Mental inställning med Unni Lundblom

Unni Lundblom, och så har du tilläftena, men det vet jag inte om du brukar köra med utåt. Nej, det är mest Lundblom, men Edman har jag också. Men på vaffan är det Edman, annars är det Lundblom.

Just det. Vem är du? Unni, jag ska väl säga att jag är en utav, vill jag väl ändå säga, Sveriges största onlinecoacher. Jobbar främst med, och skulle väl ändå vilja säga enbart med onlinecoachning.

Där vi jobbar med framförallt kvinnor. Sen har jag en bakgrund i sjukgymnasiet i grund och botten, har jobbat både fysiskt, både med kliniker och som personlig tränare. Sen har vi också många event runt om i Sverige för att få människor att komma ut, våga testa träning och komma igång att träna.

Så vill egentligen inspirera folk till att göra det enkelt att leva hälsosamt, men också givetvis nå deras mål, sina mål. Just det. Nu bara direkt, för jag tänker att vi ska prata lite grann om mental inställning.

Men nu när du sa att du var en av Sveriges största onlinecoacher. Vad tycker du egentligen? Alltså det är klart att du tycker att onlinecoachning är en bra grej. Men vad tycker du om själva liksom den framfart som det ändå har blivit? Ganska många som tror att man kan liksom bli onlinecoach.

Alltså förstår du, ser du någon liksom såhär, vad är din inställning till det? För ibland så kan jag nästan tycka att lite grann såhär pyramidspel, att man kanske blir lite lurad in i den världen och tror att det är jättelätt att man utbildar sig till hälsocoach lite sisådär på någon kurs en helg. Och så ska man starta och bli onlinecoach och så tror man att man kan säga utifrån sitt jobb. Den bilden jag får att många tänker, men jag kanske tror fel, men det är ett hårdare arbete än vad man tror tror jag.

Tänker du utifrån liksom ens som coach eller snarare gentemot kund? Alltså som coach liksom, att det är ändå så många som hoppar på liksom att jag ska bli onlinecoach och nu ska jag liksom leva på det här. Jag skulle säga att det är en jättetuff bransch och sen precis som du säger, jag tror att det har blivit som en liten kanske fluga också. Att det är många som är onlinecoach nu och sen vet jag också många aktörer som liksom jobbar med olika profiler för att göra dem till onlinecoacher.

Och jag skulle säga att det är inte så lätt som man tror. Jag tror att en fördel jag hade var väl att jag var en av de första på Instagram när Instagram kom som pratade om hälsa och la upp mycket där. Är man helt ny och inte har en följarskara så är det ju absolut jättesvårt att nå ut på sociala medier då det är en extrem konkurrens just nu.

Så jag skulle säga att man verkligen behöver hitta sin nisch och göra det unikt. Men att det också är tufft för att vi är så många i branschen just nu. Vad är din nisch? Jag skulle säga att vi jobbar, det som jag tycker är viktigast är coachningen.

Själva kost och träning tycker jag, om jag ska vara ärlig så kan vi alla googla oss till det. Alla vet i grund och botten att träning är bra, vad egentligen enligt mig, vad jag anser i alla fall, är bra mat. Men det är ju själva genomförandet som gör det tufft för personer.

Och att faktiskt ha, jag tror både att det är en kombination med att vi människor kanske integrerar med varandra mindre, pratar om våra problem mindre med kanske vänner, familj, närstående. Och jag ser ett stort behov av att både prata av sig men också få den stöttningen. Jag tror att det är väldigt mycket stress och press i samhället just nu.

Och därför tror jag också att onlinecoaching har blivit stort och att det finns en väldigt stor efterfrågan av det. Men jag skulle säga att det är coachningen. Vi pratade om, vi hade en liten livesession här nu i onsdags.

Där fick vi just frågan, vad är det som gör er unika? Och jag skulle vilja säga att med trygghet kunna säga att hur vi jobbar med coachningen, ställer frågor, går till botten lite med vad kanske. Folk har problem med hetsätning, vänder sig till sötsaker. Att bara säga att du ska inte göra så, sluta gör det, hjälper ju inte att förstå varför man ska sluta och att genuint bryta den banan.

Så jag skulle säga både att vi jobbar extremt mycket med relation till kroppen själv. Alltså att man är, som sagt det är kvinnor vi jobbar med och jag skulle vilja säga att många är väldigt kritiska mot sitt utseende. Så att bygga självkärlek, men också bygga upp det från grunden i att de ska kunna coacha sig själva efter våran period.

För jag tror inte, och jag tycker inte heller att man ska titta på en period som är tillsammans med oss. Den här perioden ska jag ha kommit i min livsform när den är slut. Hellre att vi bygger upp någonting som gör att du kommer nå dit, men du behöver kanske inte låsa dig till den perioden utan att du får med dig verktygen över tid.

Just det. Så mer mental liksom. Ja, vart skulle jag vilja säga? ChattGTP eller GPT eller vad det heter.

De är ju så för det här programmet, det kan jag bara fråga. Men coachning är ju någonting som är, jag tror verkligen att man behöver, precis som jag själv. Jag har ju mina coacher.

Men vad ser du för utmaning då? Om man tänker på en mental inställning till att leva hälsosamt. Vad brukar det vara för utmaning? Vad står, vad har man för hinder? Alla vill ju leva hälsosamt, men då inställningen gör att man inte klarar av det. Vad är problemet egentligen? Jag tror både att det handlar om mycket förväntningar och prestation.

Någonting som jag märker, nu som sagt, nu pratar jag främst om kvinnor. För det är de vi jobbar med främst. Många vi jobbar med är ju föräldrar, har barn hemma.

Men sedan givetvis de som inte heller har barn. Jag har upplevt att många kvinnor nu för tiden är mycket prestationsprinsessa. Inklusive mig själv.

Men om man inte vet om det och lär sig hantera det. För det är en sak, det är fint att vara så. Men man behöver ju bli duktig på att hantera de sidorna hos sig själv.

För det kan istället skada en. Och jag tror att många gånger handlar det om att man bestämmer sig för en sak. Till exempel det vanligaste problemet är att man säger att nu ska jag träna så här många gånger i veckan.

Äta på det här sättet. Och sedan så lever man inte upp till den förväntningen. Och man är då sämre på att vara dynamisk.

Det vill säga att man bygger någonting där vi inte bara låtsas fast på en vecka. Utan vi istället kanske börjar titta på ett år. Jag har även perioder när det inte blir någon träning.

Ibland är det av lathet. Och ibland är det av att det faktiskt inte finns möjlighet för det. Kan jag sänka mina egna förväntningar på mig själv.

Och säga att jag har gjort tillräckligt den här veckan. Det vill säga jag har gjort 100% av vad som är möjligt den här veckan. Så blir jag snällare mot mig själv.

Vilket gör det lättare för mig att motivera att fortsätta nästa vecka sedan. Och där märker jag att många de kör och kör på tills att det inte går längre. Och sedan blir man besviken på sig själv och så ger man upp.

Samma sak när det kommer till kosten. Man stoppar en liten godisbit i munnen och så tycker man att man har förstört allting. Och då kan man lika gärna fortsätta.

Så mycket skulle jag säga att det handlar om relationen till sig själv. Och att vara förlåtande mot sig själv. Och ha förståelse mot sig själv.

Så skulle jag säga. Det är ganska simpelt ändå. Men hur svårt är det egentligen att hitta det? Jättesvårt skulle jag säga.

Och jag menar många gånger så är det också att vi grottar i och förstår. Vissa saker som många får med sig också. Både från barndom men kan ju också vara en strategi som man har utvecklat över tid när man är äldre.

Jag tror att ju mer kunskap man har. Eller så som vår filosofi. Ju mer kunskap man har om sin kropp.

Och då pratar jag fysiologiskt. Till exempel när vi är stressade, trötta, ledsna. Ju mer förståelse

jag har.

När jag har de här olika faktorerna. Så har vi också en faktor som kommer påverka oss fysiologiskt. Till exempel när vi är trötta så kommer kroppen kriva mer efter snabb energi.

Vad är det snabbaste som hjärnan vill ha? Kolhydrater. Okej, den kommer inte vilja till stället med att koka en söt potatis här. För det kommer gå långsamt in men i det långa loppet så blir jag mer balanserad.

Så kan man förstå det. Och samma sak gäller även stress. För det påverkar ju tröttheten.

Men sen också känslor. Är vi ledsna? Samma sak precis som med snabba kolhydrater. Det påverkar våra endorfiner.

Dopamin i kroppen. Det är inte konstigt att vi vänder oss till det. Sen kan vi också ha byggt upp en vana.

Som handlar om att när jag har varit ledsen så har jag vänt mig till mat. Kan vara på grund av fysiologiskt. Eller för att vi har fått med oss det från mormor eller mamma.

Vilket har tröstat mig i stunden. Så nu fortsätter jag göra precis på samma vis. Kan man förstå och ta litet metaperspektiv på sig själv.

Och se vad det är man gör och varför man gör det. Så kan man ju lättare också bryta det. Än att bara säga jag får inte göra det här.

Och just det här. Så det är ganska intressant det du säger också. För det har vi inte pratat så jättemycket om.

Nu pratar du om mamma och mormor. Att det ligger så i flera generationer bort. Det är också så mycket ni kollar på.

Just att man ska ha generationsbrytat dåligt beteende. Jag tror det var i går eller i förrgår. Så pratade jag med en utav.

Vi skickar mycket videos med våra klienter. Och där var det lite att vi grottade i att hon går och norpar i skåpet. När hon är ledsen stressade hon de här bitarna.

Och så sätter jag perspektiv i olika saker. Där kom det fram att hon berättade och grät i videon. Och sa att hon hade fått med sig sen hon var liten.

Mamma hade väldigt tufft ställt. Vilket var att de aldrig hade saker hemma. Så nu vill hon alltid ha fulla skåp.

Och det är det jag menar med kan vi då. Jag får så här risningar alltid. Men jag tycker att med rätt frågor så får vi rätt svar.

Och då kan vi få fram en grundorsak. Det är inte att vi kan förändra det här som har varit. Men vi kan förstå varför vi är som vi är.

Och då kanske genom det både vara mer förlåtande. Men också kanske titta på att så här vill jag ju faktiskt inte ha det. Och att hon också sa själv att till mina barn.

När jag sa det till henne så insåg ju hon att. Men herregud jag gör ju så till mina barn också. Så vill jag inte att det ska vara.

För jag är ju med och formar hur de kommer agera och reagera i framtiden också. Så jag tror att ju mer medvetna vi blir om vad det är vi gör. Och gör medvetna val.

För det är ju mycket det vi jobbar med våra klienter. Det är helt fin att stå där och vara helt drenerad på energi. Och vara sugen på 50 mackor eller godis.

Men jag vet ju innerst inne. Om jag då lär mig att jag vet det. Att det är egentligen mat min kropp vill ha.

Så måste jag också kunna lära mig att stanna upp. Ta ett djupt andetag. Och sen ta ett beslut.

Och ibland också kunna coacha till att säga så här. Vad håller du på med? Jag skulle ju dit bort. Just det.

Och skjutsa sig dit. Men jag tror att ju mer kunskap vi sitter inne på. Desto mer handling och verktyg har vi att arbeta med.

Jag tycker också ganska det som du nämner litegrann här. Att allt eller inget är det jag försöker komma bort litegrann ifrån. Och jag tycker själv att jag jobbar ganska mycket med det överlag med mig själv.

Nu har inte jag tränat på flera månader. För jag har haft så pass mycket att göra med att ta promenader. Och det tar ganska lång tid att landa i att acceptera att det är så det ser ut.

Jag kan också ha det svårt att acceptera när du får en vanlig playingdag. Där det typ inte händer någonting. Och att det är grått ute.

Det blir nästan lite så deppigt för mig. Och det här pratade jag med en kompis om igår också. Det kan nästan ta halva dagen eller 75 procent av dagen.

Innan jag hittar in i en acceptans. Att det är så här den här dagen kommer att vara. Och det är helt fin att det är så.

Det behöver inte vara så superopinimerat. Det behöver inte vara superpåslag på allt möjligt. Och den acceptance är ganska skön att få.

Men jag hade ju velat hitta den tidigare på dagen. Och det vet ju också många som kanske har varit väldigt aktiva förr. Jag menar samma sak som du säger nu.

Under den här perioden ser det ut som att jag inte kan få in träningen. Eller vad jag vet i alla fall med många som vi jobbar med. Och även som jag vet jag själv.

Jag tror att den enda anledningen till att jag fortsätter träna. Det är ju för att jag är okej med att alla veckor kommer inte vara helt optimala. Om man nu får säga att någon vecka är mer perfekt.

Men det kanske också är det. Att jag inte säger att någon vecka är bättre än den andra. Utan att jag tittar på att den här veckan är den bästa som är just nu.

Jag kan inte träna. Eller jag får acceptera att det är en sådan period. Men många har ju med sig att man har kanske.

Både i konsultationssamtal som vi alltid har innan. Så brukar de berätta. Jag har alltid varit en aktiv person.

Jag höll på med elitsatsning när jag var yngre. Gjorde det här. Och då har man också en stor bild av sig själv.

Att jag var så här. Och det här var så enkelt för mig själv. Och jag gjorde så här mycket.

Och nu är jag äldre. Och det brukar jag alltid säga. Med ålder kommer så himla mycket andra saker.

Och det behöver inte ens ha att göra med. Många skyller på barn. Jag har inte ens barn.

Så jag kan inte skylla på någonting. Men för mig är det också svårt ibland att få in träningen. Det är bara så.

Och man har så mycket förpliktelser. I mitt fall kanske eget företag. Det är liksom andra saker som tar tid.

Och man har lån på hus. Och det är så mycket andra som stressar. Och där att istället att kanske titta på.

Nej jag kommer inte kunna träna så som jag gjorde när jag var yngre. För jag är ju inte så gammal längre. Och min vardag ser annorlunda ut.

Då kanske jag jobbade på ett café. Som jag inte brydde mig så mycket om egentligen i arbetet. Jag hade inga pengarbrist på samma sätt.

För jag hade inte lika mycket kostnader. Men nu så är det att jag kanske måste titta på. 3-4 pass i veckan.

30 minuter. Det är vad som är max just nu för mig. Och då att vara fine med det. Och att verkligen tycka att. Jag är tillräcklig med det jag gör. Mer än så här.

Hade jag kunnat göra mer? Nej. Men då är det ju inte ens ett alternativ. Att få in.

Den är ganska skön att tänka. Kan jag göra mer? Nej det går det inte. Då kan man liksom avfärda det direkt.

Då behöver man inte ens fundera på det. Nej exakt. Och det är väl klart lättare sagt än gjort. Men över tid. Om man börjar prata så. Och jag brukar tänka att varje gång.

Precis som vi jobbar med kroppsbild. Och man är kritisk mot sig själv. Jag kan vara väldigt kritisk mot mig själv.

I många syften. Alltså i att jag inte tycker att. Att jag inte får tycka eller känna på vissa saker.

Att jag tycker att det är en belastning. Som jag säkerligen har fått med mig sedan barndomen. Men ju mer och bättre jag blir.

På att vara och tala snäll till mig själv. För de tankarna. Och så gäller det egentligen för oss alla.

Vi kommer inte kunna styra alla våra tankar. Men vi kan styra hur vi hanterar dem. Och om vi blir bra på att styra det.

Så kan det bli en mycket trevligare dag. Än om vi inte gör det. Men de som kommer till dig.

Varför kommer de till. Varför söker de till dig? Det vet jag väl komma. Jag har frågat det några gånger på Instagram.

Jag tycker det är lika intressant också. Jag skulle säga. Mycket handlar nog om energi.

Jag vet att många nämner. Både när det kommer till följare. Men också varför de har valt oss.

Är väl lite i att den energin jag återspeglar. Då pratar vi både glädje. Mitt sätt att se på livet.

Hur jag tänker kring kost. Det pratar vi mycket om på sociala medier också. Men jag tror att mycket är energi.

Energibrist liksom. Jag tänkte mer på. Man vill attrahera samma glädje och energi som jag har.

Jag medlar mycket energi på sociala medier. Och jag tror att det tillsammans med kunskapsförmedlingen. Gör att man vill ta hjälp av oss.

Men om vi tittar på det du frågade efter. Det var jag som missade. Då skulle jag säga att det handlar om.

Att man kanske har gjort. Återkommande dieter. Att man håller på och jojobbade under en väldigt lång tid.

Och känner att man inte har återhållit på så här. Jag gör samma sak varje år. Det kommer vår

och sommar.

Och sen ska jag ta mig i form. Och sen går det åt helvete under sommaren. Och sen ska jag börja om igen.

Det är den klassiska kunden. Samtidigt som jag är helt med på. Att man vill ha den här snabba effekten.

Det förstår jag. Någonting som jag har som version. I allting vi gör. Och sånt där också. Och som jag. Vill att vi arbetar gemensamt.

Alla som håller på med hälsa hade jag velat. Att vi arbetar gemensamt mot detta målet. Att få folk att börja.

Ta hand om sin hälsa. Innan den är fucked up. Innan det blir så dåligt.

Innan man gör massa dieter. Att man tar hand om det. Innan det blir snett.

Därför tänkte jag. Du är väl någonstans runt 30. Och de som är nu mellan 20 och 25.

De är ganska duktiga på. Att intressera sig av hälsa. Innan de blir sjuka.

Men hur gör man med alla de här som är. Jag är 40. Hur gör man med alla de här.

Som är 40 dag och har bra hälsa. Där det inte har gått snett än. Men det kanske kommer gå snett.

När de är 45. Får man dem hälsointresserade. Det måste jag säga.
Jag brukar titta på. Den kunskap jag besitter. Den kunskap jag får utlopp för.

De klienterna som kommer till oss. Och det är bara för att vara ärlig. Och det tror jag i alla de här.

Tyvärr. Första steget in här. Är oftast att jag är missnöjd över hur jag ser ut. Eller att jag inte har någon energi. Vill tappa fett massa. Vilket jag förstår.

Blir ganska konkret för någon. Herregud så här såg jag inte ut tidigare. Sen brukar jag alltid luska lite.

Vägleda in. Är det något annat? Kanske något som inte bara handlar om vikt. Så att få dem att inse det.

Men sen skulle jag säga. Under coachningens gång. Så vet jag ju att många. Kommer dit. Till slut genom hur vi coachar. Det vill säga att man börjar glömma bort.

Det här med vikten. Det var inte så relevant egentligen. Utan faktiskt hur jag mår nu.

Och hur jag känner mig som en helt ny människa. Men det är jättesvårt. Om jag bara skulle prata om till exempel.

Vill du leva tills du blir hundra? Så hade ingen brytt sig. För att folk är här och nu hela tiden. Och tänker lite att jag vill bara vara här.

Och strunta lite i nästa dag. Men när man väl är inne i det. Som vi pratade lite här innan.

När du väl är inne i det. Så kommer du bli nyfiken på mer. Du kommer märka skillnader.

Majoriteten av våra klienter. Märker ju att när de har ätit bra och ren mat. Och sen till exempel.

Käkar någonting annat. Som kanske inte är helt optimalt. För tarmen och magsäcken.

Så känner de verkligen en så stor skillnad. I hur de mår. Vilket i den biten gör att det kan motivera dem.

Till att kanske dra ner på det här. Ganska radikalt. Men det är ju ingenting som man kan säga till någon innan.

Utan man måste få dem att uppleva det. För att de genuint ska vilja fortsätta göra det. Så det är jättesvårt.

Att få just de människorna. Tycker jag. Till att veta om det redan innan.

Utan det är väl någonting som jag tycker. Det är mitt ansvar och mina coaches ansvar. Att vägleda dem till.

Att visa. Tänk om du lever så här nu. När klienter skickar.

Att de har kunnat leka med sina barn. Vi hade klienter som har vägt över 120 kilo. Och kommer ner till 80.

Och de märker att de kan vara med på Leos lekland. Det betyder allt för dem. Och som motiverar dem till att.

Så här vill jag ju faktiskt kunna leva vidare. Tänk vad jag har saknat att vara med mina barn. Eller kvinnor som har ätit alldeles för lite.

Om vi pratar kalorier. Dagsintag. Och inte orkat vara glad.
Leka med sina barn. Och sen få känna på hur det är att ha energi. Det är ju helt underbart. Just det. Vad betyder det för dig själv. Att vara mentor till de andra.
Hur mycket får du ut av att vara mentor till de andra. Extremt. Jag kan säga det.

Hon som grät nu i veckan. Det låter ju hemskt att jag sitter här och. Jag är en blödig person.
Så när hon skickade den. Så skulle jag svara. Så började mina tårar.
Jag skulle säga att det är. Extremt utvecklande. Jag har alltid varit en människa som älskar.
Att hjälpa andra personer. Sen, gott och ont. Jag är jätteduktig på att sätta andra före mig själv. Men jag ser att det är mitt livskall. Det låter liksom jätteklyschigt. Men jag älskar mitt jobb.

Jag tycker att det är bland det finaste som finns. Och jag menar bara. Det med henne.

Tog jag upp då med killen sen på kvällen. Att jag bara. Och bara.

Just det här med att få människor. Att få poletten att falla ner. Är liksom det bästa kvittot.

Eller när någon säger. Som där med hon som fick så mycket mer energi. Att hon hade sprungit lydning i loppet.

Och så skrev hon att. Under loppet var min son trött. Så jag satte han på ryggen.

Och så sprang jag lite till. Bara att hon ens kunde göra det. Det är både utvecklande för mig.

Och jag tror ju att. Men jag menar när jag började coacha. Jag var nog inte helt klar.

I min relation till mat. Men jag tror att jag också läkte mig själv. Genom att coacha andra.

För det blir ju lite precis som när man pratar med vänner. Jag menar vissa saker är man ju mycket duktigare. På att säga till kompisar.

Försök att tänka så här. Och så jättedåligt på att göra det själv. Men genom att coacha andra.

Så tror jag faktiskt att jag själv läkte. Mycket av min relation. För jag hade sabbat den relationen totalt.

När jag var yngre. Sen hade jag nog kommit längre än de klienterna jag hjälpte. Men jag kom betydligt mycket snabbare.

Dit där jag är idag. Genom att jag faktiskt coachade lite. Det är lite grann det som jag ville höra. För jag tror att en del av det här. För att vara hälsosam. Och ha ett bra liv.

Och ett utvecklande liv. Så tror jag att man behöver även försöka vara mentor. Och ha den rollen för någon.

För jag tror att man behöver det. Även dina klienter. Behöver ta det till nästa steg. Att prata med. Att man ska ha en strategi. Att ha en mentor.

Och att vara mentor. Försöka ha den positionen så länge som möjligt. Jag vet att min.

Jag hade en företagscoach för länge sedan. Hon sa också det. Och det är verkligen så som jag tänker.

Mitt egna förlopp. Men som jag också tänker med kunderna. Som vi får ut till dem.

Det är att steg ett är kunskap. När jag pluggade på sjukgymnastutbildningen. Där fick jag bara kunskapen.

Men jag satt ju inte inne på någon kompetens. Det var bara kunskapsuppmatning. Så här är det.

Så här funkar det. Sen måste man börja praktisera det på någon annan. Och samma sak med träning.

När jag började instruera folk. Hur man hittar kontakt med rumpa. I olika muskelgrupper.

När jag började förklara för andra. Så blev det bara ytterligare mer kompetens för mig själv. Vilket sen utvecklade min egna träning.

Och det är så jag ser det. Jag satt inne på kunskap. Men genom mitt mentorskap så blev det kompetens.

Och samma sak är det för våra klienter. Sen kan ju man få kompetens. Genom att man praktiserar det väldigt länge själv också.

Och det är ju så jag ser det med våra klienter. Vi förmedlar kunskap till dem. Hur kroppen fungerar.

Hur alla de här sakerna med socker. Och alla de här bitarna i hur det påverkar kroppen. Sen kommer man till ett faktum.

I att de måste behöva testa det här själv. För att se att det är så. Eller hur man upplever det själv.

Och när det har landat. Eller till och med återberätta det. Tillbaka till oss.
Då har det blivit en kompetens. Jag menar saft. Det står på fun light flaskan till exempel.

Du ska blanda på det här sättet. Men det är först när du börjar göra det som du fattar. Och sen kanske kan till och med göra det.

Utan att ens behöva läsa. Och hitta egna doseringar på det. Och då liksom.

Hur har dina mentorer. Hur har de utvecklats med tiden? Du nämnde det innan. Du lyssnar också på någon.

Eller pratar med någon. Har det ändrats? Var det mer hälsoinriktat förut? Och har det gått över till företagande nu? Hur ser den kunskapen ut? Som du får från din högre källare. Eller dina mentorer.

Eller vad man ska säga. Jag har ju både. Coaching hade jag i företagandet.

Det jag håller på med med online coaching. Det vill säga med dina sociala medier. Lite som du pratade om innan.

Hur lätt är det att vara online coach? Jag hade hjälp. Jag tog hjälp och betalade för det. Och så brukar jag säga till mina kunder också.

Vissa saker kan du absolut sätta dig in i själv. Men du ska göra det du är bra på. Och därför ta hjälp av det.

Och du sparar också så mycket tid. En del var till exempel. Det låter banalt.

Min coach skriver en månadsplanering. Det här ska du lägga upp på Instagram varje dag. Det är inte att jag är lat.

Eller inte vet vad jag ska göra. Utan jag besparar mig själv tid. Precis som våra klienter.

Jag har ett träningsschema. Så nu kan jag bara gå till gymmet och träna. Jag har ett schema för mig.

Så nu kan jag bara lägga upp det på Instagram. Utan att behöva tänka på vad jag ska lägga upp. Sen sätter det sig mycket snabbare.

Nu är jag mer självgående. Och precis så blir våra klienter också. Men med henne till exempel. Hon har lärt mig mycket strategi på sociala medier. Hur jag ska lyfta mig själv. Men också lite. Vilka inlägg. Hur behöver jag lägga upp inläggen för att nå ut. Få mer spridning.
Det ska jag säga är. Coachingen kring företaget. Men också lite i. Hur vi jobbar i teamet.

Att gå från att vara helt själv. Till att ha ett team som jobbar tillsammans med mig. Möta. Där har det också blivit psykologihjälp. För jag tycker det är jättejobbigt. Samma sak där.

Jag går från att vara själv. Till att plötsligt ha folk som är anställda. Och så ska jag ge feedback till dem.

Utan att känna mig dålig som människa. Både i coachandet. För att bli en ledare. Mot de coacherna som jag anlitar. Så där har vi en bit. Och även sociala medier.
Och företagsamhet. Sen har jag coacher i. Det är väl snarare. Min egna mentala mål.

Jag behöver ha en pyskanal. Jag också. Där jag får prata ut.
Och där handlar det väl om. Jag har skämtat mycket om det. Med min psykolog.

Att det han säger till mig. Är precis samma sak som jag säger till mina klienter. Och det gör ju givetvis.

Att jag utvecklas som coach också. Han kan ju säga. Både det här med emotionellt. Hur man. Kanske ibland bygger upp. Emotioner istället för att.

Låta dem pysa på en gång. Det är ju precis det som våra klienter också gör. Bara att det handlar om andra saker.

Mat och godis och sådana saker. Jag tycker nog ändå att det bygger upp. Genom att jag arbetar med mig själv.

Så bygger det upp min kompetens. Att förstå hur människan fungerar. Och hjärnan fungerar. Som jag sen kan föra vidare. Om det gav dig svar. Ja men det gjorde det.

Jag tycker att det handlar allting. Om en mental inställning här. Och man får också ganska mycket.

Svar på olika frågor. Bland annat som du säger också. Köp in.
Någon som säger till dig vad du ska göra. Så det kan ju också vara. Ibland kan jag också känna.

Det blir det som är företagande mest för mig. Varför ska jag köpa in den här känslan. Jag kan ju det själv.

Till exempel. Men det kan jag ju inte. Jag tror att jag kan det.

Men jag kommer aldrig göra det. Därför måste jag köpa in den här känslan. Eller att bara.

Istället för att lära mig det själv. Det hade kanske tagit ett år. Kontra att jag köper.

En dag av någon. Lär mig allt du kan på en dag. Och så kostar det vad det kostar vill.

Men då har jag tjänat in det. Det kostade en dag pengar. Mot att det skulle kosta en dag i förluster.

På ett helt år till exempel. Exakt. Och så tänker jag ju med vår online-coaching också. Jag menar. Du kan fortsätta laborera med dig själv. Och hålla på med Lifesum.

Men det är ju fortfarande det. Många gånger sitter man ju inte inne på den kunskapen. Och varför då hålla på och laborera.

Precis som jag menar. Jag lägger tusentals pengar på min coaching. Alltså den personen som ska hjälpa mig.

Och har gjort under flera år. Det bästa investeringen. För att kunna överhuvudtaget ta mig vidare dit jag vill.

Men också få avlastning. Så jag tycker nej. Och också så här.

Man måste vara okej med att ta rygg på någon annan som faktiskt kan det här bättre. Grymt. De har då varit intresserade av det här.

Du vänder dig mest till kvinnor. Men jag tänker väl att män också får komma till dig. Den längsta klienten som vi har hos oss.

Han har varit i fyra år. Går väl in på fem snart. Så det har han.

Och jag har jobbat med män både fysiskt som PT. Det jag skriver med tittar på. Varför är det kvinnor? Jo för att kvinnor har lättare till att be om hjälp.

Och sen tror jag att kvinnor också. Nu generaliserar jag här. Men tjejer är upplever jag.

Kanske lite mer brydda. Och det är också lite negativt. Man vill inte ha en t-shirt för att man tycker att man är obekväm med armarna.

Killar är lite så här. Skitsamma. Det är lite med den generaliseringen.

Och samma sak. Och det vet jag ju själv. När man inte har korta hår så känner man att benen är tajta och man har celluliter.

Killar, skitsamma. Alltså lite så. Så jag tror både i att tjejer har lättare till att be om hjälp när de faktiskt behöver det.

Men sen också att tjejer kanske har mycket press och krav på sig själv också. Om det gick rätt på något annat sätt. Men var hittar man dig någonstans? På Instagram så heter jag Unni Lundblom.