Från sorg till mening – nära döden, medvetande & varför vi mår dåligt i dagens samhälle – Mathias Hansson

Vad händer egentligen när vi dör – och varför mår så många dåligt trots att vi har “allt”?

I det här avsnittet av Biohackpodden gästas vi av Mathias Hansson – poddskapare bakom Bästa livet, föreläsare och författare – som delar sin starka livsresa från djup sorg till en helt ny syn på livet, medvetandet och mental hälsa.

Efter att ha förlorat sin lillebror i suicid kastades Mathias in i en existentiell kris som förändrade allt. Det blev starten på över 10 års sökande inom andlighet, forskning kring nära döden-upplevelser, kvantfysik och psykologi.

Vi pratar bland annat om:

• Nära döden-upplevelser – finns det något mer än kroppen?
• Varför depression kanske inte handlar om serotonin (utan hjärnans “default mode network”)
• Mindfulness vs “mindlessness” – och varför du fastnar i dina tankar
• Dopamin, sociala medier och varför vi mår sämre ju mer vi konsumerar
• Hur närvaro, tacksamhet och att hjälpa andra kan förändra ditt liv
• Psykedelika vs meditation – genväg eller genombrott?
• Och varför jakten på “mer” ofta gör oss olyckliga

Det här är ett avsnitt som går på djupet – bortom biohacking som optimering, och in i biohacking som mening.

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden produceras i samarbete med Biohack Balance – Sveriges ledande plattform och webbshop för biohacking, hälsa och livsstilsoptimering. Biohack Balance samlar evidensbaserad kunskap, expertrekommenderade kosttillskott och avancerade verktyg för dig som vill optimera energi, fokus, återhämtning och långsiktig hälsa.

Transkibering Från sorg till mening – nära döden, medvetande & varför vi mår dåligt i dagens samhälle – Mathias Hansson

Och då kör vi med Mattias Hansson, som kan få berätta vem du är. Ja, tack för att du ville ha mig hit, det är jättekul. Jag gör mycket många saker, som du också verkar göra.

Jag jobbar som lärare, jag har jobbat som DJ i 20 år, det är jag fortfarande lite grann i, men jag fasar ut det mer och mer. Jag skrev en bok för ett och ett halvt år sedan, jag föreläser en del. Och jag tror att anledningen till att du kanske bjöd hit mig idag är för att jag driver Sveriges största podd om andlighet, tror jag att man kan säga.

Jag tror att jag är i alla fall, den heter Bästa livet, jag startade den för ett år sedan. Det är väldigt kul för den går bra. Och vad är det för fokus på den podden? Det har väl hållit på att utveckla sig lite sådär, jag kommer in på nya frågor som jag tycker är spännande.

Grunden var ju mental hälsa, filosofi och andlighet kan man säga. Och jag ville prata mycket om mental hälsa. Jag fick själv ett eget andligt intresse när jag förlorade min lillebror som tog sitt eget liv för 10 år sedan.

Han var min bästa vän och vi bodde ihop i vuxen ålder i 6 år. Och sedan som en blick från klar himmel så fanns inte han mer. Och det var ju en process både att försöka bearbeta det, jag var ju väldigt mentalt dålig.

Jag hade en väldigt stor depression och kris helt enkelt. Och andligheten hjälpte mig mycket genom det. Jag var hos ett medium och kände att hon kunde få kontakt med honom, vilket chockade mig.

För jag hade inte trott på någonting innan det här. Och började bli lite såhär, vad är det här för någonting? Kan det här verkligen vara på riktigt? Det gick ju emot alla mina, det jag har växt upp med och tror. Det här borde inte vara möjligt, men det var ju någonting.

Och då började jag försöka undersöka allting jag kunde om när jag började sätta mig in i buddhismen. Jag hittade dokumentärer om andlighet och sedan så hittade jag forskning kring nära döden upplevelse. Och det var en av de sakerna jag verkligen fastnade för i början av allt det här, det är ungefär tio år sedan.

Det är alltså forskning kring personer som fått ett hjärtstillstånd. Då slutar blodet pumpas till hjärnan och hjärnan stängs, man brukar säga att hjärnan i princip stängs av helt. Det är den högsta formen av medvetslöshet.

Då borde man inte kunna uppleva någonting, men det finns väldigt många sådana här intressanta historier om personer som sett att de svävat ur sin kropp och sett vad läkarna pratat om. Ibland har de sett vad som hänt i rum runt omkring och sånt där. Och det här är seriösa forskare och läkare som har forskat om det i typ 50 år nu.

En man som heter Raymond Moody som myntade begreppet nära döden upplevelse på 70-talet 50 år sedan och forskat om det och flera andra som gjort det med. Så det här är ett seriöst forskningsområde. Och jag blev så här, varför pratas inte det här någonting om i Sverige? Jag hade ingen aning om att det här fanns.

Så jag satte mig in jättemycket i det här och sen så kom det under den här tiden så var det en svensk som heter Hans Singmark, en överläkare som började forska om det här och fick ganska mycket uppmärksamhet. Han var med i TV4 9-tidsmorgon när Agneta Skjödins podd, han började synas ganska mycket. Och 2024 så släppte jag ju min bok så 2025 i början där så skickade jag min bok till honom och började ha lite kontakt.

Jag skriver ganska mycket om nära döden upplevelser i min bok. Och han gillar den och han sa att han är i Skövde där jag bor ungefär en gång i månaden. Han jobbar lite som läkaren och åker omkring, han bor på något hotell där och jobbar en gång i månaden.

Och sa att han kunde komma vara med i min podd, han hade inte ens startat den. Och han bara, wow vad är det här föll på plats liksom. Så då bjöd jag in honom och det avsnittet gick jättebra.

Och sen så gick jag med i en grupp på Facebook som heter Nära döden upplevelser på svenska där jag hittade en man som heter Jonny Fredriksson som hade den här sjukaste nära döden upplevelsen. Alltså han var med om så mycket i det nära. Så om ni inte sett eller hört det här avsnittet så rekommenderar jag det.

Det heter Jonny Fredriksson om att ha en nära döden upplevelse som ändrar hela livet. Och det bara blev superviralt, jag har över 40 000 visningar nu på Youtube och hur många kommentarer och så som helst. Och sen var det här igång och så är det fortsatt.

Vad är din inställning själv nu till döden efter allting sånt här? Har du ändrat synsätt kring det eller någonting? Ja, absolut. Jag är ju ganska övertygad om att vi är någonting mer än en produkt av hjärnan. Jag tror ju på att det finns en andlig dimension med.

Jag tillhör inte någon specifik religion så jag tycker det är intressant med religioner men jag räknar mig inte som kristen eller buddhist eller något sånt där. Det som kanske har varit min grej är att jag försökt förstå det här genom forskning. Jag hade ju den här tioårsperioden där jag satt mig in i allt kring nära döden upplevelser.

Paranormala fenomen, andekontakt, telepati, även kvantfysik. Alla de här frågorna, medvetandeforskningen, hur hjärnan fungerar. Jag har försökt att sätta mig in i allt det här under tio år nu.

Och det var egentligen det som jag kände att fasen, nu har jag lärt mig så mycket om det här jag måste göra någonting med det. Så då skrev jag boken och den var ju… Jag fick fin respons

på den men det var svårt att nå ut liksom. Vad fasen ska jag göra nu? Men för att promota boken så hörde jag mig till många poddar och frågade om jag fick vara med.

Och jag var nog med i 20 poddar för att göra reklam för boken. Och jag tyckte det var väldigt kul så till slut så bestämde jag mig för att göra en egen podd. Och din syn på livet rent generellt efter du har gjort den här resan, har den också ändrats eller har du samma syn fortfarande som innan? Eller har den också, om jag tänker på hur man lever livet och samhället i stort och de bitarna? Det har ju ändrats allting.

Det känns ju som att jag är två olika personer. Det känns lite som att jag har levt två olika liv. Det var ett liv innan Martin min lillebror gick bort och ett helt annat liv efter det.

Det hände så mycket där. Andligheten var ju en aspekt. Men sen så började jag se helt annorlunda på livet med.

När Martin gick bort så jobbade jag som chef på ett gym. Och jag hade jobbat på det här gymmet i åtta år och jag jobbade som DJ. Och jag var kanske ganska fokuserad på mig själv om man säger så.

Det gick ut mycket på att jag ville bli kändare som DJ, få större spelning. Jag kom ut och spelade mer och tänkte mycket på mig själv på ett sätt. Men sen när Martin gick bort så började jag få panikångest och attacker.

Jag blev nästan utbränd från det här jobbet och sökt mig. Fast jag egentligen inte visste vad jag skulle göra istället. För jag fick bli tung i bröstet när jag tänkte på det här gymmet.

Så jag började kolla vad jag kunde göra istället. Och då fick jag börja jobba inom skolan och på flyktingboende. För det var ju flyktingkris 2015, det var då han gick bort.

Och då fanns det många sådana här jobb. Och då började jag… Alltså det här var egentligen ingenting jag gjorde med mening. Men någonting öppnades upp lite för mig.

Jag började fokusera allt mer på hur jag kunde hjälpa andra människor. Och ju mer jag gjorde det, ju bättre mådde jag. Och det var som att någonting hände inom skolan och så när jag jobbade där.

Ju mer jag lyckades ge av mig själv, ju mer fick jag tillbaka. Det blev som någon positiv spiral. Sen så började jag föreläsa också.

Det började egentligen med att jag föreläste på lite skolor. Där jag gjorde mina praktiker och sånt där. Då började jag berätta om vad jag har varit med om.

Det är lite svårt att få allt i bra tidsperspektiv. Men Martin gick alltså bort 2015. 2018 gjorde jag min första praktik som lärare.

Och då hade jag fått min dotter Melissa. Som kom liksom som en ängel till jorden. Och liksom

verkligen fick mig att må bättre.

Och då fick jag tipset av det här mediet som jag hade varit hos. För jag har fortsatt att gå hos henne regelbundet under lång tid. Och vi har fortfarande bra kontakt.

Men hur som helst. Hon sa, Mattias du har kommit så långt in i sorgbearbetning. Du kanske borde berätta vad du har varit med om.

Det kanske kan ge hopp till andra. Så då började jag prata lite om det inom skolan. Och det visade sig att elever uppskattade det här jättemycket.

Det var som att, det är svårt att förklara exakt vad som hände. Men jag kan ge som ett exempel. Första gången jag hade den här föreläsningen.

Så var det två tjejer som satt längst bak i klassrummet. Och grät när jag berättat klart. Då fick jag lite dåligt samvete.

Bara nej, vad har jag gjort nu? Men vi hade ett jättefint samtal hela den här klassen. Det var norsk kurs fyra. Och det slutade med att de här två tjejerna som vart ledsna.

De frågade om de fick gå med mig till matsalen efteråt. Så vi gick till matsalen. Jag hade alltså en liten tjej i varje hand.

Kommer tillbaka till klassrummet så har de ritat en teckning till mig. Stor, som det står Mattias vi älskar dig. Och sen fick jag jättefin kontakt med hela den här klassen.

Och jag kände sista dagen där jag var hos dem i fem veckor. Att jag ville göra något speciellt. Så då tog jag med alla mina DJ-grejer.

Discolampor och mixerbord. Allting av det värsta diskot i gymnastiksalen. Och det slutade med att varenda elev på mellanstadiet.

På den här skolan. Varsågod kurs fyra, fem och sex. Kom fram och kravade mig efteråt.

Jag hade bara som ett hav av barn runt mig. Och bara wow, vad häftigt det blev. Så då försökte jag göra mer och mer.

Och gjorde egentligen ungefär samma sak. Min nästa praktik på en ny skola. Min tredje på en ny skola.

Och sen har det löpt på. Så jag försöker väl. Det här säger jag inte för att vara självgod eller någonting.

Men jag har fått någon annan syn på livet. Att jag försöker att hjälpa andra så mycket jag kan. Både i skolan och inom podden.

Jag känner att det är det som ger mig mycket tillbaka. Och om man ska gå tillbaka till nära

döden upplevelser. Och forskningen kring det.

Jag tror att de får någon slags insikt om livet. Och det är nästan alla som har haft en så stark upplevelse. Det är att de får någon slags upplevelse att vi är människor.

Vi är egentligen ett med varandra. Vi kommer från samma källa om man säger så. Men här på livet så upplever vi oss som något helt separat från allting annat.

Vi är lite fast i vårt ego kanske man skulle kunna säga. Men egentligen är vi alla ett. Varje gång vi hjälper någon annan människa hjälper vi också oss själva.

Varje gång vi skadar någon annan människa så skadar vi också oss själva. För att allting hänger ihop i ett slags stort kretslopp. Vi hänger ihop mycket mer än vad vi ser här på jorden.

Och så försöker jag se på livet med. Jag tror att vi alla hänger ihop. Jag försöker att bara sprida så mycket positiv energi runt omkring mig som jag kan.

Och för mig så har det blivit att det är en andlig teori att försöka leva så. Men det är också en psykologisk. Det som gett mig mest lycka har varit när jag verkligen kunnat göra något fint för någon annan.

Nu har jag berättat den här historien många gånger i min bok och i poddar och sånt här. Men den här händelsen, den här täckningen av de här två små tjejerna. Jag blir fortfarande glad för det tio år senare bara när jag berättar om det.

Jag tror att det ger en annan form av lycka än det här ytliga som vi ofta fastnar i. Att käka chips och kolla på Netflix och mobilen. Vi fastnar lätt i något lite ytligt. Jag tror att det här ger något slags djupare som jag tror lagras i vår själ för evigt på något sätt.

Om vi lyckas göra något riktigt fint för någon annan så ser jag på livet idag. Intressant. Jag tänker just det här med att hjälpa och vara snäll mot andra.

Det är ju en fin grundtanke. Jag tror att det kan finnas problem någonstans där att folk gör snälla saker för andra. För att man ska själv uppleva någon form av godhet själv.

Att det egentligen grundas i… Jag förstår vad du menar. Ibland är det en fin… Det är klart att man ska vara snäll mot andra. Men i vissa fall känns det nästan som att vissa människor gör det trots allt av ego.

Att jag är snäll mot en annan människa för att då mår jag bra. Jag förstår lite grann vad jag menar. Jag förstår vad du menar.

Jag tror att oavsett vilken anledning du vill göra, om du får ihop en spiral på det här att du gör bra saker för andra och du får tillbaka det och mår bra. Jag ser inget fel i det här. Jag tror i så fall att det är bara min åsikt.

Jag tror snarare att det kan vara ett problem om du inte vågar säga nej. Om du bara ska vara alla till lags hela tiden och inte vågar stå upp för dig själv. Då bränner du ut dig själv.

Det skulle kunna vara i skolan. Du bara säger ja till alla överallt hela tiden. Och så bryr du dig ner själv.

Det tror jag är ett större problem. Att du inte vågar stå upp för dig själv och blir överkört. Att man inte är snäll mot sig själv med andra ord.

Ja, att man behöver på något sätt vara stark i sig själv också. Men jag tror att det här är något man kan göra vid sidan av sig. Jag har blivit starkare i mig själv genom det här.

Jag är bättre på att säga nej än vad jag var då. När jag var chef på det här gymmet var jag jätterädd för att någon inte skulle tycka om mig eller vara arg på mig. Jag var lite mer känslig för det här nu.

Det tror jag att jag har blivit bättre på. Jag tror att jag har mer synd på livet i att jag vill hjälpa andra och egentligen är snällare. Men ändå är jag starkare i mig själv.

Jag tror att det är något man kan sträva efter. Att vara snäll både mot sig själv och mot andra. Respekt, det gillar man ju också.

Respekt mot andra människor. Då blir det ju ett fint samhälle. Det är ju en bra grundtanke.
Ja, men precis. Jag tror att vi behöver det här idag. Jag tror att det är därför podden går så bra.

För att folk mår bra av att höra det här. Både hur vi kan vara mot andra. I tio år så letade jag efter bevis för att vi är något mer än vår hjärna.

Att det finns något mer. Jag tycker att det finns bevis för det inom kvantfysiken, medvetandeforskningen och nära dödenupplevelser och allt det här. Men sen så upptäckte jag också att det finns ganska många psykologiska aspekter kring det som är intressant.

Det finns undersökningar som visar att vi till exempel verkar leva 6,5 år längre om vi har en andlig tro som är en del av vårt liv. Det finns undersökningar som visar att en andlig tro kan vara en av de sakerna som ger oss mest lycka i livet. Det finns undersökningar som visar att det minskar risken för självmord och beroende och allt möjligt.

Det är nästa sak som jag tycker är intressant med det. För att inte bara nämna det här med mindfulness och öka vår närvaro. Det är också en av de största källorna till lycka tror jag, att vara närvarande i det vi gör.

Det tycker jag är så kul med den här serien som gick på SVT Shaolin Heroes att det verkligen belyser det här fenomenet. De tar in de här machomännen som har massor av pengar och framgång men det är inte säkert att de mår så bra ändå. Men de gör en så stark mental och andlig utveckling i den här serien och alla mår bättre av det mentalt.

De pratar ganska mycket om saker i den serien som jag har pratat om i min podd. Jag kan undra, så tycker du också att det har förändrats någonting sen 2015 när du började komma in i det här? Och så klipp till idag, det är ju också 10-11 år som du har varit väldigt intresserad av det. Tycker du synen kring andlighet har ändrats i Sverige också under de här åren? Eller tycker du att det är ungefär lite samma som det var 2015 som 2025? Jag upplever ju att det har ökat jättemycket.

Sen är det svårt för mig att säga objektivt om det är för att jag är så inne i den här bubblan nu eller om det faktiskt har ökat överallt. Men jag tänker att det nog är lite överallt. Det är bara att kolla på den här serien Shaolin Heroes.

Du kan kolla på spökjakten. Man har väl vunnit kristaller sex år i rad för bästa tv-serie. Jag tror om Lagstav Spökeägarna har över en miljon följare på Youtube.

Det har ju blivit jättestort. Om du kollar på andliga mässor i Sverige, det finns hur många som helst. Folk åker omkring på meditation, yoga, medium.

Det känns som att allt det här har ökat. För det jag kan tycka där i det hela, nu är du lite grann i min ålder, att när vi var unga så fanns det okända på TV4. Man åkte hem till hem och man trodde att det spökade i hemmet.

Det var ett medium som kom dit och skulle rensa ut spöket från hemmet. Det är lite grann detsamma som lagstav och spökjakt gör. Det är lite spökfokuserat.

Tycker du att det är rätt? Eller kan man jobba med andlighet på ett annat sätt? Tycker du att den belysningen är positiv? Eller drar det ner vad andlighet egentligen är för någonting? Jag tror att det finns både fördelar och nackdelar med det. Det är jättesvårt att säga. Jag jobbar inom skolan och jag märker att barn är väldigt öppna för det här idag.

Att det finns något anledning till att vi har en själ. Det verkar de flesta tro. Jag tror att det kan påverka att de har sett på det här.

Det tror jag att det gör. Det är många som tror på det. Om det här nu är på riktigt så betyder det att vi har en själ.

Vilket jag tror att vi mår bättre av att tro på. Sen är frågan om det är den bästa vägen att komma in till det här med spöken. Det är en lite mörk sida på ett sätt.

Det pratade jag faktiskt med någon förra veckan. Det kanske låter lite tramsigt men jag tror ändå att det kan ligga någonting i det. Om man håller på och försöker göra de här grejerna själv med andeln i flaskan.

Och det här vad det finns. Att man ska ha respekt för de här energierna. Jag har en kompis som var med och filmade sådana här spökakter.

Inte den som går på, jag vet inte vilken kanal den går i längre. Inte det med Jocke, Jonna och

Laxton. Men han hade en liknande som gick på Youtube med ett känt medium.

Efter att han varit på de här ställena så började ju hända grejer hemma hos honom. Hans son kunde ju vakna mitt i natten och hade sett någonting. Jag vet inte exakt vad det här är men jag tror ändå att man ska ha lite respekt för de här energierna.

Det kanske är dumt om folk börjar hålla på för mycket med det här hemma. Jag har ingen aning om det lät till det eller inte, det är bara en tanke. Det är det jag kan känna blandat med andlighet.

Det finns så mycket mer och man kan använda det på ett sätt som är utvecklande här på jorden istället. Istället för att gynna det mörka, att bli fascinerad av det. Samma sak med drömmar, jag är inte så mycket för drömtydning och jag tycker inte att drömmar är så intressant egentligen.

Men om du drömmer någonting återkommande så är det förmodligen någonting som stör dig i ditt huvud. Då vill jag att man ska analysera och tänka lite grann och vara ganska särskilt kritisk med sig själv. Vad kan ens inre prata med dig? Hur ska jag kunna ta till mig den kunskapen till att bli en bättre människa här och nu på jorden? Det är lite grann dit som jag tycker att andlighet borde fokusera mer.

Det gör ju du med din podd. Jag pratar väldigt sällan om spökakt och sånt där, nästan ingenting. Jag pratar mest om hur vi kan utveckla oss mentalt.

Egentligen kan man säga att podden är lite olika delar och en är att jag bjuder in personer som kan mycket forskning kring det. Till exempel som Hans Zingmark som forskar kring nära döden upplevelser. Jag har haft en del andra sådana, Jan Pilotti och Göran Brusevitz som är ordförande för parapsykologiska sällskapet.

För att få fram forskningen kring det här. Och sen så är det ju de mentala bitarna också, varför vi kan må bättre av att tro på det. Det var ju de aspekterna jag pratade om innan.

Andlighet eller inte, så har vi ju ett väldigt stort problem i Sverige idag med psykisk ohälsa. Och jag tror att vi attackerar det här problemet helt fel. Nu är inte jag någon hjärnforskare eller psykolog, men jag har ändå pratat med professorer inom psykologi och psykoterapeuter och allt möjligt kring det här.

Och de flesta verkar dela min syn, i alla fall de jag har pratat med. Idag i Sverige så har vi 1,3 miljoner som äter sådana här antidepressiva tabletter. Och grunden i dem var att man trodde att depression berodde på en obalans i hjärnan.

Alltså på serotoninbrist och de här tabletterna skulle försöka justera det. Men nu så har man i nyare undersökningar hittat att det verkar inte finnas något direkt samband där emellan. Depression beror inte alls på serotoninbrist.

Och de här tabletterna verkar ju knappt hjälpa bättre än sockerpiller i många tabletter. Och

ändå så verkar det som att läkemedelsbolagen lite fifflar med de här undersökningarna. För att försöka visa att resten av medicin hjälper.

Men som jag tolkade så hjälper inte de här tabletterna mot depression. Depression beror inte på serotoninbrist. Som jag tolkade så beror depression till väldigt stor del på grund av en överaktivitet.

I den delen av hjärnan som kallas för default mode network. Alltså standardnätverket i hjärnan. Och det är den delen av hjärnan där tankar om oss själva skapas.

I den här hjärnan så skapas väldigt mycket tankar där vi ältar saker som har hänt. Vi oroas för saker som ska hända och vi jämför oss med andra. Och om vi är för fast i de här tankarna.

Om vi har en överaktivitet i den här delen av hjärnan. Då blir vi deprimerade. Personer som har en sjukdomsdiagnos, en depression har en överaktivitet i den delen av hjärnan.

Jag ska inte svära på jämt men det finns väldigt tydliga kopplingar. Som inte finns till den här serotoninbrist-hypotesen. Men alltså överaktivt default mode network? Ja, det är en överaktivitet i den delen av hjärnan.

Alltså till exempel det kan vara att du har haft något trauma. Du kanske har flytt från krig, du kanske har varit med om något sexuellt övergrepp. Du har varit med om någonting i din barndom eller ungdom eller när som helst.

Som du har svårt att släppa liksom. Du fortsätter älta de här tankarna och du klarar inte att släppa det. Eller så kanske du är så orolig för någonting som ska hända i framtiden.

Du går omkring och oroar dig för saker hela tiden som kanske aldrig händer. Och du jämför dig med andra, med sociala medier. Du tror att alla andra är bättre och snyggare än dig själv.

Och kanske speciellt idag med sociala medier. Vi följer alla influencers som har det perfekta utseendet. Massa pengar, nya hus, bilar och så vidare.

Shit, varför har inte jag det här? Så bara trycker vi ner oss själva liksom. Och ju mer vi fastnar i de tankarna, ju sämre mår vi. Det är därför mindfulness, breathwork, meditation och allt det här kan verka mot psykisk ohälsa.

För att det blir som ett break från det. Vi kan ta oss ur de tankarna.

Jag är väldigt intresserad, man pratar ju om mindfulness, och det har ju ganska många koll på, men man kan också kolla upp och intressera, eller som jag intresserade mig för ett tag sedan för mindlessness. Och nu kommer inte jag riktigt ihåg, men när man kollar och läser lite grann om mindlessness så kommer man också in i det där default-mode-network-aktie. Och det är lite grann att när man kör bil till exempel så kan man glömma att man kör och plötsligt så har du kommit fram till jobbet, men du har inget minne av hur du kom dit.

Och det ska väl också vara någon form av att man hamnar i något default-mode-network-aktie. Någonstans där också kreativitet skapas. Mindfulness är väl någon form av avslappning eller någon närvarighetsgrej, men kreativiteten skapas i det andra läget.

Jag vet inte riktigt om det är så enkelt. Mycket självreflektion och sådana tankar kan ju skapas när du kör bil. Du kanske kommer på att jag kanske borde höra av mig till den här.

Du kanske får en idé i ditt företag. Du kan såklart få bra tankar i det här också. Problemet blir när det här blir för mycket.

Du bara har det här surret i hjärnan hela tiden. Att du inte kan släppa det. Det är klart att det inte alltid är så.

Men när du blir för fast i det så mår det inte bra. Däremot om du tänker efter något där du har varit helt närvarande. Om du har varit i the zone en gång.

Det var jag ibland när jag var DJ. Ofta var det lite så i början av kvällarna att jag stod och läste av publiken. Oj, jag undrar om den här låten kommer att fungera.

Man står och analyserar. Och sen så vuxit det upp mer och mer. Och sen kom jag i the zone. Då släppte jag allting. Jag bara var ett med musiken. Jag behövde inte ens kolla på dansk.

Jag visste att alla dansade. Jag behövde inte fundera på vilken låt jag skulle spela. Det bara kom till mig.

Bam, bam, bam, nästa låt. Varenda mix bara satt som ett smäck. Det bara blev helt magiskt.

Då var jag ingenting i det här. Jag var bara fullt närvarande. Och det tror jag är den högsta formen av mindfulness.

Eller det kan såklart vara i meditation och sånt också. Men det kan vara att du hamnar i the zone för att du gör någonting. Du är helt uppsluten i det. Det kan vara om du älskar att spela fotboll eller pja eller vad som helst. När du är helt i det och inte tänker på något så mår du ju bra. Men skapas kreativitet då? Eller mår du bra? Jag förstår vad du menar.

Man behöver lika delar. Man behöver en balans däremellan av både och. Jag tror att det här kan vara olika saker.

Jag tror att det finns något slags kvantfält. Någonting vi kan koppla upp oss lite mot. Där vi kan få inspiration.

Det sägs ju att Einsteins hjärna egentligen inte var jättestor men att han var väldigt intuitiv. Han fick saker till sig. Jag tror att konstnärer och sånt, och musiker, så är det många som säger att de tänkte inte ut det.

Det var som att de fick det till sig. Och det tror jag att du får när du är närvarande i det du gör. Så som jag beskrev det.

Jag tror inte att det är någonting du sitter och tänker till dig. Utan det är någonting som nästan kommer till dig när du är väldigt närvarande. Men det är klart att, det kom jag ihåg förr, inte lika ofta längre, men så kunde jag få jättebra idéer precis när jag skulle gå och lägga mig och sova.

Och så låg man och tänkte och tänkte och tänkte på det här och så fick man jättebra idéer. Och då var jag ju i det på network. Det är den typen av tankar.

Så jag tror att det kan komma på båda sätt. Jag har det jag ska säga nu också som man också ska ha med sig. Det är ju också en teori till vad jag tror att många mår dåligt idag också.

Det är att vi konsumerar så mycket. Och en del av det du berättar nu också går ju lite grann in i att vi mår bra när vi skapar. Men om du bara konsumerar sociala medier så skapar du aldrig någonting.

Utan då konsumerar du bara och då blir det ju en negativ spiral. Men om du börjar skapa någonting och kamnar i det här läget som du pratade om tidigare, eller när man målar en tavla, då skapar du någonting och det kommer till dig. Och då kommer det också en fin utveckling av det kanske.

Absolut, jag håller med dig hundra procent. Och jag ser ju det här som ett motstånd till vår närvaro, våra mobiltelefoner och allt det där som packar på oss hela tiden. Det känner man ju själv.

Om du råkar fastna i Instagram eller någonting och kollar på det i 20 minuter, då känner du själv att du mår ju skit efteråt. Det är ju så liksom. Som jag har tolkat det så aktiverar det dopaminsystemet i hjärnan och ju mer dopamin som utsundras, ju mer den här nivån höjs så kommer den till slut också dippa lika mycket eller ännu mer.

Så att du mår ännu sämre. Som jag tolkat det är lite därför man kan få förlossningsdepression till exempel. För att då utsundras det hur mycket som helst av det här.

Och sen så kan det bli efteråt att då ska det också dippas för det här är liksom som en nivå som hela tiden ska jävlas ut. Så om du får jättestora pikar då kommer du också få stora dalar. Men därför kommer du aldrig bli lyckligare av att du får allting du vill.

Och det är därför folks dopamin fastnar och allt det här. För om du får för mycket dopamin på slag liksom, du utsundras för mycket så dels behöver du mer och mer för att komma upp till samma nivå. Och dels så kommer det liksom också droppa väldigt mycket när det väl lägger sig och då mår du skit.

Det kan jag också känna igen om man har varit ganska aktiv igen på en vecka och jobbat mycket och grejat på mycket. Och sen när väl lördag kommer och man ska ta det lugnt, då kan jag också känna någon form av tomhet och depression. När man liksom tar ett steg tillbaka och då kanske det blir som du säger att man har haft så mycket på slag att det är det som händer i ens kropp då.

Jag tror det. Och dels då att om du behövde spela dataspel i två minuter innan för att få det dopamin på slaget. Men sen så spelar du det varje dag, då kanske du behöver spela fem minuter sen för att få samma och sen tio minuter och sen en timme.

Och så till slut så gärna kan du inte producera hur mycket dopamin som helst och bara försöker leta efter det hela tiden och det kommer aldrig. Det är väl det som är till stor del drogberoende också. Du behöver mer och mer droger för att få samma påslag tills du till slut är fast och du bara mår skit.

Hur mycket av de här teknikerna använder du dagligdags själv? Eller har du kommit på en nivå att det här bara är för dig? Eller går du runt och tänker mycket kring att må bra på dagarna? Det här är ett litet dilemma för mig. För jag märker ju att ju mer jag är närvarande i det jag gör och inte går runt och tänker på annat hela tiden desto bättre mår jag ju. Men jag jobbar ju som lärare som är ett jobb där man måste tänka på många saker hela tiden.

Och jag har podden som jag älskar men den gör också att jag tänker på saker hela tiden. Nu måste jag komma ut och lägga ut det här och nu kanske jag borde bjuda in den här och man tänker på nästa steg hela tiden. Så på ett sätt så sänker det min mindfulness lite om man säger så.

Men samtidigt så är det ju saker som jag brinner för och som du sa innan, jag tror att man mår bra av att skapa saker och det gör jag med podden. Så det är en liten balansgång där. Men jag försöker att i alla fall varje dag innan jag går och lägger mig så mediterar jag eller kör jag breathwork.

Det blir som ett sätt att stoppa upp det där lite grann. Jag försöker också köra yoga och så. Det är också lite ett sätt att varva nier och släppa alla mina tankar och vara närvarande.

Och det märker jag att jag mår allt bättre av. Någonting annat som kan vara intressant som jag tycker är att manifestera fram sin verklighet. Jobbar du med det? Nej, jag känner till begreppet men jag har inte jobbat så mycket med det.

Inte så systematiskt i alla fall. Sen har jag ju velat, jag har nog försökt manifestera fram podden lite så det är. Jag hade nog en bild av vad jag ville nå och det känns som att den håller på att komma dit.

Min motfråga var egentligen att jobba med tacksamhet för det tycker jag också är en sån bit som man glömmer bort. Man vill ha väldigt mycket. Man kommer också med det andliga att manifestera fram om man ska skapa sitt liv och hela den biten.

Men sen glömmer man bort det här. Tacksamheten och tacka för vad dagen har givet. De som är kristna brukar vara ganska duktiga på det, att vara tacksam över dagen.

Men inom det andliga så tycker jag att det finns också en form av att man blir lite nydig. Man vill ha mera. Vilken fin poäng, jag håller med dig helt.

Jag har faktiskt en grej med mina barn. Att varje dag innan de ska sova så får de se tre saker som har varit bra den dagen. För att lite fokusera på vad de var tacksamma för.

Jag har väl inte varit helt systematiskt med det men ibland skriver jag tacksamhetsdagbok och så där. Jag tror att det är jätteviktigt så som du säger. Jag är jättedålig på det själv.

Jag är också väldigt seriös. Imorgon ska jag göra detta och ha jättemycket mål. Jag har en fru som påminner mig också ibland att nu när dagen har varit bra för dig så kan du vara tacksam för det.

Jag ska inte jaga nästa grej direkt utan faktiskt bara ta ett steg tillbaka och njuta av det. Jag tänker att mycket av det vi har pratat om hänger ihop. Mitt liv och mitt sätt att se på livet ändrade sig mycket efter att jag förlorade mina villegor.

Jag tror att jag blev mer närvarande och mer tacksam på något sätt efter det. Innan så var jag lite sådant att om jag bara får det här så kommer jag att må bättre. Man såg fram emot saker hela tiden.

Man kanske såg fram emot nästa helg, nästa resa, nästa stora spelning. Man var aldrig i nuet tacksam för det man har men det har jag faktiskt blivit bättre på. Jag längtar egentligen aldrig till någonting längre.

Jag försöker bara göra det bästa av nuet här och nu. Det måste vara en skön känsla. Ja det är det.

Den är fantastisk. Du berättade ju i början av samtalet att du ville ha större spelningar. Det blir ju den där jakten och det är ju stressigt så inåt helvete att ha det inneboendet hela tiden.

Jag vill ha mer lön eller jag vill bo större. Jag vill ha en finare bil. Jag vill ha någonting.

Det är ju extremt tungt att bära på. Ja det är det. Jag tror att det är väldigt vanligt.

Men jag längtar egentligen aldrig efter någonting. Kan du någon gång, och det här blir kanske lite tabu, men i och med det hemska du upplevde med din lillebror kan du också vara lite tacksam över det idag att det gav dig en annan syn på livet. Nu förstår jag att du tar bort sorgen kring att han inte finns längre.

Jo men absolut. Det är det som är så surrealistiskt att det var min absolut värsta marom, det absolut värsta i hela världen som kunde hända för min del. Men på något konstigt sätt så gjorde det hela mitt liv mycket bättre.

Inget av det här hade hänt annars. Det är klart att jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka honom men jag är ändå jätteglad och tacksam över att mitt liv har blivit som det blev. Jag är jättetacksam för mina barn.

Jag är jättetacksam för min familj. Jag är jättetacksam för att podden går så bra. Jag är egentligen jättetacksam för allting.

Mitt liv kunde knappt varit bättre. Det är klart att det går upp och ner, det är ju livet. Men jag är jättetacksam, verkligen.

Vad skulle du kunna ge för tips till de människor som är i det här läget? Man behöver inte ha något dödsfall, men om det händer något, hur kan man med sin mindset tänka sig förbi det så att det faktiskt blir något positivt av det? Det beror lite på vad det är för något man menar. Om det är ett dödsfall som är liknande det jag var med om så jag tror att man behöver sörja. Jag grät ju varje dag i ett år säkert.

Jag tror att man behöver göra det. Jag tror inte att det är något man ska försöka tränga bort eller stänga av utan jag tror att man behöver det. Men så tror jag att nästa steg är att sätta sig in i de här frågorna och man får kanske hitta en egen väg till det, men för mig blev nära döden upplevelsen jätteintressant av allting kringliggande.

Det kanske är någon som börjar gå till kyrkan eller någon som, jag tror att min podd kan hjälpa mycket att öppna upp sig för det andra. För mig så den här känslan av att allting av Martin var borta för evigt, den gav mig fullständig panik. Jag kunde inte acceptera den.

Det bara fullständigt krossade mig. Den gav mig panik den tanken. Möjligheterna av att någonting av dem kanske fanns kvar det var helt ovärderligt för mig.

Jag vet inte exakt hur allt det här fungerar men jag vet att allting inte kan förklaras genom materialismen och att det absolut kan finnas andliga element. Det är absolut inte bevisat att materialismen Egentligen om man sätter sig in i kvantfysik och de här sakerna så universum är jäkligt komplicerat Det finns väldigt många kvantfysiska fenomen som inte går att förklara med

materialismen Om du kollar tillbaka på de här pionjärerna som startade kvantfysiken, Max Planck, Schrödinger, Albert Einstein alla de var helt övertygade om att medvetandet inte skapas av hjärnan att det här är något mer komplicerat, det finns något mer.

Egentligen finns det olika, du kan förstå det här teoretiskt genom att sätta dig in i forskningen du kan också mer eller mindre se det här genom meditation om du tar dig tillräckligt långt eller såklart vill du inte framställa dig med mening, men många upplever det här i en nära dödenupplevelse de är alltid nästan helt säkra på att jag vet att det var något mer, det var ingen dröm, det var ingen illusion

Sen är det en annan sak som jag också har pratat mycket om på podden om som jag tycker är intressant och det är psykadelika, och det verkar också på något sätt visa att det finns något mer är det därför det hjälper personer som har dödsångest och kanske i livet slutskede, cancerpatienter de kan få jättemycket hjälp av det, för man ser att det finns något mer än bara det här annars är det klart att det kan vara läskigt om man tror att allting som finns är materiella och nu har jag cancer, jag ska dö om en månad, då tar allting slut för evigt det är klart att det är otroligt skrämmande om du då får en psykadelisk behandling på ett terapeutiskt sätt, så som jag tolkar det kan det hjälpa jättemycket

Jag är lite så här frågande till psykadelik, just att min syn på det är att du tar en shortcut till något som du kan uppleva genom meditation och då tänker jag att om du tar en psykadelik att du kommer för fort fram i ditt arbete att det kan bli för stor chock för dig, jag tror att det är bättre att välja den långsamma vägen och meditera sig fram till det, ta längre tid men jag tror att resultatet blir samma, tar du en psykadelik så kan du komma för snabbt och det kan bli en backlash av det hela Jag tror att du har rätt, sen så får man också se till situationen,

jag vet att nu på Lunds universitet så försöker de ju forska kring ifall psykadelika kan bota anorexia och förmodligen så kan det det, och det är ju igen lite med det här default mode network som vi pratade om innan, om du har anorexia så har ju någonting hänt fel i hjärnan det har bara satt sig fast att du tror att du är tjock, det spelar ingen roll hur du ser ut i verkligheten så får du bara en sån panikångest över att du tror att du är för tjock det som psykadelika verkar göra är att det här default mode network slängs ner eller det synkroniseras, det nästan löses upp och så kan det bildas nya banor i hjärnan och då kan det helt lösas upp, du är inte fast i det skidspåret av att du är för tjock längre utan det skapas nya mer konstruktiva närbanor i hjärnan och i det fallet om det är någon som mår så dåligt så kanske det är svårt att få den att komma till ro och prova meditation,

då kanske det här är ett sätt men annars så absolut, meditation och mindfulness är ett mycket säkrare och mer harmoniskt sätt för det är klart att jag tror att psykadelika kan vara superläskigt och kan utlösa en psykos om det har problem med det också men i vissa fall så tror jag att det kan vara ett bra alternativ man ska inte springa iväg och köpa LSD och själv nej nej nej absolut inte, det här ska man ha super stor respekt för men jag tycker det är jätteintressant att det forskas kring och att de hittar ett bra sätt för det här ja det är väldigt intressant

och det är lovande också att det forskas på den nivån att det blir uppstrukturerat och att det också kan hjälpa mycket och kanske också ta bort vissa för det blir ju också en annan typ av problem att man kan också söka kickar i att ta psykadelia och man kamouflerar in kanske ett beroende egentligen i ett andligt intresse har du hört någon som gjort det? j

ag tycker att man kan läsa mellan raderna med vissa som är väldigt spirituella att jakten på nästa andliga resa kan liknas med en riktig sån drogekick jag tror att du har rätt i det, det är nog många som flyr

lite i verkligheten genom det här och det tror jag inte heller är rätt, nästa retreat, nästa grej, nästa grej att man bara mår bra när man är på det här meditationsretreatet eller breathwork eller andliga resor och sådär och så mår man inte så bra i sin vardag här man får ju försöka implementera på något sätt men jag personligen tror inte att psykadelika är det här som jag tolkade så är det här ofta jäkligt tuffa upplevelser det är som att köra 15 års terapi på fem timmar du bara blir helt möröpultad efteråt,

det tar rätt lång tid innan du riktigt återställer dig så att du vare sig vill eller skulle klara av att göra det på rätt lång tid som jag tolkade i undersökningen så är det inte beroende framkallande överhuvudtaget jag tror att det är anledningen till att det är så tufft att ta sig igenom att du behöver ganska lång tid innan du klarar av att göra det kan du inte se att de som är väldigt inne i det här kanske söker för mycket att man är lite för mycket i det andliga och att man nästan har glömt bort det världsliga jo men det var ju lite som jag sa innan också det kan nog vara lite så att vissa söker sig bort från verkligheten jag tror att man behöver hitta en balans i det, absolut att du lever ditt vanliga liv mer mindfull, att du försöker vara närvarande i det du gör vad det är.

Som jag har tolkat det och som jag själv till stor del landat i att många som nördar in sig och fastar i alla de här kaninhålen och försöker förstå medvetandet, andlighet, psykadelika, så landar man ofta i att det viktiga blir bara att ta vara på livet här och nu man kommer tillbaka till ruta ett på något sätt att man blir super världslig jag tolkar det så faktiskt, vi är här för att uppleva den här typen av liv vi ska ha den här världsliga upplevelsen, vi har inkarnerat i en kropp och nu är vi här för att lära oss, för att utvecklas och sen att expandera vårt medvetande på olika sätt, det kan vara bra men meningen är att vi ska vara här och uppleva det Hur bra mår du idag? Jag mår bra, det går såklart lite upp och ner jag känner att jag gör något väldigt meningsfullt vilket jag också tror är viktigt, jag känner att jag hjälper andra människor med inspiration, med mental hälsa och andra former av hälsa jag sprider en positiv energi jag är jättetacksam över mina barn, min familj jag mår superbra faktiskt Vi ska avsluta här Mattias, men om man blir mer intresserad och vill lyssna på podden, vart hittar man podden och vart hittar man boken? Jag har en hemsida, mattiashansson.com Podden heter Bästa livet, den finns på Youtube och alla andra poddplattformar typ Spotify, iTunes, Storytel, de här sidorna Boken kan man höra av sig till mig, om man vill ha en så säljer jag den billigare än vad bokhandel gör, så får ni en signerad också men den finns på Bokes och Adlibis och allt det där också Min lillebror på andra sidan heter han Snyggt, tack för det här Tusen tackar

FAQ Från sorg till mening – nära döden, medvetande & varför vi mår dåligt i dagens samhälle – Mathias Hansson

1. Hur kan sorg leda till en djupare känsla av mening i livet?

Sorg kan vara en av livets mest omvälvande upplevelser, men för vissa blir den också startpunkten för ett nytt perspektiv på livet. I Mattias Hanssons fall ledde förlusten av hans lillebror till en djup inre resa där frågor om medvetande, andlighet, närvaro och livets mening blev centrala. Genom att bearbeta sorgen och söka förståelse kunde han hitta en ny riktning i livet.

2. Vad är nära döden-upplevelser och varför är de så intressanta?

Nära döden-upplevelser är upplevelser som vissa människor rapporterar efter att ha varit kliniskt döda eller mycket nära döden, till exempel vid hjärtstillestånd. Många beskriver att de upplevt medvetande trots att hjärnan enligt rådande synsätt borde vara avstängd. Det gör ämnet intressant både ur ett vetenskapligt, filosofiskt och andligt perspektiv, eftersom det väcker frågor om vad medvetande egentligen är.

3. Varför mår så många människor dåligt i dagens samhälle enligt resonemanget i texten?

En viktig förklaring som lyfts fram är att många fastnar i ett ständigt mentalt brus — ältande, oro, jämförelser och överstimulering. Sociala medier, ständig konsumtion och jakten på mer kan förstärka detta. När vi tappar närvaron i nuet och hela tiden lever i tankar om det som varit eller det som ska komma, riskerar vi att må sämre psykiskt.

4. Hur kan mindfulness, meditation och breathwork hjälpa vid psykisk ohälsa?

Mindfulness, meditation och breathwork kan hjälpa genom att skapa avbrott i det ständiga tankeflödet. När vi blir mer närvarande minskar ofta stress, oro och grubblande. I texten kopplas detta till hur en överaktiv hjärna, särskilt i självreflekterande och ältande lägen, kan bidra till psykisk ohälsa. Genom att träna närvaro kan vi skapa mer lugn, klarhet och balans.

5. Vad är skillnaden mellan att leva för yttre bekräftelse och att leva med mening?

Att leva för yttre bekräftelse handlar ofta om att jaga status, framgång, pengar eller nästa kick. Att leva med mening handlar mer om närvaro, tacksamhet, relationer och att bidra till något större än sig själv. I texten beskrivs hur ett livsskifte kan ske när fokus flyttas från prestation och ego till att hjälpa andra, skapa något meningsfullt och uppskatta det som redan finns här och nu.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Handskördat Grovsalt 500g Belamandil

Berberine 200 mg 60 kapslar Thorne

Rhodiola rosea 60 kapslar Thorne

Stabiliser 120 kapslar Sigrid

Från sorg till mening – nära döden, medvetande & varför vi mår dåligt i dagens samhälle – Mathias Hansson