Triathlon och elektrolyter med Anders Edström
Anders Edström gästar biohackpodden och berättar om hur det är att genomför Vansbro Triathlon enbart på vatten och elektrolyter.
Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.
Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance
Transkibering Triathlon och elektrolyter med Anders Edström
Anders Eström, det är ju andra gången du är här och det är ju alltid trevligt. Och jag sa ju precis till dig innan, jag smörade ju för dig att jag tyckte att du var en sån fruktansvärt bra människa med bra energi. Så nu får du ju liksom leva upp till dig i hela samtalet.
Ja, jag ska försöka med det såklart. Och tack så hemskt mycket för att jag får vara med igen. Och en andra gång då, som sagt.
Det är jättekul. Jag har länge velat ha med dig i podden, för jag tycker att det vi pratade om i förra avsnittet. Att du kör konditionsträning på en ganska, nu vet jag inte om jag ljuger här, men en carnivordiet.
Men nu vet jag inte om du är 100% carnivord, det kanske du inte är. Jo, man kan säga såhär. Jag var ju 100% i min kost att jag, när jag har varit mer ketogen och hållt mig till en ketodiet så är det det som gäller såklart.
Men sen märkte jag efter ett tag att carnivore, det är lite enklare. Med ketodieten så tillkommer det att du lär ha lite koll på proteiner, fett och i procent på tallriken om man säger. För att kunna vara då i ketos, i längre block liksom.
Det är svårt att vara hela tiden kanske. Men då tycker jag att carnivorekosten är enklare, naturligare än vad ketokosten är. Jag menar inget dåligt med keto och så utan det är bara enklare och så att det är så otroligt naturligt för mig och enkelt att äta på det viset helt enkelt.
Just det, så du behöver inte lägga ner någon tankeverksamhet på mat egentligen? Nej utan ät tills du är mätt, sluta ät. Fasta, gå bra och allt det där som jag vill göra. Det funkar utomordentligt bra faktiskt.
Just det, men minns inte jag om vi pratade så mycket om fasta i förra avsnittet du var med, det kanske vi gjorde men det körde väl också ganska bra. Inte strikt ska jag inte säga men du har väl inplanerade faste perioder ganska ofta för vad jag har förstått. Jo men det har jag, varje vecka så brukar jag oftast från söndag till tisdag morgon brukar det vara.
Det verkar som att min kropp och sinna och allt det där fungerar och mår som bäst runt 36-40 timmar. Då får jag ytterligare en natt med god sömn när jag fastar från 24 timmar till 36. Jag sover ofta väldigt bra just det dygnet och jag har god energi och kommer in bra i ketos oftast och det här med skapandet av blodketoner och allt det där.
Så jag har en väl fungerande kropp och sinne under de här timmarna. Oftast så blir det runt 36 timmar. Sen kör jag också de här periodiska fram till lunch så att jag skippar frukost. Det gör jag säkert två till fyra gånger i veckan också. Sen måste jag också säga att ett av de bästa life hacksen som jag har är att göra som du äter söndag kväll och sedan äta tisdag lunch. För du får så extremt mycket gjort på måndag när du gör så.
Du får mycket energi och du behöver inte lägga någon tid på att sätta dig ner och äta och laga mat och göra allt som tillkommer med matlagning. Så då får man jättemycket gjort på måndagar och då tycker jag man har satt intentionen för hela veckan att du kommer in bra i veckan, i arbetsveckan och får mycket gjort. Och så flyter du hela veckan på bra på något sätt.
Ja och det är så många som har frågat mig hur man klarar arbetet att jobba och inte få äta och inte få fika och allt det här. Och sen lägga till träning som motion. Folk har ju svårt att förstå det där genom att inte äta att man får den här goda energin.
Men jag är aldrig så produktiv som jag är den här faste tiden. Det är bara precis som du säger, jag får jättemycket gjort, stort driv, ingen brain fog, ingenting. Det är bara att rulla på helt enkelt.
Ja och så just den här fina starten på veckan på måndag, att få den starten. Det var ju Jonas Kolting som jag hakade på på den här måndagsfasten i flera år sedan som han alltid gör. Och jag tyckte att det fungerade så bra så jag hakade väl på där och körde den här måndagsfasten och sen har jag bara fortsatt.
Det tycker jag alla ska göra. Ja faktiskt. Alla ska åtminstone prova tycker jag.
Men nu i sommar så har du ju lite lopp som du gärna får berätta. Du har dels gjort ett vad jag vet, men du kanske har gjort flera. Men jag tror att du nämnde tre lopp för mig för ett par veckor sedan som du skulle genomföra.
Ja det har jag gjort, jag har lite planerat den här sommaren. Jag har gjort bara en löpatävling också. Det var lite för några, tre veckor sedan kanske, tio kilometers lopp.
Men sen då var jag i Barnsbrå förra helgen och tävlade i triathlon halva Ironman distans, 70,3 mil. Och då hade jag bestämt mig för att göra det enbart på vatten och elektrolytor. Normalt sett så när jag har varit på lopp och tävling så har man skjutsat i sig, jag äter ju som jag gör i alla fall.
Men när det har varit race eller tävling så har jag ätit och druckit det som serveras för att hålla energin och kicka in lite extra. Vad brukar de servera på sådant lopp, under loppet? Vad brukar de servera på loppet eller under loppet? Det är allt ifrån godis, chips, redbull, cola, sportdryck, gels, bars, bananer. Det är ju det som bjuds på de här loppen.
Saltkurka? Ja, saltkurka är ofta med också. Det brukar vara på Stockholm Marathon faktiskt. Ute på julgång får man saltkurka.
Då börjar man bli trött vet du, så då behöver man lite extra. Det måste jag bara säga, jag gillar
inte saltkurka, i vanliga fall, har aldrig gjort. Men det kan ha varit bland det godaste jag ätit när jag cyklade Bokstensturen tror jag att det var.
Då åt jag några saltkurkor i slutet av loppet och det var så fruktansvärt gott just då och då. Precis, då har man tömt kroppen på massor med saker, inte bara salt. Det blir en riktig kick in när man börjar få is i det där.
Bara vatten och elektrolyter? Egentligen bara vätska? Ingen form av föda eller bukfyllare om man får säga så? Nej, ingenting. Jag hade kanske tre, fyra veckor innan barnsporren. Då växlade jag över från Carnivor till ganska så strikt keto.
Det där jag ökade på fettet och minskade protein för att vara i så god ketogen tillstånd som jag bara kunde. Det kanske tog tre, fyra, fem dagar innan det där började stabilisera sig och att jag kom in i ketos. Men jag lyckades hålla det de här veckorna innan.
Jag ville vara så fettdriven jag bara kunde. Så gjorde jag några träningspass på runt fyra timmar och testade mig fram lite. Det gick så himla bra, det var inga problem alls.
Då bestämde jag för att nu ska jag köra det här och försöka promota det lite grann och berätta om det. Det var inte heller att bara överleva och ramla över mållinjen och klara det. Jag hade kunnat ha kört en full Ironman på det här sättet.
Det är jag helt säker på. Kropp och sinne bara trummade på hela tiden. Jag har ju ingen snabb treatlighet idag, men det var ändå full gas kan man säga.
Det spelar ingen roll om man är snabb eller inte. Bara att ta sig igenom en sån är ju en utmaning. Ja, men precis.
Jag kan ju bara gå till mig själv. Jag presterar på min så nära högsta nivå jag kunde för dagen. Jag jämför inte med mina tidigare nivåer och resultat några år tillbaka.
Då var ju allting mycket bättre, men jag tränar ju inte att tävla med de målen eller förutsättningarna längre. Men det fungerade jättebra. Sista dygnet innan då, när åt du sista målet mat innan loppet började? Ja, det gjorde jag.
Jag åkte ju nästan mitt i natten till Valstråle från Gävle. Så det jag hade med mig i bilen var en fettkaffe. Och så hade jag gjort i ordning kanske 200 gram ost som jag rullade ihop och gjorde lite snacks av.
Och så hade jag kanske 2-3 ägg med mig. Och så hade jag en majonnästub med mig. Så det satt jag och knaplade på i bilen och käkade på vägen upp till Valstråle.
Och sen ingenting mer före loppet. Och det var ju start 10 över 11 på förmiddagen. Och jag var ute i precis under 6 timmar.
Kan du säga att dina medtävlare där tycker att du är dum i huvudet? För jag kan ju tänka mig
att kanske 90% av dem åt säkert en stor tallok med pasta innan start. Jag garanterar att det är säkert många som har åsikter om det här såklart. Motiveringen från de då som kritiserar mig ibland eller har frågor eller tycker att jag gör fel och sådär.
Och säger att ja, ha åsikter helt enkelt. Då tycker jag att man får ändå bryta ner det till någonting. Om man är en glad motionär som jag är.
Det finns säkert självklart mer potential och mer energi att kräma ur i mig. Genom att poppa med mer socker, mer kohydrat och allt det här. Men det är ju ingen garanti för någonting heller.
Det betyder ju inte att jag hade kommit in på 5,5 timmar istället för 6. Det kanske handlar om en minut. Det är ju jättesvårt att se om det är. Men det är såklart att prestera på sin absoluta högsta nivå och pressa sig till absolut max.
Ja men då behöver du förmodligen socker och kohydrater att skjutsa till. Men då pratar vi om helt andra saker. Jag är inte där för att göra det.
Nej, för det. Och det är ju också hur återhämtningen kanske blir något annat också. Ja och så jättemånga som säger att jag har fel och tycker att det jag gör är fel.
All forskning säger socker och kohydrater. Men min mage kraschar aldrig. Kramp får jag jättesällan, vilket man ser många får.
Det är kramp i magen, kramp i lår, kramp i vader. Magar som kraschar, man kräks, man måste gå och hoppa in i skogen och bajsa. Och visst det kan hända mig också, men det sker otroligt sällan för mig sen jag bytte kost helt enkelt.
Och det var också en av anledningarna till att jag ändrade min kost. Min mage var ju i ständig uppror av allt det här socker och kohydrater. Inte bara under träning och lopp utan i vardagen.
Kaos. Ja, rena kaos, inflammerad, ständigt verk, ständigt träningsverk som det tog jättemycket längre tid att återhämta sig då än vad det gör nu. Kan du nämna lite för de som inte har koll, jag känner att det inte är, och då pratar jag om mig, men en halv triathlon, vad? En halv Ironman-distans mäter då 70,3 mil sammanlagt.
Just det. Då simmar du 1900 meter och så cyklar du nio mil och du springer ett halvmaraton. Just det.
Ja, och full Ironman såklart dubblar det där då. Ja. 140,6 mil.
Ta oss igenom loppet, det är ju ändå intressant, det är ju en intressant tävlingsgrej. Jag tycker att man är för mycket huvudet som håller på med det. Nu tänker man ju på Ironman, men bara att cykla nio mil är ju en utmaning i sig.
Det tar ju sin energi. Men just den omställningen sen att börja springa. För mig så är det, bara
omställningen från att cykla till att springa är för mig svår.
Ja, det är den ju faktiskt också. Men loppet, om jag ska gå igenom det lite grann, så Vansbro bjuder ju sällan på varmt vatten. Det var ju ganska kallt, det var 16 grader tror jag, men i mått så klarar man det utan problem.
Jag har sällan att jag tycker att det är jobbigt när det är kallt vatten. Det funkar ganska bra för mig faktiskt. Hellre kallt än för varmt när man simmar och ändå ligger på med högre intensitet.
Då är det faktiskt skönt när det är svårt och kallt vatten. Just det. För simningen, man har ju medströms i 1000-1200 meter på den här tävlingen.
Första 1000 gick ganska lätt, sen hade jag väl… Är det samma sträcka som Vansbro-simningen är då ungefär? Eller den går efter? Ja, Vansbro-simningen, då simmar man ju 3 kilometer och då börjar man från andra hållet. Västerdalenhärden tror jag man startar och sen vänder man upp mot banån. Då blir det medströms på den simningen.
Då har man lite lättare simning första 2 kilometer och så blir det lite tuffare sista kilometer när man går mot mål. Just det. Men vi startar ju från… Så att vi simmar medströms då första 1200 meterna är ganska lätt att simma.
Men sen hade jag jättekämpigt sista 800 meterna kanske. Men hur som helst, jag kom upp och mådde bra. Jag började få springa och kuta som en dålig så gick jag och halvjoggade lite till växlingsområdet i cykeln.
Just det. Tidsmässigt, hur lång tid är det för simningen? För mig så tog det kanske runt 50 minuter att simma. 48 minuter kanske.
Just det. Som sagt, det gick lätt i början men sen hade jag jättejobbigt mot slutet. Så vidare då till växlingsområdet.
Av med våtdräkt, på med strumpor, cykelskor, hjälm, nummerlapp och så ut på cykel. Hur stressigt är, eller hur tävling är det i växling? Är det hett? Ja, det kan vara det. De flesta är ganska nöjda.
Det blir ju ett adrenalinpåslag, även om jag inte var där för någon placering. Jag var bara där för att tävla mot mig själv och ha en härlig dag. Men det blir ett visst påslag.
Man vill ju ha ett flyt i den här växlingen ändå. Tävlingshornen kommer ut lite grann i alla fall. Man vill löpa på cykeln så snabbt som möjligt och komma iväg helt enkelt.
Just det. Jag växlade på kanske fyra minuter. Men då tog det lugnt med viss fart ändå.
Systematiskt i alla fall. Ja, systematiskt. Efter simningen hade jag en flaska med elektrolyter i min.
Man har som en låda bredvid cykeln. Då drack jag lite extra elektrolyter där och så upp på cykeln. Vansbro cykelbanan är flack och väldigt snabb faktiskt.
Just det. Det var två loopsbana som man cyklar två varv på. En fråga där bara som jag kom på att tänka nu.
För jag har fått för mig, visst är det så på i alla fall Ironman, att man inte får cykla i grupp. Du ska cykla själva. Man får inte drafta.
Man får inte ligga på rulle utan man ska ligga minst 12 meter ifrån. Hålls det på en sån här tävling? Inte alltid. Man ser en del som ligger alldeles för nära och jag hade även någon bakom mig som jag fick säga åt.
För det är den som, om jag cyklar i kapp dig till exempel och cyklar om dig. Då är det du som faller tillbaka. Alltså den som blir omcyklad? Ja, den som blir omcyklad måste falla tillbaka de 10- 12 meter.
För att inte ha nytta av mitt vindomfång. Och där tänker jag att det gör ju alla lite att man tar några fram. Man utnyttjar situationen lite grann.
Jo, så kan det ju bli. Och likadant när man gör en omkörning så ser man ofta att folk cyklar upp alldeles bakom och sen viker av. Men det är ju domare ute på motorcykel så de var faktiskt väldigt frekvent i Vansbro.
Här ligger man för nära och då får man först en varning. Jag kan säga att dom som inte har cyklar är det så vanligt det. Att ligga på rulle är väl ungefär 70% av energin man gör för att hålla uppe i samma takt.
Ja, det hjälper ju jättemycket att ligga på den framförvarandes hjul. Eller som när man cyklar i grupp på landsvägcykel. Det går ju riktigt fort då att ligga i grupp och cykla.
Men samtidigt så krävs det ju att vara enormt fokuserad. Det går inte att sitta och fundera på vädret eller något annat. Det är väldigt fokus på allt hjulet framför och dom bredvid och även dom bakom.
Så är det. Ja, så det är riktigt stressigt det också kan det vara. Även som sagt, cyklingen hade jag lite mer, inte krav kanske, men att jag ville ändå prestera lite mer av just cyklingen.
För den har gått ganska bra här under vintern och våren. Jag suttit mycket på trainer framför Swift och cykla virtuellt. Och det gick riktigt bra.
Jag fick faktiskt lite krampkänning i ena låre. Jag pressade på ganska hårt där ett tag. Och sen började det blåsa upp lite grann.
Så det var ganska tungt sista stinten på cyklingen. Men jag skjutsade i mig extra elektrolyter. Jag hade ju med mig två flaskor på cykeln.
Det kan ha varit att jag inte drack tillräckligt ofta också. Ja, jag förbrukade mer än vad jag tog in helt enkelt. Och cyklingen, vad hamnade man på där ungefär? Jag cyklade på, nu ska vi se.
Jag har faktiskt inte kollat exakt. Men jag tror att jag cyklade på kanske 2.45-2.50 kanske. Just det.
Ja, ungefär där någonstans landade jag. Så då blir det ungefär, du sa sex timmar. Då är cyklingen den största delen av loppet.
Ja, det är den som tog längst tid för mig då. Jag snittade väl runt 33 km i timmen tror jag. På det där loppet.
Men det är som sagt, det är en snabb bana. Det är ju knappt några höjdmeter alls. Så det är många som gör bra cyklingar där.
Men ändå respekt att du cyklade 33 i snitt själv i nio mil. Det är en bra takt. Ja, men för mig så var det det.
Absolut. Om man ska jämföra med någonting några år tillbaka så var jag en bättre och starkare cyklist. Då höll väl kanske samma snittfart på mycket mer ekuperade banor.
Det är ingenting som jag tänker på eller jämför med mig. Men om man ändå ska göra det så är det en lättare cykling att vara omsprungad på helt enkelt. Och sen då, växling där.
Det är ju den här växlingen som jag tror att jag hade dött. Första kilometern löpning efter en sådant hårt cykelpass. Jag kan inte se att jag hade klarat av att den springer.
Nej, precis. Det här är ju den svåraste växlingen. För vissa är det lite staplet i början.
I alla fall för mig. De som är riktigt duktiga på det här har ju tränat och tränat och tränat och kört de här så kallade brickpassen. Där man cyklar först och springer sen.
Och man har det som en rutin kanske varje vecka att köra. Cykling, löpning, cykling, löpning. Så att deras kroppar och muskulaturväxlingen däremellan är jättebra.
Jag kör sådana pass också men inte lika frekvent. Kanske som de som verkligen satsar och är elit. Men det här gick ganska bra.
Växlingen går lite snabbare där. Bara in med cykel, byta skor och så på med keps och solglasögon istället för hjälm helt enkelt. Just det.
Men du kör med samma shorts och samma tröja? Man har en triathlon-dräkt som en one-piece- dräkt. Som funkar både för cykling och löpning. Man måste inte ha det.
Vissa har ju bara vanliga cykelbyxor och cykeltröja. Och så springer man i det. Och det går lika bra det också.
Den här dräkten har man under våtdräkten också i simningen. Man står ju inte och byter om någonting däremellan. Då bara drar man av sig våtdräkten och så har man tävlingsdräkten under.
Ja, den är så pass utformad. Ja, den är så tajt och fit mot kroppen. Det är en dragkedja i fram så man kan öppna upp den så man får en friare andning och lite öppnare bröst.
Just det. Ja, visst är det lite steligt och stapligt i början på löpningen. I alla fall för mig var det det.
Men jag kom igång ganska bra i det tempo som jag ville hålla. Efter kanske 3-4 kilometer började det kännas ganska bra. Då hade jag med mig en sån här soft bottle-flaska.
Som jag hade med mig med vatten och elektroniter i. Och så hade jag med mig extra såna här doseringspåsar. Som jag har från min sponsor Dense Nutrition och Salter. Ja, så jag fyllde på på vätskestationerna.
Då fick jag vatten av dem där och så fyllde jag på med mina elektroniter också. Just det. Alltså, drack du rent vatten någon gång? Eller var det elektroniter i varje flaska? Ja, det var elektroniter i varje flaska som jag hade.
Men när jag kom till stationerna så tog jag någon klunk vatten. Och så tog jag och skörde av mig och duschade mig själv. Lite kallt vatten för det är skönt.
Man pignar till lite och vaknar till lite extra tycker jag. Men sen till saken så faktiskt på sista kontrollen då är det väl kanske tre kilometer kvar på löpningen ungefär. Eller sista vätskestation på sista varvet.
Det var en tre-varvsbana på sju kilometer. Då fick jag inte i hela doseringspåsen med elektroniter. Så det var bara lite grann.
Så sista flaskan var nog mest vatten. Just det. Men det gick jättebra i alla fall.
Ungefär hur mycket vätska tror du att du drack under hela loppet? Under hela? Jag drack två flaskor. En och en halv liter på cykel kanske. Och så den här soft bottle flaskan.
Den är på en halv liter. Ja men jag drack nog en per varv. Den sista flaskan smakade skit genom att jag inte fick i all elektroniterpulver helt enkelt.
Så den drack jag nog inte upp hela. Så jag säger kanske lite drygt en liter på löpningen. Och så någon klump här och där av vatten som jag tog på stationen.
Nu har jag tappat räkningen. Två och en halv, tre liter ungefär. Ja, säg max tre liter i alla fall.
På sex timmar? Ja, på knappt sex timmar. Det är ju inte jättemycket vätska heller egentligen. Nej, och så var det ju ingen… Jag trivs ju när det är varmt.
Jag har inga problem med att träna och tävla när det är varmt ute. Så det var ju ganska kallt. Cyklingen var ju kall och jag hade svårt att behålla vätskan.
Så jag kissade, jag vet inte hur många gånger, på cykeln. Och det har nog att göra med att jag inte fick svettas ut ordentligt.
Kroppen inte tog emot varken vätska eller mineraler på rätt sätt. Det gick rakt igenom i princip. Kanske också därför det blev en kramkänsla? Ja, precis.
Jag fick inte behålla det som jag hade önskat. Du får slå ett slag mer också. Varför just salte- elektrolyter? Varför att föredra dem? Dels så kom jag i kontakt med Dense Nutrition och fick ett bra samarbete med dem.
Jag blev ambassadör för dem och de har ju salt i sitt sortiment. Och sen tycker jag att de har riktigt rena och goda produkter. Det är vad det är som står på förpackningen.
Det är inget syntetiskt, kemiskt med en massa annat joks i än vad det är. Är det testiklar så är det testiklar. Är det benmärg så är det benmärg och lever och alla de här organtillskotten som de har.
De är väldigt clean så till vida. Och elektrolytförpackningen tycker jag är jättesmidig att ha med sig. De har ju de här små påsarna som man är lätt att ha med sig.
Man bara river av och så häller det i en flaska eller glas. Lättöppnande också för jag vet att vissa av andra märken kan vara lite krångliga att öppna i portionsförpackningarna. Ja exakt och just de här portionspåsarna kan man lätt riva av den här lilla fliken på.
Så att den sitter kvar och så har man bara ett skräp så att säga. Man får ju inte slänga någonting någonstans på sådana här lopp. Antingen måste du ha med dig, för man har ju små fickor på tävlingsplatsen.
Då får man ta med sig helt enkelt. Då får man sopsträckor där man måste slänga av sig. Ja precis det finns zoner där man kan slänga pappmuggar eller plastflaskor.
De bjuder ju på lite sådana saker också efter vägen. Så det är väldigt smidigt och lätt att ha med sig tycker jag de här Salte-elektroniterna. Så de kan jag varmt rekommendera såklart.
Och du kör ju såklart utan smak då tänker jag i och med det är ditt upplägg. Nej faktiskt inte. De har lite olika, de har fyra smaker.
Men du kan även köpa en förpackning där du får alla fyra smaker med. Det är citron, äpple, jordgubb, päron tror jag. Och jag tycker att alla de där smakar riktigt bra faktiskt.
Kul! Och hur var kroppen direkt efter loppet? Jag klev över mållinjen och kände mig jättebra. Jag mådde bra. Jag hade inga krämper mer än att jag var trött såklart.
Man har ju varit igång i rörelse i sex timmar. Det är klart att så fort man stannar så blir man lite stel och stapplande. Absolut, det är ju en lång dag i rörelse.
Jag är ju högpulsare så trots att jag är 55 år så kommer jag fortfarande upp i över 200 i puls om man pressar mig tillräckligt. Det är bra. Jag var knappt upp när jag var tonåring och körde mycket pulsträning och grejade på.
Jag var inte upp över 200 mycket även så. På löpningen så ligger jag på 170-175 i puls på en sån här lopp. Jag satt mig ner där en stund och vila och bara tog till mig känslan av att gud vad vilken härlig dag.
Jag har verkligen haft en så bra dag på flera sätt. Inte bara rent idrottsligt eller fysiskt och mentalt kopplat till själva tävlingen. Det är så härlig stämning, härliga människor, hejarop, vänner som är där, man träffar nya vänner, skapar kontakter och sådär.
Men sen har de idag Coca-Cola och chips och sådana här saker i målfållan så då tvekar jag inte på det heller utan smackar i med det. Det smakar jättegott en sån här dag såklart. Det var det jag tänkte också, hur åt du efter? Då fyllde du på ganska direkt.
Ja. Lite belöning då. Ja men precis.
Det här du frågade tidigare i avsnittet om hur strikt jag är med, om jag är 100% i Carnivore- neuron till exempel. Jag går sällan ifrån, eller aldrig ska jag säga, ifrån min själva kosthållning. Men det betyder inte att jag aldrig äter en godispåse, går och fikar med en kompis och äter en bulle eller tar en pizza.
Att aldrig göra det och att alltid säga nej till allt det där, det är inte att vara 100% för mig. Jag vill kunna, för det är socialt också, kunna ha trevligt och trivsamt med vänner och bekanta också. Och det har jag försökt och det vill jag lyfta.
Det vill jag att alla lyfter som ändå håller på med någon form av hälsa på något sätt. Att vi får inte glömma den sociala hälsan, eller relationshälsan, den är den mest viktiga. Du kan inte tacka nej att gå och fika med en kompis bara för att det är nyttigt.
För då blir du osäsam på ett annat plan och den ensamheten är mer skadlig än att äta en bulle. Ja, precis. Vad gör det med mitt sinne att när min kompis frågar om vi ska gå och ta en fika, så kommer vi dit och säger att jag kan inte äta en kanelbulle för nu har jag ett viktigt motionslopp här om två veckor.
Jag har varit inne i det där tankesättet under några år, när jag hade andra mål med triathlon och löpning. Då var jag i mitt livsform, jag var otroligt triathlon-fit och löp-fit, absolut. Jag var en kropp, en påse lungor kan man säga.
Väldigt lätt och benig helt enkelt. Men jag mådde inte bra, vare sig fysiskt eller mentalt. En ständig stress med att äta, träna, sova och återhämta sig.
Jag var mitt bästa jag kopplat till sporten och triathlon, men personen Anders och mitt sinne
och mitt psykiska mående var inte alls särskilt bra. Det behöver man lyfta tycker jag, det är ändå viktigt. Om du gör det på den nivån att du lever på det, då pratar vi om någonting annat.
Precis, det är helt andra saker. Det finns jättemånga som tror att elitidrott, idrottsmän och idrottskvinnor som vi ser ta OS-guld på tv, att det är jättehälsosamt. Det kunde inte vara mer osanning.
Det är en helt fel bild av elitidrotten, den har ingenting med hälsa att göra. Nej, de är bara jävligt duktiga på att göra det de är duktiga på. Precis, det handlar om den som kan uthärda mest smärta under längst tid.
Man gör i princip vad som helst för att stå överst på pallen, under en begränsad period i livet. Det är imponerande, men som du säger, man ska ha det med sig. Precis, jag blir jätteberörd och imponerad av alla toppidrottsmän och kvinnor.
Självklart, det tycker man gör jätteroligt om man undrar om all framgång såklart. Men det har ingenting med hälsa att göra. Men kul då.
Framåt då, vad blir nästa? Nu ska jag till Säter på söndag och köra triathlonlopp där, olympisk distans. Just det, veckan efter. Ja, precis den veckan efter.
Jag har tränat ungefär som vanligt den här veckan som har varit ungefär lika mycket, men med lugnare intensitet och inte så hård. Och vad är olympisk distans, vad pratar vi då? Då pratar vi 1500 meter simning, så det är 400 meter kortare än halva Ironman. Och så är det 4 mil cykel och 10 kilometer löpning.
Det är som en dans i parken, det är ju ingenting. Nej, det är lite kortare. Jag har anmält mig i motionsloppet, så jag har inga ambitioner om tider eller placering.
Samma sak här, jag vill komma till Säter och hänga med härliga människor och ha en härlig dag helt enkelt. Blir det samma upplägg med allting där också, eller blir det bara lite mer, blir det här bara för sällskapets skull och inte så mycket experiment med kost? Nej, precis. Jag kommer att köra samma upplägg som jag gjorde i vanspråk.
Jag kommer inte ha med mig någon socker eller koldrotter på cykel eller löpning. Dels är det så kort distans att jag kommer inte att vägga eller få några problem med energi eller något sådant under det här loppet. Jag kommer inte att pressa mig och ta ut mig på det vi ser här heller.
Det blir bara simma och cykla och springa och ha en härlig dag helt enkelt. På vatten och elektrolytor. Perfekt.
Dels pratar vi om cyklingen, det måste man göra själv. Då tänker jag också att det är samma sak med löpning, att man gör den. Man blir inte bestraffad så på löpningen, om man springer tillsammans eller bredvid varann eller efter varann.
Men i och med att växlingen från cykel till löpning, så alla kommer in i princip med ett
mellanrum. Eller de flesta i alla fall. Så det blir ju aldrig några stora löpgrupper.
Och alla springer olika fort på de här loppen. En del går och en del springer i en rasande fart såklart. Men man blir ju passerad och man passerar ju själv andra löpare eller triathleter.
Och man möter ju. Det är ju varvsbanor oftast. Här i Säte tror jag det är fyra gånger två och en halv kilometer.
Så man både möter och springer om folk hela tiden. Min fråga var att under andra typer av motionslopp så kan man ju nästan hänga med ett gäng genom hela loppet. Ja, på en Ironman- tävling till exempel, om vi tar Jönköping som exempel, då är det kanske 3000 anmälda.
Och mer på vissa ställen säkert deltagare. Så då är det ju alltid folk överallt, både på cykel och på löpning. Man springer inte i klungor, det gör man inte.
Och det är samma sak där i elit och i Ironman-tävlingar så är det ju åldersgruppsuppdelningar. Både för män och kvinnor. Och eliten de startar ju alltid först och så går det kanske 10-15 minuter innan åldersgrupp-triathleterna startar.
Så det är olika foller och led för vilken tid man förväntar sig simma till exempel. Startfoller liksom. Så ju snabbare man simmar, desto längre fram står man då.
Så det är lite uppdelat där? Ja, det är uppdelat. Och det är ju alltid liksom på Ironman-tävlingar så är det ju dels att det är så mycket mer människor och så är det många som ställer sig långt fram då i de här follerna inför simningen för att man tycker att man ska tjäna på det. Men så är man inte tillräckligt.
Man är inte så snabb som man tror alla gånger. Jag har även själv gjort en misstagning och så har man en helt gäng som kommer bakom en och simmar bokstavligen rakt över den. Man bör nog ställa sig där man passar bäst rent tidsmässigt tycker jag.
Ja, det blir trevligast för alla och för en själv och jag tror att man får ut mest av det. Ja, för de som är snabbare än mig till exempel, de blir ju irriterade för att vad fan gör du här? Ja, precis. Men det funkar oftast bra.
Men skoj! Då får vi säga lycka till till söndagens lopp. Då körde du för fyra dagar sedan när ni lyssnade på det här. Men du ska säkert göra annat och om man då vill bli mer inspirerad av dig, vart hittar man dig någonstans? Ja, då hittar man mig på mitt namn Anders Gällström på Instagram.
Där kan man följa min träning och kost och lite privat och lite vardags ibland också såklart. Men det är enkelt, Anders Gällström, mitt namn på Instagram. Men jag har även ett lite mer matkonto på Instagram och det heter Stay Healthy on Keto Carnivore.
Just det, den ska jag gärna följa för den har jag nog missat själv också. Ja, det kan man göra. Jag har inte några följare just att prata om det här.
Men jag visar i alla fall upp vad jag äter, i princip inte varje dag. Det är bara mat och lite olika tips och sådär vad det gäller hur jag äter. Det kan man också gå in och titta om man vill.
Bra, då tackar jag för det. Ja, men tack så hemskt mycket för att jag fick vara med. Ha en bra dag.
Tack.
Leave a comment