Hjälp, vad ska min unge äta? – Morotsliv
I detta avsnitt av Biohackpodden gästas vi av inspiratören Morotsliv och pratar om näringsrik mat för barn.
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.
Transkibering – Hjälp, vad ska min unge äta? – Morotsliv
Så, då kör vi med modersliv är det väl mest känt som, jag vet inte, det tog lång tid för mig innan jag ens visste vad det hette på riktigt, nästan. Riktigt så gammalt är det inte, men det är modersliv som man känner till dig. Ja, precis.
I början faktiskt när jag startade min blogg för många herrans år sedan, så då hade jag inte ens gjort mitt namn, då var jag helt anonym. Men sen när jag började föreläsa och dra kurser och workshops, då blev jag, då fick jag ett ansikte. Ja, just det.
Då var du tvungen att få ett namn också. Men varför namnet modersliv? Jag tror att du har berättat det ganska nyligen på dina sociala medier, men jag har missat bakgrunden till det. Ja, men precis.
Det är lite flerbottnat faktiskt. När jag började, bakgrunden bakom det hela var egentligen, jag hade drabbats av en utmattning och mitt minne var inte vad det brukade. Så jag bestämde mig för att föra en slags dagbok över allting vad jag lärde mig för att det skulle fastna bättre och för att jag skulle kunna lätt gå tillbaks i mina insikter.
Och då ville jag ha någonting som handlade om mitt liv. Så liv, det var klart ganska snabbt. Men så tänkte jag, då vill jag ha någonting som är väldigt näringsrikt med någon form av grönsak.
Jag började titta mycket på raw food och broccolidiv och sånt funderade jag på. Men sen tänkte jag, morot. Jag har ju orange hår, älskar morötter, älskar orange färgen.
Och dessutom är ju morötter också någonting man pratar om, morot istället för piska. Att man tar vara på det här positiva och peppiga och att man fokuserar på saker man vill addera till sitt liv. Mer än att fokusera på saker som är dåliga för dig och som man ska sluta med eller undvika.
Jag tror inte att det är bra att sätta för mycket fokus på vad man inte får göra. Jag tycker det är mycket bättre att sätta fokus på vad man vill introducera i sitt liv och inkludera i livsstilen och rutinerna. Så det är det.
Det är morot istället för piska. Och sen är det lite för att det är mycket näring, mycket antioxidanter i morötter och så älskar jag färgen. Just det.
Och sen om du känner att du blir lite äldre och bitter i framtiden så kan du byta ut morot till piskliv. Så blir det en annan take på alltihopa. Ja, precis.
Vi ska ju prata om näringsrik mat och dels för barn. Men innan så vill jag bara, för jag pratade med en kompis i helgen också. Och precis som du säger nu också att du hittade någon form av din väg genom en utbrändhet. Och tyvärr är det ju så i hälsa att jag är väldigt sällsyntetiserad för att min mamma fick Alzheimers i ung ålder. Antingen så har man haft en anhörig som det hänt någonting. Eller så har man varit med om en utbrändhet eller dålig mage eller någonting sånt.
Men hur långt bort eller vad krävs det för att man ska börja bli hälsointresserad utan att det händer? För det är det som jag tycker måste vara vårt mål att vi ska börja bry oss om vår hälsa innan det blir snett. Absolut, jag håller helt med. Jag upplever ju att många blir hälsointresserade när de börjar fundera på familj.
Eller får barn, blir föräldrar och börjar fundera att vad vill jag ge mina barn? Hur kan jag ge dem de allra bästa förutsättningarna i livet? Och i en värld som ser ut som den gör idag när allting går så otroligt snabbt framåt så gäller det ju att hitta en stabil grund att stå på. Vad ska vi fokusera på för att ge det allra bästa? Så där tror jag också många. Men sen tycker jag också, för min del nu, det var 2009 som jag brände ut mig.
Så det började vara ett tag sedan. Och jag känner inga sviter av det längre alls. Men däremot det som startade då var ju också det här att optimera.
Jag kom från en period när jag var otroligt trött. Det blir ju en personlighetsförändring att ha så mycket näringsbrister som man hinner utveckla när man utvecklar en utmattning. Så att när man börjar lappa ihop de här och börjar fylla på näringen igen och hjärnan börjar funka och man är sådär, var det såhär det kändes att må bra? Och efter ett tag, såhär bra har jag nog aldrig mått i hela mitt liv.
Och såhär mycket energi har jag aldrig haft. Och såhär glad har jag aldrig varit. Och då blir ju det också som en morot när man känner vilken otrolig skillnad och vilken förändring man får mentalt av det hela.
Inte bara fysiskt i kroppen utan också väldigt mycket hjärnan som påverkas av den nya livsstilen. Så då blir det ju verkligen som en morot att man vill mer och mer. Hur kan jag må? Kan man må ännu bättre än det här till och med? Hur lång tid tog det för dig att din hjärna som du kände när du fick det här att det knäppte till, är det såhär det ska fungera att tänka till exempel? Det tog flera månader.
Man brukar säga att så många år som det har tagit att driva sig till en utmattning ungefär lika många månader tar det att lappa ihop det igen. Och det ska man väl inte ta alldeles för bokstavligt. Men det ger ändå en liten fingervisning för att jag tror de flesta som jag har pratat med också som har varit utmattade, de har haft det lite som mig att man har väldigt bråttom att bli frisk.
Man har inte riktigt tålamod och det är ju också en del av den här utmattningen att det hela tiden ska gå fort. Så att kunna varva ner, förutom att lappa näringsbristerna för mig så blev ju Qigongen otroligt viktig att verkligen kunna gå ner i fastighet och lyssna in kroppen och hitta andetaget och hitta fokus i en rörelse. Så Qigongen och näringen, det var de två absolut största
pusselbitarna för att hitta tillbaks.
Just det. Och nu tänker du att du tar detta vidare och nu fokuserar du precis har släppt en kurs för hur man ska äta näringsrikt som barn. Varför behövs det? Det var väl också i min resa, jag började studera näringsterapi.
Så idag är jag ju diplomerad kost- och näringsterapeut och var ju så fascinerad av det här ämnet. Jag är ju specialpedagog i grunden, så jag har ju jobbat med förskolebarn och även skolbarn och äldrebarn många år. Det var där min utmattning kom ifrån, för det var så himla roligt att jobba med de här barnen.
Det fanns hur mycket som helst att göra, så jag jobbade nästan ihjäl mig om jag hade kunnat. Och sen när jag äntligen efter 15 år själv fick bli mamma då hade jag liksom någonstans en tanke om att det här borde inte bli några problem. Att jag kan ju det här.
Jag har pedagogiken, jag vet hur barns hjärnor funkar, jag vet hur deras utveckling och lärande funkar och jag kan näring och kost. Och sen när dottern blev några månader och det blev dags att börja introducera så blev jag sådär. Hjälp, var ska ungen äta? Var ska jag börja ge henne? Var ska jag börja? Någonstans.
Och så kände jag som ändå tänkte att jag har ju den här kunskapen men jag blev jätteosäker när det handlade om mitt eget barn. Vågar jag lita på det jag har lärt mig? Så jag fick ju börja gå tillbaks i forskningen igen. Fick börja syna kostråden idag, för våra kostråd är ju som de är.
Inte alltid anpassade till kanske att faktiskt ha en optimal hälsa. Så jag fick börja syna allt från grunden och verkligen börja läsa på. Och sen upptäckte jag ju också att mina följare, de som följer min blogg och läser mina nyhetsbrev och följer mig på Instagram, de hade ju också hundra miljoner frågor.
Och då tänkte jag att det här är ju helt dömt att alla ska behöva hålla på och gå den här samma resan genom den här forskningsdjungeln och matdjungeln med alla kostråd och grejer. Nej, nu tar vi och packar ihop det här till en klar och tydlig kurs så vi vet vad vi håller på med. Och det var det här i början.
Nu var det länge sedan jag fick barn, så det ligger långt bort för mig. Men hur pratar BVC och dit man går med barnen från början? Hur pratar de kring kost och mat just nu? De pratar inte så mycket med mig, kan jag ju informera om. För de hörde nog ganska snabbt att till exempel de D-vitamindropparna som de gav oss så tackar jag nej till och förklarar snabbt också varför jag inte vill ge just de dropparna, varför jag inte tycker om den oljan som de D- vitamindropparna är satta i, utan jag hellre ville ha en MCT-olja så jag köpte dem själv.
Så de snappade nog upp ganska snabbt att här är det ingen vits att börja ge alltför mycket kostråd. Hon har läst på honom att ha det här på klart och hon har bestämt själv hur hon kommer att vilja göra. Hon är besvärlig.
Ja, precis. En sån förälder, gud. Lite grann kan jag ju uppleva att jag är besvärlig.
Det sa jag också när hon sen skulle börja på förskolan så sa jag, jag förstår att jag kanske inte är den föräldern som är den enklaste och en sån förälder man vill ha till sin förskola. Men vi har faktiskt fått en fantastisk förskola. Och både pedagogerna och kocken är formidabla, måste jag säga.
Så vi har alla haft tur, tror jag, med varandra. Men när det gäller råden från BBC, de har ju, man ska ju inte slänga ut ungen med badvattnet, som man brukar säga. Alla råd är ju inte förkastliga på något sätt.
Många råd de ger är väldigt bra. Men sen finns det ju vissa saker som jag kan ifrågasätta, till exempel vällingen och rapsoljan och mycket av det här som rekommenderas att tillsätta i barns mat, som jag tycker att det finns mycket bättre alternativ till. Men hur ska man tänka då där från början, när man ska börja genom mat? Och vad ska man som förälder tänka på först och främst? Jag tänker, börja gärna tidigt med smakportioner.
Det handlar inte om att äta tidigt, utan det handlar ju om att lära sig tycka om smaker, lära sig bli bekant med nya konsistenser, för att det ska byggas upp en palett, kan man säga. En smakpalett ska ju byggas, och den börjar byggas ganska tidigt. Så att egentligen snappa upp när barnet börjar bli intresserad, börjar kunna sitta upp själv och börja bli intresserad av vad mamma och pappa sitter och äter, eller andra vuxna, och låta dem smaka.
För bröstmjölken är ju det allra bästa de första åren, och där får du praktiskt taget nästan allt du verkligen behöver. Så att allt det här andra, det handlar ju bara om att skapa matlust. Och sen tänker jag också att fokusera på riktig mat, och näringstät mat, för att dels har vi ju barn som har ett ännu outvecklat matsmältningssystem, så att de behöver få igång det.
Det tar ju ungefär, efter tre år, då börjar tarmfloran likna en vuxens. Så efter tre händer det inte lika mycket, det händer saker. Det är inte så att det slutar efter tre år, men fram till tre år händer det extremt mycket i tarmen och matsmältningssystemet.
Och det behöver vi stötta upp med bra probiotika, med fermenterad kost och sånt. Det är ingenting jag har hört dem prata om på BVC någon gång, att erbjuda barnen fermenterad mat, till exempel. Och sen tänker jag också att man erbjuder näringstäta livsmedel, näringstäta råvaror, just den här processade maten, just med vällingspulvren, som har en massa, en lång innehållsförteckning.
Det tycker inte jag är barnmat. Har det en innehållsförteckning så då ska man dra öronen åt sig. Köp näringstäta råvaror och gör din egen mat.
Och här är ju liksom ägg och leverpastej och benbulljong och smör, bra fetter, är ju jätteviktiga för barnen. Så där ska jag lägga mitt fokus. Och så grönsaker naturligtvis, ångkokade grönsaker är helt fantastiska att sitta och tugga på, istället för en plastbit.
Många har ju tuggleksaker som är av plast. Varför inte en ångkokad broccoli? Det är ju mycket bättre. Att det inte ens finns tuggleksaker av plast, det är ju märkligt.
Ja, eller hur? Men det har blivit så normaliserat. Vi tänker inte att det är märkligt. Vi tänker, åh, vilken bra idé! Det kliar ju tänderna för att man kan få tugga på plast.
Men hur striktar du med ditt barns mat på det här sättet? Om någon mor eller farförälder lånar barnet en helg? Det har inte hänt än. De har inte vågat. Men hur strikt tycker du att man ska vara i sådana lägen? För det är ju också en sån, som Mia Zambo berättade, hon var också mycket mer strikt med maten förr i tiden.
Hon lagade mycket när hennes dotter var liten. Hon lagade mycket mat från grunden och sånt där. Och då var det liksom också att skulle någon av de äldre personerna i familjen ta hand om henne, så fick de ett strikt schema att följa.
Så det slutade ju med nästan att de inte vågade vara barnvakt. För det var för strikt. Hon bara, jag har varit för osköna.
Jag var ju ingen härlig människa. Nej, jag förstår. Hur hårt ska man gå på detta, tycker du? Jag har väl vissa saker som jag är hård med.
Den ena är socker. Man ska inte ge mitt barn socker. Och inte artificiella sötningsmedel heller.
Men det är nog inget konstigt. Både farmor och farfar och mormor och morfar är väldigt, de har ju hört mig några år. Och sen är de också alla väldigt hälsomedvetna själva.
Inte så att de lever jättestrikt efter olika regler, men de har nog ganska bra förståelse för just mina önskemål kring framför allt socker och tillsattsämnen. Jag tror inte det skulle vara något större problem där alls. Och de är också väldigt duktiga på att göra mat från grunden.
Farfar är ju fantastisk med, han gör ju äppelmos som är helt utan socker och som hon ju absolut älskar. De är jätteduktiga på att göra bra mat. Jag har inte haft så mycket att stöta mig med.
Det är sen nästa generation, till exempel min mormor, där är det lite svårt att kanske alltid förstå varför man inte får ge en kaka eller en bit godis, lite choklad. Varför får man inte ge det? Men nu har jag ju också två systrar som också har barn, så de har ju hunnit preparera henne under några år. Hon börjar kunna det här hon nu också.
Jag tror den generationen är ännu svårare. Har du någon råd, om man hamnar en sån tid, ska man acceptera det eller ska man vara en jobbig jävel, tycker du? Hur är det viktigt? Det beror väl på lite från person till person. Lite jobbig tycker jag absolut man ska vara.
Men där tänker jag igen, istället för att fokusera så mycket på vad man inte får ge, fokusera istället på vad får hon ge. Till exempel att om hon kanske inte brukar ha mycket frukt hemma så tar man med sig frukt när man kommer och när hon vill bjuda på något så säger hon, ge av
bananen. Man ger verktyg så att hon inte känner att det är så viktigt för dem i den generationen att få ge någonting gott.
Det har inte med socker eller hälsa att göra, de tänker inte alls i de barnerna, utan det handlar om att de vill göra barnen glada med någonting gott. För oss i vår generation så är det helt knasigt. Hur kan man tänka så? Men då är det så de funkar.
Så då är det bättre att man har med, eller man kanske har torkat bärledar, bärrämmar, och tar med det och säger, det kan du bjuda som godis, klippa i bitar. Eller man kanske har gjort egna gelébjörnar med bra gelatin och råpressad saft till exempel. Då är det också mycket mer anpassat till den smakpaletten det barnet har.
Så har du ett barn som aldrig har ätit socker och du ger dem någonting väldigt, väldigt sött så är det inte säkert att de kommer att tycka att det är så jättehejsan. Så jag tror bara att det är bättre att fokusera på vad ska de ge? Vad kan de ge? Och hjälp dem att få verktygen så att de har saker att kunna bjuda på när de sen vill bjuda. Nu ska du också få lära mig ett begrepp som jag har glömt vad det heter.
Men jag tror att det är Emmy som har lärt mig det här, eller hon har pratat med mig om det, som har kurser hos dig. Att barn till en viss ålder kommer inte riktigt ihåg vad det är men man kan ge dem lite vad som helst. Att de vill testa sig fram, förstår du vad jag menar? Det hjälper mig lite grann med förklaringen här.
Absolut. Jag trodde du sökade matskepsisen eller neofobin. Ja precis, neofobin.
Jag sökte efter det svåra ordet. Precis, och den brukar dyka upp någon gång kring 1,5-2 år ungefär. Så fram tills dess har du ett fantastiskt fönster att kunna erbjuda alla möjliga smaker.
Och fokusera mer på andra smaker än sött. Bröstmjölken är sött så den smaken kan de och gillar den, absolut. Så den behöver man inte öva med.
Utan öva på de andra, de sura, de bittra, de väska och salta, kryddiga smakerna och olika konsistenser. För sen när vi börjar närma oss den här neofobin det är ju ungefär efter att barnet har börjat gå. Så man tänker att det här är ett evolutionärt sydd för barnet för att inte gå och stoppa i sig giftiga bär till exempel från buskarna när de börjar vandra runt utan de blir skeptiska till nya saker.
De vill inte gärna smaka nya saker. Och det är också olika från barn till barn hur stark den här neofobin är. Neofobi betyder egentligen rädsla för det nya.
Och en del barn är ju väldigt skeptiska och om det är så att du under de här första 1,5-2 åren inte har erbjudit särskilt mycket olika smaker så då kommer du att få en utmaning framför dig. För nu blir det svårt att introducera mycket nytt. Så att fram till neofobi då har du liksom alla möjligheter i världen att verkligen lära barnet tycka om fermenterad mat och kryddig mat och olika konsistenser och grynigt och slätt och slämmigt och allt det här.
Och sen tonar neofobin ner mer och mer för vissa kan den pågå ända tills de är sex år. Så att det är bra att börja i tid med att introducera många nya smakar och konsistenser. Men det här med barn får ju för sig också att ena veckan ska de bara äta en sak som går ner ett tag och nästa vecka ska de bara äta en annan sak.
Är det deras kropp som pratar med dem att nu vill jag bara ha äpplet i fyra dagar? Jag är också sån. Alltså jag kan få pippi på blodpudding och så vill jag äta blodpudding varje dag i två veckor. Blodpudding blir ju då inte det enda jag äter i de två veckorna.
Men jag är väldigt sugen på dem och då tänker jag att det är också en intuitiv grej att nu behöver jag säkert mera hjärn kanske och det är därför jag är sugen på just blodpudding och andra blodprodukter. När jag inte är gravid inför en mens blir jag ofta sugen på choklad, mörk choklad. Och den innehåller ju väldigt mycket magnesium som är muskelavslappnande som kan vara bra mot mensvärk till exempel.
Så att jag brukar faktiskt när det liksom handlar om jag tror vi behöver också göra skillnad här på om det är ett sockerberoende så att man vill äta socker varje dag. Det är inte det jag pratar om nu utan jag pratar om att man är sugen på ett visst livsmedel. Och det har jag märkt också.
Jag har låtit min dotter få begära saker och vet jag att okej nu är hon väldigt förtjust i levebiffar. Ja men då ser jag till att det alltid finns levebiffar i frysen. Och sen kan hon köra det två veckor att hon nästan varje dag efterfrågar de här levebiffarna.
Och då erbjuder jag de levebiffarna. Efter två veckor, ja då slutar hon fråga efter det. Då vill hon inte ha det längre.
Då har hon hittat någonting annat. Och så erbjuder vi det. Så jag tycker man kan följa det men inte att man liksom utesluter allt annat och tänker att ja men nu ska vi då bara köra.
Nu vill hon ha korv. Okej då ger vi bara korv. Utan blanda med också alla de andra men låt den jävla vara med i spelet.
För det handlar så mycket om matlust. Att inte göra matsituationen till någonting negativt eller laddat eller att man håller på att trugga i barnet eller mata barnet. Låt dem äta själva i den takt de vill.
Och är det inte hungrigt att inte äta så mycket? No big deal. Det blir ju snart en ny måltid och då kommer de att vara hungrigast. Det är inte hela världen.
Jag läste en bok för ett år sedan ungefär om just unga personer som hade fått ätstörning. Eller de var inte så unga men de hade fått det utvecklat i unga ålder och levt med ätstörning i många år. Och ganska många man ska absolut inte fylla ifrån sig utan det kan ju vara mycket annat men ganska många kunde ändå härleda det till just som du säger att det var en förälder som hade pikat dem med ska du verkligen äta? Eller försökt trycka på dem tvärtom, ska du verkligen äta så mycket? Eller varför äter du så lite för? Och då har det blivit en sån knäpp i huvudet att de
får någon ätstörning.
Och det kan bara ha varit av en enkel mening. Absolut. Många vuxna har ju en viss idé över hur vi tycker att man ska leva.
Och sen tycker vi att alla andra ska leva efter min idé. Och är min idé att man ska äta på ett visst sätt så vill jag att mina barn ska äta på det sättet. Och det är ju det är ju sunt på ett sätt men man kan framställa det på, det kan bli fel helt enkelt, precis som du säger att istället för att fokusera på det positiva och det roliga och att testa nya saker så blir fokus att det där är dåligt eller så där ska man inte äta.
Av misstag tror jag, eller av kanske okunskap och oförstånd, lägga fokus på den negativa biten och tro att man hjälper. Men istället så skälper man helt enkelt. Det är bättre att fokusera på det positiva, fokusera på att prata med glädje kring mat och inte så mycket.
Visst kan man förklara varför om man går i butiken och barnet föreslår att ska vi köpa hem det där så kan jag förklara att det där har en jättelång innehållsförtäckning och innehåller saker som inte är bra för oss. Så vi köper hem det här istället för att här så får man verkligen där näringen sitter och så förklarar man vad olika livsmedel innehåller och vilken näring man kan hitta var och vad den näringen gör för oss. Den här är jättebra för att vi ska hålla oss friska och den här är jättebra för att vi ska hålla oss glada och pigga och den här är jättebra.
Alltså att man lyfter de bitarna istället och så sedan så det som är dåligt så får lite fasas undan av per automatik. Har du aldrig fått frågan av en kanske för ungdom, men varför säljer du matbutiken saker som är dåligt för oss? Hon är för ung för det. Den frågan har jag inte fått ännu.
Det är det som blir intressant om vi börjar bli så pass duktiga på att lära barnen vad de ska äta så blir det samhällskritiska kommer fort när de börjar inse att varför ska det mataffären gifta för? Exakt. Så är det och då får man bara förklara att vissa tjänar pengar på sånt. Intressant.
Det är ett sätt. Vad var det du tänkte på? Du säger att det här, nu får du ta det med en nypa salt, men att man inte ska, att som jag äter jag vill gärna att andra ska äta så. Hur öppen är du? För du är då ganska stark du har ju starka åsikter kring mat och kost.
Och det här blir ju samma sak att du vill ju att din dotter ska äta som du ska äta. Om hon växer upp nu då och så säger vi om ungefär tio år då när hon är tolv och hon tycker att mammas matideer är ju katastrofala och så väljer hon en annan väg. Hur öppen kommer du då vara liksom för att ta den diskussionen med henne? Ja men där behöver hon ju också få hitta sin väg.
Och det enda jag kan göra är att ge henne de allra bästa verktygen jag kan ge. Och det kan jag göra genom att skapa en nyfikenhet och skapa en förståelse för vad som är bra kost. Sen om hon vill börja testa annat då får hon testa annat men jag kommer inte att köpa hem det.
Så till exempel tonåringar de har ju ofta kanske veckopeng. Om de väljer att köpa energidryck
för de veckopengarna. Då blir det ingen veckopeng.
Då får de väl göra det men hemma kommer jag att ha bra saker att erbjuda. Det kommer att stå färdigt blandade elektrolyter på bänken så det är bara att dricka där. Allt kommer att finnas tillgängligt.
mellanmål färdigt i kylskåpet så att blir man sugen på något gott så behöver man inte gå till butiken och köpa en godispåse för att det finns redan kanske någon hemlagad choklad med gojibär och någonting annat som är sött och gott men som är näringstätt. För där tänker jag också att det är att förbjuda sig, jag har aldrig trott på förbud. Jag tror inte att förbud är bra.
Jag tänker att då är det bättre att man får testa på och får känna efter. Och kan diskutera öppet att det inte blir skuld eller skam belagt utan att du smakar energidryck, hur var det? Vad smakade? Vad tyckte du om smaken? Hur kändes det efteråt? Hur kändes det i kroppen? Hur kändes det i huvudet? Blev du pigg? Blev du sedan trött? Hur påverkade humöret? Alltså den här dialogen och den är ju jättebra att kunna ha med barnen redan innan man kommer till den biten att de också börjar prova saker som man vet att inte är hälsobefrämjande. Att kunna äta mat och fundera hur känns det i kroppen efteråt? Hur känns det i huvudet efteråt? Hur blir mitt humör när jag har ätit den här typen av mat? Om barn lär sig reflektera kring det väldigt tidigt så då kommer du verkligen att ha ett otroligt försprång när de vill börja testa på de här sakerna som då som du inte tycker är bra mat.
Så då kommer de ju verkligen att kunna analysera att jo, det här gjorde verkligen ingen, det här var ingen höjdare för min kropp och nu fick jag huvudvärk eller nu blev jag jättetrött eller nu fick jag ont i kroppen, nu fick jag då kommer man ju liksom att direkt kunna dra paralleller till att ja, det där var nog kanske inte så bra. Men då kommer de att ha verktygen att kunna dra den slutsatsen själv utan att jag behöver gå dit och föreläsa och förbjuda eller liksom dra fram det negativa, utan istället faktiskt själva kunna analysera att ja, kanske mamma hade faktiskt något poäng där. Jag har sett, som du sagt, min äldsta är 14.
Och man har kommit under de här åren har man kommit i kontakt med mycket olika människor som gör på olika sätt och bland annat han då när han var liten i den stad vi bodde så hade han en kompis som hon hade strikt den flickan hade strikt sockerförbud hemifrån. Men när hon var på kalas så gick hon i bananas och då tror jag att den ungen åt extremt mycket. Väldigt mycket socker.
Och då såg man ju också liksom att det där det skapar också en form av äthets. När man när man förbjuder för mycket eller när man blir för strikt så måste man tackla det på något sätt och du fick ju liksom ett svar på det här att hålla en öppen dialog tidigt med dem och liksom prata med dem. Det är en sak tills de är 3-4 för då är det ett annat problem.
Sen när de blir 4-5-6 när kompisars värld börjar påverka barnen också som man inte riktigt kan styra över och då behöver man verkligen tänka till innan hur ska jag göra för att tackla det problemet. Så det handlar egentligen om inte mat längre utan det handlar om ett beteende som man har i familjen tycker jag som man bör liksom ställa sig själv. Absolut jag håller helt med.
Jag tror inte heller på förbud, jag tror inte att det är bra att liksom vara för strikt. Men jag tror på det här att framhålla vad som är bra och att ha en öppen dialog. Men att aldrig göra mat till någonting som är just skam eller skuldbelagt eller att det liksom blir någonting att man kan säga att något är fel eller fult eller på det sättet utan mer att mat är ju information.
Det är ju information till din kropp. Äter man mat med bra information som ger dig information om hur du ska vara glad och som ger dig ger kroppen information hur musklerna ska jobba på ett effektivt sätt så kommer du att vara glad och kunna jobba på ett effektivt sätt. Men äter du mat som har information om någonting annat, hur du ska vara, hur du inte ska ha en massa energi eller hur du ska bli på dåligt humör eller hur du ska få ont någonstans, så då kommer du att anamma den informationen.
Och där kanske man får det handlar ju lite om språk, vilket språk man använder med barn för att få fram det man vill, den kunskapen man önskar att de ska kunna ta till sig. Så just det här med att mat är information, det tycker jag ändå är ett ganska bra sätt att få fram det utan att det blir skuldbelagt eller skambelagt. Istället så är det liksom att om man testar olika maträtter så kan man få olika information på hur svarar min kropp på det? Vilken information fick min kropp från den här måltiden? Hur känns det nu? Jag ska börja runda av, men om man är i din situation, om man har småbarn som är runt den två, tre års åldern, då är ju, livet kan ju vara ganska hektiskt.
Och det kan, att att vara duktig med mat kan ju också vara ett heltidsjobb för att det är så pass det är så pass brett. Om man inte kan, vart ska man liksom vart är det viktigast att man är duktig om man säger så då? Vart ska man prioritera först att det här är liksom grunden? Jag ska börja här så kan jag ta liksom successivt, ta mig vidare därifrån. Jag tänker ju alltid på det här med att kunna bosta saker, att göra dem väldigt näringsteta.
Så att du kanske kör dina vanliga maträtter, men sen bostar du med lite benbuljongpulver eller lite benmärgspett eller gi. Börja steka i talg och ister istället för att steka i liksom fröoljor. Att börja byta ut de här grejerna som är ganska fattiga på näring och byta ut dem mot saker som är rika på näring eller just bostamat med saker som är väldigt rik på näring.
Istället för att köpa en en sockrig bärjoghurt så köper du en fet ekologisk, grekisk eller turkisk joghurt och så blandar du i bärpulver, bara torkat bär, inga andra tillsatser, bara bär. Och så kanske med lite frön och pumpakärnor och lite nötter och kanske lite andra bär, antingen torkade bär eller färska bär, frysta bär. Och så helt plötsligt har du en bärjoghurt utan socker, utan andra konstiga tillsatser och med bra fett.
Och liksom byta ut de här små grejerna och därför också i min kurs så har jag, även om jag hade tänkt att det här blir liksom ingen matlagningskurs, men samtidigt behöver du ha verktyg att ta till. Så jag har gjort listor över vad det är bra att ha i skaperiet, vad det är bra att ha i
kylskåpet och vad det är bra att ha i frysen. Och att ha saker och ting förberett för just de här tillfällena, när man liksom man kommer hem, man är helt slut, ungen är hemme från förskolan och vad fan ska vi äta? Då behöver man ha någonting i frysen att bara plocka fram.
Så där just att göra storkok med liksom kollaps eller kalops menar jag, inte kollaps. Det är ju inte något nytt. Till exempel göra storkok med kollaps eller göra färdigt, alltså du kan göra fantastiska fiskpinnar och chicken nuggets och sånt som du inte har alla de här fröoljorna och konstigheterna i. Som du kan ha i frysen, bara plocka fram, släng in i ugnen och så är de klara om en kvart.
Man behöver ha sådana hacks, men man behöver ju inte ha sådana. Hacksen behöver inte vara näringsfattiga. Utan man kan preparera, så att ofta när jag gör mat så gör jag mer mat än vad vi ska äta nu.
För att kunna frysa in så att jag har också en backup sen. När jag inte har tid att göra mat. Lite matplanering.
Och så får vi skicka med det här nu när det börjar bli sommar, att man kan göra elektrolytglas istället för att köpa glas. Ja, absolut. Ja, och sen att kolla på glasen.
Om man vill köpa glas i butiken, köp då glas som är gjord på grädde och ägg. Och inte sånt som är gjort på en massa skumljölkspulver och massa emulgeringsämnen och tillsatsmedel och konstigheter. Utan riktiga råvaror.
Så är det. Då får vi tacka för det här. Men om man vill vara intresserad, vart hittar man kursen? För de som inte har hittat till dig, vart hittar man dig någonstans? Ja, kursen min hittar man på minawebbkurser.se. Den heter Näringsrik mat för barn och den är uppdelad på ett sätt.
Först går jag lite in på kostråd och forskningen, att vad säger den. Och sen kommer den första delen, där man egentligen fritt kan plocka den åldern som passar dig som förälder bäst just nu. Är du ammad fortfarande? Kanske bara ammar har nyfödda hemma? Eller är det förskolebarn eller är det en tonåring? Så går du på det kapitlet som passar dig bäst.
Sen den andra delen, den är för alla. Där går jag in på antinutrienter. Hur kan man minska antinutrienterna i maten för att få ett bättre näringsupptag? Och en mer harmonisk matsmältning.
Jag går in på socker, gluten och allergier. Hur ska man äta för att minska risken att utveckla allergier? Glutenintolerans och andra matintoleranser. Vi tittar lite på specialkost.
Vilken kost behöver man fokusera på om det är så att ens barn kanske har fått en ADHD- diagnos? Eller har någon annan diagnos? Vilka näringsämnen blir då extra viktiga? Och vilken typ av kost kan man behöva vara försiktig med för att det kan förvärra symptomen? Och sen pratar vi lite om hur man kan ha sin relation till förskola och skola och köket där. Och går in på alla de här grejerna. Och ren mat.
Vad är ren mat? Och sen har jag massor av lathundar, recept, guider, hur du hanterar livsmedel för att göra dem så näringsrika som möjligt. Så det är den här otroligt maffiga biten där på slutet. Den finns på minovellkurser.se, så varmt välkomna.
Just nu i april månad finns också ett gratiswebinar som vi körde i lördags som heter Hjälp, vad ska ungen äta? Och det är helt gratis att gå in och lyssna på det. Perfekt, en bra start. Yes.
Och sen hittar man mig på morotsliv.com, det är min sajt. Och sen finns jag som morotsliv också på Instagram och Facebook och så. Så där kan man också följa mig för en massa tips och hacks och råd.
Ja, det tycker jag. Ett bra tips till alla som inte gör det, det är inspirerande och bra. Och man lär sig alltid någonting varje vecka.
Vad roligt, tack. Tack för det här. Tack snälla, jättekul. Tack.
FAQ Morotsliv – Hjälp, vad ska min unge äta?
1. När bör man börja introducera smakportioner till barn?
Man kan börja försiktigt när barnet visar intresse för mat, kan sitta med stöd och är nyfiket på vad vuxna äter. I början handlar det mindre om mängd och mer om att vänja barnet vid nya smaker, dofter och konsistenser.
2. Vad menas med näringstät mat för barn?
Näringstät mat är mat som ger mycket näring per tugga, till exempel ägg, smör, benbuljong, leverpastej, bra fetter, grönsaker och riktig mat lagad från grunden. Det är särskilt viktigt för barn eftersom de växer snabbt och behöver mycket näring på liten volym.
3. Vad är neofobi hos barn och varför är det viktigt att känna till?
Neofobi betyder rädsla för nya livsmedel och brukar ofta dyka upp runt 1,5–2 års ålder. Därför är tiden innan dess extra viktig för att introducera många olika smaker och konsistenser, så att barnet får en bred smakpalett från början.
4. Hur kan man prata med barn om mat utan att skapa skuld eller skam?
Ett bra sätt är att fokusera på vad maten hjälper kroppen med, istället för att kalla mat “dålig” eller “fel”. Man kan till exempel prata om att viss mat hjälper oss att bli mätta, glada, starka, fokuserade och pigga, och lära barnet att känna efter hur kroppen reagerar efter olika måltider.
5. Hur kan stressade småbarnsföräldrar göra barnens mat mer näringsrik i vardagen?
Ett enkelt första steg är att uppgradera vanliga måltider med mer näring, till exempel genom att steka i talg, ister eller ghee istället för fröoljor, välja fet yoghurt utan tillsatt socker och förbereda näringsrika måltider och mellanmål i frysen. Små byten i vardagen kan göra stor skillnad över tid.
Leave a comment