Mat som medicin – så biohackar du din hälsa med rätt kost med Therese Gillberg

Kan du verkligen äta dig frisk? Eller är det bara ännu en hälsomyten?

I det här avsnittet av Biohackpodden träffar vi Therese Gillberg – grundaren av Mat som medicin – som gick från kronisk sjukdom till att hjälpa andra att återfå sin hälsa genom kost, livsstil och ett nytt sätt att se på kroppen.

Vi snackar om varför så många idag lider av inflammation, magproblem och hormonella obalanser – och hur mycket av det faktiskt kan kopplas till det vi äter (och hur vi lever). Therese delar med sig av sin egen resa, varför hon ifrågasatte vården, och vad som hände när hon började leta svar utanför det traditionella systemet.

Vi dyker också ner i:

– Varför tarmen är nyckeln till hela din hälsa
– Hur “riktig mat” kan göra större skillnad än avancerade kostscheman
– Varför stress ofta saboterar dina resultat (mer än kosten)
– Fasta – biohack eller biofail, särskilt för kvinnor?
– Hur du lär dig lyssna på kroppen och förstå dina signaler
– Varför små förändringar (som vatten eller en avokado) kan ge stora resultat

Det här är ett avsnitt för dig som vill ta kontroll över din hälsa på riktigt – utan att göra det onödigt komplicerat.

Mindre teori. Mer verklighet.
Mindre quick fixes. Mer långsiktig optimering.

Lyssna om du vill förstå hur mat faktiskt kan fungera som medicin – och hur du börjar idag.

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering Mat som medicin – så biohackar du din hälsa med rätt kost med Therese Gillberg

Så, då kör vi med Therese Gillberg och då kan du berätta vem du är. Ja, Therese Gillberg heter jag då och jag driver sedan 2015 Mats och medicin och jobbar med just nu, alltså hjälpa människor att läka på olika sätt, återfå hälsa. Jag kommer ju då från, alltså resan hit att jag hamnade här då egentligen var ju för att jag själv blev sjuk, så det är ju ofta så.

Jag har märkt också om andra som jobbar inom hälsobranschen eller läkare som väljer att gå in i funktionsmedicin eller så att man har en egen erfarenhet. Kan det vara en fördel eller en nackdel? Jag tyckte precis som du säger, nästan alla som är aktiva inom hälsa har ju oftast haft någon form av problematik själv. Är det bra eller dåligt? Alltså jag tycker ju att det är bra, alltså för min del kan jag säga, och jag hade ju inte suttit här och gjort det jag gör idag om jag inte hade blivit sjuk heller.

Så faktiskt nu så kan jag ju, när jag tittar tillbaka så ser jag ju och förstår kanske och faktiskt är tacksam och jag förstår att det kanske inte landar hos alla just då man är mitt i det. Men att se om man tar chansen och se vad man kan lära sig om sig själv och faktiskt sin kropp. Alltså så mycket som jag lärt mig av min sjukdom och att vara sjuk är ju saker heller som inte går.

Det finns nästan ingen utbildning utan det är ju eget arbete som jag har gjort och läst och sedan har jag pluggat vidare efter det. Men det är ju därför jag gör det och det största fördelen skulle jag säga att de jag möter idag som söker mig, som har mycket autoimmunitet för det var det jag hade. Men inflammationer generellt, hormonella rubbningar och sånt, är ju att jag vet hur det är att vara i deras skor.

Alltså att ha den här stämpeln som man får när man söker hjälp också. Alltså nästan alla skulle säga samma sak när man går med då som man kallar kronisk sjukdom. Att man får höra att den är livslång, det finns inget du kan göra.

Det fick jag också höra. Hur tar man emot det, du som ändå har fått ett sånt besked? Alltså jag är ju också lite så här pragmatisk. När jag tänker tillbaka hur jag funkade då så tog jag bara det.

Alltså det tog mig, det satt väldigt långt in och började ifrågasätta. Det tog mig fem år faktiskt för att jag också kommer från den världen. Alltså biomedicinvärlden, naturvetenskapliga världen.

Jag jobbade på samma sjukhus där jag gick på reumatologen. Så jag gick i mina rockar ibland, hade möte. Så jag kände ju då att jag var på rätt plats.

Jag gick till experterna, de visste vad de kunde. Du vet verkligen, auktoritet när man sitter inom den världen. Så jag tänkte i början att jag var på rätt plats. Alltså jag gjorde som de sa, allt som de skrev ut. Grejen var ju att det hjälpte ju inte mig. Alltså hade det hjälpt mig så att jag blev symtomfri och kunde leva som vanligt så hade jag säkert varit kvar där.

Men grejen var ju att då efter fyra och ett halv då någonting så fick jag det protokollet som de skriver. Alltså det är ju väldigt styrt. Man får duddudutt och så får man fler medicin.

Det är ett visst protokoll så. Och så hade jag fått allting som de kunde erbjuda. Och sen säger de så här, nej men nu finns det inget mer vi kan göra.

Och det var det som jag behövde. Det var det som fick mig att säga, okej Therese, nu kanske du får lämna allt det du tror och allt det jag har lärt dig och börja leta svar utanför det som du visste. Men det är ju olika.

Vissa är ju väldigt så här nästan direkt. De får diagnos och så här, gud vad kan jag göra själv och jag letar information och så där. Så det är väldigt olika.

Hade man kunnat koppla ihop de två världarna, för de är ju också experter, de kan ju sina saker. Det är ju inte så att de är hundra procent dåliga. Hade man kunnat koppla ihop kunskapen på ett bättre sätt tror du? Ja alltså nu kan jag ju säga, alltså min dröm är ju att man ska kunna gå och få hjälp utifrån vad man själv behöver.

Och intresse egentligen. För att jättemånga har intresse av att vilja förändra, alltså man är beredd att ändra sin kost, sin livsstil. Kanske stressa för mycket, kanske leva på ett sätt som inte är bra.

Man vet det på något sätt. Men grejen när du kommer och ber om hjälp så finns det inga verktyg idag inom sjukvården. För det är alltså symptomlindring som du får.

Alltså jag fick kortisonsällgifter, olika sprut jag skulle ta på mig själv och sen var det inget mer. Så min dröm är att om jag som patient då kommer in och har någon diagnos, jag har problem. Man kanske blir erbjuden, ja du är läkare med, det är inget fel på det, jag vill ha det.

Men jag kanske komplementerar det med, ja jag vill också förändra min livsstil. Eller jag vet att jag vill äta bättre. Så inget är mot varandra eller utesluter det ena, man behöver inte utesluta det andra.

Det kan bli väldigt sådär inom hälsobranschen också, att det är antingen eller. Jag tänker att man själv, om man själv får välja, och sen finns det verktyg. Jag tänker hur mycket man skulle spara samhällsmässigt, pengar, sjukskrivningar.

Alltså de pengarna skulle man kunna använda då för att hjälpa människor. Ja lite mer friskvårdspengar hade ju inte skadat. Nej, nej, nej, nej.

Och så lite läkemedel kanske då för en övergångsperiod tills man får till det. Ja, eller också inte tjej med någon heller. Vill någon bara äta läkemedel så är inte det heller.

Man behöver inte döma folk, att det ska vara på ett eller annat sätt. Men om man istället tänker utgå från patienten eller personen, vad vill jag? Och så får jag det jag behöver. Och sen tänker jag också att det är inte farligt att testa.

Det är det jag ofta pratar om också när det gäller kost och livsstil och stress och sånt. Det är ju inga biverkningar. Så att om du känner såhär att okej jag vill ge tre månader för det här.

Ge dig tre månader och sen utvärdera. Hur känner du? Mår du bättre? Har inflammationerna sjunkit? Sen kan man ju gå tillbaka. Alltså det är inte så att du förlorar tre månader av ditt liv.

Men om du ändå får en stämpel att det är för livet att du blir sjuk. Vad spelar tre månader eller sex månader för roll då? Ja, då är det bara att testa sig fram. Ja, jag tycker det att man gör för stor sak av det också.

Generellt med sådana förändringar som kost och livsstil. Många gör det så stort i sitt huvud. Men egentligen om man bara brottar ner och ser vad det är egentligen.

Om det inte är några biverkningar och möjligheten att du faktiskt kan må bättre på olika sätt. Alltså vad har man att förlora? För därav ditt namn då, Mat som medicin. Vad hette han? Den jättegamla filosofen? Ja, Hippocrates.

Exakt, det var väl han som uttryckte, utmunnade uttrycket tidigt. Jag tänker det också. Det är också gammal kunskap på något sätt.

Mycket av det jag pratar om, nästan allt skulle jag säga. Är saker som människan har vetat jättelänge. Och tittar man inom kinesisk medicin, Ayurveda.

Alltså de tusenåriga traditioner och sådant. Använder man ju mat som medicin på olika sätt. Man använder mat i olika symptom, olika säsonger.

Men har du någon speciell inriktning där du känner att du är bättre på att hjälpa inom detta? När kan man använda mat som medicin? I vilka syften? Det som är fascinerande som jag märkte när jag var sjuk och började leta information. Det var någon gång 2013. Då hade det här med tarmens funktion, obalanser i tarmen kopplat till kroniska sjukdomar.

Det var blommade då. Det hade inte kommit till Sverige. Så allt jag sökte och letade var i stort sett i USA.

Lite Australien, England och sådär. Det var också så vettigt för det fanns så mycket grund för det. Och jag som naturvetare fick svart på vita.

Här studerade vi det här. Så här funkar det i tarmen. Men de här obalanserna är kopplat till autoimmunitetsinflammationer till exempel.

Så det var därför jag gick in i tarmhälsa. Alltså att man utgår från tarmen, hur den fungerar. Balansen där med bakterier och tarmvägg och allt vad det innebär.

Och att det sen är kopplat till hela kroppen. Som vi vet. Vi ser 70 procent av immunförsvaret sitter i tarmen.

Men mycket, mycket mer. Kopplat till hjärnan, kopplat till allt hormoner. Inflammationer och framförallt som är i alla kroniska sjukdomar.

Men vad ska man tänka på då? När man tänker mat, vad ska man först och främst tänka på? Det man har märkt är olika saker. Men det man kommer jättelångt med om det är att jag vill bara testa lite grann. Utgångspunkten som jag har, det rena riktig mat.

Om det är rent och naturligt så kommer man jättelångt. Då behöver man inte heller följa. Det finns ju massor av kostprogram.

Paleo, IPEK, det finns massor av olika varianter. Men håller man sig till det som är rent och naturligt. Alltså giftfritt så långt det går.

För det är också en ekonomisk fråga så där kanske man får göra vissa avvägningar. Och det som är riktigt, du vet när det går att handla att du ser vad det är. Att det inte är en låda, att det inte är processat.

Och det är tillsatt och omgjort. Vad man nu gör med maten för att det ska hålla på hyllorna. Då kommer man så långt för då slipper man de här gifterna.

Men man får också maten i sin ursprungliga form. Vilket gör att du får fiber och mineraler. Så som växten eller ägget eller nötterna är gjorda.

Så som vi har ätit dem också. Jag brukar koppla evolutionärt perspektiv och vad vi kommer ifrån. Och kanske hur vår kropp fungerar.

Hur vi är byggda. Att vi kommer från att ha levt flera hundra tusen år. Genom att plocka, jaga, fiska, gräva upp.

Alltså äta det vi har. Och då får vi allt vi behöver. Men mycket av processade maten idag bygger på att man gör om den.

Vilket gör att man bryter ner den. Till exempel bara till utstärkelsen. Och så gör man vissa saker med det.

Och skalet till exempel, där fiber och mineraler sitter. Det gör man annat med, eller gör djurmat. Och då blir det att vi bara äter snabba kohlydrater, jättemycket socker.

Och tittar man på statistik, övervikt, diabetes, hjärtkärl. Så ökar ju det något. Och jag tänker att det hänger ihop.

Det slog mig nu när du pratade evolutionärt. Att vi gick runt och plockade och lite sånt. Det som slår mig där litegrann är.

Vad är din tanke kring fasta och kvinnor? Jag misstänker att det är mest kvinnor som går till dig. Jag kanske har fel. Men just fasta och kvinnor, vad tänker du kring? Är det en bra grej? Det är också väldigt olika.

Beroende på vem det är som frågar, skulle jag säga. Och som jag har märkt, och det går mer åt de sista åren jag jobbar. Är att stress är ett superproblem i vårt samhälle.

På massa olika plan. Och stress och fasta går oftast inte jättebra ihop. Fasta tar med ytterligare stress för kroppen.

Och det är så många som har hormonella problem på olika sätt. Stress påverkar det också. Så generellt skulle jag säga.

Så brukar jag inte rekommendera det faktiskt. Just för att kroppen behöver känna sig trygg. Och få lite protein och fett gärna till frukost.

För att känna sig trygg, grundad. Bygg stenar, jämnt blodsocker. Och så jämna måltider.

Istället för periodiskt fasta där det blir stress. Men är man medveten, kanske lite mer biohacking. Att man har koll på vad man får i sig.

Då kan periodiskt fasta vara fantastiskt. För vi vet ju också hur positivt det är för autofagin. Alltså läkning av kroppen.

Men generellt så. Jag har en tanke där. Jag tror att fasta passar bättre.

Men när man tänker på hur vi levde förut. Att män var ute och jagade. Då kanske de gick utan mat under längre period.

Kvinnorna var hemma med barn. Och plockade bär och sånt där. Så de kanske gick runt och plockade åt lite grann.

På ett annat sätt än vad männen gjorde. Då har jag en tanke att. Det kanske är därför vissa kvinnor.

För jag har en sambo hemma. Hon tycker att det är kämpigt att fasta. Det är inte hennes grej.

Och jag tycker att fasta är det bästa som finns. Jag kan utan problem gå utan mat. Under väldigt lång tid.

Och det kan jag också. Jag älskar det. Och jag har gjort det jättelänge.

Om jag bara följer min guidning. Och vad jag känner att min kropp ska äta. Så skulle jag äta en gång om dagen.

Framåt fyra någon gång. Så det är säkert. Och jag kanske har varit någon som har jagat.

Men ja. Då ska jag också fråga. För jag funderar också ganska mycket på.

Och det här är också min egen snickrade teori. Eller den finns ju också där ute. Men jag tror ganska mycket på den.

Och jag tror att det här kan ställa till. Det lite grann för människor idag också. Att i mataffären finns det.

Mat från hela världen. Du kan liksom gå in och köpa. Exakt hela världen.

Och då har du inte handlat många matvaror heller. Jag har ju en teori att. Man ska nästan äta så som.

Sju generationer bakåt har ätit. Så i mitt fall då. Som är född och uppvuxen i Norrland.

Så ska jag äta eldkött och blåbär. Då mår jag som bäst. Men jag tror att.

Vad tänker du kring det? Är det nyttigt för oss att äta. Jag vet inte. Avokado.

Jag är inte så mycket för att vara så jättedramatisk. Alltså heller kategorisera livsmedel. Så bra och dåligt.

För att det beror på så mycket. Men själva tanken med. Att äta det som man kanske har gener. Och så. Det tror jag jättemycket på. Och sen var ska man dra gränsen.
Från att det ska bli så extremt. Jag får bara äta det som vixer i Sverige. Eller jag får bara så. Men. Helt klart. Och det ser man ju också i studier till exempel.

Beroende på var man bor. Så har vi kanske andra gener. Och vi tål att bryta ner vissa saker. Och det kan vara ett problem. Kanske när man också. Spannmål till exempel.
Har man använt mycket längre. Neråt. Alltså mot ekvatorn.
Jämfört med här. För vi odlade ju inte här. Vi kunde inte för det var kallt och is.

Och samma som i Asien. Att de har genomfört att bryta ner mycket sjögräs. Och sådant.

Klart. De tål absolut inte mjölk. Laktos.

Intolerant utöver 98 procent. Så det finns ju i oss. Och det är också evolutionärt.

För vi anpassar efter det vi har. Och var vi lever. Är det någonting som du har försökt utbilda folk i? Inte just det här.

Kanske ett ifrågasätta. Lite grann. För att få igång tanken kring.

Vem man är. Och vad som passar mig bäst. Ja.

Alltså absolut. Det försöker jag göra. Och det är också en balansgång.

Lägga ribban på. För det kan vara ganska stort för många. Att lägga om sin kost bara.

Och bli ett ytterligare memento också. Jag ska tänka på. Lokalt eller svenskt.

Så där är det kanske mer att jag går på. Jag tror jag är väldigt intuitiv också. När jag hjälper människor.

Att är det någon som går in där. Och har intresse. Då kan jag öppna den dörren.

För då är det någonting som taggar igång i den personen. Och då kan man gå dit. Medan någon annan person som kanske är mer.

Jag vill bara ändra det här. Så börjar man där. Men sen så försöker jag ju alltid få.

Jag gillar ju tanken att vi ska börja. Kanske ifrågasätta mer. Känna in vad vi behöver.

Vad mår min kropp bra av. Och sen tycker jag nu också. En miljötanke också.

Alltså just med transporter. Ska vi äta ananas året runt. Går man på.

Jag såg typ på Willys. Då hade de äpplen från sydamerika. När vi har hur mycket som helst här.

Alltså det är också den. Men är det rimligt. Att vi importerar och fraktar saker.

När vi faktiskt. Och tar vara på det vi har här. Som du säger.

Blåbärlingarna. Det är ju verkligen mått som medicin. Gå ut i skogen.

Vi har hur mycket som helst här. Vilka är det som kommer till dig. Först och främst då.

Och söker hjälp. Är det oftast samma problematik. Eller möter du allt möjligt.

Ja. Alltså det flesta också. När jag gör undersökningar och frågar.

Så är det magproblem. På olika sätt. Det har man sett att upp till 70% säger att de har magproblem.

Jag tror 15-20% har IBS. Så det är ju ett jätteproblem. Många som kommer till mig.

Har också någon form av autoimmunitet i grunden. Tror jag kanske för att jag har haft det. Att man känner igen sig.

Att man vill få testa det som funkar för mig. Så det är väl det vanliga. Nu på senare har jag faktiskt märkt att stress.

Är en jättestor grej. Och med det då sömnproblem. Hormonella problem.

Framförallt. I hela kittet. Ja och sen också att det hänger ihop.

Det är också en jätteviktig sak. Som jag förmedlar. Att våra organ och våra system.

Är inte frånkopplade varandra. Vilket man kan tro. Kanske.

Utan att allt hänger ihop. Ja. Men det är faktiskt inte självklart.

Särskilt inte då kanske just när man tittar på vården. Då går man ju till olika ställen. Beroende på vad du har ont.

Och så kanske det inte finns jättebra övergripande ansvar. Och ser helheten. Men jobbar man på ett ställe.

Och då som jag utgår då från tarmen. Alltså du kan få effekter på hud. Det är kopplat till hud. Hjärna, mående, depression. Autoterminitivt leder. Alltså.

Allt hänger ihop. Så egentligen handlar det bara om att börja någonstans. Och sen så brukar det bli.

Alltså det blir effekter på. Hela kroppen. Det är det som är så fantastiskt.

Någon speciell ålder. För dem som brukar ha problem. Eller kan det också variera? Jag skulle säga de flesta.

Det brukar ju debetera. Alltså sådana kroniska mer besvär. Någon gång.

30 uppåt. Och det tänker jag också har sina förklaringar. Alltså att man.

Jag tror ju inte att vi vaknar upp en dag. Och har fått en kronisk sjukdom. Utan jag tror ju att.

Alltså jag vet ju hur kroppen fungerar också. Allt är ju så perfekt. Alltså in i minsta detalj.

Hur kroppen fungerar. Så att den har ju garanterat. Försök att balansera de här obalansen.

Om det är nu näringsbrist. Stress, termhälsa. Kanske 10-20 år.

Innan vägen rinner över som jag ser det. Och faktiskt symptomen börjar manifesteras. Så att där någonstans.

Alltså i vanliga skulle jag säga. 30 plus kanske. Sen är det en del som får klart besvär innan också.

Kan du ha sett någon skillnad. För nu är det ändå 2015. Det tycker man ju var igår.
Men det är ju faktiskt 11 år sedan. Märker du någon skillnad i vilka åldrar. Som man börjar bli

intresserad av detta.

Eller är det fortfarande ungefär samma. Samma kategori människor. Som det var för 10 år sedan.

Kan du liksom se någon. Utveckling där på något. Det har jag inte tänkt på så mycket.
Det är nog ganska lika faktiskt. Som jag tänker efter. Det är ju mest kvinnor.
I den. Spannet är ju väldigt. Det är 70 plus också.
Så det är från 30 skulle jag säga i snitt. Jag försökte lägga ord i din mun. Att den hade sänkt sig. Det är vad jag tror själv. Men det kanske inte är så. Att man är lite mer medveten.

Jag tror kanske också medveten. Men frågan är också. Behöver man min hjälp då.

Utan nu med all information. Så kanske man letar själv och testar själv. Så att man kanske inte söker hjälp.

Men medvetenheten generellt. Har ju ökat jättemycket. Tycker jag mig se.

Bara att hitta media. Men också frågor jag får. Engagemang och sociala medier.

Har ökat jättemycket. Det är verkligen blommor nu. Om det är så att folk mår sämre.

Så är det ju tråkigt. Men om man också tänker att folk verkligen vill få hjälp. Om man vill påverka sin hälsa.

Så är det jättebra att det finns så många. Som jobbar med det nu. Att det finns mer information att hitta.

Och lättare. Och man kan bara testa på sig själv. Helt enkelt.

Det är mitt standardråd. För att det finns typ fasta. Eller vad det nu är.

Ska jag äta avokado eller inte. Så ses jag testa. Hur mår du? Bara en avokado på morgonen.

Kan ju göra skillnad. Just med fett och protein. Från att kanske bara druckit kaffe.

Och tagit en energidryck. Men då måste man också koppla tillbaka. Men gud jag har faktiskt mer energi.

Eller gud jag fick inte de här dipparna. Man måste också vända det tillbaka till sig själv. Och lära sig signaler.

Symptom. Koppla det till vad man äter. Det är då man kan bygga vägen framåt.
Den kopplingen kanske är lite svår. Man kanske bara tänker. Gud vad bra jag mår nu.

Och där kommer väl jag in och påminner människor. Det var avokado. Ja men precis. Faktiskt. Det kan vara små grejer också. Det kanske låter larvigt.

Men det kan vara små förändringar som gör jättestor skillnad. Typ bara dricka mer vatten till exempel. Gå och vara uttorkad får ju massa effekter.

Det märker jag fort just med vatten. Som du säger. Jag är väldigt känslig.

För om jag inte har rätt väskenivåer i kroppen. Så får jag väldigt. Inte ont i huvudet men jag känner mig påverkad i huvudet.

Väldigt fort. Och då kan jag också tänka varför jag är så påverkad i huvudet idag. Varför jag känner mig så.

Och då kopplar jag också an. Det är för att jag bara har druckit kaffe idag. Och ingen vettig druck.

Ja precis. Vad jag kan tycka. Det är ändå intressant.

Som du säger. Mat som medicin. Det är ju så pass grundläggande.

Det är gammal kunskap. Det finns jättemycket information. Där ute idag.

Om hur vi ska göra för att må bra. Varför tror du att det är så svårt för oss. Att må bra.

Det är nog många saker. Jag har ju själv gjort en resa i det här också. Att ändra mina tankar och förhållningssätt.

Och perspektiv och sånt. Hur helst så intresserad var du innan du var sjuk. Alltså inte alls. Nästan skulle jag säga. Faktiskt.

Alltså det var väldigt, nej alltså inte och kopplade absolut inte mat med hur jag mådde, utan mer uppvuxen på, alltså jag menar 80-talet där det var boj och limper, jättemycket bröd när jag tänker tillbaka. Det var bröd till alla mål, även lunch i skolan och kväll, alltså jag levde typ på bröd och pasta och tyckte det var gott och för att jag blev ju mätt. Mycket kohlydrat, man blir mätt och nöjd men sen så kanske man får svängande blodsocker av det, så jag tänkte inte på, jag gick nog mer på vad jag tyckte var gott.

Jag har en pappa också som tror att han har levt ett hälsosamt liv för att han har tränat väldigt mycket och åkt Vasaloppet och sådana saker. Men det är som du säger också, bara kohlydrater och bara socker hela dagarna, men i hans värld så har han levt ett nyttigt liv för han har inte rökt och han har inte druckit direkt mycket alkohol. Sen var det väldigt mycket riktig mat varje gång, det var riktig husmanskossa, vanlig svensk, så det var ju mat, det var inte bara bröd och pasta, men jag hade ingenting speciellt.

Men vad var frågan? Frågan var egentligen varför tror du att det är så väldigt svårt att må bra idag. Vi har ju en liten del, och det är de som oftast lyssnar på den här podden, det är väl kanske 10-20% i Sveriges befolkning som är jätteduktiga och mår bra. Det riktas egentligen inte till dem, men de här 72% som kanske inte mår jättebra, för jag tycker att vi har gått upp i vikt.

Också när man börjar skrapa lite på ytan så märker man att var och varannan människa har någon form av sömnproblem. Och med internet så finns det så mycket information till, gör så här, så mår du bra. Lyssna på din kropp och det du är sugen på, det är förmodligen det du behöver ha i kroppen.

Men det verkar liksom att det finns inte längre. Alltså det är säkert flera saker, jag vet ju själv när jag hade småbarn till exempel stress, då var det mer prio överlevnad, passa tider, skyssa, hämta, lämna. Alltså då vet jag bara själv att min kropp eller min hälsa, det var inte prio ett för det var alltid någon annan som behövde mer hjälp eller så.

Så det är väl en del. Sen tror jag, alltså det är ju det här med dopaminkickar och hela det, skrollandet är väldigt påverkande att prata om och hur mycket det påverkar. Alltså jag tror ju att det påverkar mycket.

För att också när man tittar på, vi har ju oftast tid faktiskt, även om vi säger nej vi har inte tid. Men lite så här nyss där, hur mycket Netflix är, hur mycket skrollande, så har vi ju tiden, så det är ju inte det. Så det är ju olika grejer som gör att vi inte, och så är det ju alltid, oftast vet man vad man borde göra men man gör inte i alla fall.

Så det är ju det jag egentligen, alltså kunskap, kombination med guidning, med hjälp och stöttning. Tänker jag att de som söker till mig är ju du vet på det här första trappsteget, att man vill och sen blir det så här, men hur ska jag göra? Och där kan jag komma in och stötta, för det måste ju också finnas någon slags drivkraft. För är man lite nöjd och inte orkar och inte vill, då kommer man ju ingen vart.

Men många är ju så här på det första trappsteget, att man bara, jag vill och det finns ändå något i mig. Och så börjar man googla och det är det värsta man kan göra, för då hittar du ju precis allt. Och då dör du.

Ja också, det här är bra, det här är dåligt. Havregryn, inte havregryn, mjölkmejeri, alltså du kan hitta motsatser om vad som helst. Och då står man där så här, vad ska jag göra? Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra.

Så det kan vara olika saker för olika människor att man inte gör det som man kanske borde eller till och med vill göra. Sen maten idag också faktiskt är ju gjord mycket för att stimulera, alltså vi får ju dopaminkickar av mat att äta. Och många använder också mat både som njutning, alltså man använder det känslomässigt för att döva saker, för att fira, för att dämpa.

Och då är maten idag gjord med mycket socker och sånt, gör att vi för stunden känner oss nöjda. Men grejen är att grundproblemet är kvar, varför vi gick till maten som en lösning. Och så blir det bara att den måste öka och öka för att dämpa.

Det märker jag ju på tonåringen hemma, har man tråkigt så är det väldigt lätt att man går och äter. Jag har ingenting att göra, jag går och äter. Men du åt ju nyss, du kan ju inte äta en timme efter att du har ätit.

Jag har ingenting att göra. Maten kanske inte ska fylla den tiden. Och sen att det kanske är lite sämre val som ger kicken också.

Alltså det snabba, det feta, det sockriga. Och det lägger ju på kanske att hälsan påverkas, tänker jag. Hur är du hemma själv mot dina barn? Nu kanske de är lite äldre, men när de växte upp, var du Hitler hemma eller var du ganska chill med det hela? Det är roligt, jag får höra faktiskt än idag.

Fast jag var lite manisk. Jag är ju allt eller inget person också, så när jag gjorde min resa så var jag ju så, vi hade läst på så mycket så jag såg vad som skulle hända med min kropp. Så jag var så här, nu är det här som gäller.

Jag var så säker på också att det skulle funka. Nu får familjen åka med på resan. Ja, det fick de.

Så det var inget lördagsgudget, jag gjorde egna saker hemma. Så det kommer de ihåg faktiskt när de var små. Har de tagit det med sig? Ja, alltså till viss del.

Nu har jag ju tre barn och de är ju väldigt olika också som personer. Men jag tror mest det jag gör hemma nu faktiskt, att jag håller på, att jag tänker att de får vara med, jag fermenterar lite

där. Alltså att jag nu tänker på att jobba med det och har saker hemma tror jag mer påverkar än att jag var strikt när de var fem, sex, sju, alltså den åldern.

Så jag tror ju mer på att leva, alltså att visa genom att göra och att de tar med sig det de behöver. Också om de behöver hjälp till exempel när det är saker och att de typ är sjuka, så då kommer jag med lilla kittet med olika saker. Och då har de sagt faktiskt jätteroligt att sen när jag flyttar hemifrån och är sjuk, då vet jag att jag kan ringa dig så får jag hjälp.

Då känns det som att jag har gjort sig rätt ändå. Och så kommer väl den riktiga facit när de har gått hemifrån ett par år och man märker att okej, då får man se. Ja, precis.

Ja, och sen är det ju en balansgång så tänker jag. Beroende på hur man, alltså har man inga problem eller så så klarar man ju också mer, tänker jag av variation. Jämfört om man är kanske jättedålig och för en period kanske behöver vara striktare för att läka, balansera sig och så.

Jag tänkte lite avslutningsvis, men det jag fick upp lite grann som en fråga nu också var att, och jag har ändå berört ämnet lite grann att alla är olika och man ska experimentera med sig själv. Finns det några exempel där du vet att vissa råvaror fungerar jättebra på vissa men att det funkar inte alls för andra? Finns det några sådana tydliga? Ja, mejerier till exempel. Jättetydligt.

För det är ju verkligen en sån vattendel när man kollar just i hälsobranschen, alltså sig som jobbar mer med kost och sånt. Men det kan liksom vara fördelaktigt för en viss människa? Ja, alltså jag lutar mer åt det ännu. Jag var ju lite mer strikt förut och tänkte, för också då läste jag det och var inne på det.

Men nu, det är också jätteskillnad på vad det är för mjölk, vad det är för produkter, hur de är gjorda, men också vad personen tål. Och då kan det vara så att man aldrig har till exempel uteslutit mig i det, så man vet inte. Så därför brukar jag uppmana folk i alla fall första fyra veckorna att faktiskt ta bort det för att se hur det påverkar.

Och då kan det vara så att de märker att huden blir bättre, för det är ett stort koppling till hudproblem. Men klart mage, om det är laktos och sånt. Men bra, långlagrad ost som är gjort på ett bra sätt kan ju vara jättebra om man tål.

Mjölkproteiner till exempel. Så det är en sån sak. Alltså gluten är också en sån vanlig diskussion annars.

Vetemjöl och sånt. Jag tänker att det tål man eller så tål man inte. Jag tror inte att det finns någon hälsofördel med att äta det eller inte äta det.

Men jag tänkte att om jag drar ytterligare en parallell till hemmet, att jag är alldeles sugen på mjölk eller mejerier överhuvudtaget, men min sambo kan få en craving på att dricka ett glas mjölk, som jag då tycker är äckligt. Det är äckligt att dricka mjölk. Och då kanske det också är någonting då, att då behöver hon mjölk.

Jag kanske inte behöver mjölk och då får man inte den signalen. Nej, precis. Så det är ju igen det där med att våga lyssna.

Jag tänker att om det är bra cravings, alltså inte Coca-Cola och läskgodis, men oftast så har vi, det är också väldigt intressant när man börjar lyssna inåt och som uppmanar folk med övningar och sådär, att när du går in och handlar, stanna upp bara tre sekunder, bara helt fritt. Det första som kommer upp, vad är du sugen på? Och då kan det vara folk som inte ätit kött. Men gud, jag är sugen på kött.

Ah, kan du ha järnbrist? Är det B12? Är det något annat? Jätteintressant. Eller en period, nu är jag så. Jag vill bara ha juicer, jag vill bara ha broccoli, jag vill typ inte ha något tungt.

Och bara lita på det, kör det några dagar tills det går över. Kanske det var någon rening som behövs, man kanske behöver lättare, inte så mycket belastning i systemet. Alltså jag tror ju ändå att kroppen, jag är helt övertygad när kroppen pratar med oss, att symptomen är signaler och är det riktiga, rena produkter.

Lyssna på det. Har du något tips där på hur man kan få fram de signalerna tydligare? Eller är det svårt kanske? Nej, stillhet. Alltså det är enda sättet.

Just det där stanna upp, andas. Och det behövs inte mycket egentligen. Några andetag bara för att lugna nervsystemet kommer att hitta tillbaka.

För att vi är ju ofta väldigt uppkopplade i gång. Och då behöver vi påminnas om att stanna upp, andas. Samma som innan man ska äta.

Det är ju jättekopplat till hur vi smälter maten om vi är stressade. Då smälter vi inte maten. Alltså hormoner, enzymer, saltsyran aktiveras i vila.

Då kan det vara bara så här innan du än har stått och lagat bra mat, köpt och liksom lagt så mycket energi i det. Ta 20 sekunder och bara sitt, andas några gånger, bara för att lugna och sedan börja äta. Det är ett bra tips.

Faktiskt, och tugga. Jätteviktigt. En liten mikromeditation innan man går in i mataffären och innan man äter.

Då har man kommit långt kanske bara på de små tipsen. Absolut. Så kan man bygga därifrån.

Tack för det här Therese. Och de som har blivit intresserade av dig, var tittar man dig någonstans? Ja, mest uppdateringar tror jag finns i Instagram, Mat som medicin. Där kan man gå in och följa.

Sen har jag klart hemsidan matsommedicin.se. Där finns det jag erbjuder, men också recept om man bara vill testa på saker. Program och sånt där. Sen har jag ibland gratis webbinarier man kan kolla på.

Så jag försöker dela med mig. Jag vill ju att folk ska använda informationen och kunskapen och testa. Det är därför jag är ganska aktiv på Instagram.

Prova, recept, fråga. Jätteofta frågelåd. Vad vill ni veta? Är det något ni undrar? Så in och följ där.

Jag kan också ge ett tips. Din Instagram är superbra. Den är inspirerande. Tack.

FAQ Mat som medicin – så biohackar du din hälsa med rätt kost med Therese Gillberg

1. Vad menas med att använda mat som medicin?

Att använda mat som medicin handlar om att se kosten som ett verktyg för att stötta kroppens naturliga funktioner. Genom att välja ren, naturlig och näringstät mat kan man påverka exempelvis inflammation, tarmhälsa, energi, hormoner och allmänt välmående.

2. Varför är tarmhälsa så viktig för hela kroppen?

Tarmen påverkar långt mer än bara matsmältningen. En välfungerande tarm är viktig för immunförsvaret, hormonbalansen, hjärnan, huden och kroppens inflammationsnivåer. Obalanser i tarmen kan därför ge symptom i många olika delar av kroppen.

3. Måste man följa en strikt diet för att må bättre?

Nej, man behöver inte börja med en extrem kostplan. Ofta kommer man långt genom att fokusera på riktig, naturlig och så lite processad mat som möjligt. Små förändringar, som bättre frukost, mer vatten och mindre ultraprocessad mat, kan göra stor skillnad över tid.

4. Är fasta bra för alla, särskilt för kvinnor?

Nej, fasta passar inte alla. För vissa kan det vara ett bra verktyg, men för andra kan det skapa mer stress i kroppen, särskilt vid hormonella obalanser, hög stress eller låg energinivå. Därför är det viktigt att utgå från sin egen kropp och testa sig fram försiktigt.

5. Hur vet man vilken mat som passar ens egen kropp bäst?

Det bästa sättet är att bli mer uppmärksam på kroppens signaler. Genom att testa förändringar i några veckor och sedan utvärdera hur du mår, kan du börja se samband mellan maten du äter och exempelvis energi, mage, hud, sömn och fokus. Stillhet, närvaro och medvetenhet gör det lättare att höra vad kroppen faktiskt säger.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Ion Silver Ionosil

Mjölksyrabakterier 12 md 60 kapslar Pureness

Schampo för lockar och vågigt hår 250 ml Naturavit

KETO Protein Toast Bread 365g BeKeto

Mat som medicin – så biohackar du din hälsa med rätt kost med Therese Gillberg