som förening. Att vi blir ett nätverk över landet. Så att vi skulle kunna göra det.
På julen 2024 har vi två gäster som pendlar från Stockholm till att fira jul i Munkedal. Det är inte hållbart. Nej, men fint på något sätt.
Absolut, jättefint. Men det ska inte behöva vara så. Där hade vi på sikt velat ha det större nätverket.
Vilket också hade kunnat underlätta för oss om det finns någonting i våra liv som gör att det funkar inte den här julen. Så vet vi i alla fall att här finns en backup som gör det minst lika bra som vi själva gör det. Så det är målet.
Att komma dit. Men annars hur man når oss. Enklast via Facebook.
Vi håller på att bygga upp vår hemsida men återigen vi faller tillbaka på att vi har annat i livet att göra också. Och att vi inte har ekonomiska muskler till att ta in hjälp för allt det här. Men min bror är jätteduktig på att bygga hemsidor.
Det är snarare tid det handlar om. Men Facebook är enklast att nå oss. Där heter ju vår förening.
Ingen ska vara ensam. Högtider i gemenskap. Jag ska länka till avsnittets beskrivning här för det är rätt att hitta.
Ja, så där kan man absolut höra av sig till oss via Messenger. Enklast. Och där hör ni också om det är någon som är duktig på att bygga hemsidor och vill göra någonting gott så finns det ju ett gäng här som gärna tar emot en gratis hemsida.
Ja, precis. Vi har fått många förslag genom åren på att hjälpa till. Men så har det snarare hackat på att vi själva har varit helt dränerade just den tiden.
Det blir ju ofta så eftersom vi bara syns två gånger per år i sociala medier. Det är klart vi gör lite strönglägg och sådär. Men det blir ju allting också väldigt koncentrerat till den här tiden där vi också har sjukt mycket att göra.
Då har vi snarare avvaktat lite och efter jul så drog det av sig band och Daniel. Vi vann civilkurvårdspriset i Munkedals kommun förra året. Och med de pengarna så betalade vi en resa till Luleå.
Nu ska vi göra någonting för att hämta in energi. Vad gör vi då? Jo, vi åker på Luleå hockey. Efter den resan så hade vi först jobbat hårt inför jul.
Sen andat lite och firat nyår med våra respektive familjer och sen åkte till Luleå. Då låg vi typ platta och skötte vårt vardagliga liv därefter. Återhämtning behövs.
Återhämtning behövs ju. Men absolut, vi kan skicka med den passningen. Snyggt, då får jag tacka det här.
Vi började med Luleå hockey och avslutar med Luleå hockey. Däremellan lite ensamhet. Det har varit ett trevligt och bra samtal.
Lite så jag tänker att varje podd borde inleda och sluta. Tack så mycket för att jag fick komma.
Leave a comment