Hög prestation utan utbrändhet – Josefine Asklöf

I detta avsnitt av Biohackpodden gästar high performance-coachen Josefine Asklöf för ett djupt samtal om prestation, stress, återhämtning och varför så många högpresterande människor långsamt bryter ner sig själva utan att märka det.

Josefine arbetar med entreprenörer, vd:ar och ledare som vill optimera sin mentala skärpa, energi och beslutsförmåga – utan att offra hälsan på vägen. Med bakgrund inom elitidrott och fysioterapi delar hon insikter kring hur samma principer som används inom toppidrott också kan appliceras i näringslivet.

Vi pratar bland annat om:

Varför många högpresterande fastnar i “prestationsparadoxen”
Hur kronisk stress påverkar hjärnan och beslutsförmågan
Skillnaden mellan att prestera hårt och prestera hållbart
Varför återhämtning känns obehagligt för många drivna personer
Hur nervsystemet tränas till konstant aktivitet
Likheterna mellan elitidrottare och entreprenörer
Data, biofeedback och wearable-tech för optimering
Sömn, HRV, återhämtning och mentala strategier
Varför externa framgångar inte alltid ger inre välmående
Skillnader mellan män och kvinnor inom prestation och stress
Hur man bygger långsiktig prestation utan att tappa drivet

Ett avsnitt för dig som vill prestera på hög nivå – men samtidigt må bra, tänka klart och hålla över tid.

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering Hög prestation utan utbrändhet – Josefine Asklöf

Josefin Asklöv heter jag. Jag jobbar som high performance coach för främst ledare, entreprenörer, grundare, alltså högpresterande personer. Och hjälper dem att optimera sin stressdålighet, sin mentala skärpa, sin beslutsförmåga och sin energi under dagen.

Och det här är någonting som jag kallar för prestationskapacitet. Och det handlar ju i grund och botten om hur din hjärna funkar, hur din kropp funkar och att du ser till att du har marginaler i en väldigt krävande vardag. Jag har en bakgrund som fysioterapeut och fystränare för elitidrottare.

Har jobbat med fotbollsspelare och har själv alltid haft ett idrottsintresse. Och tittar man på min branding eller på mina sociala kanaler eller har gått några av mina program så märker man det. För att jag har väldigt stora kopplingar till elitidrotten för att jag tycker att det finns så otroligt mycket att lära därifrån.

Så huvudverksamheten är coaching men jag är också ute och föreläser en hel del. Ja, privat. Jag bor på Lidingö tillsammans med min snart blivande man.

Vi ska gifta oss i sommaren. Det ska bli jätteroligt. Och jag har också en liten hund.

Och jag brukar säga att jag är hobbytriathlet. Jag är väldigt fascinerad av nu framförallt uthållighetsidrott. Tycker det är superspännande men absolut inte på någon hög nivå.

Men hobbytriathlet är jag. Låg nivå för dig är säkert hög nivå för gemene man. Ja, sådär är det ju alltid.

Det beror på vad man jämför med. Kul är det i alla fall. Men nu behöver vi inte säga vilka uthållighetsidrott det är främst.

Vad är roligast? Jag har alltid gillat att springa. Och så brukar man säga att en triathlet är en skadad löpare. Och det var ju så jag kom in på triathlon.

Jag har skadade knä, haft problem med höften och sådär. Och så började jag cykla för att det funkade bättre. Och sen så bara, nu kan jag kanske börja simma, det är ju ganska nära.

Och helt plötsligt så är man inne i den där svängen. Så det är främst de tre grenarna på olika sätt som jag tycker är kul. Har du kört några lopp också? Ja, jag körde faktiskt mitt första lopp förra året som var en arm 77,3.

Så en halvsäckarm. Jag är lite sugen på att köra en full kanske nästa år. Vi får se om jag är villig att lägga ner den tiden som krävs för träningen. Vilken körde du då? Jönköping. Men ditt val av att rikta in dig mot högpresterande människor, var för detta? Alltså hur kom du in på det? Var det ett bananskal eller är det ett brinn du har att ta den nischen? Absolut inte ett bananskal. Jag har själv alltid varit en högpresterande person.

Alltid haft högt driv och vetat vad jag har velat. Inte haft svårt att pusha igenom motstånd och jobba även när det är svårt. Jag har alltid haft ett högre driv än de flesta andra.

Så det ligger mig väldigt varmt om hjärtat att vi ska kunna jobba för det vi vill. Uppnå saker som vi vill och verkligen sätta höga mål och gå för det. Så det är ju en anledning.

Sen så vi pratade lite om det du och jag här innan. Så har det inte alltid varit lätt den vägen mot mina höga mål. Så jag åkte ju på en rejält stor skada när jag var 20 vilket totalt slog om mitt liv.

Så jag hoppade runt på kryckor och kunde mer eller mindre inte röra mig från en dag till en annan. Och då blev det ju som en identitetskris. Jag visste ju inte vad jag skulle göra med mitt driv längre.

Och har sakta men säkert tagit mig därifrån. Så nu är allting bra. Men mitt driv där till att hjälpa högpresterande personer i näringslivet kommer ju också därifrån.

För jag vill ju inte att någon någonsin ska varken gå in i väggen eller känna att kroppen och hjärnan sätter stopp för det man verkligen vill kunna göra. Då har man fel strategier från första början. Så det är verkligen en jättestor anledning till att jag jobbar med just de personerna idag.

Hur stort är det här problemet i den världen? För det är ju liksom ingenting man pratar om ute på gatan direkt. Förstår du vad jag menar? Man tänker ju att en företagsledare, då tänker man alltid att de är så himla lyckliga för att de har pengar och de kör fina bilar och kostymer. Inte den bilden blir det liksom.

Men hur är det om man skrapar lite grann på ytan? Jag vill ju tro, eller vad jag också har erfarenhet av, att det är mycket större problem än vad många visar. För att man, som du säger, man kör ju bara på och har… Som med högprester så ska man ju visa sig stark hela tiden. Och som du säger, man pratar inte om annat än att… Alltså så länge man får resultat och så länge man tjänar pengar och når mål, och det är många som tror att då måste man uppoffra allt annat på vägen.

Men så behöver det ju heller inte vara. Så jag möter ju många i det som jag kallar prestationsparadoxen. Just där du har kört på, på ren villestyrka, ren disciplin, och nått massa, massa, massa mål.

Men på vägen så har du sakta men säkert brutit ner kroppen, brutit ner hjärnans grundförmåga till att fungera optimalt utan att du ens märker det. Så du springer runt och är skitstressad och har mycket sämre beslutsförmåga, mycket sämre energi. Vilket såklart påverkar resultaten i bolaget

du bygger eller vad det nu är.

Men du märker det inte. Och så fortsätter man att köra på med samma typer av strategier, blir före eller senare kanske, mår kanske inte asbra, blir olycklig, känner inte igen sig själv, eller i värsta, värsta fall en utbränthet. Men långt innan dess så händer det ju massa, massa andra grejer som de flesta heller inte pratar om öppet.

För att det kanske känns som svaghet eller någonting som man kanske skäms över, tyvärr. Hur är mognadsgraden kring de här människorna? Att prata om sånt och faktiskt belysa det ämnet. Är det någonting som de är mogen till? Eller är det någonting som man måste, vad heter det, lirka fram från dem? Alltså de som kommer till mig har ju absolut den mognadsgraden.

För att annars skulle jag inte jobba med dem. Jag jobbar ju bara med personer som är coachable och vill liksom öppna upp om de sakerna och verkligen gräva och bli bättre. Och då behöver det ju finnas en medvetenhet och en ordentlig självinsikt.

Och också mod att gå in och peta i de där sakerna som gör ont och inse att man kanske inte har haft de mest optimala strategierna. Sen finns det jättemånga högpresterande personer som inte alls är redo att prata om de här sakerna. Och det är också fine.

Men ett av mina största mål och mina största drivkrafter är ju att utbilda och komma ut och prata mer om det här så att vi kan förstå att det går att ha en fungerande kropp, en fungerande hjärna och nå väldigt höga mål. Du behöver inte göra de här enorma uppoffringarna som personer säger att de har gjort för att de ska bygga stora bolag. Du behöver inte offra hälsan.

Du behöver inte sova fyra timmar om natten. Det är bara någonting som hälsokulturen har sålt oss är vägen till framgång. Vad kan det vara om man tänker mot en annan en slarvigt uttryckt vanlig hälsocoach kontra det du gör? Vad skulle du säga är den största skillnaden? Vad skiljer det sig åt i upplägg eller i tankesätt? Jag skulle säga att det dels handlar om optimering, det jag gör.

För de som kommer till mig är personer som redan tränar som redan är smarta på att läsa, vet att sömn är viktigt, vet att återhämtning är viktigt men man vill ta det till en hög nivå för att vardagen kräver så pass mycket av en. Du kan inte vara högpresterande vd och ha familj och tumma på alla de där sakerna. Det går liksom inte.

Du måste ha en extremt hög, lägsta nivå och vara väldigt konsekvent i det du gör för att inte bryta ner kroppen under så hög stress och press. Sen jobbar jag också väldigt datadrivet som jag tycker skiljer mig från väldigt många andra. De flesta av mina klienter mäter vi biofeedback via ordering.

Vi kollar på sömnkvalitet, vi kollar på användning av ilopuls, heart rate variability och olika typer av parametrar för att se hur kroppen svarar på insidan. Vi gör också biomarkörtester med vissa

och bio2max-tester, mentala styrkescreeningar för att få lite mer datapunkter vilket fungerar väldigt bra för en högpresterande målgrupp som gillar data och gillar att se progress på det sättet. Så det skiljer mig från en vanlig hälsocoach utan att veta exakt hur alla jobbar.

Kan inte det bli lite kontraproduktivt att det kanske är där de behöver komma ifrån? Och så kommer de in till dig och ska optimera sig och så blir det ännu mer dataanalyser och statistik och uppföljningar. Hur balanserar man det? Absolut, det kan absolut bli ett problem. När vi tittar på data det är väldigt mycket förhållningssätt.

Hur du ska tolka datan, hur du ska ta med det i datan. Min synpunkt på det är att vill du optimera någonting, vill du verkligen se hur saker och ting funkar svart på vitt som alla bolagsledare gör med allt i sina bolag. Det är standard.

Du skulle aldrig gå på känslan när det gäller bolaget. Varför går du på känslan när det gäller dig själv? Sen tycker jag absolut att man kan i perioder släppa på vissa saker. Det ska inte bli en överobsession på datan för då har det gått alldeles för långt.

Till exempel om jag har klienter som har uttryckt att jag tidigare har haft nätstörning eller jag har tidigare inte mått bra när jag har tittat väldigt mycket på siffror. Då gör vi inte det. Eller så tittar vi bara på vissa delar.

Så det beror helt på vem jag har framför mig. Men grunden är också att jobba med förhållningssättet. För så är det med alla typer av resultat för högpresterare.

Du behöver kunna separera dig själv från resultatet. Du vill kunna se på, min sömnkvalitet är inte jag utan det är någonting som jag ska förhålla mig till. Det är information som kan hjälpa mig med saker och ting.

Det är inte jag. Så en del av det att separera sig från prestationer tycker jag också vi gör i hur vi förhåller oss till data. Just att det ska vara information, hjälpsam information.

Inte någonting som du är eller som betyder någonting om dig. I vilket läge brukar det vara? De som kommer till dig, i vilket status brukar de vara? När jag tänker att jobba med högpresterande människor så hade jag helst velat att du sa att de som kommer till dig är de som redan mår bra men vill prestera ännu lite bättre. Så att man inte har att man kommer till dig innan.

Det hade varit skönt att bara… Ja, och det varierar en del också. Jag skulle säga att majoriteten har någon form av skav där det är att de vet att de kan mer. Oavsett om det är… Majoriteten vet ju att de presterar jävligt bra på jobbet.

Det är personer som levererar, som gör det de ska, som har klättrat i karriären. Det går väldigt bra för dem. Men någonstans så vet de också att det finns mer i mig.

Till exempel att de känner att jag inte är lika klartänkt som förut. Jag blir mer reaktiv, jag har svårt

att reglera mitt humör. Det sipprar ut på teamet.

Jag kommer hem till familjen på kvällen och har ingenting kvar. Huvudet bara snurrar. Jag tappar humöret totalt vid middagsbordet när jag sitter med mina barn.

Är det inte en bra förälder? Har svårt att sova på kvällen? Det finns skav. Sen är det på olika nivåer. Det finns alltid en drivkraft att de vill bli den bästa versionen av sig själv.

Att vara det för bolaget, för teamet, för sin familj. Så det finns båda delar. Jag har absolut också jobbat med personer som har varit utbrända.

Som har varit utbrända tidigare och vill lära sig strategier för att det ska bli hållbart framåt. Men det måste finnas något form av skav och en medvetenhet för att man ska vilja jobba med de här delarna. Jag tänker också så här.

Nu pratar du kanske om bolagsmänniskor. Är det skillnad på en entreprenör och en som är vd? Är det samma typ av problem eller ligger det oftast något olikt skav i det hela? Jag kan tycka att de sitter ofta i väldigt liknande situationer. I alla fall när de kommer till mig.

Drivkrafterna är ändå detsamma. De vill bygga något stort. Sen kanske de har lite olika vardagar.

Vdn kanske sitter fast och leder väldigt många människor. Medan entreprenören kanske har ett mindre team. Eller jobbar med flera olika bolag parallellt.

Så vardagarna kanske ser annorlunda ut. Men de behöver liknande strategier. Så någon större skillnad däremellan har jag faktiskt inte sett.

Vad är det enklaste? Vad är det grunden man ska optimera? Vad är det första baseline att fixa? Du sa att de tränar och har lite koll på sådant. De mäter säkert hyfsat bra. Eller de vet i alla fall vad som är hyfsat bra.

Vad styr du om för något? Det första jag gör när en klient kommer till mig är att vi tittar på nuläget. Hur sover du? Hur ser det ut på datan? Hur äter du? Hur tränar du? Vilka är dina mentala strategier? Hur ser dina dagar ut? Hur lägger du upp dina dagar? Vad har du för planeringsstrategier? Hur ser återhämtningen ut? Vi mappar upp allting för att se. Vad står du just nu? Hur konsekvent är du med det som vi vet är bra? Kan vi höja nivån där? Vad funkar? Inom hälsa och prestation finns det mycket som funkar för majoriteten av personer.

När vi kommer upp till en motiveringsnivå måste vi också testa oss fram. Meditation för en person funkar skitbra. För en annan så gör absolut inte det som återhämtningsstrategi.

En viss person behöver gå och lägga sig klockan nio på kvällen och gå upp klockan nollfem. En annan har en dygnsrytm där de jobbar bäst på kvällen. Då går de och lägger sig klockan tolv och så går de upp klockan nollåtta.

Det beror helt på vem vi har framför mig. Där vill vi också lyfta in de här individuella grejerna. Utifrån det ser vi vad det finns för blind spots.

Vad finns det för saker som du inte ser som jag ser med mitt tränade öga i hur vi kan lyfta det här? Vad kan du bli mer konsekvent med? Utifrån det lägger vi en plan. Oftast jobbar vi i tre månaders sprint. Vi sätter mål på tre månader, jobbar fram till det målet.

Byter mål, siktar vidare och så bygger på de här sakerna. Majoriteten av mina klienter jobbar jag med minst ett år. Det tar tid att förändra de här sakerna.

I botten ligger det också väldigt mycket mentala mönster, programmeringar, identitet. Som högpresterare och för att du ska kunna förändra mönster som till exempel att få in mer kvalitativ återhämtning. Prioritera sömnen, se till att du inte bara kör över kroppen och hjärnans funktioner.

Då behöver du i grunden förstå att det är viktigt. Och det tar tid. De har ju år och år av mönster.

Det spelar ingen roll om jag är trött, jag kör över det ändå. Och då är rädslan att om jag backar, om jag tar det lite lugnare, om jag prioriterar mig själv mer. Om jag inte alltid tar action, om jag inte alltid är tillgänglig.

Då kommer jag att tappa mitt driv. Men det stämmer ju inte. Det är också det svartvita tänkandet som många högpresterande har.

Där vill jag komma in och visa att det finns gråzoner. Vi ska behålla ditt driv, vi ska behålla dina ambitioner, din disciplin. Men vi ska också lära oss att lyssna när kroppen faktiskt vill säga dig någonting viktigt.

Och det är det förhållningssättet som tar mest tid skulle jag säga. Men det jobbar vi också med under verkligheten. Och det är därför också att det oftast kräver en längre tidsbro för att det ska sitta ordentligt.

Ett problem som jag har är att jag inte kan sluta jobba om jag inte tycker att jag har nått tillräckligt rätt mål eller resultat på dagen. Så då måste jag liksom säga att jag måste göra detta, jag måste göra detta, jag måste göra den här arbetsuppgiften. Jag måste verkligen göra hundra procent.

Någonting som jag också försöker träna mig själv i är att 80 procent är tillräckligt. De sista 20 procenten av en dag av arbetsuppgifter kostar mer ur ett hälsoperspektiv än vad det ger resultat in i mitt arbete. Absolut, och det är så många som är omedvetna om det.

Och där behöver jag ha en ordentlig prioritering från första början. Vad är egentligen viktigt? Och i grunden så handlar det om att, vad hade mitt framtida jag önskat att jag gjort idag? Är det att jag pushar igenom det där och gör klart det till klockan tio på kvällen och blir klar? Ja, det kanske funkar en gång för att det var en prioritet. Men om det händer varje dag, då kommer du ju sakta men säkert bryta ner dig själv utan att du märker det.

Du tror att du är en högpresterande person för att du bara pushar igenom. Men sakta men säkert så blir det ju lite sämre dagen efter för du vaknar tröttare, du tar sämre beslut och så vidare. Och det är det här som många inte riktigt ser händer.

De ser bara att de levererar, att de gör jobbet. Men grunden till all prestation handlar ju egentligen om hur kroppen och hjärnan funkar. Och det är den förståelsen som inte så många högpresterande personer har.

Men som många som tidigare har elitidrottat har. Och det är därför också som jag jobbar med väldigt många som kommer för någon idrott från början. För de förstår det här tänket.

Så det är en jättestor skillnad som jag ändå märker. Jag ville komma in på vad likheterna är. Du nämnde det i början av samtalet med elitidrottare.

Vad är likheterna och vad är skillnaden mellan en högpresterare och en elitidrottare? Mellan en högpresterande företagsperson och en elitidrottare? Tack. Likheterna är att de behöver ju, oavsett om du presterar på en fotbollsplan eller en löparbana eller i ett mötesrum, så behöver du tänka på helheten. Du kan inte bara förlita dig på din villestyrka eller din förmåga att jobba hårt eller på din talang. Det var någonting som jag såg hos elitrottarna när jag jobbade med dem och vi såg faktiskt mönster i det också.

De som kom till träningarna och de gjorde jobbet och de pushade på och gjorde det tränaren sa, men sen gick hem och sket i resten. Typ, drack alkohol och sov dåligt och inte förberedde sig inför matcher. De presterade bra för att de hade talang och för att de jobbade hårt, men sakta men säkert så… De stagnerade över tid och de var sjukare oftare, de var skadade mer ofta.

Och så fanns det de som också tittade på helheten, som också jobbade hårt och var högpresterande och gjorde det tränaren sa, men som frågade oss, hur ska jag sova för att jag ska vara bättre imorgon? Hur ska jag äta för att jag ska vara bättre imorgon? Hur ska jag optimera min mentala styrka inför matcher? Hur ska jag hantera nervositet? Och de utvecklades ju mycket mer över en längre tidsperiod. Så likheterna mot då högpresterande näringslivet är ju samma sak. Du kan förlita dig på bara din talang och din förmåga att jobba hårt och din villestyrka, men du tar dig en viss bit, sen kommer du stagnera.

Och de som har tänkt på helheten och de som tänker långsiktigt kommer springa om dig. Skillnaderna är ju mer att inom elitidrotten är det lite mer periodiserat. Du har ju inte match året om.

Du har träningar och sen så har du match kanske någon gång i veckan, så var det med fotbollsspelarna och sen var det en mer matchtät säsong eller en del av året. Medan högpresterande i näringslivet har ju i stort sett match varje dag. Det är saker som gäller varje dag.

Och där blir det svårare att periodisera. Det här är en intensiv period, det här är en lugnare period. Men vi behöver samma typ av tänk.

Vi behöver förberedelse inför match, vi behöver återhämtning efter match. I näringslivet är det ju det vi behöver. Förberedelse inför viktiga möten, pitchar, presentationer, var och nu och när.

Vi behöver återhämtning efter det. Vi behöver se till att det finns någon form av flöde i allt det. Och det blir svårare att se i näringslivet, men samma typer av strategier behövs.

Nu avbryter jag bara. Det här tänker jag också kanske kan vara en skillnad. Och nu pratar jag lite grann av egen känsla i min egen kropp. Att en elitidrottlare när de har haft en match eller haft en intensiv träningsperiod och en intensiv tävlingsperiod. När den väl är över så brukar de ju vara ganska duktig på att släppa sin sport. Och släppa sin träning.

Nu är jag ledig, nu kan jag vara med familjen, nu ska jag ut och gå med hunden. Nu ska jag resa med min partner och lite sådana saker. Men jag kan tänka mig att en företagsledare, när de väl får lite lugnare då kommer någon form av tomhet eller dopamin.

Och då kommer en ny form av ångest. För det kan jag känna i mig själv ibland när det blir lördag. Just lördagar brukar det vara lugnare, då ska jag inte göra så mycket, då ska jag koppla bort.

Men då kan jag ändå uppleva någon form av konflikt i kroppen. En ångestfylld dag istället för att den skulle bli så härlig. Det är roligt att du säger det, för jag pratade precis med en person som ska gå in i mitt program som sa exakt det här.

Hon sa mer eller mindre att jag har mer intensiva perioder och då behöver jag kunna gasa på men när det är lugnare, då tillåter jag mig inte att ta det lugnare. Då kommer den här rastlösheten och tomheten och så mår man dåligt istället och drar på sig något nytt projekt bara för att hela nervsystemet är tränat att vara igång hela tiden. Jag får också höra många högpresterare som säger att återhämtningen är inte för mig eller att sitta still och ta det lugnt är inte för mig.

Och det är ju bara bullshit, för det handlar egentligen om att du har lärt nervsystemet att vara igång hela tiden. Så fort du tar det lugnt, så fort du tar ett steg tillbaka så kommer ju nervsystemet varna och säga att det här är inte tryggt. Det här är inte normalt.

Så det är därför det dyker upp tankar att återhämtningen är inte för mig. Jag är inte en sån här person som sitter still och tar det lugnt. Bara för att du har tränat det hela tiden och där behöver många lära om.

Vi behöver lära om att återhämtning och stillhet och avslappning det är också en del av allting och det måste kunna kännas tryggt. För gör det inte det, då kommer du hela tiden ha svårt att få till de där stunderna som faktiskt laddar kroppen också. Så det här är ett jättestort arbete som jag gör med mina klienter och behöver göra väldigt, väldigt löpande.

För det sitter så djupt. Och jag kan ju själv känna igen mig i det. Jag har också svårt att, när man är en driven person och vill framåt hela tiden så vill man ju göra saker.

Det kan uppstå tomhet efter en intensiv period men då behöver man också tillåta sig att vara i den tomheten. För att det är en uppladdningsperiod inför nästa. Så att man inte bara går på nästa grej direkt.

För att hjärnan söker nästa kick. Ja, det blir en annan typ av stress. Och just den där också, som jag kan uppleva den här stressen att man är aldrig så långt fram som man tycker att man borde

vara.

Precis. Och när du väl kommer dit så tycker du att det gick för långsamt och så har du satt upp tio nya mål direkt som du ska göra detta. Exakt.

Och så blir det också så här att man är aldrig, än när man vänder och vrider på det så är man inte nöjd. Nej, men verkligen. Och det är ju för att också default-läget är att man jämför sig med vad man borde vara någonstans.

Eller jämför sig med någon annan som har en snyggare bil eller dragit in en större mängd pengar eller vad det nu är, att man jämför sig framåt istället för att jämföra sig tillbaka. Vem var du för 90 dagar sedan? Vem var du för två år sedan? Tittar du bakåt där, då kommer du se jävlar vad jag har klättrat. Jävlar vad det har hänt grejer.

Speciellt när du är högpresterare, för du gör ju saker hela tiden. Men vi tränar det i att det inte är tillräckligt bra. Det är inte någonting som är värt att lyfta.

Och det är därför vi också har den här otillräcklighet-känslan i stort sett hela tiden. Så det är också en träningssak. Jag ska aldrig jämföra mig med vad jag borde vara.

Du kan absolut syfta framåt och vilja mer, men jag ska aldrig jämföra mig ditåt. Det är bara en riktning. Jämförelsen ska vara bakåt.

Och det här kan man också implementera i olika typer av vanor. Men just för många högpresterare, inklusive jag själv, bär ju på den här otillräcklighet-känslan som du är inne på. Att jag aldrig är nöjd.

Det finns alltid mer att hämta. Och det kan ju få en att må jävligt dåligt i perioder. Även om det också är en drivkraft.

Så just att träna sig, att faktiskt blicka tillbaka och se. Det här och det här och det här har jag faktiskt gjort. Och hade jag inte gjort det, då hade jag inte varit där jag är idag.

Och att det också är en del av någonting större som man också bygger. Hur menar du att man kan implementera det in på vanor? Hur tänker du då? Beroende på vem jag har framför mig. Men vi brukar jobba med olika typer av… Antingen om man implementerar det i en morgonrutin eller i en kvällsrutin.

Att till exempel lyfta wins från dagen. Eller wins från veckan om man gör det i slutet på veckan. Så en enkel sak bara på det här temat är att… Okej, men vad har jag faktiskt uppnått den här veckan? Minst tre saker.

Vad har jag kommit framåt med? Vad har jag sett progress i? Vad har jag gjort som jag tyckte att… Eller vad har jag varit i för situationer under veckan där jag dykt upp som mitt bästa jag?

Alltså ge dig själv cred för saker som du har gjort. Och lyfta de här små winsen hela tiden. För annars blir det lätt när man utvärderar och bara… Eller för det första, högpresterare utvärderar ju sällan bakåt.

Vilket man också gör i elitidotten. Där tittar man ju på, vad hände egentligen nu under matchen? Ja, men det här hände och det här hände och det här hände. Vad kan vi lära oss av det? Många högpresterare skiter ju i den biten och bara blickar framåt.

Och då blir det ju alltid så här, jag är inte tillräckligt bra. Vi är inte där än. Så utvärderingen är ju en jätteviktig del i det här.

Så i slutet av veckan och också i slutet av dagen. Ja, men vad har hänt idag egentligen? Det här gick bra, det här gick kanske mindre bra. Det här kan jag lära mig bra.

Då tar jag med mig det. För att sedan blicka framåt. Så att vi har med oss liksom… Och lär om att vi också behöver se… Ja, men se progressen i det vi gör.

Se vinsterna. För tränar vi oss inte i det, då kommer vi inte se det heller. För hjärnan har ju också ett default-läge att leta efter det som är negativt.

Eller det som inte är tillräckligt bra. Och det är ju en överlevnadsmekanism från början. Så där behöver vi ju aktivt träna oss i det.

Och baka in det i olika typer av vanor. Så att vi ser de bitarna. Jag tänkte också när du pratar glididrott.

De idéer och tankar som du har. Just inom idrotter. Jag pratade en del med lite skidskyttefolk.

Ja. Och de har ju sin syn på vad man ska göra för att bli så bra som möjligt. Som inte jag tycker riktigt alltid stämmer överens med vad man skulle kunna göra.

Om man skulle kunna testa någonting annat. Men de som är inne i sin bransch. Vad heter det? Riktlinjer.

Så de kan inte tänka att jag ska ta till mig det här. För han ger mig tips. Men det kommer från en annan bransch.

De har väldigt svårt för att ta in ny information. Upplever jag det. Kan du känna likadant i dem du hjälper i idrottsvärlden.

Finns det också sådana i näringslivet? I olika branscher är man lite bättre på att lyssna. Eller är det ungefär hur som helst? Ja, absolut. Det är klart att det finns kulturella grejer.

Nu vet ju inte jag exakt vad du har erfarenhet av från skidskyttarna. Men jag har jobbat en hel del med advokater och jurister till exempel. Och där är ju… Inom techbranschen också skulle jag

säga.

Där är det ju bara inprintat att du behöver lägga ner tid för att lyckas. Och de som bygger stora unicorns, de som bygger stora techbolag och de som lyckas med det. Ja, det är de som jobbar 20-22 timmar om dygnet.

Det är det som krävs för att lyckas. Och när man kommer in med ett annat perspektiv. Det här händer när du inte sover.

Det här händer när du stressar så här mycket. Över en längre tidsperiod. De blundar ju för det.

För det är bara så det ska vara. Det är ju som Elon Musk säger. När han kom på att om jag jobbar dubbelt så mycket som alla andra.

Så kommer jag komma dubbelt så långt på samma tid. Så därför jobbar jag typ jämt. Ja, jag tycker att det där är fascinerande.

Och absolut att det finns individuella skillnader i hur mycket man klarar av. Och hur mycket man behöver sova. Men 99% kan ju inte jobba som Elon till exempel.

Och jag fattar att många inspireras av det han har åstadkommit. Jag hoppas inte att folk inspireras av honom som människa. Men bara det han har byggt.

Hasselkulturen finns ju kvar i form av att du ska pusha genom motstånd. Att sova är oproduktiv tid. Alla de här väldigt maskulina, grabbiga sättet att approacha business på.

Men sen när man kommer in med forskning. Eller hur kroppen funkar. De är inte riktigt där än.

Det är som det här svartvita tänkanet. Om du inte köper på hela tiden. Då är det typ som att du ger upp.

Och du blir svag. Och du är en mellanmjölk som alla andra. När det egentligen handlar om ett lyft ännu mer.

Att funka kroppen och hjärnan som de ska. Då får du en ännu bättre kvalitet. Kvalitet är absolut att du jobbar mer timmar.

Om du lägger in dubbelt så många timmar. Men kvaliteten är det du lägger ner. Det är alltid inte så lätt att se vad som händer med det.

Du kanske tror att du är produktiv. Men du är troligtvis inte det. Då kommer man till det problemet som jag har.

Att jag måste göra vissa saker. Men kanske 80% av arbetsinsatsen hade varit tillräckligt bra. Och återhämtningen kanske blev bättre till dagen efter.

Det är klart att det är en fin balans. Har du med dig vetskapen och kunskapen om hur kroppen och hjärnan funkar. Och just det här att jag ska kunna vara bra imorgon också.

Så att det inte bara är idag. Då har man en helt annan approach. Många som jag möter när vi börjar jobba ihop.

Har en väldigt kortsiktig approach. Vilket betyder att hur ska jag få in sälj det här kvartalet. Hur ska jag få in sälj den här månaden.

Vad behöver jag göra den här veckan. Vad behöver jag göra idag. När du har den kortsiktiga approachen till allting.

Då skiter du i hur du mår imorgon. Du tänker inte på vad som ska funka nästa kvartal eller nästa år. Då kommer du undan med de här kortsiktiga strategierna.

Som är att jobba sena kvällar. Skita i sömnen. Tumma på återhämtningen.

Slunta i träningen. Inte äta. Asbra.

Och så kommer det i kapp dig sen. Och så tänker du att vad har hänt nu. Varför är jag lite trött.

Du ser inte allt som har hänt däremellan. Månadens budget är viktigare än ens välmående. Ja precis.

Det blir ju lätt så. Skillnad på kvinnor och män som kommer till dig. Har kvinnor samma maskulina… Har kvinnan oftast de dragen i sig också som söker din hjälp? Absolut.

Kvinnliga vd och kvinnliga entreprenörer har lärt sig att vara mer i den maskulina energin. Det blir väldigt röda personer som är vana vid att ta action. Och leda och köra på.

Jag jobbar både med kvinnor och med män. Men de beter sig på väldigt liknande sätt. Sen behöver de lite olika typer av strategier.

Beroende på var de är i sitt liv. Till exempel så träffar jag många kvinnor som har gått igenom klimakteriet. Eller mitt i klimakteriet.

Eller i förklimakteriet. Och då händer ju massa grejer med kroppen. Män som jag träffar trivs jättebra på någon form av periodiskt fasta.

För mentalskärpa. Men det funkar inte alls för de flesta kvinnor. För vissa, men för de flesta inte.

Responser på stress och hur mycket man tränar. Det spelar också jättestor roll mellan kvinnor och män. De flesta män kan köra på på en relativt hög belastning.

Men kvinnor behöver periodisera en hel del mer. För att det inte ska bryta ner kroppen. Så där

behöver man ha individuella strategier.

Så profilen är densamma men tillvägagångssättet är mer annorlunda? Ja, det skulle jag säga. Avslutningsvis, vad är din tanke kring varför behandlar man då bolaget bättre än man behandlar sin kropp? Varför har det blivit så? Det finns många anledningar till det. Men bolaget behöver ju dig nu.

Om du inte prioriterar bolaget idag, då kommer det märkas. Om du struntar i träningen idag eller sover lite sämre idag, då märker du det kanske inte. Förrän långt senare, om du börjar tumma på de där sakerna.

Det är det här med urgent vs det som bygger dig långsiktigt. Där har vi människor svårt generellt. Så grunden i allt som jag jobbar med handlar om att få det här långsiktiga perspektivet.

Att ha det som automatik i bakhuvudet. Om jag gör det här idag, vad händer långsiktigt då? Det är klart att vi människor också drivs av, eller högstred framför allt, av resultat. Och bekräftelse handlar ju det om i grunden.

Så om du prioriterar bolaget och bolaget får bra resultat och du tjänar pengar. Och du kan köpa den där bilen, köpa det där huset och åka på de där resorna. Då känner du dig värdefull.

Du känner att du har uppnått de där sakerna. Och det är ju oberoende av hur du känner på insidan. Det är därför så många högpresterande personer som också tycker mer och mer.

Vilket är bra, öppnar upp sig i olika typer av poddar. Av att jag nådde det där höga målet. Jag gjorde den där exiten, men jag nådde skit när jag var där.

Så det är viktigt också att separera på extern framgång och det på insidan. För det som vi också sa i början tror jag är att det är väl mer en svaghet. Fortfarande får många att prata om de sakerna.

Men att vi kan nå jävligt höga mål och må bra. Ha hälsan i behåll och känna att vi har prestationsstrategier som håller i decennier framåt. Det går.

Bara att vi väljer de strategierna. Snyggt. Då får jag tacka för det här Josefin.

Och vart hittar man dig om man vill veta mer? Om man blir inspirerad eller om man känner att man behöver din hjälp? Min största plattform skulle jag säga är LinkedIn. Så där får man jättegärna gå in och följa mig, Josefin Asklöv. Eller på Instagram, där heter jag prestationscoachen med ett understreck på slutet.

Annars kan man gå in och kika på min hemsida prestationscoachen.se. Just det. Och en podd har du också? Ja, exakt. Jag har en podd som heter The Tennix Podcast.

Kan man också gå in och lyssna på. Visst. Gör det.

Och så får jag tacka för det här. Tack så jättemycket.

FAQ Hög prestation utan utbrändhet – Josefine Asklöf

1. Vad menas med prestationskapacitet?

Prestationskapacitet handlar om hur väl hjärnan och kroppen fungerar tillsammans för att skapa energi, fokus, beslutsförmåga och hållbar prestation över tid. Målet är att kunna prestera på hög nivå utan att slita ut sig själv.

2. Kan man vara högpresterande utan att offra sin hälsa?

Ja. En av de viktigaste poängerna i avsnittet är att framgång inte behöver kräva sömnbrist, kronisk stress eller ständig överansträngning. Med rätt strategier för återhämtning, sömn och stresshantering går det att nå höga mål på ett hållbart sätt.

3. Varför drabbas många högpresterande av stress och utmattning?

Många högpresterande personer förlitar sig på disciplin, vilja och hårt arbete under lång tid. Problemet uppstår när kroppen och hjärnan aldrig får tillräcklig återhämtning, vilket gradvis kan försämra energi, beslutsförmåga och välmående.

4. Hur vet man om man börjar närma sig utbrändhet?

Vanliga tecken är sämre sömn, minskad mental skärpa, irritabilitet, svårigheter att återhämta sig, känslan av att aldrig vara nöjd samt att man inte längre har energi kvar för familj, relationer eller fritidsintressen.

5. Vad är det första steget för att förbättra sin prestation på ett hållbart sätt?

Det första steget är att kartlägga nuläget. Se över sömn, kost, träning, stressnivåer, återhämtning och dagliga rutiner. När man förstår sina största begränsningar blir det betydligt enklare att skapa långsiktiga förbättringar.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Wesa Nr. 7 100 ml Scanfarma

Tallow Tvål Pure Tallow

Tallow Sun Balm Everyday Sun Pure Tallow

Magsyra Balans 90 kapslar Holistic

Hög prestation utan utbrändhet – Josefine Asklöf