I detta avsnitt av Biohackpodden gästas vi av Nils Edelstam från Funmed som pratar om funktionsmedicin och vikten med att mäta sin värden för att optimera sin hälsa.
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.
Transkibering Nils Edelstam – Funmed
Så, då kör vi med Nils Edelstam och då tänkte jag att du kan ju det här med att presentera dig själv så då får du dra en halvkort-story om vem du är och vad du gör för någonting. Absolut, tack för att jag får komma till podden Martin. Jag heter Nils och jag är läkare.
Jag har alltid varit intresserad av hälsa, av olika orsaker genom åren. Jag började egentligen med nyrkesbanan som massör och styrketräningsinstruktör och jobbar som karateinstruktör. Det kan ju vara ganska begränsande så jag ville söka efter mer kunskap och satsade på läkarutbildningen.
Ganska direkt så startade jag eget där. Jag tycker det är kul att starta grejer och bygga grejer. Så jag körde eget några år som sådana här stafettläkare runt om i Sverige.
Jag tänkte jag skulle bli distriktsläkare men sen kom jag in på stress och stressrehab på en privat klinik i Stockholm. Det här var intressant för det var utmattning, det var stress, det var ångest, det var depression, det var sömnstörningar. Ofta allt i den enda röra.
Där blev jag kvar hela 15 år, varav 8 år som verksamhetschef och sen några år som konsult efter det. Då var det väldigt intressant att se hur man i team med KBT-psykologer och napparpaturläkare kunde hjälpa människor komma ur sina vardagsbeteende och faktiskt återhämta sig mycket snabbare. Sen blev jag intresserad av långvarig smärta som en samsjuklighet.
Många med långvarig smärta har en utmattning och tvärtom. Så jag var några år på en privat smärtklinik på Lidingö i Stockholm och började jobba med specialiserade smärtskillnad injektioner och vi hade ett eget gym också. Så alla patienter fick träna under handledning.
Så småningom fortsatte jag på det område jag kombinerade stress och fysisk smärta på en privat rehabklinik inne i stan. Under den här tiden hade jag också själv fått ont. Jag fick en tidiga trås i min vänsterhöft.
Jag försökte allt möjligt, träna bort den, behandla bort den med akupunktur och napparpati och allt sånt. Men till slut fick jag krypa till korset och göra en protes. Det var ganska konstigt.
Jag hade inga riskfaktorer. Jag hade levt som jag tyckte var hälsosamt. Ändå började jag fundera över grundorsaken till artros som man egentligen inte vet.
Kanske någon typ av autoimmunitet eller andra saker. Ganska snart fick jag problem med högerhöft. Samma visa där, 2016.
Genom alla år hade jag också haft magproblem som jag inte kunde få hjälp med av mina kompisar som var specialister. Jag fick äta omeprasol som magsårsmedicin, ta bort allt saltsyra, dubbel dos, ont i magen på natten och sen kom jag i kontakt med funktionsmedicin. Jag hade faktiskt hört talas lite om sånt förut, det här med bakterieväxt i tunntarmen, det som kallas SIBO, Small Intestinal Bacterial Overgrowth.
Jag hade en väldigt tydlig sån. Jag behandlade bort den och sedan dess inga magbesvär. Då var det förstås inte så långt från att jag ville göra mer på område funktionsmedicin.
Ihop med Linus Mårtensson, en av mina kollegor, öppnade vi FunMed i Stockholm 2019. Då hade FunMed grundats av dr Peter Martin i Göteborg 2014. Vi blev en filial till Göteborg och idag är vi fyra heltidsläkare i Stockholm.
Grunden till varför jag har kommit in kring funktionsmedicin och det området är att man faktiskt kan göra väldigt mycket själv. Det skulle jag bara tillägga. Finns det Malmö också? Ja, men Malmö bär sig inte så vi lägger ner den verksamheten och fokuserar på de två stora städerna.
Det här är geografiskt dyrt och det är inte så känt än funktionsmedicin. Det går långsamt. Det finns några enstaka andra som jobbar med det också.
Jag hoppas bara att det blir fler. Det är ett grundläggande sätt att tänka att man letar efter orsaken till ett besvär. Inte bara använda metoden one ill, one pill.
Det vill säga ett symptom, en medicin. Ett annat symptom, en annan medicin. Typiskt blodtrycksmedicin eller migränmedicin.
Jag berättade för dig lite kort innan att jag har haft en pappa som har haft lite hälsobesvär under åren. Eller senaste året. Just det där du säger att man får en medicin för ett symptom.
Han var ganska illa där han, förra sommaren, för ungefär ett år sedan. Då började han äta en medicin. Ganska snart, nu kommer jag inte ihåg hur många det var, men det var inte lång tid efter han började äta första medicinen så var han uppe på tio tabletter om dagen, tjugo tabletter om dagen.
Jag tror att han var någonstans där mellan tjugo och trettio tabletter. Nu har han fått ner det, utom att det var under en kort tid. Men då var det också så att en medicin gav utslag på huden.
Då fick han en ytterligare medicin för att ta utslag. Det gick fort att det var väldigt mycket medicin. Det är jättebra medicin.
Jag har inte ett dugg mot mediciner. Men om man tänker sig högt blodtryck eller migrän, till exempel, som är vanliga besvär och som man har många mediciner mot, och många bra mediciner också, så orsaken till att man får högt blodtryck eller migrän det är inte brist på de läkemedlen i blodet, utan det finns andra orsaker. För mig är det mycket mer logiskt, jag tror att de flesta patienter vi träffar tycker också att det är mer logiskt att man åtgärdar orsaken.
Den är förstås inte alltid bara en eller två, och det är kanske inte så enkelt. Utan det är multifakturellt, och då måste man ta sig an problemen på ett multifakturellt sätt. Kanske åtgärda både kost, motion, sömn och stress.
Och se om det finns specifika brister som påverkar kärlsystemet. Det här låter sig göras, bara man engageras och är intresserad av det. Hur har din syn ändrats när du utbildade dig till läkare? Hur har din syn ändrats kring friskvård sen du satte dig i skolbänken som läkare? Egentligen kom jag från friskvården, för jag tränade själv.
Jag hjälpte andra att träna, och jag förstod hur viktigt det var. Den delen lär man sig ingenting om på läkarlinjen. Man har tolv timmar nutritionslära, och tolv timmar är inte mycket.
Och man har ingen träningslärare och så på det sättet. Jag förstod hur viktigt det var, så jag hade det grundintresset redan. Och saknade det och den här helhetsbilden under läkarutbildningen förstås.
Men samtidigt så behöver man lära sig hur kroppen funkar, kunskap om läkemedel och så, för att fungera i svensk sjukvård. Sen vill jag gärna reformera svensk sjukvård. Och tänka mer att vi ska jobba förebyggande.
Mediciner tar man i sista hand när man har utbildat patienten i vad man kan göra själv. Det står faktiskt i patientlagen att det ska vara ett informerat samtycke. Det vill säga att patienten ska själv få vara med och bestämma om sin behandling.
De ska alltså förstå för- och nackdelar med läkemedel, en operation jämfört med rehab. Eller vad det nu är för något. Och det här är min skyldighet som läkare att informera dem om, utifrån det jag vet.
Funkar det? Hos oss funkar det, men jag satt många år på vårdcentral också. Och det är inte så att alla är motiverade till förändring. Mycket beror det på hur sjukvårdssystemet är upplagt.
Man förväntar sig att få ett recept när man kommer till läkaren. Man förväntar sig att få ett recept, en sjukskrivning eller en undersökning. Man förväntar sig inte att få en hemuppgift i form av att ändra kosten.
Eller gå och lägg dig tidigare, dra ner på alkoholen, sluta snusa. Eller vad det nu är för något. Och det här kräver en annan förväntansbild av patienten också.
Så det är inte något som man ändrar i en handvändning förstås. Precis, och det är det jag tänker också. För jag brukar också säga, när man ändå är intresserad av hälsan.
Så kan man tycka att sjukhuset är superbra i alla lägen. När man kommer dit akut eller när man har något problem som behöver åtgärdas fort. Absolut.
För att det har hänt något, då är det superbra. Men sen känns det som att, jag vet inte. Det här är bara mina ena antaganden.
Men det känns lite som du också är inne på nu. Man fastnar i sjukhuset när man kommer dit. Om du är sjuk så fastnar man där.
Och så blir man en återkommande kund nästan istället. För att man kommer dit, blir fixad, åker hem, ordnar sig. Och så slipper man gå dit ytterligare igen.
Ja, och så är det med fastningssystemet. Då tror jag det gäller både läkare och patienter. Att det är så här vi brukar göra.
Och nu kommer du in till sjukhuset. Då får du två mediciner. Och så väljs du upp i primärvården.
Och där kanske du justerar lite eller lägger till en tredje medicin. Men sjukvården är ju per definition reaktiv. Inte proaktiv.
Och man skulle behöva jobba parallellt. Med reaktivitet och proaktivitet. Man kan mycket väl sänka blodtrycket med mediciner en period.
Medan patienten själv sänker sitt blodtryck. Och de flesta vet ju inte ens hur man ska göra. Varken läkare eller patient.
Men de allra flesta som kommer till oss. De sänker sitt blodtryck. Och väldigt många blir av med både en och två.
Och ibland tre mediciner. Eller kan halvera dosen. Så det finns ju kunskap om vad man ska göra.
För att sänka ett blodtryck. Men det kräver en insats. När kommer folk till er? I vilket skede i processen är de när man söker sig till er? Är ni ett förstahandsval för många? Eller är det många som har gått igenom den tråkiga vägen.
Och testat olika saker. Eller börjar tappa förtroende för vanligt. Det roliga är att det blir mer och mer förstahandsval.
För de som är informerade och intresserade. Och kanske bara vill kolla läget. Hur är min hälsa egentligen? För många tror att man kan känna att man är frisk.
Och det kan man ju förstås på många sätt. Men man kan ju inte känna av sina blodvärden riktigt. Och man vet ju inte riktigt om man har en låggrad information.
Dessutom är man ju van vid sig själv och sina egna symptom. Men de flesta kommer fortfarande till oss. Efter att ha försökt i sjukvården i flera år.
Och det kan vara kroniska hudbesvär. Det kan vara autoimmunitet. Det kan vara trötthet som de inte kommer att rätta med.
Migrän. Exem som jag nämnde. Det är ofta väldigt tacksamt att jobba med.
De kan ha gått två, tre, fem, tio, tjugo år med sina besvär. Och så vill de ha en annan vinkling på det. För de har börjat läsa själva.
Och de är ju ofta väldigt motiverade. Hur ska vi göra för att det ska bli ännu större del som blir ett förstahandsval? Vad finns det för utmaningar för att det inte är så idag? Jag tror att det finns flera saker. Det ena är att det kostar.
Vi är fortfarande helt privatfinansierade. Man betalar all vård själv. Och jag tycker med rätta så betalar vi skatt idag.
Så man borde få sån här vård via det allmänna försäkringssystemet. Idag kan man ju inte gå till en vårdcentral och be om en hälsundersökning. Då får man betala för det.
Och det kan vara rimligt utifrån vissa nivåer. Men förebygger vi en typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärtinfarkt så kommer hela samhället spara en massa pengar på det. Och det är svårt att vara så långsiktig.
Så det är en del att man får betala själv. Och det andra är att man inte förstår att man kan göra saker förebyggande. För att jag mår bra eller jag har inte högt blodtryck.
Nej, men du kommer ha högt blodtryck om 5, 10, 15 år. Vad är det som skulle motivera dig att ändra ditt beteende idag? Och den är knepig. Känner jag inte av något besvär? Varför ska jag ändra på något? Jag kan fortsätta ta min kanelbull eller min öl eller chips eller vad det nu är för något.
Så det finns en inneboende problematik. Och den sista delen är okunskap generellt. Många vet inte att man faktiskt kan se tidigt på prover.
Sjukdom som kommer att progredera över årtionden kanske. Och man kan åtgärda det redan idag. Visste folk det så tror jag fler skulle vara benägna att göra förebyggande insatser.
Och det kan man kolla och se. Om jag går till dig så kan du se vad jag kanske kommer att hamna någonstans om tio år. Absolut, jag ska ta det vanligaste och enklaste exemplet.
Och det är sockervärden och insulinvärden. Många vet ju att typ 2 diabetes ökar i Sverige. Vi äter för mycket.
Vi går upp i vikt. Vi försämrar vår insulinkänslighet. Insulinet stiger långsamt.
Och så småningom, och det kan ju ta 10-15 år, har vi typ 2 diabetes. Under alla de här åren med försämrad insulinkänslighet så ökar risken för flera cancersjukdomar. Alla demenssjukdomar, alla hjärt-kärlsjukdomar.
Så om jag nu tar mitt fasta insulin idag och ser att det är för höjt. Då kan jag göra något åt det. Fasta insulin kostar lite drygt 200 kronor.
Det tar man inte i vården generellt. Man vet knappt vad man ska göra åt det skulle jag säga. Men vi tar det på alla.
Det är insulinet som styr sockervärdet. Jag kan ha förhöjt fasta insulin i många, många år innan jag ser det på mina sockervärden. Och vips, plötsligt, som en blixt från klar himmel har jag diabetes.
Men det hade jag kunnat se 20 år innan. Så det är något annat om man ska mäta sitt blodsocker hemma. För det kan man ju mäta själv lätt hemma.
Det ser du inte lika tidigt. Nej, inte alls. Då kommer jag också in på det här med normalvärden och optimala värden.
Normalvärden på ett blodprov, till exempel blodsocker. Det är inom ramen för 95 procent av till synes frisk befolkning. Man tar en grupp människor och så testar man blodprov.
Vare sig de är friska och då har ni det här värdet. Samma gäller fasta insulin. Fasta insulin, så kallad normalintervall, ligger på lite olika labb.
Mellan 1,5 och 23, ibland upp till 25. Det är ett ganska brett intervall. Vi rekommenderar absolut att man ska ligga under 5. Så fort man går däröver har man börjat försämra sin insulinkänslighet.
Det kan ta många år att komma upp till innan man får typ 2 diabetes. Det värsta är att när man får typ 2 diabetes får man ofta en ganska bra medicin som heter metformin som ökar insulinkänsligheten. Så hjälper inte det för man fortsätter gå upp i vikt och äta kolhydrater.
Det är kolhydrater som driver insulinproduktionen. Sen så småningom räcker det inte. Socker blir för högt och då får man fler tabletter och insulin.
Då får man tillsatt insulin, något som man redan har för mycket av. Så man försämrar ytterligare sin insulinkänslighet. Det är som att försöka släcka en eld med bensin i stort sett.
Istället skulle man få reda på att om man nu slutar äta kolhydrater eller minskar drastiskt på dem så kommer vi ganska snabbt att se skillnad både på insulinet, på sockret, på ditt mediumfång, viscerala fettet och vi kommer att sänka ditt blodtryck samtidigt. Du kommer att gå ner i vikt och du kommer att kunna bli kvitt din typ 2-diabetes utan en enda medicin. Så den kunskapen där har vi återigen med informerat samtycke.
Att jag måste berätta att det finns den här möjligheten. Sen kan patienten säga att det vill jag inte, jag vill ha mediciner. Vi håller ju inte på med att underhålla sånt förstås utan de som kommer till oss har ju fått höra det här.
Någon annan som blir kvitt sin typ 2-diabetes eller gick ner i vikt och har försökt gå ner i vikt jättemycket tidigare men inte lyckats. För att de har gått på kalorireducerad diet till exempel och inte förstått att det är kolhydraterna som driver insulinet och insulinet, sin tur, puttar in fett
i fettcellerna. Men vad kan man göra själv då innan? Om man ändå känner att jag inte bor i närheten av er eller någonting sånt.
Vad hade du gett för tips till folk utan att man har tagit något prov? Finns det något grundläggande? Absolut. Det beror på vad man har för besvär eller vad man vill förebygga. Vi har möjlighet till provtagning över hela landet i och för sig.
Mycket tester online också, man gör egna tester. Den marknaden håller på att växa verkligen. Man kan göra avancerade timetester och näringstester online som skickas via våra labbpartners.
Men ska man göra något själv för sin hälsa så ska man sätta sig först och tänka och reflektera. Har jag några riskfaktorer? Hur mår jag? Hur ser mitt vardagsbeteende ut? Det är lätt att gå på mätvärden och vi gillar att mäta saker för då kan man följa upp det. Hur beter jag mig? Det är också viktigt.
Om jag vet att jag är överviktig men inte gör något åt det så spelar det ingen roll om jag mäter några extra saker. Utan sitta och reflektera med någon annan person, kompis eller partner och fundera på vad vi kan göra tillsammans för att förbättra vår hälsa och vart har vi vår största förbättringspotential. Är det på sömnen? Är det på stressen? Är det på kosten? Träningen? Jag kanske inte riktigt vet.
Då kan jag fråga någon som är duktig på träning eller sömn. Reflektionen är det första steget. Absolut.
Många tar sig inte tid att reflektera. Hälsan tiger still som det heter men det gör den faktiskt inte. Stanna upp och reflektera.
Vad har just jag min största förbättringspotential? Och gärna jobba på det där man får störst positiv konsekvens i en rimlig tid. Vad gäller de områden jag nämnde nyss så är det oftast sömnen. Sover jag för lite så börjar jag sova mer.
Då blir jag lite piggare, kan tänka bättre, orkar ta tag i min situation. Träna kan jag göra en vecka men jag kan inte låta mig sova en vecka. Det är faktiskt intressant för förra höstan för ett halvår sedan så tänkte jag att jag skulle gå ner i vikt för jag hade lagt på mig.
Jag var lite för fläskig. Och tränade på ganska bra men sov lite sämre av olika anledningar. Sen kom jul och julhelger och hela den biten.
Jag jobbade lite mindre, tränade ingenting alls, åt lite sämre men sov betydligt mer. Och då gick jag ner i vikt. Så det är intressant.
Sömnen är ju otroligt viktig. Det påverkar ju både mättnadshormon som heter leptin och hungershormon som heter ghrelin. Det påverkar insulin, kortisol och så därmed blodsocker också förstås.
Men skulle man ge ett råd allmänt till svenska befolkningen generellt då skulle det vara att sluta äta processad mat. Laga maten själv. Och det är många som inte fattar att man äter massa processat och med mycket tillsatser som faktiskt påverkar vår hälsa.
Det kan vara konsistensgivare, det är ofta tillsatt socker det kan vara emulgeringsmedel av olika slag som faktiskt inte är hälsosamt. Så om man börjar med att äta oprocessad mat då har man gjort en stor vinst där. Och sen att minska kohlydrater generellt.
Allra mest kohlydrater som inte har några extra näringsämnen. Och det kan vara pomfrit och chips och socker och godis och sånt förstås. Men även kohlydrater i stort.
I och med att det driver insulinproduktionen och ett stort problem i Sveriges befolkning och inte bara vår utan många andra länder det är att vi har en försämrad insulinkänslighet. Vi har ätit så mycket kohlydrater så insulinet har stigit det blir inte lika effektivt längre. Och sen bygger vi på oss vikt.
Så att minska på kohlydrater generellt och förstå den enorma hälsovinsten man kan göra både på individnivå men också på samhällsnivå. Men nu blir det också så här, och det kanske inte du kan svara på för ni har den här kunskapen hur man blir frisk och bra och den är inte hemlig. Det är ganska mycket folk som börjar kunna se det, tycker jag.
Att folk pratar om det och lite sådana saker. Varför sprids inte den kunskapen på ett högre plan? Förstår du hur jag tänker? Ja, absolut. Jag tror också det finns flera orsaker där och det är säkert andra orsaker som jag inte tänker på.
Men för det första är sjukvårdspersonal utbildade i att leta sjukdomar inte bibehålla hälsa. Det är så vi är skapta och utbildar. Vi ska leta efter symptom och mätvärden och alla sådana saker.
Och hade vi då haft optimala mätvärden att jobba efter istället för så kallade normalvärden så hade det varit ett steg i rätt riktning. Men sen måste man ju veta vad man ska göra åt det hela. Och om det då är ett område som är höjddunkel.
Det kan vara träning, det kan vara sömnhantering, det kan vara kost. Ja, så inte är det sjukvården som kommer att leda den här utvecklingen utan jag tror att det är gräsrötter. Det är sådana som lyssnar på poddar, som lär sig själva, som kanske har en anhörig som är eller har varit sjuk eller själva blivit sjuka.
Och så sprids kunskapen på det sättet. Och det här är ju lite knepigt för att det är ju inte all kunskap som sprids som är vederhäftig. Och jag brukar säga att vi på FunMed, vi läkare, vi fungerar som sorterare av information.
Det är så att vi hjälper våra patienter att sortera vad det är rimligt av allt det här som du nu har läst eller de här 32 studierna som någon hänvisar till. För det här är ett jättesvårt område. Att kunna värdera studier, framförallt på området kost, det är jättesvårt.
Det är svårt att utföra sådana studier. Och man behöver våga säga att man haft fel förut och vända upp och ner på gamla sanningar om vad som är nyttig mat och inte. Och förstå att det finns en stor individuell variation också.
Som man inte tar hänsyn till när man ger råd på samhällsnivå eller på gruppnivå. Och så är inte ens råden man ger, de är ju inte ens anpassade efter personer med sjukdom utan det ska vara någon slags gemensam kost för friska. Och dessutom så är den underbyggnaden för de råden är så bedrövlig så det ska vi inte ens prata om.
Då slutar vi aldrig. Nej, så är det. Jag har fått för mig lite grann, och du har säkert bättre koll på mig, men jag har fått för mig att jag tror att i Kina i alla fall att man är lite bättre på att kombinera sjukvård och friskvård ihop, att man jobbar mer tillsammans.
Det kan vara fel utan det är bara en chans jag har fått. Men finns det något land som gör detta, som jobbar bra med sjuk- och friskvård? Ja, det finns det säkert, men jag tror att det inte är ett helt land, utan jag tror att det är regionala skillnader också. Och det beror ju förstås på hur sjukvårdssystemen är riggad överhuvudtaget.
I Tyskland till exempel kan man få mycket mer hjälp för komplementärmedicinska behandlingar, psykoterapi och psykologbesök och så. Nu är komplementärmedicin ett stort område. Det finns massa saker där som inte har något kanske så bra forskningsunderlag.
Och då tycker jag inte att man ska använda det egentligen i offentligt finansierad forskning eller sjukvård. Men man ska använda den kunskap som finns och det är fritt framför människor att söka den vård som de vill ha. Vi måste som regeringsmedläkare i Sverige jobba efter evidens och beprövad erfarenhet.
Så det är många andra metoder som används av befolkningen som vi inte alls jobbar med. Homeopati till exempel. Men normal fysiologi kan vi lära ut och det är många som vill gärna förstå hur kroppen fungerar.
Vad som händer när de stoppar i sig en matbit till exempel. Kan du känna dig bakbunden med din legitimation i Sverige? Nej, det tycker jag inte att jag gör. Fördelen som jag har kanske är att jag kan och patienterna vågar diskutera andra metoder med mig som de använder och då hänvisar jag till att det där kan jag ingenting om.
Eller det gör du ju på eget bevåg för vi kan inte stå för en sådan behandlingsmetod. Och det kan vara massor med behandlingsmetoder som är intressanta i sig, men det finns inget bra underlag. Varken en teoretisk modell eller någon forskningsbas för att det ska vara effektivt.
Men om patienterna upplever en effekt så ska ju de ändå kunna diskutera det med mig även om jag inte kan stå för sådan vård. Jag tänkte som avslutning prata litegrann för jag har hört ditt namn innan men jag kom i kontakt med dig på riktigt under en köttkonferens som var i Stockholm i början av april. Ja.
Där du pratade väldigt gott om köttkost eller karnivor. Är det rätt väg att gå att köra den typen av kost tycker du rent allmänt? Eller är det en mer kosthållning man ska göra för att rätta till kroppen?
Ja, jättebra fråga och den skulle säkert gå att prata länge om. Jag ska försöka sammanfatta lite, för det här är ju någonting som vi ofta får höra. Vi rekommenderar mycket animaliskt baserad kost och det gör vi för att till oss söker sig människor för att de är sjuka.
De har någon sjukdom eller besvär som de vill bli av med, och då vill vi ge dem en sån näringstätt kost som möjligt. I stort sett alla som kommer till oss har näringsbrister av något slag och vi mäter ju mycket, mycket fler näringsämnen än vad man gör i vanlig vård. Vi får ju skicka de här proverna till USA för att få svar.
Vi mäter ju jättemycket grejer som är otroligt väsentligt för hur kroppen och mitokondrierna, cellernas energifabriker ska fungera. Med det som bas så får man också råd om kostnedskott, men en så näringstätt kost som möjligt. Och det handlar om animalisk kost.
Det mest näringsrika vi kan äta det nötkött och lever till exempel. Just det. Och sedan den andra aspekten på det.
Vi vill undvika antinutrienter. Antinutrienter ger en stor grupp ämnen där kanske gluten är det mest kända. En av många lektiner, men också oxalater, fytater, saponiner och andra ämnen som finns i växt baserad kost som hos vissa patienter kan ge väldigt mycket besvär.
Så vi vill ta bort någonting som kan ge dem besvär. Vi vill ge dem så mycket näring som möjligt och då hamnar man i en näringstätt, animaliskt baserad kost. Men man kan ha väldigt många olika orsaker till att man äter en karnivåer kost under en period eller en längre tid.
Så syftet är ju det viktiga. Det är inte så att alla behöver äta en sådan kost, inte alls. Men för många är det en nyckel till att bli frisk och sedan kanske man kan ibland gå tillbaka till lite mer varierad kost.
Och ibland väljer man att behålla kosten för att man mår så väldigt mycket bättre. Så syftet är viktigt och sedan hur man gör det. Det här verkar enkelt, men det är faktiskt inte så enkelt.
Där hjälper vi både läkare, hälsocoach och sköterskorpatient att göra det på ett sätt som är individanpassat, både utifrån provsvar men också varför ska just du göra det? Har du sett några fall där man har hållit en karnivåerkost under längre tid som du kan se att det har blivit att du har slagit fel åt något annat håll eller hållt sig värdena bra länge om man kör den kosthållningen? Det är dit jag vill komma, eller en av mina egna funderingar lite grann, att just när många går över till vegansk kost så får de ju, upplever de ju, de blir nästan lite bostad på det. Att de blir friska väldigt fort eller börjar må bra ganska fort. Men då handlar det oftast mer om att man blir mer malmedveten och inte äter, som du säger, processad mat, utan att man
äter ganska rent när man börjar äta veganskt.
Sen slår ju det ju skevt efter ett par år eller någonting, säkert individuellt. Just det. Det är väl många frågor igen här, och första man ska tänka på att när man byter från en kost till en annan, så dels slutar man äta någonting och sedan börjar man äta någonting.
Det är två olika grejer. Bara för att jag går till en kost, och det kan vara vegankost eller karnivår, så är det inte säkert att i den kosten som jag är frisk, det kanske är att jag slutar med min föregående kost. Just det.
Och det här måste man komma ihåg, för då kommer vi in på det här som du sa, att man tar bort processad mat och kanske saker som man är överkänslig mot och så vidare kan vara mejeriprodukter, exempelvis. Så oavsett om jag gick till karnivår eller en en vegankost så kanske jag mår mycket bättre. Men på sikt då och då? Då vet vi att som är vegan behöver man ta extra B12 framför allt, men även ofta D-vitamin.
D-vitamin behöver de flesta ta på vintern i Sverige. Sedan är det ju. Vad kom jag med för grundproblematik? Vi har ganska många med inflammatorisk tandsjukdom till exempel.
Krona, ulceröst kolitis och så, och de har ofta ett dåligt näringsstatus från början. Där håller de ett mycket bättre näringsstatus över tid, även efter ett, två, tre år med karnivår. Men det betyder inte att de är världsmästare på tupp näring och deras tarm kanske ändå inte helt bra, trots att de gjort en kost träning.
Så vi kommer ju från olika lägen. En person kan sitta i soffan hela livet och aldrig ont i ryggen. En annan måste träna tre gånger i veckan för att slippa ont i ryggen, så vi har olika förutsättningar.
Så att man kommer från olika håll och här gäller just den individanpassningen och gärna följer upp med mätningar förstås. Men vi ser inga negativa effekter med ett undantag, ska jag säga, av de som äter karnivår över tid och undantaget är de som inte orkar äta tillräckligt mycket mat. Och det kan låta lite konstigt, men av protein och fett så blir man ju ganska mätt.
Om jag då äter mindre och inte får i mig tillräckligt mycket, då kan det vara svårt för mig att hålla vikten. Och det är någonting som vi ser ibland, och då kan man fråga sig hur viktigt det är att ha ett visst antal kilo. Det viktiga är att bibehålla muskelmassan, så vi lägger väldigt, väldigt stor vikt vid styrketräning och då behöver man ju till mycket protein.
Så det är en väldigt viktig grundfaktor när vi ger kostråd och man behöver till med fett förstås. Men ibland är de som väljer i samråd med oss då förstås att vi lägger till lite ris eller så. För jag vill gärna gå upp ett par kilo.
Jag känner mig för smal och här är vi återigen där informerat samtycke. Vi diskuterar, vi coachar, vi samarbetar och så hittar vi en kost som passar. Men för de allra flesta är det inget problem att hålla vikten med en karnevård och då håller man ju oftast en fettfri vikt på ett helt
annat sätt.
Man kan gå upp i vikt i muskelmassa bara genom att äta mer protein för att man haft ett underskott av protein från början. Just det. Och det går ju att mäta med sådana här body scan.
Coolt. Får avsluta med om man då vill komma i kontakt med eller om man vill köpa mät grejer eller mäta sig. Hur går man tillväga? Ja, man går helt enkelt in på vår hemsida fanmed.se och tittar på vad man kan mäta.
Man kan bli medlem hos oss om man vill ha lite mer stöttning, har lite mer symptom eller så kan man göra enstaka hälsanalyser och man kan också boka rådgivningssamtal med läkare online om man inte riktigt vet vad det är man ska ta. Och sen kan man få kostnadsfria samtal med någon av våra anställda som berättar hur hela upplägget funkar och hur det funkar när vi skickar ut provkitt och allt sånt. Så att man behöver inte komma till våra klinikorter, utan man kan göra väldigt mycket online idag.
Det är så världen ser ut. Och så kan man börja med att gå in och följa på Instagram om man känner att man inte vill ta steget än så kan man Absolut, och man kan på vår hemsida registrera sig för vårt nyhetsbrev också som ger massor av information och vi har också vårt hälsobibliotek. Massor med artiklar där man kan intervjua artiklar där man kan läsa om att nej, kött ger inte cancer till exempel och andra sådana här väsentligheter som kan vara bra att få höra.
Det är bra. Fanmed.se och så får jag tacka för det här Nils. Ja, tack själv Martin. Trevligt att ses.
Leave a comment