Grappling med Adam Grins

Så, Adam Grins. Man blir ju ändå lite nyfiken alltid på folk som har annorlunda efternamn. Varför heter man Grins? Det är en lång historia egentligen, men Grins kommer från Lettland, om jag har förstått det rätt.

Det är inte mitt egentliga efternamn, så det ska inte vara det biologiska. Det är min mamma som har bytt namn. Men har du lettisk bakgrund? Nej, jag har verkligen ingen lettisk bakgrund, så därför är det lite halvfuska till mig.

Ja, det får man göra. Men det är inte det vi ska prata om, utan vi ska prata om kamsport. Du sa att det var brasiliansk jiu-jitsu, men det var inte det jag letade efter.

Det var grappling, om jag förstod det rätt. Vad skiljer sig egentligen brasiliansk jiu-jitsu och grappling? Vad är det för skillnad? Ja, grappling blev lite mer som ett samlingsord för alla kamsporter där man brottas mer än slåss. Så inga slag och sparkar, men brottning blandat med stryp och ledlås ungefär.

Och brasiliansk jiu-jitsu då? Ja, det är väl det som är som brottning, fast vi sitter mer på marken och vi håller på och stryper och försöker bryta varandras armar och fötter. Just det, så en mer extrem variant av brasiliansk jiu-jitsu. Ja, eller det är väl bara ganska vanligt hur jag ser på det.

Vill du bara säga vad det var för skillnad från? Ja, men det är väl mer att grappling är som ett samlingsord och det är lättare att säga än brasiliansk jiu-jitsu varje gång man ska köra upp det. Och nu får du också räkta mig om jag har fel, men som jag har förstått också, om man kollar på MMA så är det typ så fort de ligger ner så skulle man kunna kalla det brasiliansk jiu-jitsu. Ja, men det är ett sätt att förklara på.

Om man tänker MMA, men tar bort alla slag och sparkar så är det oftast brasiliansk jiu-jitsu. Varför detta? Hur kom det in på den här? Det började egentligen 2019 för att jag hade några kompisar i gymnasiet som hade tjatat länge för att jag skulle följa med, men jag var ointresserad av det då. Då tyckte jag bara om att gå till gymmet och käka rutinpannkakor.

Men så kom jag in på det och så blev jag helt hukt. Fram tills corona slutade jag för att det var svårt att ha närkontaktsport under den tiden. Men så satt jag igång nu igen för drygt två år sedan och nu har jag varit typ varje dag sedan dess.

Innan vi går in mer på dig och vad du står inför så skulle jag vilja få höra av dig vad som är alla fördelar med att hålla på med kampsport. Ja, absolut. För mig är det mycket inte bara fysiskt men också psykologiskt och socialt.

Jag tycker att det är en kul grej att åka dit och bara hälsa på alla andra som kör där som brukar sitta och basta efteråt. Ibland är det det som är anledningen till att man åker och tränar. Men sen tycker jag att det är en superkul sport bara att hålla på med.

Man blir stark, smidig och får lite ont i ryggen ibland. Det är bara superkul tycker jag. Jag satt i min son i rasiliensk ljus när han var sex år så satt jag i honom när han skulle börja med det.

Dels så har man ju alltid hört att kampsport är bra för disciplin och hela den biten. Så jag tänkte att det är en bra skola för en ung människa att få det inflytande. Men det jag gillade väldigt mycket, just om man tänker från ett barnperspektiv, var respekten de fick för andras kroppar och respekten de fick för sin egen kropp.

Även fast det är en fysisk sport så finns det ett tydligt nej där också. Att man slutar när den andra säger ifrån. Det är superviktigt att man respekterar varandra så att man inte tar sönder varandra.

Man blir väldigt bekväm med att rulla runt med andra personer och leker våld fast på ett schysst sätt. Hur mycket mentorskap finns det i de här nya kampsporterna? Från förr med taekwondo och karat har vi ett ganska stort mentorskap. Hur mycket är det i det här? Jag skulle säga inte längre superstort som man kanske tänker att det var förr i tiden.

Nu körde inte jag på den tiden men det var en sensei som ledde ut och så var det den personen man såg upp till. Nu är det lite mer fritt och ledigt skulle jag säga. Och du nämnde också psykologiskt, på vilket sätt? Det är bara härligt att få ta ut sig.

Man blir väldigt trött oftast om man kör några tuffa sparringrunder. Att kunna ta ut sig helt är en superskön känsla tycker jag. Då har jag alltid tid om att träna så att man är helt död i kroppen nästan.

Det är skönt. Det är en väldigt kul och taktisk sport. Man får ändå tänka rätt mycket när man kör.

Det är inte bara att man ska vara ett fysmonster och köra på utan det blir lite luriga aspekter i det också. Hälsoperspektivet då? Har du tänkt på det någonstans? Vad det ger dig från det? Förutom att det är en träning, kan det ge något annat? Ja, delvis. Det är mycket som är indirekt med det.

Jag vill kunna träna hårt och då måste jag nästan för att kunna göra det ta sömnen mer seriöst. Men sen är det bara generellt bra träning. Jag tycker att jag får helt okej kondition utav det.

I korta stunder i alla fall. Och sen styrkemässigt är det också poppa. Men som sagt, det är inte någonting du bara håller på med lite grann på sidan av utan du kör ganska seriöst med det här.

Och du har några tävlingar framöver som du gärna får berätta vad det är för tävlingar först och främst. Ja, den som är först nu är nu i helgen. Då ska jag till London och köra en tävling som heter London Open.

Jag tänkte prova att det blir min första internationella tävling som jag ska köra. Så det ska bli spännande. Men efter det så kommer ungefär tre veckor en tävling i Rom och då är det EM.

Hur kommer man till EM i en sån här sport? I och med att det är en så pass liten sport egentligen så är det inget kval utan man kan bara fritt anmäla sig om man vill. Men det gör man gärna bara för att kunna säga att man är med i EM. Så det är toppen.

Så jag hade kunnat säga att jag vill vara med i EM. Då hade jag kunnat anmäla mig till det. Det kan ju inte vara så.

Så länge man har en klubb som man kan representera och jag tror att just de här större tävlingarna så är det blått bälte uppåt som det finns. Vi kör ju med sådana bältesystem. Vilken tävling är mest prestigig? Är det EM eller är det den internationella i London? Vilken slår högst? Då EM absolut.

London kör jag mest för att prova. För det är inom samma organisation som fixar det. Så jag vill bara prova på hur det är att vara på en sån tävling så att det inte är första gången när man åker till EM.

Och varför? Hur seriös är du? Har du några uppsatta mål eller kommer du vara nöjd än hur det går? Hur tänker du rent? Så jag satsar alltid på att vinna såklart. Men det är väl att komma och vinna ett par matcher i alla fall är väl ett mål. Men jag är inte supermotiverad egentligen av resultat på det viset.

Jag är lite delusional kan man säga ibland. Men även om jag förlorar så kan jag tänka att jag vet inom mig att jag är bättre än så här egentligen. Men man kan ha dåliga dagar.

För ungefär över ett år sedan så hade vi med en kille som höll på med skateboard och hade tävlat i skateboard i yngre dag. Där var ju tävlingsmomentet väldigt sekundärt även på tävlingar. Dit åkte man ju för att hänga med polare, ha roligt och sedan göra typ uppvisningstävlingar som man kunde vinna.

Är det ungefär samma styrk på sådana här tävlingar eller går vissa in mer i blodet allvar att det är med tävlingen en häng? Här är det absolut att folk går in för att vinna skulle jag säga. Speciellt på de här större tävlingarna som är mer lokala tävlingar här i Sverige tycker jag att det är mer rolig grej. Man går dit och testar sig själv och så får man se vad som händer.

Så tänker jag i alla fall. Men de här större internationella tävlingarna blir ju mer prestige och då kommer folk som verkligen satsar och drar sig till sådana här tävlingar. Och uppladdning då? Det är ju alltid intressant.

Ja, det är mest att försöka träna så mycket som möjligt egentligen som är min uppladdning. Generellt under året så brukar jag bara träna brasilianska jiu-jitsu och ingenting mer. Men nu har jag försökt komma igång lite mer med konditionsträning och styrketräning för att bygga upp en bättre fys.

Utöver det, har du koll på återhämtning och hur håller du på med sådant också för att optimera dig så mycket som möjligt? Eller är det mer bara träna, leva livet hyfsat och må bra? Eller är det verkligen så att du går all-in? Jag har gått mer all-in. Jag har skaffat mig en sån här whoop- klocka som ska kunna hålla koll på sömn och återhämtning. Så att jag trackar mina pass och ser om jag har ansträngt mig hårt och utifrån det kanske lägger upp min träning lite grann.

Sedan jag skaffade den så har jag tagit min sömn mer seriöst också. Man kan verkligen se vilken skillnad det där gör. Inga risker att det blir slav under det då? Att du kan känna att om jag sover dåligt så kan det påverka dagen efter bara för att du vet att du har sovit dåligt? Nej, jag tycker inte det än så länge faktiskt.

Jag brukar oftast bara se de positiva androrna kan man säga. Så om det står att jag har en väldigt bra recovery så kör jag gärna mycket den dagen. Om det står att jag har lite sämre så ser jag ibland förbi det och tränar ändå.

Har du gjort dig medveten om något annat sätt? Har du sett något mönster i att när jag gör så här innan jag går och lägger mig så sover jag bättre och får bättre resultat? Jag har väl inte egentligen hunnit samla så mycket data för att helt med säkerhet kunna se så. Men en stor grej som man kunde se var alkoholkonsumtion. Man druckit värst dagen innan så var det väldigt rött på siffrorna dagen efter.

Så det har jag också slutat med helt sedan sju veckor tillbaka ungefär och tänker att jag håller det till EM. För det såg man verkligen att det tankade recovery rejält. Så det blir ingen fylla dagen före EM då? Nej, det känns som en dum idé.

Men dagen efter kanske. Så då fira segern? Ja, eller sörja förlusten. Vi får se vilken det blir.

Hur ser tävlingsmomentet ut? Hur ser en EM-helg ut? Jag tror att själva dagen jag ska tävla på är onsdag och det är i Ronda. Så vi kommer flyga ner på en tisdag. Förhoppningsvis sova gott och sen är det upp.

Jag tror att matchstart på de här tävlingarna brukar vara runt 9 eller 9.30 kanske. Så det är väl att ta sig till stället man ska tävla på i tid för att hinna värma upp ordentligt och väga in och allt sånt där. Och om man förlorar första matchen, åker man ut då? Ja, i de här tävlingarna är det så.

Det kan vara mycket resande för kanske två minuter på mattan om man har otur. Jag trodde att det var någon form av gruppspel. Ja, jag fattar.

Många tävlingar här i Sverige är så att de har ett Round Robin-system där man får möta flera ur en grupp för att garantera att man får lite erfarenhet av att åka på de här tävlingarna. Det är väldigt tråkigt att åka dit och förlora första matchen och så har man kanske rest en bit och så får man åka hem och vara ledsen. När får du veta vem du möter? Jag tror att det är dagen innan, alternativt några dagar innan.

Så man får lite tid på att förbereda sig och kolla svagheter hos den personen eller kanske inte heller någonting man gör? Ja, det beror väl på. Det är lite person till person vad man tycker om. Jag vet inte riktigt hur jag kommer att göra om jag ska försöka se och anpassa mitt game så efter den jag möter tror jag att jag mer kommer köra på mitt.

Det kan vara kul att kanske kolla någon match som den personen har kört i, men jag tycker ofta att det bara gör att man blir nervös själv. Hur ser en match ut? Hur lång är den? Är det olika sektioner? Det är en runda som man kör och i det här fallet borde jag ha koll på hur lång matchtiden är. Jag tror att det är fem eller sex minuter och utifrån de fem eller sex minuterna så kan man få poäng för att ta sig till olika positioner eller vinna på en submission.

Till exempel ett strip eller något sånt där. Har man gjort det har man vunnit, men annars får man samla poäng under den här rundan. Vinner man kanske med 3-1 så har man vunnit matchen.

Just det, så det är max sex minuter? Ja, precis. All in de sex minuterna. Exklusivt som fan.

Ja, det är ofta väldigt hög intensitet på matcherna. Det här du har gjort, du har inte gått i någon annan kampsport utan du gick rakt in på detta och har kört det här. Du har inte tränat någon annan typ av… Nej, det här är det enda som jag har gjort.

Jag tror att jag provade något pass i thaiboxning och blev slagen i ansiktet och tänkte att nej, jag skiter i det här och kör lite brottning istället. Ställer man upp i EM så är man ju ändå duktig. Någonstans måste din förmåga… Hade du fått känna att du var så pass duktig i det här eller vart kommer själva intresset ifrån från första början? Ja, sen när jag började tävla lite mer lokalt i Sverige så har det gått ganska bra.

Jag tycker själv att det är ganska bra. Så jag känner att en större tävling är ett ganska naturligt steg. Det känns bara coolt att ha gjort någon gång i livet.

EM är ju ändå… Det är alltid tufft att träffa folk som säger att de har varit med i EM eller VM. Ja, men precis. Sen är det lite fuskigt att det är en sån här liten sport där man kan bara anmäla sig.

Och sen att det också är olika bältesnivåer. Jag kommer ju köra i blått bälte, men sen finns det ju lila, brunt och svart som är över. Egentligen tycker jag inte att man kan kalla sig för EM- mästare eller europeisk mästare om man inte har vunnit svartbältesklassen.

Men jag kommer nog göra det ändå om jag vinner. Det är klart. I alla fall till folk som inte har så bra koll på sporten.

Ja, exakt. Det här är ju en tråkig fråga, men pengarmässigt. Finns det pengar i det här? Absolut inte.

Det kostar stort att åka iväg och tävla. Om man inte är bland någon topp i världen så är det ganska svårt att tjäna pengar på sporten. Vi är ju så inne i att när man är i EM-elitsatsning så

blir det kanske fel, men hur tränar man för att hålla den nivån som du vill hålla? Finns det tillräckligt bra där du bor? Om man ser på vilka som kanske är bäst just nu i Sverige så håller vi dem till i Stockholm.

Så jag åker en del dit och då tränar jag på helger och sådär. Men jag gillar vår klubb här i Linköping också. Vi har ett gött gäng som tränar på och tävlar tillsammans.

Men generellt så skulle jag säga att det finns mer möjligheter i Stockholm och Göteborg. Men ni har ändå en stark klubb där. Vi kan ju också nämna att Marcus Majgard som har varit med i podden är delaktig på något sätt i din klubb eller med dig.

Nu vet jag inte på vilket sätt men jag vet i alla fall att han är med i klubben i alla fall. Yes, vi tränar tillsammans. Just det, så du är en stryk veckovis? Precis.

På fredags lunchpassen brukar vi ses och hålla på lite. Ja, det är bra. Kul.

Skaderisk, hur ser det ut? Det finns absolut risk för skade. Speciellt om man åker iväg och tävlar och sådär. Om man inte klappar i tid, alltså stopp vid en submission så kommer kanske en arm att brytas om folk fortsätter dra.

På klubben händer inte sådant lika ofta. Även om man kanske har ett läge där man skulle kunna byta någonstans så tar man inte i fullt ut. Då har man inte så många träningspartners kvar.

Och det är enbart därför man håller igen för att man vill ha en träningspartner? Precis, det är bara av egoistiska anledningar. Generellt på klubben, här i Linköping, är vi ganska milda. Vi tränar inte superhårt.

Vi har väldigt god kultur, tycker jag. Vi är bara väldigt schyssta mot varandra. Är det smart då att åka iväg till London och tävla bara några veckor innan EM om du tycker att EM är viktigt? Ja, det tycker jag.

Jag har inte riktigt dragit på mig någon större skada själv under tävling. Det kan väl hända att man blir lite öm, eller får mycket träningsverk att vara taggad i. Men jag har inte åkt på någon allvarligare skada själv. Så det känns ändå relativt lugnt? Ja, precis.

Om någon sätter sig i en bra armbar och ska bryta med en arm så kommer jag klappa i tid. Och inte riskera att behöva rehabba i två månader när EM är om tre veckor. Avslutningsvis tänkte jag bara, och det som jag tyckte var intressant.

Jag lyssnade på en podcast med en svensk profil som pratade mycket om antighet för ett par dagar sedan. Ur ett samhällskritiskt perspektiv sa han att manligheten i Sverige har försvunnit. Två saker som han sa till alla män som han försöker leda till att återta manligheten.

Det ena var att gå ut i skogen och vara i skogen i fem-sex dagar. Och det andra var att börja med kampsport. När en kille gör de två grejerna, då sa han att efter man har varit ute i skogen

och börjat med kampsport.

Då blir man en helt annan typ av person som är positiv. Självkänsla ger man uppträder i det stora hela. Kan du ha förståelse för vad han menar med ett sådant uttryck? Jag vet inte.

Kanske. Jag vet att man kan känna sig mer trygg generellt av att kunna kampsporta. Man blir lite mer tryggare i sig själv.

Jag skulle inte säga att jag själv blir supermacho man direkt av att träna min sport. Men det kanske ligger någonting i det. Hans poäng med det var kanske inte att göra macho män, utan att göra män mer trygga i sin dagliga situation.

Det kan nog ligga någonting i det. Men jag tror att det har något att göra med att man hittar någon fysisk grej som man kan göra där man har kul och socialiserar sig. Då blir man nog tryggare.

Och man hittar folk med samma intressen och sådana saker. Hur viktiga är de grabbarna i klubben för dig? Har du vuxit fram till en annan typ av vänskap än vad du var van vid innan? Det blir lite annat i och med att man ligger där och försöker ha jävla varandra. Men jag vet inte.

Jag tycker bara att det är mysigt och trevligt att ligga och brottas och skada varandra på något vis. Det låter lite konstigt när man säger det. Men det är intimt på ett sätt som inte är intimt så.

Man är ganska, vad heter det på svenska, vulnerable. Sårbar, va? Sårbar, precis. Bokstavligt talat.

Det här är som sagt en hälsoinriktad podcast. Jag försöker ändå nämna lite. Jag tror att många som håller på med hälsa glömmer bort relationer i sitt hälsotänk.

Och då är det relationer till alla. Man behöver ha sunda relationer och man behöver hitta sätt som ni får i klubben. Vänskapsband som är utöver en arbetskollega eller en kompis som man går ut och dricker en bärs med.

För ni får en annan typ av relation. Och jag tror att den är väldigt sund och gynnar en väldigt mycket i längden. Absolut.

Jag tycker man får väldigt fina relationer i den här sporten. Jag har några kompisar som tränare på klubben i Linköping som har flyttat till Stockholm. Om jag åker dit så tränar jag med dem.

Och man får inte bara träffa generellt mycket folk i den här sporten. Den är väldigt inbjudande. Så om man åker iväg till en annan stad så finns det alltid något ställe som bara tar in en.

Oavsett vart jag har rest. Jag har åkt till Montenegro och det fanns ett gym där. Då skriver man på Instagram, tjena kan jag få köra med? Absolut.

Väldigt trevligt. Bra sätt att få kompisar. Ja verkligen.

Det är som ett free pass in i ett community vart man är närmast. Ja och det ska man ju inte förringa. Det är väldigt nice.

Grymt. Men om man vill se de här tävlingarna. Går det att se på de här tävlingarna? Eller om man vill följa dig.

Hur gör man? Själva tävlingarna livestreamas på Flow Grappling som jag tror är en chans man måste betala för. Just det. Annars brukar jag lägga upp lite dagliga reels på Instagram där man kan följa min träning och matcher.

Om man skulle vilja göra det. Och du heter? Grings Grappling på Instagram. Det är där jag håller till.

Snyggt. Då får jag tacka för det här Radar. Tack själv.

Kojna även vår Telegram kanal och diskussionsgrupp om biohacking och hälsa. Se länk i avsnitt beskrivningen.