Från hemmasittare till självledarskap
I veckans avsnitt så gästas vi av Lenoardo från Ideverksamheten som berättar sin resa från hemmasittare till självledarskap
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.
Transkivering Från hemmasittare till självledarskap
Då kör vi med Leonardo och efternamn vet jag inte, men det är kanske inte någonting som du brukar gå ut med, men det får du väl nämna i sådana fall. Jag kom över ditt Instagram-konto ganska nyligen, eller för ett tag sedan, och fastnade ganska mycket, eller det som jag blev nyfiken på var att du skriver ut som en undertitel till ditt konto, att från hemmasittare till, nu har jag glömt bort, var det andra ordet? Vad menar du med detta? Jag menar mer att det är titeln på den föreläsning jag har, att jag är en resa från att vara väldigt ensam och sitta hemma. I majoriteten av tiden, under min ungdom och tonår, och jag var hemma ungefär 3-5 dagar från skolan, i genomsnitt, en hel del av skolan.
Så det är det jag menar med hemmasittare, att jag var hemma själv, hade lite kamp med psykiska hälsan, med lite missbruk och så, och underviktig, och en väldigt fysisk dålig hälsa också, tills att jag fick hjälp av några bekanta att gå till gymmet, och de hjälpte mig med träningsprogram, kostschema, och vi gick dit 6 dagar i veckan i ett helt år, vi gick upp 5 på morgonen och gjorde det. Och då började jag bli intresserad av självledarskap och personlig utveckling, gick upp i muskler och blev mer medveten, och började läsa böcker om psykologi, filosofi, självledarskap och så vidare. Det är väl dit jag har kommit idag, att jag vill dela med mig av den resan som jag har gjort för att sprida kunskap, hopp, inspiration, genom det, det som den bion står för egentligen.
Hur gammal var du när du började inte vara i skolan? Jag var 4-5 någonstans, det var då min frånvara ökade som mest. Hur gammal är man då? 12 kanske? Ja, 12 i femman. Så det var ungefär vid 12-års ålder då började jag sitta hemma mer och mer.
Jag blev ju också mobbad i skolan och dåligt bemött av skolledningen och så vidare. Så det var ju de två främsta faktorerna till varför jag var hemmasittande. Familje, föräldrar och syskon eller någonting sånt? Min mamma försökte hjälpa mig, allt du kunde.
Alla krav till henne, verkligen. Min mormor försökte också hjälpa mig väldigt mycket. De två har varit en väldigt stor del av min hemmasittande period.
Syskonen förstod inte riktigt vad som hände. Förstod inte riktigt hur jag funkade. Så det blev lite konflikter i hemmet på grund av det.
Att jag inte är i skolan var väldigt konstigt underligt för dem, för de har alltid varit duktiga i skolan och gjort hur man ska. Min pappa var inte så delaktig då, men han har blivit jättemycket mer delaktig nu de senaste åren. Så det är lite så här med familje-situationen.
Hur illa vart det för femman och sexan är ju en sak, men det här fortsatte ändå i gymnasiet och vidare fram till högstadiet och vidare fram till gymnasiet också? Det har fortsatt till och med. För när jag skulle sluta grundskolan hade jag inga betyg. Jag hade varit hemma.
Och då skulle jag börja på en ny skola där jag skulle komplettera mina grundskolobetyg. Och där hade jag också börjat träna. När jag väl började på den nya skolan så hade jag börjat träna, vilket gjorde att det gick bättre för mig.
Frånvaron pågick till ungefär 2020, och då var jag 17-18. Det var därför jag började träna, det var därför jag kom till skolan mer och mer. Och började förstå mig själv, hur det fungerade.
Men också fick jag mycket bättre bemötande från lärarna också på den nya skolan. Jag tror det är svårt att ni får det. Något jag tycker är intressant också, har du någon tanke över att du kanske också har varit smartare av träningen? Jag skulle säga att jag blev mer medveten om träningen.
Alltså när jag väl började träna så blev jag mer medveten och blev mer nyfiken. Min mamma har alltid, i uppfostran har det varit mycket att vi ska vara nyfikna som barn. Jag blev mer nyfiken, vilket är en aspekt i det också.
Men jag blev smartare av träningen. Jag började läsa mer avancerade böcker. Inte samma matematiksmart utan mer intellektuellt smart filosofi och livet.
Lite grann något sånt där street smart där man förstår kopplingar och analyserar. Alltså bara det här att börja läsa böcker från oss kanske inte var du så jätteintresserad av det. Det spelar inte så stor roll vad det är för böcker.
Någon bok är ju en bra grej. Men hur har det utvecklats till senare då? För när jag väl började träna så började jag lära mig mycket om neurobiologi och om hur kroppen och hjärnan fungerar tillsammans. För jag har ju tagit ADHD-medicin tidigare.
Men det fungerade inte alls. Min personlighet försvann och jag kunde sitta och koncentrera mig jättelänge. Men det fanns ingen personlighet.
Det var som en känslorös robot ungefär. Och då när jag väl började träna så implementerade jag nya verktyg som gjorde att jag inte behövde medicinen. Så jag läste på och jag utforskade och testade själv.
Läste på mycket. Och det första av dessa verktygen var att skriva ner mina tankar och känslor. Som ett tag ungefär.
För att minska på bruset. Och sen började jag meditera. Och det har… När jag mediterade i förrådet så började jag få tårarna i ögonen.
För det betydde så mycket. Att meditera. Nästan lite heligt.
Och det har hjälpt mig jättemycket. Att kunna bli mer lugn. Jag har kontroll över min egen energi.
Så att jag får jämna energinivåer under dagen. Och har ungefär lärt min hjärna att kunna koncentrera sig lättare. Saker som man inte tycker är lika roligt.
Som är lite såhär självdisciplin, självbehärsning. Och sen så började jag testa eSport. Och det ökar dopaminnivåerna.
De naturliga dopaminnivåerna. Vilket i grund och botten av det hårda handlar om. Dopaminnivåerna är väldigt oregelbundna.
Om man inte har lika mycket kontroll över dem kan man väl säga. Ojämna oregelbundna nivåer. Och underskott har man ju också.
Och eftersom då i eSport ökar dopaminet. Och krotosol, adrenalin och adrenalin. Så kan man ju hantera stress på ett helt annat sätt.
Om man kan hantera stress på ett isbad. Kontrollera förändring av sig själv. Och den fysiologiska chocken.
Då kan vi kontrollera sig själv i vardagliga stressiga situationer. Och att dopaminet blir mer jämnt på hela dagen. Och då får man mer motivation.
Och man kan göra saker som man finner tråkigt. Och sen så kosten såklart. Vi är ju vad vi äter.
Det där har jag en annan take på. Man kan vända litegrann på det. Jag pratar mycket om att det är eget ansvar.
Och att man ska ta ansvar för alla sina handlingar. Och man ska inte ha en offerkoft. Och man ska inte skylla på yttre omständigheter.
Och hit och dit, fram och tillbaka. Jag funderade just på det där, vi är vad vi äter. Och då hamnar man också i det läget.
Nu följer jag på maten. Jag är skit för att jag äter skit. Men jag vill nästan vända litegrann på det. Inte för att förminska det du säger. Jag äter ju skit för att jag är skit. Om man vänder på det.
Det är inte matens fel som gör att jag… Utan det är fortfarande min handling till att jag äter dåligt. Och då blir jag kanske tjock eller ohälsosam. Så det blir lite bakvänt.
Att inte skylla på maten. Jag äter dåligt för att jag mår dåligt. När jag mår bra, då äter jag bra.
Det blir en spegling av din insida. Mår man skit, då äter man skit. Man går inte i de tankemönsterna till att… Jag ska äta avokado, jag ska äta kött, jag ska äta ägg.
För att jag ska må bra. När jag mår skit, då kommer jag dra till max. Alltså så här.
Det är folk som mår skit. Jag berättade precis innan till dig att jag skulle gå ut på skolan. Att jag
hade haft mycket att göra sista tiden.
Under de här sex veckorna har jag haft mycket att göra. Då har det blivit så. Jag har inte mått dåligt, men då var det stressigt.
Jag har inte varit där jag ska ha varit. Det har varit lite upp och ner. Direkt så börjar jag.
Jag fuskar med träningen, jag fuskar med maten. Jag märker direkt att jag går upp ganska fort i vikt. Även fast man mår bra så har man ändå sådana perioder där det är lätt att falla in.
Eller som du säger, att inte äta bra. Så fort det blir lite… Jag har tänkt på jättemycket här. Som är lite relaterat till det vi pratade om.
Man har sina ups och downs. När man väl har sina downs, när man inte ser lika mycket mening med saker och ting. Då har hjärnan inte kapaciteten att tänka i goda tankemönster.
Så när jag själv har mått sämre, då har jag glömt bort allt det jag skrivit ner som gör att jag mår bra. Min hjärna har inte förmåga att tänka ut det på samma sätt. Men när jag mår väldigt bra, som jag gör nu till exempel.
Då har min hjärna väldigt svårt att förstå hur jag ska må dåligt. Hur man ska ta sig det. Det är jättelätt att komma på saker och ting som gör att jag mår jättebra.
Det är en energi man kommer in i. En massa känslor och tankar. En viss energi. När man väl är på en bra plats.
Då är man verkligen i den energin. Och när man väl mår dåligt, då är man i den energin. Och kan inte hantera den energin som gör att man mår bra.
Det är verkligen det här. Att stanna upp, titta inåt, observera. Och se vad som gör att man mår dåligt.
Och försöka hitta motsatsen till det. Jätteenkelt att säga till någon som mår dåligt. Ja, just det.
Jag har sett det, varsågod. Hur lång tid tog den här övergången? Du käkade medicin, men sen kom du på lite grann av de här grejerna. Var det en jobbig övergångsperiod? Till att må bra utan medicin? För det kan jag ändå tänka mig.
Man får inte resultat direkt. Då är det lätt att man ger upp. Det här hjälpte inte.
Den är ganska annorlunda. Jag slutade ta medicin när jag gick i högstadiet. Och sen så tog jag inte den.
Jag har inte tagit medicin sen i högstadiet. Och det är inte för fem år tillbaka. När jag började implementera alla dessa verktyg.
Från att jag slutade till att jag började använda verktyg. Det finns ganska några år mellan de
där. Vilket gör det lite annorlunda.
För de flesta har ju den här övergången. Att de minskar på medicinen direkt. Medan de minskar medicinen så ökar de på dessa naturliga verktyg.
Min var lite annorlunda. Det fanns ett glapp här och där. Övergången var ju så.
Och när jag väl började använda naturliga verktyg. Då märkte jag att jag inte behövde den här medicinen. Jag behöver inte SSRI heller.
Inga antidepeller. Jag behöver bara det som naturen har gett oss. Vilken kost gick det över till? Till en alzidikost.
Jag kökade sex ägg och hundra gram havregn. Havregn och skrött till frukost. Jag har alltid käkat kött.
Jag är halva argentinare. Men jag käkar typ aldrig sallad. Inte mycket grönsaker heller. Min kostcirkel är nog avokado, kött, ägg. Havregn, skrött, ris, kyckling. Och ibland pasta.
Min mage är så där på pasta. Så det är därför jag tar det ibland. Och jag mår så jäkla bra över den kostcirkeln.
Och jag steker i smör eller olivolja. Inte fröoljor. Talj har jag steker ibland också i. Och gi har jag inte testat än.
Men jag vill testa det då. Vad är det mer som är intressant? Jag försöker ha så hög kvalitativ mat som möjligt. Jag vill helst jobba från en gård.
Jag vet hur djuren har det. Det är gräspetande och så vidare. Och kycklingen är ute hela tiden.
Och får solexponering och så. Så organiskt och så naturligt som möjligt. Hur mycket av din tid går det åt att vara hälsosam? Är det din identitet? Eller är det någonting du bara gör? Och att du mår bra? Är det så stort fritidsintresse att det är ditt liv? Eller är det någonting man bara är? Det är någonting som att det borstar tänderna.
Att gå till gymmet borstar tänderna för mig. Det är en livsstil. Sen gör jag det i moderation.
Jag säger inte nej till en öl ändå och då. Inte till glasfiska eller på nyår eller på juli. En balans försöker jag också ha.
Det är nog ingen identitet på det sättet. Bara för att jag vet att jag mår bra av att göra det. Så varför skulle jag inte göra det? Det är ganska självklart.
Och det är så jävla gott också. Det är nog bara någonting jag gör. Någonting jag gör för att jag vet att det är bra.
Jag kan tänka mig att i vissa fall och med vissa människor man pratar med. Hälsa är det där de är. Det är deras intresse.
Så det är ganska skönt att höra att det inte behöver vara ett intresse. Utan det är någonting man kan göra. Det började som ett intresse.
Jag pluggade till PT. Har examen på måndag. Kul! Grattis! Det är också ett intresse.
Men det är inte så att jag är en hälsosam människa. Och det är min identitet. Jag gör det för att jag mår bra av det.
Alla borde göra det också för att de mår bra av det. Så det är också ett intresse. Men det är ingen identitet.
För då blir man för mycket fast i det tror jag. Blir det ingen identitet så blir det nog en begränsning. Begränsning är också på ett vis.
Man berättar för sin hjärna. Det finns ingenting annat. Man har lite blivit dogmatisk nästan.
Det är som en religion. Jag tror att det är väldigt viktigt att inte ha det som en identitet. Jag är med dig.
Man måste också leva på något sätt. Jag känner att jag mår som bäst. När jag inte begränsar mig att ta en öl då och då.
Eller käka en fettig hamburgare då och då. Det är okej. Det är bara balans.
Har jag kontroll över vad jag äter själv så är det helt okej. Det hade varit en helt annan sak om jag började äta snuskig mat och började dricka för mycket. Om man inte har någon kontroll över det alls så blir det bara motsatsidor.
Balansen är jätteviktig. Hur har det annat präglats med det här självledarskapsgrejen? Hur har det präglat ditt liv efteråt? Du har gått ut gymnasiet för några år sedan och kommit in i arbetslivet. Har du någon gång tänkt att om jag inte hade gjort detta så hade jag nog varit här.
Men eftersom jag gjorde det här så har jag kommit hit. Har du tänkt om att här var det en stor förändring som hände i mitt liv som hade gjort det andra vägar? Jag ska förtydliga lite det. Min skolgång.
Jag fick inga betyg från nion. Jag fick två betyg. Sedan började jag på en skola som skulle komplettera mina grundskolbetyg.
Efter det så började jag på en folkhögskola uppe i Stockholm. Där tar jag gymnasieexamen nu våras. Jag kommer precis från min gymnasieexamen.
Det var på den skolan i Stockholm. Lidhsvalls folkhögskola. Jag har berättat för många att det var där mitt liv startade lite nästan.
På den skolan så har de inriktning till ivrigt och hälsa och personlig utveckling. Deras pelar är att man är en del av en annans utveckling. Jag har lärt mig mycket om självledarskap.
Det är mycket för att de har ett eget ämne som heter självledarskap. När man sitter på yogamattor. I en cirkel.
Och pratar om livet. Det är de tre åren som jag bodde där som förändrade väldigt mycket min syn på vad personlig utveckling är och självledarskap är. De tre åren har format mig väldigt mycket till den jag är nu.
Otroligt mycket. Det var en skola som är omringad av skog. Precis i vattnet.
Längst ute på skärgården. Fantastiska lärare. Som verkligen vill att man ska utvecklas.
Folkhögskolan. Man får mycket erfarenhet från alla sorters människor. Man har lärt sig mycket från sina självledarskapslektioner.
När vi hade självledarskapsövningar. När vi tränade på ögonkontakt. Vad det är. Hur det känns. Vad som finns. Man kan tänka att man har ögonkontakt med någon.
Men det är så mycket mer. Det är som spegeln in till stjärnan. Det säger så mycket om en människa.
Hur närvarande ens ögonkontakt är. Sen fick vi spegla oss själva i djur. Olika bilder.
Det är på den platsen som har format min syn på självledarskap. Personlig utveckling. Hälsa.
Det kändes nästan som ett retreat. Tre års retreat är ändå bra. En kombination av studier och ett retreat.
Så var det faktiskt. Vi hade lektioner i hur vi fungerar som människor. Både i psykologi men också i anatomi och så vidare.
Det var en nischa till idrott och hälsa. Alla skolor borde dra ut det här till skärgården. Jag förstår fortfarande varför alla skolor inte har det.
Det är lätt att bli systemkritisk när man börjar fundera på saker. Jag skulle göra ett inlägg till Instagram. Då skulle jag läsa Skolverkets bilagor.
Då var det stimulans till livslång lust att lära. Det var första meningen. Jag ser inte sånt där.
I can’t see. Det enda jag ser är att de vill göra arbetar till någon som sitter hög upp. Det är det jag ser.
Slavsamhället. Råttjulet. Råttjulsamhället.
Tror du, tillbaka till din ADHD-lösning, det finns olika grader av ADHD eller olika former. Men du
nämner att det är dopamin. Det är en dopaminobalans som gör att det är själva symtomen.
Hade det varit de här enkla lösningarna, där du också nämner att tricken som du nämnt hittills är också sånt som är kostnadsfritt. Annars pratar man också om ADHD-medicin. Man kan sluta med den och ersätta den med lion’s mane.
Men att ta ett isbad och meditera, det kan ju alla människor göra, som bor i Sverige i alla fall. Man har alltid tillgång till kallt vatten och tysthet. Och vi har ju vår vinter också.
Inga ursäkter heller. Är det någonting som man hade kunnat implementera till flera som har den problematiken? Tror du att det hade hjälpt många att göra de här enkla knepen? Jag vet att det skulle hjälpa alla. Om man bara kollar på forskning så blir det ganska logiskt.
Sen är det svårt att börja med, absolut. Men jag tänker att det vi pratar om nu som är gratis meditation och isbad, det skulle hjälpa så många just för att man bygger den här förmågen till att kunna koncentrera sig bättre och kunna kontrollera sina egna energinivåer och få lite, skapa en lucka mellan känslor, tankar och handling. Jag hade ju panikattack för några år sedan.
Och min sista panikattack hade jag när jag hade börjat isbada. Ångest, stress, självömkan och allt det här sänks ju. Man blir mer disciplinerad av det.
Så jag vet att det hade hjälpt alla. Sen så ska man ju såklart rådgöra med läkaren om man har några andra underliggande symptom när det kommer till isbad. För det kan ju vara farligt om man har underliggande symptom, underliggande sjukdom.
Men om man bortsett ser från det så kan det hjälpa inte bara folk med ADHD egentligen men alla människor med något sånt. Och med meditation kan du liksom, det finns ju ingen hälsorisk med meditation. Isbad finns det ju en hälsorisk kanske om man har fel.
Det är mycket, en grej som jag har tänkt på i den här meditationen, att många tar fel, missförstår meditation, att det liksom bara är att sitta och fokusera på sin andning. Det är så mycket mer egentligen, det handlar ju om att fokusera på någonting, eller låta ditt medvetande ta in någonting som händer inuti. Alltså inte dina tankar, första början.
Det kan vara ljud, det kan vara en känsla på kroppen, det kan vara din andning också i och för sig. Det kan vara hur vinden känns på din kropp om du sitter utomhus, det kan vara tränen som rör sig på grund av vind. Men det som finns i nuet, att man ägtar sitt medvetande och låter det komma in i sitt medvetande, det är det som är meditation.
Att man hinner fina den här närvaro och sedan kunna avancera till att kontrollera sina tankar och sedan från distans observera dem utan att känna någon anknyttning till dem, känslornas anknyttning och så vidare. Så det är så mycket mer än att bara sitta och tänka på sin andning. Verkligen, det finns en hel värld av det Lisa, meditation.
Många olika sub. Jag tänkte där att många missförfattar, för vi har också ganska många spirituella människor som håller på med meditation i jakt av att man ska till någon annan dimension eller hitta sitt kraftdjur. Och då har jag också tänkt litegrann att det är också ett missförstånd vad meditation är.
För då mediterar du för att uppnå ett mål och då har du ju tappat varför du mediterar. Istället så som du säger att man ska meditera bara och stänga av hjärnan och det ska vara helt mållöst. Precis, så är det verkligen.
För jag menar muret, jag läste Eckhart Tolle’s bok precis, läste du den? Och där säger han att muret är tidlöst, det är oändligt. Och det kan jag säga på ett sätt. För just nu finns det inget framtid, det finns inget dåtid heller.
Det finns inget there is no tomorrow som Apollo Creed säger. Det finns ju bara nu och kan man förstärka sin förmåga att bara vara här, då blir det väldigt tidslöst. Och då blir man ganska mycket fri från allting annat.
Den psykologiska tiden men också saker som inte är så relevanta för att må bra. Hur tänker du då? Man kommer tillbaka till sig själv. Och då inser man vad man mår bra av för man är inte lika distanserad från sig själv.
Vi säger TikTok eller Instagram eller vi säger drag och så vidare. För de missbruken tar ju dig ifrån dig själv väldigt mycket. Det är väl det jag menar med det.
Ja, det är intressant. Och rent kraft är ju att nu är det det enda vi har. Det är inte svårare. För i framtiden så kommer det också vara nu. Precis. Så att jaga för att nå något mål med meditationen, som du säger, är ju motsatsen till att man bara ska vara här.
Det är som att istället för att ha ett mål som man vill till så får man låta det komma till en. Till sitt medvetande och komma till den här annan dimensionen som man kan prata om. Så är det.
Jag själv har varit där. För jag tog ashwagandha och shilajit och magnesium. Det brukar jag ta i cykler.
Så tog jag det en kväll. Och så lyssnade jag på Alan Watts meditation. Och så kände jag som att jag kom till ett helt annat stadion medvetande.
För jag blev separerad från mitt ego. Jag liksom transcenderade, överskrev mitt ego. Jag gav ingenting en identifikation.
Mina händer var inte mina händer. Och det är så att jag var hög. Men det tar tid och det tar tålamod.
Och det kommer komma. Om man väl tar tag i det. Och så när du stängde av meditationen så klappade du själv på axeln och sa Fy fan vad grym jag är! Jag tänkte nog mer.
Vem är jag? Är jag någonting? Du nämnde där också att du tog shilajit, ashwagandha och magnesium i cykler. Och det ville jag också bara veta. Varför cyklar du det? Ashwagandha och shilajit sänker ju kortisonnivåerna.
Och om man är för lång tid så blir kroppen, blir det nytt homoestetiskt. Och om man vill ha god effekt på det så behöver man cykla det för att kroppen ska vänja av sig. Så om jag nu tar det i tre månader, pausar i tre månader, tar det i tre månader igen.
Så den andra cykeln, med ashwagandha, kommer vara som det första. För annars hamnar ju kroppen i ett nytt normala läge. Vilket den inte borde göra.
Och då blir man typ beroende av det. Och för att vara i samma läge som man hade kommit i av sig själv. Och jag tar det för att jag ska sova bättre.
Men det som är extremt viktigt är att man ska, innan man börjar ta sånt här. Som jag tror att många vet, men påminner sig då kanske. Innan man börjar ta ashwagandha, shilajit och majonesin så ska man ju se till att sin sömn är bra naturligt.
Men med ashwagandha så kan den bli ännu bättre. Men att först fixa rutiner, fixa sin synkraliska ritm, alltså sin inre klocka. Och allt det här med solen och måltider och så vidare.
Och sen addera andra kostnadsskott. Men sen så har jag också tagit ashwagandha för att vara lugnare under vardagen. Och det har hjälpt jättemycket.
Men jag känner inte att jag är den person som vill ta det vardagligen. Utan jag vill istället lära
mig att kontrollera min energi under dagen. Jag tror det är en bra sak.
En supplement ska ändå vara någon form av optimering. Så du behöver ha grunden klar och sen optimera den. Jag tar också tillskott vissa nätter när jag ska sova för att optimera min sömn.
Men det är aldrig på helger. För helger spelar det inte så stor roll. För då kan jag sova längre om det skulle vara så.
Utan det brukar oftast vara om jag jobbar sent nära innan läggdags. Då kan jag ta lite saker för att komma fortare in i rätt sovläge. Ja, vad är det du tar då? Nu tar jag ett kostnadsskott som heter the night.
Som är bra. Och det är lite blandat och lite andra olika saker i det. Ja, zinc ska också vara bra för sömnen.
För hormonerna när man sover. Tillväxtomotiv till exempel. För zinc främjar ju det endokrina systemet.
Så det ska vara bra också under sömnen. Zinc och magnesium är ju så två bra ihop. Att de hjälper varandra extra bra också.
Så det är en bra kombo. Men nu framåt då. Om vi pratar meditation när man ska vara måldräs.
Men utöver det då. Vad har du för mål och hur ser det ut framåt? Du är färdig med din utbildning nu. Eller examen på måndag.
Ja, det är prov och omprov på måndag. Vad gör du där? Jag ska göra fysiologi och orkekost. Den är svårast.
För mig i alla fall. Så det är examen. Bli godkänd.
Få PT-licens. Och starta företag. Och jag vill ju föreläsa runt om i landet.
Jag har min första föreläsning bokad. Eller jag har bokat. Det är i september.
Början på september. Just det. Vart då någonstans? Det är här i Skåne.
I Burlövs kommun. För socialpsykiatrin. Och för behandlingshamn.
Så det ska bli jättekul. Men min vision är att starta eget. Föreläsa runt om i landet för skolor, kommuner.
För behandlingshamn. Bli PT för ungdomar med ADHD. Och sen så vill jag plugga psykologi.
Har jag väljat ganska länge. Och jag känner att det är någonting som jag verkligen brinner för. Och som är så intressant.
Och då vill jag implementera det i mitt företag sen. Låta ungdomar med ADHD komma för
terapi. Ska hjälpa dem.
Inte bara med det fysiska men också det mentala och det spirituella. Så att det är många tankar. Som många visioner kanske jag rättare sagt.
Som jag har. Jag ser ljus i framtiden. Och jag är extremt exalterad inför framtiden.
Det ska bli skitkul. Så att ja, det är väl det. Men om man är intresserad av det, var hittar man det någonstans? Det är på Instagram.
Idéverksamheten, utan apostrof. Där lägger jag ut allt det vi har pratat om idag. Ungefär det jag lägger ut.
Och det är där man kan hitta mig. Idéverksamheten.com finns också om man vill kolla där. Och det är de ställen man kan hitta mig på just nu.
Nu får alla som lyssnar gå in och kolla upp och följa. Och vet man någon som behöver en föreläsning så har man en bra föreläsare här och boka in. Tack så mycket.
Tack. Bara tacka för den här. Tack själv Antin. Jättekul.
Leave a comment