Peptider, receptorer & biohacking på riktigt – med Maria Bergsland

I det här avsnittet av Biohackpodden gästas vi av molekylärbiologen och cancerforskaren Maria Bergsland – och vi går hela vägen ner på cellnivå.

Vi pratar om vad som faktiskt händer i kroppen när du biohackar – inte bara vad du känner, utan vad som sker molekylärt.

Vad är peptider egentligen?
Hur fungerar signalering via receptorer?
Och vad händer när vi börjar “mixtra” med kroppens egna system?

Maria bryter ner komplex biologi på ett sätt som ger en helt ny förståelse för kosttillskott, peptider och moderna läkemedel som GLP-1. Du får insikter i varför samma ämne kan vara både kraftfullt – och potentiellt riskabelt, beroende på kontext.

Vi pratar även om:
• Skillnaden mellan kroppsegna signaler och externa substanser
• Varför peptider ofta injiceras istället för att tas oralt
• GLP-1, Ozempic och varför effekterna inte är identiska med kroppens egna system
• BPC-157 och varför vetenskapen fortfarande är osäker
• Hur små förändringar i receptorer kan ge stora biologiska konsekvenser
• Varför biohacking alltid handlar om balans – inte maximering

Vi går också in på kreatin, individuell biologi och varför samma tillskott kan fungera helt olika från person till person.

Det här är ett avsnitt för dig som vill förstå kroppen på riktigt – bortom hype, trender och förenklade svar.

Följ Maria för mer djupgående kunskap:
Instagram: @mar_bergs

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering Peptider, receptorer & biohacking på riktigt – med Maria Bergsland

Men då har vi Maria Bergsland, och jag tycker faktiskt, jag ska vara ärlig och säga, jag tycker att ditt efternamn är lite så tungurrickare, för att det känns som att du har två efternamn i ett. Bergsland är som två olika efternamn. Ja, det är faktiskt rätt svårt att säga, jag är inte så jättefrustrad i det själv om jag ska vara ärlig.

Jag tänker alltid Berglund, eller så heter man något. Ja, jag brukar få heta Berglund eller Bergland eller vad som helst. Men vi har en liten släkt som heter Bergsland i Sverige.

Kul, och du har ju varit med förut, men de som inte har lyssnat på det avsnittet så kan du ju bara kort, kort dra vem du är. Jag är en 47-årig molekylärbiolog, cancerforskare. Har hållit på med forskning sedan jag var 23 år, då jag började doktorera.

Älskar det molekylära. Fortfarande? Efter 20 år? Ja, det är det. Jag älskar det.

Ju mer jag lär mig desto mer ödmjuk blir jag inför hur komplicerat allting är och hur himla lite vi kan. Är det på den nivån, för det får jag nästan nu när jag har lärt känna dig lite mer, att du kan nästan sitta och läsa om sånt här på en fredagkväll. Ja, gud ja.

Det gör jag, absolut. Att det här är livet liksom. Jag ska säga såhär, det är ju inte ett intresse, eller det är klart att det är ett intresse, men det är ju vad vi består av.

Det är ju vad vi är gjorda av. Det är ju hur vi fungerar. Så det är många som är intresserade av hälsa och det här är hälsa på det sättet som jag är intresserad.

In i grunden. Jag tror att jag alltid har varit den typen av person som vill veta exakt hur det ligger till. Det finns en frågeställning som jag tycker är den mest spännande frågeställningen i hela världen.

Och det är hur kan en enda cell, alltså det befruktade ägget, ge upphov till en hel individ med all den komplexiteten som det innebär? Vad är det för signaler som gör att den här enda cellen blir till ett helt komplicerat biologiskt system? Om man vet det, då kan man svara på de flesta frågor skulle jag säga. Vem vet det? Ingen vet det riktigt, exakt hur det går till. Men vi lär oss ju mer och mer.

Jag tänker nästan att det blir lite religiöst när man går in i den frågan. Ja, kanske. Men egentligen, när man delar upp det så handlar det egentligen om hur kan vi styra stamceller? Vad är det för signaler som styr stamceller? Inte nödvändigtvis att vi kan styra dem, men i kroppen.

Vad är det för signaler som styr att våra stamceller bildar det de ska bilda vid exakt rätt tid, på exakt rätt plats? Ja, när man tänker så blir det komplext. Det blir otroligt. Och då håller vi på att påverka kroppen på olika sätt, med vad vi äter, vad vi ser, vad vi gör och på andra sätt, vad vi andas.

Allting blir input i kroppen och all input blir signaler och alla signaler påverkar oss molekylärt. Och då blir man lite knäppt i slutet. Nej, men man kanske får släppa det ibland och gå ut och rida i skogen eller göra något annat.

En annan sak, innan vi går in på det vi ska prata om, är hur många har den kunskapen som du har i Sverige? Alltså hur många vet det som ni, jag borde inte säga på exakt antal, men hur vanligt är det att man kan så mycket om molekylärt? Om man är en cell- och molekylärbiolog så har man djupa kunskaper på det här sättet. Så är man en forskare i cell- och molekylärbiologi på den nivån, då har man de här djupa kunskaperna. Och jag vet inte hur många vi är.

Är det vanligt att man är hälsointresserad eller är man bara intresserad av själva forskningen? Både och, tror jag. Alla är nog inte hälsointresserade, men många är det såklart. Men kanske som allmänheten är stort så.

Bara för att du har ett visst jobb så tror jag inte att man kanske är mer hälsointresserad. Man kanske är mer medveten om risker och så. Så blir det med vilket jobb man än har.

Det man jobbar med och det man är insatt i, det har man ju också förståelse för. Så är det. Men det är också lätt att stänga av det när man går från jobbet och inte tänka mer på det.

Om man ska på det sättet. Men i förra avsnittet som vi pratade om, då kom vi in litegrann på peptider. Och då tänkte jag att eftersom du är så himla duktig så kan jag fråga dig litegrann om det.

Men då ville inte du prata om det i förra avsnittet, för då hade vi inte tid. Nej, just det. Då gäller det här.

Men då tänkte jag att då kan vi göra det idag. Det kan vi göra. Ska jag berätta lite om peptider? Ja, vi kan vara kort om vad peptider är.

Så peptider är små proteiner kan man säga. Det är korta aminosyra kedjor. Ett protein består av aminosyror.

Det är en ganska lång kedja. Men en peptid är en lite kortare aminosyra kedja. Så man skulle kunna säga att det är små proteiner eller korta aminosyra kedjor.

Vi har massor med peptider i våran kropp. Kroppsegna, till exempel insulin. Oxytocin är en annan.

Det vanligaste tror jag som peptider gör, nu finns det de som inte gör det också, men det vanligaste de gör är att de binder till receptorer som sitter på cellytan. Så peptider är, även om jag säger att det är små aminosyra kedjor, så är det ändå relativt stora molekyler. Så de kan

inte ta sig hur som helst genom membran.

De kan heller inte ta sig upp direkt i tarmen, till exempel, det är de för stora för. Om man då skulle äta peptider eller ta det oralt, via mat eller annat. Men det de här peptiderna gör oftast är att de binder till en receptor.

Den här receptorna på cellytan, där pratade vi lite grann om i förra avsnitt. Det är en väldigt viktig del i cellbiologi, hur celler signalerar. Det är genom receptorer, att någonting binder till en receptor på cellytan och den här receptorn sätter igång en intracellulär signaleringsskad som leder till någonting i cellen.

Det här är grundläggande signalering. För det här samtalet som vi ska ha idag så är det viktigt att man förstår det. Jag kommer att prata mycket om receptorer och hur de fungerar.

En peptid då binder till en receptor. I och med att en peptid är liten och stor, men relativt sett för att binda en receptor så är det en ganska stor molekyl. Speciellt en stor peptid som insulin har förmågan att binda till en receptor och interagera med receptorn på flera olika punkter, i och med att den är så pass stor.

Till skillnad från till exempel en liten molekyl, som om vi tar dopamin som exempel, som är en väldigt liten molekyl och som då inte har den möjligheten att interagera med en receptor på flera olika punkter, utan då blir det mer en on-off-signal. Medan en peptid kan ha lite olika bemåga att binda till samma receptor beroende på om den kanske har med sig någon partnerfaktor eller om det är något annat kontext som gör att den får lite förändrad bindning. Det som det gör med receptorn i slutänden är att receptorn får en förändrad struktur.

Då är det den i sin tur som sätter igång den här reaktionen inuti cellen. Och då beroende på hur receptorns konsumtion blir, det kommer sedan att avgöra exakt vilken reaktion det blir i cellen. Är det bra? Ja, men det är ju en förutsättning för att det ska fungera.

Det är så celler säger till varandra vad de ska göra. Att en cell skickar ut en signal, till exempel insulin, till en cell som ska ta emot det. Men är det bra att påverka den signalen själv? Du menar påverka det utifrån? Ja, precis.

I det inre kan jag tänka mig att det är så kroppen fungerar. Men att hålla på med det på eget hand. Bra eller dåligt, vem är jag att säga det? Men jag kan ju försöka förklara vad som händer när man gör det på egen hand.

Innan du gör det bara, för du sa att det tas inte upp via tarmen, nämnde du. Så oralt är det kanske inte alltid så supervettigt att ta peptider. Men vi har ju i min värld, eftersom vi säljer kostningsskott, så finns det ju någonting som heter kollagenpeptider.

Och det dricker man ju då. Det är ju en bit av pulver som man blandar i vatten och dricker. Är det bara ett försäljningsknepp att det heter peptid eller funkar den att tas upp via tarmen? Kollagen i sin fulla form är inte en peptid utan det är ett ganska stort protein.

Och det man gör när man tar kollagen som tillskott är att man hydrolyserar det proteinet. Man hydrolyserar kollagenet och det betyder att man packar upp det i små bitar. Och då blir det en peptid.

Så det stämmer med definitionen. En kollagenpeptid sedan i tarmen bryts ner ytterligare för att kunna tas upp. Precis så som vilken protein som helst som vi äter gör.

Det kommer att enzymatiskt brytas ner, det är vår normala tarmfunktion med de enzymer vi har i matspelningsapparaten. Då kommer kollagenpeptiden att brytas ner till enstaka aminosyrer eller väldigt korta peptider. Och sedan kommer de att kunna tas upp via tarmen.

Man säger att man äter kollagen men du äter ju inte kollagen, du äter ju aminosyrerna som bygger upp kollagen. Så kollagen måste i sin tur byggas upp igen för att det ska ha någon funktion i kroppen. Och det är väl där diskussionen har legat kring om kollagen fungerar eller inte.

Därför att du fortfarande måste ha signaler som säger till en cell att den ska bygga kollagen. Du har ju byggstenarna, de har du ätit. Men du måste fortfarande bygga upp det igen.

Du måste ha arbetarna. Ja. Om man säger så då.

Du måste ha arbetarna, ja precis. Du måste ha signalerna för att bygga upp det. Så fungerar det.

Du tar ju såklart upp protein via tarmen. Men det måste ju spjärkas och det blir det vår matspjärntningsapparatet tillför. Sen bygger för allting, kroppen är ju då proteiner i princip.

Du måste ju äta protein så att tarmen bryter ner allting till aminosyrer. Kroppen tar upp aminosyrer och så har du dina byggstenar för att bygga proteiner för allting som behövs. För ditt insulin, för ditt kollagen, för ditt allt annat som muskler och allt vad det är.

Och då är det ju egentligen signalerna man ska kolla på. Hur man kan optimera. Ja, exakt.

Det är det jag försöker förmedla här. Så peptider att äta, det är ju svårt då. Det är därför man ofta injicerar peptider när man tar dem externt.

Som till exempel de här superpopulära viktminskningspeptiderna. GPT-agonisterna som är så jätte i ropet nu. De är cirka 30 aminosyrestora.

Så att de är ganska medelstora peptider och de skulle absolut inte tas upp via tarmen. Så därför så tar man dem då subkrutant. Subkrutant? Eller sprut? Ja, det är huden.

Eller fettlagret eller huden. Jag nämnde ju hur peptider binder till receptorer. För det är en ganska viktig aspekt i att de binder och kan ha förmågan att binda till flera olika punkter i receptorn.

Och på så sätt påverka. Därför att så fort du har en lite annorlunda peptid. Som till exempel de här GLP-1-agonisterna.

Du har semaglutid och du har tirsepatid. Som är två olika. Semaglutid är det som är verksamt i Vegovia och Osempec.

Och sen så har du den lite mer moderna versionen, tirsepatid, som är verksamt i Moniaro. Och båda de här två peptiderna har då förmågan att binda till GLP-1-receptorn. Och sen så har då Moniaro eller tirsepatid också förmågan att binda till GIP-receptorn.

Så den binder till två receptorer och semaglutiden binder till en receptor. Och sen så har du då kroppens egen GLP-1-molekyl. Så den binder ju också till GLP-1-receptorn.

Så om man bara tittar på GLP-1-receptorn så har du tre olika peptider som vi har pratat om. Det är normala GLP-1, kroppsegna, endogena, säger man. Och sen så har vi semaglutiden och sen så tirsepatiden.

Så att de här tre, lite olika peptiderna, de kommer att binda lite lite olika till GLP-1-receptorn. Och de kommer att ge ett annorlunda svar, alla de tre. Det kommer inte att bli exakt samma sak.

Just det. Och det här är någonting, just att receptorn får en annan konfirmation av att olika legander binder, det är ganska nytt fält. Och det är ganska hett inom läkemedelsforskning idag att man tittar väldigt mycket på det här.

Därför att när man gjorde tirsepatiden, när man tillverkade den, då hade man inte i åtanke att det här skulle vara en effekt av det här läkemedlet. Utan man hade en tanke att man skulle göra en peptid som gick på både GLP-1-receptorn och GIP-receptorn. Och det gjorde man.

Men man visste inte, eller man tänkte inte på, eller det som kom ut sen var att visst, du har en kombination av GLP-1-receptoraktivitet och GIP-receptoraktivitet, men det är inte samma aktivitet av GLP-1-receptor som semaglutiden har. Och det här är ju väldigt, väldigt intressant. Därför att det ger jättestora konsekvenser i kroppen.

Den här lilla saken. Och det här är ett annat exempel på receptorkonfirmation. Det pratade vi om i förra avsnittet.

Och det är ju androgenreceptorn, alltså den receptorn som testosteron binder till. Just i bröstvävnarna, när man tittar på den receptorn, där har de här syntetiska progesteronerna, alltså estagenerna, en förmåga att binda till androgenreceptorn. Och när de binder i bröstvävnarna till androgenreceptorn, då kommer den att konfirmeras på ett sätt, så androgenreceptorerna inte säljer, de här steroidreceptorerna sitter inte på cellmembranet, utan de sitter inne på kärnmembranet, så de fungerar nästan alltid som att aktivera eller stänga av gener.

Så det som händer då när en estagen har bundit till AR-receptorn, det är att du får ett annat genprogram som slår på än vad testosteron binder. Och det genprogrammet kommer att öka cellcykeln. Och det är därför som estagener har en ökad bröstcancerrisk.

För det här är ingenting som egentligen testosteron, när testosteron binder till den här receptorn i bröstvävnarna så har du inte den starka cellcykeleffekten. Så det här är jätteviktiga konsekvenser som det blir av att man modifierar signalvägar på det här sättet. Och cellcykeln vill man liksom inte? Du vill aldrig leka med kontroll av cellcykeln.

Men cellcykeln ska alltid vara under strikt kontroll. Exakt rätt gas, exakt rätt broms för att det inte ska bli okontrollerat. En okontrollerad cellcykel är det som kan ge upphov till cancer.

Även om man lyckas bromsa då? Det är inte heller bra. Jo, om det lyckas bromsa så kommer kroppen att ta hand om det. Om en cell har blivit förstörd, vi har ju ett jätteeffektivt immunförsvar som tar hand om de här cellerna vanligtvis.

Så det är inte så att bara för att du har en ökad risk för cancer på grund av sådana här saker så är det inte säkert att du får cancer. Men risken är inte ett luftslott utan risken är att du har ett påtryck av cellcykeln som pågår. Det är dåligt helt enkelt.

Ja, i det fallet ja. Men när man då påverkar GLP-1 på detta, hur dåligt kan det vara om man håller på att mixra med den? Du säger ocempec för det är som du säger, det tar ju alla influenser där ute just nu. Det ska bli smala och fina.

Nej men hur dåligt det är, jag vill ju inte lägga någon värdering i om det är bra eller dåligt. Men du har ju en effekt som inte är helt enkelt kroppsegen. Så blir det, och du har också en effekt som såklart… Nu kommer jag inte på, eller Edvin han heter, det är någon jättestor som har någon jättestor podd.

Som har varit ganska öppen med att han har tagit ocempec i alla fall. Jag är lite dålig på sådana här. Ja, men det jag vill komma till, för det pratade min sambo och berättade detta för mig.

Att hon hade hört just det här när han hade suttit och pratat om det här. Att han tyckte att det var fantastiskt från början. För jag tror att han var lite överviktig och tappade lite vikt och tyckte att, du vet.

Hur det kan vara med människor som går ner i vikt, att man blir lite hög av känslan. Men han sa också att han upplevde efter ett tag, att han fick lite stress och skräck. För han bara, jag slutade inte gå ner.

Jag gick ner för mycket. Jag försvann och jag kunde liksom inte stoppa viktningen. Då var det bara det.

Ja, jag tror ju kanske att, det är väl såklart konsekvenser som det kan bli av. Jag tror också att man kanske tappar väldigt mycket muskelmassa. Det är ingenting som jag skulle önska att

göra.
Det blir inte hälsosamt alls att göra. Nej. Jag menar, du vill tappa.

Men jag lägger ingen värdering i det, om det är bra eller dåligt. Men muskelmassa vill man ju inte tappa. Nej.

Det verkar som att det kan vara en ganska stor konsekvens av en snabb viktnedgång. Oavsett hur du gör den. Men jag tror inte att det har med att göra med just peptiden och signaleringen.

Det är nog bara att kroppen behöver mycket energi. Och framförallt att du inte äter så mycket. Eftersom de här peptiderna fungerar som så, att den slår på hungren.

Och på att inte magsäcken töms och så vidare. Det är en massa effekter i kroppen som skjuter kroppen mot att äta mindre, helt enkelt. Så, nu avbröt jag dig någon annanstans.

Nej, jag vet inte om jag skulle… Jag funderade på… Det finns ju andra peptider också. Som är av andra… För att de här… Jag ser det lite grann som att… Dels är de här gelpette-agonisterna väldigt välstuderade. Därför att de finns ju som ett läkemedel.

Om man säger molekylärt så är de snyggt visade. Hur de fungerar och så vidare. Och det tycker jag är tryggt.

Så vill man ju att det ska vara. Men om man tittar på många andra peptider som är ute på marknaden. Om jag ska vara ärlig så är jag inte riktigt säker på varför de är ute på marknaden.

Om det från början är en läkemedelssatsning som inte har gått hela vägen. Och sen så är de kvar på marknaden med sin potential. Det som inte är läkemedelsklassat då.

Till exempel då BPC-157 som är väldigt populär. Vi har den här… Vad heter den nu då? Ipamorelin. TB-500 och så vidare.

Det finns ett par stycken som cirkulerar i… Ja, det här vet ju du mycket bättre än vad jag gör. Men det som är gemensamt för dem är att det inte kanske finns lika mycket molekylär data på hur de fungerar. Speciellt inte på BPC-157, ska jag säga.

På den här TB-500. Du är liksom till med frågan varför det finns ute på marknaden. För du tänker att det egentligen inte så borde ha kommit ut på det sättet.

Nej, nej, nej. Det är inte så jag menar. Jag undrar helt enkelt om det från början är en läkemedelssatsning.

Om det är därför de är ute. För att de kommer ju någonstans ifrån då. Och bara för att generalisera alla de här partierna som är ute.

Det finns ju någon idé bakom dem. Och jag antar att man från början har tänkt att… Jag menar att man har inte tänkt kanske att de inte ska vara godkända. Utan man har tänkt kanske att de

ska bli nästa stora grej.

Den här BPC-157, den är ju inte… När jag kollade upp den lite grann, det mesta jag hittar om den rent vetenskapligt det är från en och samma forskargrupp i Kroatien. Det känns ju lite så här, det är inte jättemycket gjort på den. Och man kanske också gärna vill ha data från andra delar i världen.

Jag vet att det finns en del andra artiklar också om den. Men vad man inte har lyckats identifiera med BPC-157 det är en receptor. Det finns ingen… Man vet inte om den binder en receptor.

Så man kan inte säga verkningsmekanismen. Nu är det inte alla peptider som nödvändigtvis påverkar kroppen på det sättet genom en receptor, utan det kan ju vara på andra sätt också genom någon slags enzymatisk effekt eller att man påverkar ett annat protein. Men någonstans i den här signalvägen så påverkas ju… Eller så påverkar den här peptiden.

BPC-157 ger bland annat en ökad angiogenes som ska hjälpa till vid skador. Det är väl det som är det stora med den? Ja, att generellt öka angiogenes i kroppen alltså blodkärlsbildning i kroppen det kan ju vara bra att göra om man får in blodkärl till ställen som kanske behöver det därför att man kanske har någon skada och så vidare kanske ärvävnad och så där. Men om man till exempel har någon tumör på gång eller någon pågående cancer så är det ju rent katastrofalt att sätta igång en angiogenes en ökad angiogenes.

Det kommer ju framförallt att stödja en tillväxt av cancer om man har någonting sånt på gång. Så det är ju jätteotäckt. Det finns moderna cancermediciner som helt enkelt har förmåga att man helt enkelt slår på angiogenesen man helt enkelt slår på den här receptorn VEGF heter den som man nu har sett att BPC-157 stimulerar att det är via den som den drar igång angiogenes och det finns cancermediciner som blockar den här så det skulle ju vara helt katastrofalt ur ett cancerperspektiv alltså att stimulera angiogenes via VEGF.

Men om man inte har cancer i kroppen då kan det väl inte vara något fara? Jag skulle aldrig säga att ingenting inte är någon fara det skulle jag absolut inte säga. Det kan jag inte stå för. Om du sa att man har en påbörjan av tumör som man kanske inte vet om då köper jag det, det är inte så bra för då kanske du påskyndar den.

Men om man inte har det om vi låtsas att det finns ingen påbörjan av tumör då kan inte den här peptiden i alla fall starta igång en tumör. Det är lite så jag tänker. Nej, inte med de egenskaperna som vi pratar om.

Nej, det kan de inte. Så din fråga är egentligen om det påverkar något annat om det kan vara dåligt för något annat än en cancer. Ja, det kan man ju också vilja veta.

Ja, inte som jag kan komma på nu. Nej, inte som jag kan komma på nu att anginé skulle vara dåligt för någonting. Nej, det kan jag inte komma på i alla fall.

Sen är det ju alltid intressant, som du säger nu, för att BBC 157 säger att det är jättebra för att läka skador. Det som jag tycker är intressant i det här är att någonting kan vara så bra för det ena saken, som jag har en kompis som faktiskt hade haft jättemycket problem med tennisarmbåg och har haft det i många, många år och har försökt läka det och har gjort rehab och allt sånt, men han fick inte den bra. Men enligt honom då när han tog BBC 157 så var hans tennisarmbåg jättebra på en gång.

Hans upplevelse, jag vet inte så mycket mer. Det som jag tycker är intressant är att samma sak kan samtidigt vara dåligt, för då sätter man en gång en tumör. Jag tycker att man alltid ska ha med det.

Är det någonting som är superbra för det ena, så kanske det är superdåligt för någonting annat. Ja, det tycker jag är en väldigt slående slutsats för hur kroppen fungerar. Det tycker jag alltid man ska ha med sig, att det handlar alltid om balans.

Jag för mig att vi sa det i förra avsnittet också, att lagom är bäst. Det är det här gamla talesättet. Men så fungerar kroppen.

Det är homeostas och det är alltid en gas och en broms. Och om du övertrycker på ett system så slår det ju bak ut någon annanstans. För då är ju helt plötsligt inte systemet i balans längre.

Och det är ju där vi behöver fas 3-studier. Vi behöver se hur människor fungerar på population och lång sikt. Så förutom allt det molekylära så behöver vi också se lång sikt-konsekvenserna för sånt som vi inte kan räkna ut molekylärt.

Jag tycker oftast hur det har blivit i samhället så talar man mest om statistik och populationsbaserade studier utan att riktigt ta hänsyn till de molekylära kunskaperna vi har. Hur saker och ting fungerar. Och det tycker jag är en lite otäck utveckling.

Kan det vara i alla möjliga led? Då gäller det nog alla led som jag menar. Alla områden just vad gäller läkemedel och vacciner och så vidare. Sen ska jag inte säga att man inte tittar på de molekylära för det är klart att man gör det.

Men de här GLP-1-molekylerna är fantastiskt att läsa om. Det är oerhört mycket gjort på dem. Och det är väldigt smarta peptider.

Och de här lite äldre peptiderna som finns på marknaden som Ipamorelin och GPC-157 där man kanske har försökt att efterlikna något kroppseget från början. Och det är också smart för kroppen är väldigt smart så jag säger inget om det. Men där blir det kanske med lite mindre eftertanke. För att de här GLP-1-peptiderna det är ett modernt tänk på dem. Just med recept och bindning och sådana saker. Och det är inte de här lite äldre peptiderna.

Man vet ju inte ens vad de binder ofta. Och de kanske inte ens binder en recept och de kanske har en helt annan effekt. Så som man kanske misstänker att GPC-157 har.

Att den binder ingen recept utan den gör något annat. Är det oroväckande då att den gör något annat? Nej, det behöver inte vara. Det är bara att den går på signalvägen någon annanstans.

Men det blir svårare att se vad den gör. Det blir svårare att experimentiellt upptäcka det. Nu för tiden, sen ett par år tillbaka.

Jag skulle inte bli förvånad om den här tekniken någon dag ger Nobelpriset faktiskt. Och det är sådana här cryo-elektro-mikroskopi. Där man nu kan på ett sätt ha så hög upplösning.

Att du kan se när en molekyl binder till en receptor. Du kan se hur receptors konformation blir. Det är jättehäftigt.

För då kan du verkligen se nu svart på vitt. Att receptorn får en förändrad form beroende på vilken molekyl som binder. Det tycker jag är fina artiklar.

Då blir jag alldeles glad. Det är skrämmande när man märker att du går igång på det här lika mycket. Som att jag kan sitta och kolla på statistik och staplar.

Jag tycker att det är mysigt att njuta av livet. Att sitta och se ett diagram. Det är inte så långt borta.

Du sitter snart med dina receptorer tror jag. Det känns så. Det är coolt ändå att man kan se.

Med den tekniken kan man nästan tracka. Om man tillför detta ämnet så får man den här effekten av kroppen. Du kan ju åtminstone se att en receptor inte beter sig på samma sätt.

Med den peptiden som du har gjort som du trodde skulle vara kroppsegen till exempel. IFA- moralin är ett sådant exempel. Här har man försökt ersätta.

Det var jättelänge sedan. Jag tror att det var någon gång på 80-talet. Som man då ville ersätta growth hormone-signalering.

Man ville göra det väldigt högt upp i kaskaden. Det var smart tänkt. Man ville få med hela den biologiska kedjan.

Hela vägen från hypofysen till growth hormone-signalering. Jag tror att det var för personer som var defekta i GH-signalering. Det skulle vara någon medicin för det.

Då finns det en peptid kroppsegen som heter ghrelin. Den binder normalt till en receptor på hypofysen. När den binder dit så sätter GH-signaleringen igång.

I och med att den binder och sätter igång GH-signaleringen. Så sätter man också igång ett väldigt starkt kortisolsvar. Lite stressrespons.

En hel del saker i kroppen som händer när ghrelin binder till hypofysen. Då vill man hitta en peptid som man kunde ge som medicin. Som inte går så jättemycket på kortisol och stresssystemet.

Utan som mer fokuserar på att sätta igång GH-signalering. Då tillverkade man hypomorrelin. Då binder den samma receptor på hypofysen.

När den gör det så gör den en lite annorlunda konformation på den receptorn. Så det blir inte så stark GH-respons. När man upptäckte det så tog man bort den från marknaden.

Då tyckte man inte att den var tillräckligt bra som medicin. Men sen har den blivit återupptäckt nu bland biohackers. Det är ett sätt att modulera kroppen på ett inte lika kraftfullt sätt.

Som att ta growth hormone. Så då är det något som cirkulerar i vissa kretsar. Då är det ett sätt att sätta igång GH-signalering hela vägen från hypofysen.

Jag tjatar om receptorer men det är fantastiskt. Det är så otroligt att bara den lilla förändringen i receptorn gör så stor skillnad i cellerna. Jag har läst mycket subjektiva upplevelser kring viktminskningsmedicinerna.

Det är inte så att en medicin funkar likadan på alla. Det är väldigt individuellt hur de fungerar, hur man mår på dem och så vidare. Det är mycket som händer i kroppen.

Det blir mycket individuella svar på grund av hur det ser ut. Det ska man verkligen ha med sig. Det är en fråga som vi får ibland när folk köper kosttillskott.

Jag tog kosttillskottet och det gav mig ingenting. Jag kände ingenting överhuvudtaget. Samma sak med hur vi äter.

Vissa mår jättebra av en viss kost. Att bara ha den förståelsen att vi är olika. Om den här kosten eller kostschemat fungerar för den här superkända profilen så behöver du inte göra det för dig.

Vad innebär det att vi är olika? Du kanske har en viss variation i någon av dina receptorer som gör att du får ett lite annorlunda svar. Det är bara ett sätt. Du kanske också har en annorlunda variation i någon av dina andra proteiner som medverkar i en viss signalväg.

Vi har väldigt mycket små variationer i våra genom som gör att våra proteiner har små variationer gentemot varandra. Det kan låta fjuttigt och litet men det ger stora konsekvenser i kroppen när signalvägarna drar igång. Cellen ligger hela tiden i en bad av signaler.

Nu är hela tiden signaler runt omkring sig. Om du då går in och stör oralt eller subkvutant eller hur du nu tar dina kosttillskott eller peptider eller vad det nu är du tar. Då går du in och stör i signaler som är väldigt finjusterade.

Det ska man vara medveten om att man gör. Det blir en butterfly-effekt. Ja, precis.

Verkligen. Oftast går man också in och stör med väldigt höga nivåer. Det är inte mycket antal molekyler som behövs för att påverka en signalväg väldigt kraftfullt.

Det är en väldigt stor diskussion om kreatin. Det är en intressant diskussion. Folk tar kreatin och jag tror att man kanske inte är medveten om vad det är för någonting.

Man tänker att kreatin är något som cellerna använder som bränsle. Men det är det inte. Det är bara en bärare av energi.

Det är heller ingenting som bryts ner direkt i kroppen. Det är inte något som används. Den bär en ATP-molekyl och den växlar hela tiden mellan fosfokreatin och kreatin.

När det är fosfokreatin så bär den en energimolekyl och sen plockar cellen upp den. Då blir det kreatin och sen plockar den upp en annan ATP-molekyl. Så det hela tiden växlar mellan kreatin och fosfokreatin i cellen.

Men kreatinet används inte upp. Du har en ganska låg vanlig protein turnover på vanlig proteinnedbrytning av det. Då äter man ganska höga nivåer av kreatin som egentligen är svårt att påverka cellen på det sättet.

Men med kreatin får du in lite extra i cellen. Det kan då ge människor en subjektiv känsla av att du har ett påskjuts på alla celler som har ett högt energibehov. Som muskler om du tränar mycket.

Nervceller i hjärnan som gör att du kanske känner dig lite klarare. Just de cellerna har något mer tillgång till energi. Så funkar det.

Du kan få in lite mer. Men jag tror att man ska vara medveten om att kanske den största förändringen för kreatin är det vätskebindande förmåga som kreatin har i musklerna. Som gör att man kanske känner sig lite mer bulkig.

Och jag tror också att det är ganska bra för vävnad att ha en vätskebundet till sig. Just det. För nu pratar man ju om att kreatin är fantastiskt för hjärnan.

Ja, och det är av den anledningen som jag sa. Hjärnan är ett organ där vi har celler som behöver väldigt mycket ATP, alltså energi. Just hjärnan och muskelceller, framförallt skelettmuskelceller, använder väldigt mycket.

Sen är det spermer också som en annan typ av celler som använder mycket energi. Med kreatin så är det ju de här högenergicellerna som man främjar. Och det vill man ju såklart.

Men att äta gramvis med kreatin, alltså en matsked eller tio gram kreatin per dag, det är ju överdrivet. Man behöver inte äta så mycket. Men okej, fine.

Jag äter kreatin själv. Det ska jag erkänna. Och jag tycker att det gör skillnad.

Och jag har också räknat ut att det gör en liten skillnad. Men tio gram är överdrivet? Ja, det räcker med… Jag tror att den normala protein turnovern för kreatin är ungefär ett till tre gram per dygn. Så att det räcker absolut att äta tre gram.

Just det. Och det är antagligen för mycket också. Ja, det är ändå intressant.

Men kreatin är ju också ett av de tillskott som det faktiskt finns mycket data på. Ja, precis. Ja, det gör det ju.

Man vet ju väldigt väl hur det fungerar. Det är också intressant att det fungerar genom… Jag har en liten bildserie på mitt Instagram om det. För jag hade en liten fråga om det.

Och då gjorde jag en liten bildserie just om hur kreatin transporteras in i cellen. Och det är intressant just ur en aspekt hur viktigt kreatin är. Det finns en kreatintransportör som sitter som en liten tunnel rakt genom cellmembranet.

Och den fungerar så att den plockar in kreatin i cellen med hjälp av natrium och kloridioner. Just det. Så salt är viktigt här.

Så att den plockar in det så att de åker med. Så att den här transportören använder natrium och klorid som en koncentrationsgradient och skyfflar in kreatin samtidigt med det. Om du har fel på den här kreatintransportören, alltså en mutation som du är född med, då ger det jättestora konsekvenser för just hjärnan, just det kognitiva.

Att du blir… Nu vet jag inte hur man säger de symptomen på ett politiskt korrekt sätt. Men du får intelligensnedsättning och andra typer av kognitiva problem. Av att kreatin inte kommer in i cellen.

Ja, precis. Så att det är kreatinbrist i cellen kan man säga. Just det.
Så kreatin är ju supersuperviktigt. Men vi har det ju kroppseget. Ja, och vi har ju alltid fått det.

Som jag har förstått det så finns det ju bland annat fläskkött. Ja, okej. Tror jag att man kan få i sig kreatin.

Okej. Är du vegan så bör du kanske ta kreatintillskott. Alla helst. För du får i dig det. Vi får i oss det animaliskt. Okej.

Om jag har förstått det rätt. Då tar jag nog hellre lite kreatin än fläskkött. Ja, just fläskkött känns inte… Nej, jag är lite… Jag är uppvuxen faktiskt på en smågrisuppfödning.

Jag är från ett lantbruk. Så jag har ätit färdigt fläskkött i mitt liv. Du har gjort en del där.
Du nämnde din Instagram. Vad heter du där? Jag heter mar underscore bergis. Men man kan

också söka på mitt namn.

Så kommer jag upp Maria Bergslund. Där har jag lite… Ja, det är för sådana som är intresserade av det molekylära. Kanske inte rätt forum för den typen av information.

Men jag har det just nu. Det tycker jag är ett ganska lätt sätt att nå ut på. Om man vill nå mig så kan man nå mig där.

Jag diskuterar gärna saker. Om man är intresserad. Är man intresserad av hälsa så tycker jag absolut att man ska följa dig.

Men man bör ju kanske ha en viss grundkunskap för att hänga med vad du pratar om. Men jag brukar vara ganska noga med att göra inlägg på rätt olika nivåer. Om jag gör en serie så brukar jag försöka ta det ändå från början.

Försöker ta lite från grundskolenivå. Men absolut, man behöver ju vara intresserad. Det är ju inget häpnadsväckande, magiskt, hur man ska bli frisk eller fri från cancer.

Utan det är snarare att lära sig om kroppen och hur den fungerar. Jag personligen tycker det är både kul och superviktigt att ha sådana här grunder för att kunna förstå hur vi fungerar och hur man ska ta hand om sig. Det tycker jag.

Det är ju Hannes Kuldberg-konto. Det går inte snabbt och man får inte liksom… Utan det är mer så här… Tuggar på. Ja, det är information på riktigt.

Det är det man behöver lära sig också. Information på riktigt. Det är inte så enkelt.

Det är inte superintressant. Men jag tycker man ska börja där. Tack så hemskt mycket.

Kan man kontakta dig? Kan du ge råd till folk? Utbildar du människor? Hur ser det ut på den biten? Eller pratar du bara kreativt? Precis. Nej, jag tänker väl att det kommer. Tanken är att det ska komma lite kurser och det blir väl en riktig hemsida så småningom.

För att jag gillar att nå ut. Just kurser inom grundläggande cell- och molekylärbiologi är någonting som jag har i pipeline. Och vilka vänder den sig till i första plats? Den vänder sig till människor som kanske är lite mer avancerade så som du själv och din publik.

Och även privatpraktiserande läkare som kanske behöver bygga på eller påminna sig om grunderna. Det kommer och jag tänker att kurserna ska vara lite grann sådär med något slags klinisk perspektiv. Och inte bara hardcore.

Det blir lite platt när man pratar bara hur saker och ting fungerar utan att sätta det i något perspektiv. Men vi får se. Det är pågående arbete som sagt.

Gå in och följ din Instagram och vi länkar till den i avsnittetsbeskrivningen. Ja, gör det. Ni är välkomna.

Då får jag tacka för det här Maria. Tack så hemskt mycket.

FAQ Peptider, receptorer & biohacking på riktigt – med Maria Bergsland

1. Vad är peptider egentligen?

Peptider är korta kedjor av aminosyror, alltså små proteiner. I kroppen fungerar många peptider som signalmolekyler och hjälper celler att kommunicera med varandra genom att binda till receptorer och sätta igång olika biologiska processer.

2. Varför är receptorer så viktiga när man pratar om biohacking och peptider?

Receptorer är som cellernas mottagare. När en peptid eller annan molekyl binder till en receptor förändras receptorns form, vilket startar signaler inne i cellen. Små skillnader i hur en molekyl binder kan ge stora skillnader i hur kroppen reagerar, vilket gör området både spännande och komplext.

3. Är det riskfritt att påverka kroppen med peptider utifrån?

Nej, det är inte något man ska se som riskfritt. När man tillför peptider eller påverkar signalvägar utifrån går man in och stör system som normalt är väldigt finjusterade. Det kan ge önskade effekter i ett sammanhang, men också oönskade konsekvenser i ett annat, särskilt på lång sikt.

4. Varför fungerar inte alla peptider likadant i kroppen?

Olika peptider binder olika till receptorer och kan därför skapa olika signaler, även om de verkar på samma system. Dessutom reagerar människor olika beroende på genetik, receptorer, signalvägar och övrig biologi. Därför kan samma peptid eller tillskott ge helt olika upplevelser hos olika personer.

5. Vad är det viktigaste att förstå innan man börjar experimentera med peptider och biohacking?

Det viktigaste är att kroppen bygger på balans. Samma sak som kan hjälpa återhämtning, energi eller viktnedgång kan också påverka andra processer negativt. Därför behövs både molekylär förståelse och långsiktiga studier innan man drar för stora slutsatser om vad som är smart, säkert eller hållbart.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

KETO Shake French Vanilla 500g BeKeto

Öronljus Traditional 1 par

Maskrossaft 100 ml Bräutigams

Zinkstift Naturligt SPF 50 vit 30 g Suntribe

Peptider, receptorer & biohacking på riktigt – med Maria Bergsland