Vägledare eller inspiratör? Därför räcker inte motivation – med Staffan Stridsberg

Alla pratar om motivation. Alla vill bli inspirerade. Men räcker inspiration verkligen för att förändra ett liv?

I det här avsnittet gästas Biohackpodden av förändringsvägledaren Staffan Stridsberg för ett djupgående samtal om varför verklig förändring nästan alltid kräver mer än bara motivation. Vi pratar om varför så många fastnar i ett evigt scrollande efter inspiration – utan att någonsin ta steget till handling.

Hur vet man egentligen om en coach eller vägledare är rätt person? Bör man välja någon som själv gått igenom mörker och motgångar? Vad är skillnaden mellan en inspiratör, en mentor och en vägledare? Och varför är de bästa coacherna ofta de som ställer frågor istället för att ge färdiga svar?

Vi pratar också om:

Hur man väljer rätt coach eller vägledare
Varför personkemi ofta är viktigare än titlar och utbildningar
Vikten av att våga granska sina egna beteendemönster
Varför många ljuger mest för sig själva
Hur en vägledare hjälper dig att se dina blinda fläckar
Skillnaden mellan att känna motivation och faktiskt skapa förändring
Varför handling alltid slår inspiration

Ett avsnitt för dig som känner att det finns mer att hämta i livet – och som vill gå från att konsumera motivation till att faktiskt börja agera.

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering Vägledare eller inspiratör? Därför räcker inte motivation – med Staffan Stridsberg

Men då kör vi med Staffan Stridsberg och jag skulle säga att du är förändrings-Staffan. Det är väl det du går under? Ja, det är ju det numera. Och varför kallar jag dig det? Vad är bakgrunden till det? Ja, bakgrunden till det är ju att det är min inriktning numera vad gäller det jag gör.

Det jag föreläser om, mina workshops, mitt material som jag producerar. Det handlar om förändring. Skapa positiv förändring.

Eller rättare sagt, hjälpa eller inspirera människor till att skapa positiv förändring i sitt liv. Och vad det innebär exakt, det beror ju på vilken individ du frågar naturligtvis. Vi har ju spelat in två tidigare avsnitt med dig.

Då har vi gått in lite mer just kring vad folk kan göra för förändringar och vad det ligger litegrann i kunden eller klientens perspektiv. Eller medmänniskans perspektiv. Ja, så fint kanske det också heter.

Men jag tänker att idag ska vi fokusera litegrann mer på, eller jag, det var ju din idé faktiskt. Att fokusera litegrann mer på vad är en vägledare? Vad behöver en sån tänka på? Eller vad ska man tänka på när man vänder? Jag gillar ju att tatuera mig. Det är ett av mina stora intressen.

Och jag väljer tatuerare efter stor omsorg. Och inte bara för att de är duktiga på att tatuera. Utan jag väljer nästan först och främst att jag ska ha en bra personlig kontakt med dem.

Kemin. Ja, det är det viktigaste. Så jag tänker väl att det är någonstans där man går in på vägledare.

Vad ska man som klient tänka på när man väljer en vägledare? Eller coach. Eftersom det är en hälsopodd så är det en hälsocoach. Men det är ju samma sak.

Det är ju en vägledare. Nu kan det ju vara väldigt svårt att svara på exakt vilka tankar en människa ska ha i skallen när man sitter och letar efter någon. För ibland, precis som när du ska gå till en terapeut, eller en kurator, eller en psykolog.

Du kanske har någon förnimmelse om, eller så vet du exakt vad det är du mår dåligt för eller vill förändra i det här fallet. Ibland så är man bara tvungen att chansa. Du vet inte vem det är du kommer att träffa.

Du vet inte om den här vägledaren, eller terapeuten, eller kuratorn. Du vet inte om de kommer att förstå dig riktigt. Din situation, eller om personkemin kommer att fungera.

Det kan ju skita sig va. Men då är det ju inte värre än att man byter terapeut eller kurator. Och det är väl egentligen samma det här med coach, eller vägledare, eller vad man nu vill kalla det för.

Ibland så är du tvungen att bara chansa för att komma igång. Huvudsaken är ju att du börjar va. Så är det ju med all förändring.

Sitta och vänta kan vi ju göra till vi ser ut som kritvita skelett. Det är inte säkert att det kommer rätt tillfälle. Eller vinden vänder, eller bättre tider kommer.

Det bästa är att börja nu. Börja nu, redan idag, med din förändring. Och det är ju samma med det här va.

Om du behöver någon slags vägledning, eller någon att bolla dina idéer med. Eller du behöver någon slags coach. Sök upp någon, så snart som möjligt.

Börja nu. För det kan vara det som gör skillnaden på om det ska bli någon förändring eller inte. Det är ju svårt att syna coacher eller vägledare i sommarna innan.

Vad ska man göra? Ska du dit och göra en intervju med dem innan? Det funkar ju inte så. Det bästa är att börja. Funkar det inte, klickar det inte? Fungerar det inte personkemin? Testa då någon annan i så fall.

Det är väl egentligen det jag kan säga. För du vet inte vad det är för slags coach du möter. Om nu inte den här coachen har ett bra rykte om sig.

Kändiskoach. Då kanske du har en bättre uppfattning om vem det är du möter. Och vad den kan åstadkomma i ditt liv.

Kan det inte vara så också lite grann, som man kan se ibland, att vissa kändiskoacher har egentligen inte gjort så stor förändring. Utan de har gjort detta till en business. De har hittat ett sätt att göra pengar på.

Och så målar man upp sig som att man är en vägledare eller coach. Men man har egentligen inte gjort så stor grej. Det enda sättet som gör att de är där de är, det är på grund av att de säljer vägledning.

Så kan det ju garanterat vara. Det finns ju en anledning till att det heter att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Det behöver ju inte vara bara med en plats att göra.

Det är svårt att få folk att lyssna på dig där du kommer ifrån. Därför behöver du flytta till ett annat ställe. Att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad kan lika gärna betyda att det är väldigt lätt att berätta för andra vad de ska göra.

Eller vägleda andra in i någonting bättre. Men det är väldigt svårt att göra samma för sig själv. Det kan vara det.

Det är svårt att leva efter det man själv predikar. Skomakarens barn. Har de sämsta skorna och kockens ungar äter den sämsta maten.

Det finns ju en anledning till att det finns sådana uttryck och talesätt. Det är ju samma här med vägledare eller coacher. Det kanske är på det viset att när man skrapar under ytan så behöver de själva en coach eller en psykolog.

Men du som vägledare, har du några grundtankar kring hur du tänker att du ska agera eller vara? Ställer du dig den frågan eller är du bara som du är? Jag har ju en filosofi som jag arbetar utifrån. Jag har haft väldigt mycket vägledningssamtal med människor tidigare i och med att jag har varit verksam i den här så kallade självhjälpsindustrin eller andliga branschen. Jag har använt samma arbetsmetod där som jag fortfarande gör.

Den går ut först och främst på att ställa frågor. Samtalet är ju naturligtvis alltid i fokus. Att man ska berätta öppet och ärligt om vad det är för problem man har.

Och sen kan man bolla det. Och det är ju inte mig som klienten ska vara ärlig mot. Utan det är ju sig själv.

Det är ju lite svårare. Ja, det är lite svårare. Men samtalet är i fokus.

Och jag tror att ett av de stora misstagarna en människa kan göra som ska jobba som coach eller vägledare. Det beror ju lite på vad det är. Är du någon slags företagscoach så kan det vara bra att gå in och säga i något specifikt företag eller bransch att så här och så här styr ni upp det på bästa sätt.

Men det är ju inte det det handlar om här. Här handlar det om något som händer på insidan i en människa. Vilket synsätt har du? Hur tolkar du och betraktar världen, ditt eget liv? Vad tänker du om dig själv? Det är ju mer den inriktningen.

Jag har vad som händer på insidan. Hur kan vi må bättre som människor? Så mitt jobb är att ställa frågor. För det gör att individen eller klienten då måste fundera över sitt eget liv för att kunna svara på de här frågorna.

Och det är egentligen hela min metod att ställa rätt frågor och sen vara ett bollplank till den här klienten. Men det är frågorna som är så viktigt att ställa för då måste en människa tänka till innan de svarar på frågan. Och då kan de avslöja sig själva i den dialogen huruvida de ljuger för sig själva eller inte, om de bedrar sig själva, om de lurar sig själva.

För jag menar, det är ju faktiskt så att den vi ljuger mest för, det är oss själva. Och det handlar om att överleva. Minska på smärtan av att vi kanske inte har det där livet vi önskar.

Eller att vi egentligen inte mår så jäkla bra som vi vill försöka framstå. Då kan lögnerna gå hand i hand med det där för att det minskar på smärtan och lidandet. Att man exempelvis intalar sig

själv att så dåligt har jag det egentligen inte.

Och så kanske det är ett helvete du har egentligen. Och då kan jag anse att det är bättre att erkänna att du hatar ditt eget liv. För då har du ett helt annat utgångsläge.

Om du har erkänt det, då kan du inte backa ifrån det. Och då är nästa följdfråga, vad ska du göra åt det? Och det kan sätta igång en dominoeffekt av lösningsorienterat tänkande. Hur öppnar man upp en människa till att erkänna att man inte är nöjd med sitt liv? Där måste den jobbiga nyckeln vara.

Och jag tror att i många fall så är det inte första samtalet som det där kommer. Utan du måste bygga relationen först till klienten. Att då vägledaren, eller terapeuten, eller coachen.

Du måste få förtroende av klienten. Det här är ingen quick fix. Du kan inte gå på ett coachingsamtal och sen så ska ditt liv vara helt jävla pitchy och en dans på rosor.

Det här tar tid. Om vi nu befinner oss i en livssituation som är Python. Under hur lång tid har den här livssituationen skapats? Det kanske tar lika lång tid att rätta till den.

Förmodligen. Och då räcker det inte med ett samtal. Du kanske är tvungen att gå i regelbundna samtal i flera år.

Sen bör man kanske inte gå en gång i veckan. Det handlar ju om ekonomi också. Men låt säga att du kanske… Det här handlar ju om att investera i sig själva.

Måste man bara gå när man mår piss? Är det inte bättre att gå innan? Jag tycker att du ska ha en kontinuitet i det. Oavsett om du mår bra eller dåligt så ska det vara en slags rutin. En del av din nya livsstil.

Det är någonting du gör. Alltså du investerar i dig själv. Det är bättre att tänka så än att det bara är en utgift.

Ja, nu ska jag iväg igen och det kostar pengar. Nej, men du investerar i dig själv genom de här samtalerna. Det är meningen att det ska hjälpa på något sätt.

Det är meningen att du ska komma fram till något nytt. Inte att du ska gå dit och använda den här coachen som en spyhink. Utan det är meningen att man ska jobba med någonting för att ta sig framåt.

Inte dit och tumma ur sig hur bedrövligt allting är. Det kommer du ju ingenstans på. Utan det kanske är bra om det finns en slags agenda med coachingen.

Vi har kommit överens om att vi ska försöka uppnå det här efter si och så lång tid. Och varje samtal går ut på att komma ett steg längre genom att motivera, bolla idéer, syna sig själv i sommarna, granska sina beteendemönster, kartlägga stressfaktorer i sitt liv. Hur ser mina

relationer ut till exempel? Behöver jag bryta med någon? Bara det är ju en process.

Tänk dig en människa som kommer fram till att alla mina relationer, nära relationer som jag har och de som jag egentligen trodde var mina vänner är mina värsta fiender. Bara det kanske kräver tre, fyra samtal minst för att bearbeta den processen. Och sen då våga bryta med de här människorna som bara är som ett ankare på dig.

Eller som vampyrer. Kanske till och med dränerar dig på din livsenergi. De suger energi av dig som du inte märker.

Först är det för sent. Ja, precis. Men om vi bara isolerar den processen och bryter med människor som är destruktiva för dig så är det väldigt svårt att göra det om du inte har någon att bolla de idéerna med som har tid för dig.

Och jag tror att en slags livscoach kan vara en sån människa. Och visst, man kanske har någon annan medmänniska att prata med om de här grejerna. Och då är väl det i så fall bara bra.

Men det kan ju lika gärna vara en coach som gör det. Jag tror att det är bra att man inte är för nära. Det är klart att man ska prata med sina vänner.

Men då får man oftast medhårs kommentarer. Och det är egentligen bara en social aspekt av det hela. Om man ska prata med sina vänner tror jag att man ska ha någon som inte är… Man ska inte ha för nära relationer.

Jag tror inte att det är positivt. Nej, det är ju väldigt lätt att det uppstår ett annat fenomen då. Får vi börja med perspektivet på det? Alltså att du blir psykolog till en nära vän.

Det brukar ju vara väldigt destruktivt. Ja, du blir mer beroende. Exakt.

Och sen den andra människan som du har blivit psykolog åt. Det är inte säkert att den människan tar någonting på allvar som du säger i den rollen som du har fått. Det är ju därför det kan vara väldigt svårt att hjälpa nära vänner eller syskon, familjemedlemmar.

Du blir inte tagen på allvar i det du säger. Så det är bra om det är någon människa som har lite distans. Gå och prata med en präst till exempel eller en diakon.

Det är ett alternativ. Där behöver man inte vara religiös för. Det kan vara väldigt nyttigt att göra det.

Dessutom har ju både prästen och diakonen tystnadsplikt och kan komma med nya infallsvinklar. Dessutom är det gratis. Gratis är gott.

Ja, det kan ju vara det. Speciellt om man är i en livssituation där man inte har det så fett ekonomiskt. Alltså det finns alternativ bara om man börjar tänka utanför boxen lite.

Det finns alternativ att göra på. Vad jag egentligen vill ha sagt med det är att det är väldigt svårt att lösa alla problem själv hemma på kammaren utan en annan människas inblandning av något slag i ditt liv. Jag menar, en vägledare eller ett annat ord är ju en guide.

Vad gör en guide? Den visar någonting för dig. Det kan vara en alternativ väg. Det kan vara någonting som du behöver vara uppmärksam på.

Sen är det upp till dig själv om du går i den riktningen eller inte. Men en guide visar dig någonting. Kolla här, det här är möjligt.

Ditåt kan du gå. Och guiden blir som en medvandrare. Precis som en vägledare.

En vägledare leder vägen mot någonting eller visar vägen. Så den människan går ju bredvid dig som ett stöd tills du vågar gå själv. Men du måste ju fortfarande gå.

För den här vägledaren eller guiden kan ju inte bära dig. Alltså det här klassiska uttrycket att du kan leda kon till vattnet men du kan ju inte dricka åt den. Nej, den måste du göra själv.

Ja, precis. Och det är samma med en vägledare. Den kan gå bredvid dig med stöttning, ett stöd, en trygghet.

Men du måste använda dina egna fötter för att ta dig framåt. Och det kan vara det som är det svåra. Speciellt då om… Jag har ju mött människor på föreläsningar och även i coaching-samtal tidigare som de har erkänt alltså rakt ut att de vill egentligen att någon ska berätta för dem vad de ska göra och hur de ska tänka.

De vill det, de önskar det av hela sitt hjärta att någon ska berätta för dem vad de ska göra. Och det här är omöjligt. Om det ska gå rätt i väga och anständigt i väga vill säga då måste den här människan upptäcka själv vad det är som ska göras och varför det ska göras.

Men då kommer man ju till frågan varför behöver man en väglädare? Ja, det är ju en väldigt bra fråga. Mitt enkla svar på det är ju att vi har sådana skygglappar efter ett tag när vi har befunnit oss i en viss situation ett tag som innebär lidande och så vidare. Vi fastnar i en bubbla där vi inte ser någon utväg överhuvudtaget.

Det bara rullar på på rutin. Det kan ju vara ett missbruksbeteende eller vad som helst va. Men den här coachen eller vägledaren blir ju som ett slags hopp om att det finns en väg ut ur den här bubblan.

Och en påminnelse om det också för det är ju väldigt lätt att glömma att det faktiskt finns en väg ut. Eller lätt att falla tillbaka in i gamla beteendemönster. Så jag skulle vilja säga att den här coachen är både en påminnelse och kanske ett föredöme.

Det är någon som har gått före och trampat upp den här stigen som då klienten behöver gå själv.

Så det är väl det. Visa att det faktiskt finns alternativ.

Att det finns ett annat sätt att göra på. Att det faktiskt finns hopp eller som det vi pratade om förut. Att det finns ljus i tunneln och att det inte alltid behöver vara ett godståg.

Nej. Och det tror jag är vägledarens roll. Som en påminnelse om att det finns faktiskt något annat.

Och att vägledaren kan se till eller åtminstone hjälpa till så att de här skygglapparna faller av lite snabbare. Som sagt, skulle du göra allting ensam i din ensamhet så tror jag att vi alla… Risken är att vi fastnar i en sluten krets. En loop i oss själva som vi inte tar oss ur.

Och en annan människa kan hjälpa oss och bryta den där loopen och säga att det finns ett annat sätt att göra på. Ser du här, du springer i cirklar. Och så kanske man då säger, ja just det.

Jag ser det nu. Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Det är ju där en annan människa kommer in i bilden med ett litet nytt perspektiv. Och det här bollandet.

Samtalet med en annan människa kan ge oss perspektiv på tillvaron. Och hjälpa oss att tänka den där nya tanken. Våga tänka den där nya tanken som vi kanske inte har tänkt innan.

Så jag tror att utan andra människor så blir det väldigt svårt. Vi fastnar i oss själva. Vad skulle du säga är skillnaden mellan en inspiratör och en vägledare? En inspiratör kan göra att det känns väldigt bra.

Att det finns hopp. Jag tänker att många av oss sitter på sociala medier idag. De är inspiratörer.

Man följer folk som säger den här personen säger vettiga saker. Och den här personen säger ju faktiskt det jag tänker. Att man blir mer bekräftad.

Ja, absolut. Det sår hopp, naturligtvis. Och att det känns bra, det är inspirerande.

Och ser den där människan, du får lite energi. Och du tänker att jag kanske skulle kunna göra så. Eller jag vill ha det som den människan har.

Som du ser och lyssnar på. Det är som ett litet rus du får av att höra det där. Eller så säger den där människan det du vill höra.

Det är ju en annan variant på det. Men att det skapar en känsla av någonting. Det är det som är inspiration.

Alltså hur du får inspiration till att måla eller skriva någonting. Eller göra musik. Du kan ju även få inspiration till att ta tag i ditt liv.

Men det handlar framförallt om ett känslomässigt tillstånd. Om du frågar mig nu personligen. Det

här är mitt personliga svar.

En vägledare ser till så att du går från känsla, tanke till handling. Action. Det är den stora skillnaden.

I slutändan spelar det ingen roll hur mycket du tänker och känner efter. Det är bara önsketänkande, fantasier och filosofier. Du måste ju se till så att det du har tänkt.

För att använda ett sådant uttryck. Manifesteras i den tredimensionella världen. Att det blir ett fysiskt resultat.

Och det är ju där vårt agerande och våra handlingar kommer in i bilden. Och det är där även vägledaren kommer in i bilden. Ser till så att du börjar agera.

Sparkar dig lite i arslet. Så du får det ur vagnen. Och börjar vandra på den här nya livsvägen. Action. Ta action. Börja agera.

Det räcker inte med bara inspiration. Du måste fatta pennan också. Annars så sitter du med tomt ark när dagen är slut.

Och ingenting har blivit skrivet. Nej. Det är mitt svar på din fråga.

Ja men det är ändå bra. Jag tänker att många fastnar när man sitter på Instagram och blir inspirerad. Det är därför man fastnar på de här plattformarna.

Ja visst. Och summa summarum av det. Det enda du har gjort är att scrolla. Ja. Och där blir det ju ingenting av.

Skulle du kunna påstå att nästan alla människor behöver en vägledare, eller coach, eller ballplank? Ja, kanske i vissa skeden i sitt liv. Det är ju inte alls säkert att det skulle behövas konst… Vissa kanske skulle behöva det en längre period i sitt liv i alla fall. Men jag tror att i vissa skeden, i vissa perioder i sitt liv, så tror jag att de flesta människor absolut behöver någon att bolla sina idéer med.

Och hitta någon slags ny livsväg. Och få hjälp med att genomskåda sina egna beteendemönster som har blivit destruktiva, ineffektiva, och så vidare. Jag tror att alla människor behöver någon att samtala med ibland.

Ja, nu håller inte jag på med kampsport. Men någonting som jag hade önskat att jag hade varit lite bättre på att göra själv, det är dels att ha en mentor. Men sen tror jag inte att man… I kampsporten när det kommer upp till vissa graderingar, för att gå vidare till nästa gradering, så måste du börja lära ut till någon annan.

Du måste bli en mentor. Så en del av utvecklingsprocessen är att ha en mentor, och sedan att vara en mentor. Och att man är både och samtidigt.

Jag förstår. Är det någonting som du tänker att du också som vägledare har någon att prata med som kan vägleda dig? För mig är det jätteviktigt att kunna bolla idéer. Hur man mår, nya tankar och idéer.

Gamla grejer som har hänt, som bubblar upp. För mig är det livsviktigt att ha människor att prata med. Det hade ju inte gått annars.

Så jag ser alltid till att jag har någon som jag kan prata med. Det är jätteviktigt. Det är superviktigt.

Jag har ingen coach eller terapeut när jag går hos regelbundet nu. Men i och med att jag har en ADHD-diagnos så har det varit så tidigare i mitt liv. Jag har gått i en hel del samtal för att komma till rätta med saker och ting och funderingar.

Mekanismer inne i mig själv. Jag gick i KBT-terapi faktiskt i två år. Nu är det ett tag sedan.

Men det är bland det mest intressanta jag någonsin har gjort. För mig har det aldrig varit skrämmande att gå i samtal. Det är en upptäcksfärd för mig.

Ett äventyr. Att utforska vad som pågår på insidan. Jag tror att det är en nyckel.
Att vara intresserad av att lära känna sig själv. Och inte vara rädd för sig själv. Om du är rädd för dig själv så kommer du börja undvika eller kanske till och med förneka att du har vissa saker inne i dig själv.

Du riktar aldrig lampan strålkastaren i den riktningen. Jag tror att när vi inte tittar på olika krafter som finns inne i oss. Beteendemönster och så vidare.

Om du inte riktar lampan åt det hållet och tittar på det. Då kan du naturligtvis inte heller göra någonting åt det. Men det finns en annan aspekt av det.

Som det gamla klassiska uttrycket. Onda ting växer i mörkret. Jag tror att om du inte tittar på de här grejerna som pågår inne i dig själv.

Så riskerar det att växa. Och växa. Och växa.

Sakta men säkert. Och till slut har du ett monster som du behöver ta hand om. Så jag tror att det är bra att rikta ljuset mot saker och ting.

Egentligen så fort som möjligt. Börja titta på det. Göra någonting åt det.

Ibland är det ju faktiskt så att det är mindre trevliga sidor. Som vi faktiskt behöver rätta till. Vi har en massa destruktiva grejer för oss.

Vi behöver rätta till det. Ja det är därför det blir problem. Att rätta till de bra sakerna.

Det är ju någonting annat. Ja precis. Men det är lättare att förneka att du har det här beteendemönstret.

Eller de här krafterna som pågår i dig. Det är ju lättare att förneka att du har inga problem med det. Och så har du jätteproblem med det.

Men det är ju en konfrontation med sig själv. Det är obehagligt. Jag menar det är ju aldrig ha-ha- kul att titta på sina mörka sidor.

Eller sina skuggsidor. Det är ju inte det. För du kanske inser att du har varit en skitstövel. Och behöver erkänna det. Eller vad som helst va. Men jag tror att det är där allting börjar.

Du inser att du har vissa beteendemönster som du inte är minsta stolt över. Att det kanske har ställt till för dina medmänniskor, din partner eller vad som helst va. Och då gör det ont.

Men det är då vi börjar göra någonting åt det här. Börja läka ihop det. Börja granska oss själva va.

Och börja ställa oss själva frågan. Hur vill jag vara istället va? Vad vill jag vara för typ av människa? Det här vill jag ju inte vara längre. Det här kan jag inte stå för.

Det här är inte jag egentligen. Men du måste ner. Kanske på djupaste botten och titta vad som ligger där.

Innan du kan göra någonting åt det. Men jag tänker som en person som har insett att man ska söka hjälp hos någon annan. En vägledare.

Och jag tänker just att det var det som vi började med. Hur ska man välja vägledare? Kan det vara en bra grej att faktiskt välja någon där man vet. Eller i alla fall fråga den man ska gå till.

Vilken är din vägledare? Så att man vet att den personen också får en vägledning. Ja det kan ju vara ett alternativ. I och för sig.

Sen är det ju inte säkert att de svarar på det för de tycker att det är privat. Ja nej absolut. Men då kan de ju säga att ja det har jag men det vill jag gärna inte prata om.

Men jag hade ju inte heller velat gå till någon egentligen. Som säger nej jag är helt självlärd. Du är helt självlärd? Ja.

Då har du ju fucking ingen koll på någonting kan jag tycka. Alltså då har du ju bara gissat dig till. Ja eller läst lite böcker.

Ja förmodligen kollade någon Youtube-video. Så här blir du en coach. Ja visst.

Och välja en sån person betyder ju då säljer den personen kunskap som ligger gratis där ute som du inte ska behöva betala för. Ja visst. Men i ett sånt läge så tror jag att det kommer att äta upp sig själv förr eller senare.

För då är det en människa som kanske bara har bokkunskap. Och det kommer ju lysa igenom förr eller senare. En människa däremot som har levt.

Alltså har livserfarenheten. Exempelvis du har erfarenhet av att må dåligt. Då vet du ju vad du snackar om.

Och det kommer ju en klient som själv mår dåligt. De kommer ju märka på en gång om du begriper vad de pratar om. Det märker man ju på en gång om det är någon som har livserfarenhet eller bara teoretiska kunskaper.

Själv kan jag ju i stort sett lukta mig till det va. Det märks på en gång. Syns i ögonen på folk.

Att du har inte en förbannade aning om vad det är jag pratar om. Du har inte den erfarenheten. Du kanske har en gedigen utbildning från universitetet.

Du har teoretiska kunskaper. Du har erfarenhet av att jobba med klienter eller patienter tidigare va. Som har mått dåligt.

Men det är någonting där. Något teflon liknande. Det rinner av.
Det syns i ögonen på en människa. När de inte har levt. De har inte levt det.

De har inte den personliga erfarenheten själva. Av det som jag försöker få hjälp med och komma till bukt med. Och när man lägger märke till det.

Som klient eller patient. Att den här människan. Det faller inte i god jord det jag säger.

De vet inte vad det är jag pratar om. Då hade jag lagt bena på ryggen. Just det, då byter man.

Ja, definitivt. Det tycker jag i alla fall. Jag hade gjort det personliga.

Det jag coachar i. Jag måste ju ha levt det själv. Jag måste ha erfarenheten. Återigen.

Det här är min personliga hållning. Men jag ser inte. Överhuvudtaget hur jag skulle kunna hjälpa en människa.

Som mår dåligt. Om jag inte har gjort det själv. För då vet jag inte hur det känns.

Just det. Jag vet inte hur det är. Med det sagt så behöver man inte ha precis samma problematik.

Men man behöver i alla fall gå igenom någon form av mörker. Ja, du kanske inte behöver ha. Att klienten och vägledarens liv behöver ju inte vara identiskt.

Men du vet ändå. Ungefär hur det känns. Du har gått igenom grejer själv.

Och jag tror att av att du har levt någonting. Du har livserfarenhet. I min värld så är det vad som skapar trovärdighet.

Har du dessutom teoretiska kunskaper ovanpå det. Som du har till gode gjort dig. Och då är ju det en ren bonus.

Ja, du är ju plötsligt kanten. Men man kan ju inte sakna det ena och göra det andra. Nej, men jag menar.

Om vi kan ta ner det på en sån basic nivå. Låt oss säga att du vill lära dig att flugfiska. Då går du ju ut till någon som kan flugfiska, eller hur? Ja, det är ju en fördel.

Men du kanske råkar ut för en människa. En sån här människa. Det finns inget som de inte kan. De kan allt. Från att flyga rymdraketer till att gräva diamanter. Det finns inget de inte kan.
Det finns ju en del såna människor. Och så säger den människan. Det där har ju jag koll på.
Och så ska de lära dig att flugfiska. Och så märker du ju efter ett tag att den här människan är ju

sopren. Den kan inte det här.

Det är bara käft. Käft och… Fast det är bullshit alltihopa. Då är det ju ingen idé att försöka gå i lära hos den människan.

För du kommer aldrig lära dig flugfiska. Möjligtvis har du lärt dig att trassla in dig i linan. Det blir bara dynga av alltihopa.

Men där är det ju mer uppenbart, eller hur? Den här människan kan inte ett dugg om flugfiske. Det är ju mer uppenbart. Det syns ju på en gång.

När det kommer till det här med coaching och vägledning. Så kan det gå mer under radarn ett tag. Det är en människa som mår dåligt till exempel.

Den är sökande. Den är desperat efter hjälp. Den människan är ju lättare att föra bakom ljuset. Ett tag i alla fall. Av den coach, vägledare som inte har ett dugg koll på läget. Ja, spännande.

Så tänker jag som avslutningsvis då. Du är ju ändå vägledare, men då tänker jag också så här. Vilka ska söka sig till dig? Den här frågan har jag ju fått förut.

Ett snabbt svar på det. Det är en människa som är i en livssituation just nu. De vill och de känner på sig att det finns ett annat sätt att leva på.

Det måste finnas något annat. Du har en ambition att göra något annat av ditt liv. Det kan vara att starta en business eller vad som helst.

Du vill framåt. Du har en förnimmelse och en känsla av att det här som jag lever i just nu det kan inte vara allt. Jag vill något annat med mitt liv.

Det är de människorna jag söker. Det finns en vilja och en ambition. Till att ta nästa steg då.

Ja, exakt. Vilket då betyder att jag söker inte människor som vill att jag ska tala om för dem. Hur de ska tänka, känna och göra.

Du har bara någon slags förnimmelse om att det finns något annat som väntar där längre fram för dig. Du är villig att ta reda på vad det är. Du är villig att göra arbetsinsatsen för att nå dina drömmar och mål.

Ta undan allt från ditt liv som förstör för dig. Som äter upp din tid. Som tar din energi. Du är mer än villig att jobba med den. Just det. De ska göra avslut med mig.

Definitivt. Och vart hittar man dig någonstans? Nu är det så här fint att jag äntligen fått i ordning min nya hemsida. Så ni går in på www.staffanstridsberg.com Just det.

Och så kan man lyssna på de två tidigare avsnitten som handlar mer om själva förändringen. Definitivt. Det är bara att klicka på fliken som heter poddar.

Där finns allt. Snyggt. Tack så mycket Staffan. Tack så hemskt mycket.

FAQ Vägledare eller inspiratör? Därför räcker inte motivation – med Staffan Stridsberg

Hur vet jag om jag behöver en vägledare eller coach?

Om du känner att du har fastnat, upprepar samma beteenden eller har svårt att se en väg framåt kan en vägledare hjälpa dig att få nya perspektiv. Målet är inte att ge färdiga svar, utan att hjälpa dig hitta dina egna.

Vad är skillnaden mellan en inspiratör och en vägledare?

En inspiratör kan ge motivation och väcka nya tankar, medan en vägledare hjälper dig att omsätta inspirationen i konkreta handlingar. Förändring sker först när du börjar agera.

Hur väljer jag rätt coach eller vägledare?

Personkemi är viktig. Välj gärna någon du känner förtroende för och som har både livserfarenhet och kunskap inom det område du söker hjälp för. Om samarbetet inte känns rätt är det helt okej att byta.

Måste man må dåligt för att ha nytta av en vägledare?

Nej. Många använder coaching och vägledning i förebyggande syfte för personlig utveckling, bättre beslut och tydligare riktning i livet. Det kan vara lika värdefullt när livet fungerar bra som när det känns svårt.

Vad är vägledarens roll i en förändringsprocess?

En vägledare finns där som ett stöd, ett bollplank och en guide. Genom frågor, reflektion och nya perspektiv hjälper vägledaren dig att upptäcka lösningar, men det är alltid du själv som behöver ta stegen mot förändring.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Real Salt HICKORY Smoked Salt 14 oz 396g Pouch Redmond Real Salt

Naturlig hudkräm med talg & honung Bare Nordic

Naturligt solskydd Bronze SPF 20 Bare Nordic

Naturlig solkräm SPF 20 Bare Nordic

Vägledare eller inspiratör? Därför räcker inte motivation – med Staffan Stridsberg