Vem är Staffan Stridsberg i det här avsnittet av Biohackpodden?

I avsnittet presenteras Staffan Stridsberg som en filosofisk sökare med stort intresse för hur verkligheten fungerar, hur vi kan optimera våra liv och hur vi kan hitta vår inneboende potential och vårt livssyfte.

Vad handlar avsnittet med Staffan Stridsberg om?

Avsnittet handlar om personlig förändring, självinsikt, ADHD, fokus, disciplin, kreativitet och hur olika erfarenheter kan bli en väg till utveckling och ett mer medvetet liv.

Hur beskriver Staffan Stridsberg sin resa med ADHD?

Staffan beskriver att en ADHD-diagnos och en period med ADHD-medicin blev en vändpunkt som hjälpte honom att få bättre koncentration, läsa och minnas mer, slutföra projekt och börja utvecklas på ett nytt sätt.

Påverkade ADHD-medicinen Staffans kreativitet negativt?

Nej, enligt Staffan gjorde medicinen inte honom mindre kreativ. Tvärtom upplevde han att den tog bort brus i huvudet och gav honom mer disciplin och fokus, vilket gjorde det lättare att genomföra kreativa projekt.

Vilken syn har Staffan Stridsberg på verklig förändring?

Staffan lyfter att verklig förändring börjar med självinsikt, att erkänna sina utmaningar, förstå sina mönster och steg för steg bygga upp förmågor som fokus, disciplin och riktning i livet.

Staffan Stridsberg – skapa förändring

Staffan Stridsberg gästar biohackpodden och lär oss hur vi kan skapa förändring i våra liv

Följ oss gärna på Instagram på @biohackbalance och joina vår Telegramkanal HÄR.

Biohackpodden, i samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering.

Transkibering Staffan Stridsberg – skapa förändring

Staffan Stridsberg, om jag säger rätt nu, men det heter du va? Det heter jag. Vem är du? Ja, vem är jag? Hur beskriver man sig själv? Jag har sagt några gånger innan att om jag nu ska beskriva mig själv med ett ord eller begrepp så får det väl bli filosof egentligen. Sen kan ju det vara väldigt abstrakt vad då för filosofi, men sökare är väl ett annat ord.

Jag vill veta hur den här tredimensionella verkligheten fungerar som vi lever i. Just det. Och vad man kan göra av den helt enkelt. Så optimera verkligheten litegrann.

Ja, precis. Sen även ta reda på vad är min talang? Vilken potential och inneboende potential finns i mig? Vad är det jag ska göra? Vad är mitt livssyfte? Hur kan jag göra nytta här? Just det. Och hur långt har du kommit på det? Ganska långt faktiskt.

Jag började redan 2007. Då jag fick det som i folkmun ibland kallas för ett uppvaknande. Andeligt uppvaknande.

Och det var faktiskt i samband med en ADHD-diagnos. Som gjorde att jag beskriver det som att det var som en lucka som öppnades i skallen på mig. Och sen kunde jag börja ta in världen på nytt.

Jag började upptäcka saker som jag hade missat förut. Ögonbindeln började falla av i alla fall. Vad var det som hände då? Vad var det som gjorde att du kände på det sättet? Jag var tvungen att för det första erkänna att jag hade bekymmer.

Och det hade jag ju inte gjort innan. Det var ju alla andra som var idioter. Så det var ju nummer ett.

Så är det än idag då? Fast nu vet du att det kan vara du ibland också. Ja exakt. Man har lite mer självinsikt.

Så det är väl det första. Jag var tvungen att konfrontera mig själv. Och erkänna att jag har en uppsättning bekymmer som gör mitt liv besvärligt helt enkelt.

Som gör att jag inte kommer framåt. Bara det här med att inte kunna koncentrera sig ordentligt på någonting. Man hoppar mellan olika projekt.

Och sen det i kombination med ADHD-medicin som jag fick då. Och det är ju lite omtvist att det där med ADHD-medicin också. En del tycker ju att det är det bästa som har hänt i deras liv.

För att det ger dem en koncentrationsförmåga. Sen har du ju ett annat läger med människor som är av den åsikten att det är ju statligt knark. Att staten är knarklangare. Så det finns ju alla möjliga åsikter om ADHD-medicin. Även åsikter kring huruvida man ska ge barn ADHD-medicin. Det vill inte jag gå in på överhuvudtaget.

Utan det är mellan föräldrar, barn och vården. Det jag kan berätta för egen del. När jag fick ADHD-medicin 2007 så gjorde det att jag fick ett nytt liv.

För första gången i mitt liv kunde jag läsa och komma ihåg vad jag hade läst. Vilket då ledde till att från att aldrig ha läst någonsin till att samla på sig ett privat bibliotek hemma med litteratur. Om psykologi, filosofi, andlighet, religionsvetenskap och så vidare.

Jag ska även säga att jag inte käka ADHD-medicin på många, många år. Är det någonsin daglig dagstor nu eller var det en period då för att hamna på fötter? Det var en period då. Jag brukar beskriva det som att jag använde det förr.

Det tänkte jag inte på då. Men när jag tittar i backspegeln så var det ett sätt att programmera om mig själv. Det var några år som jag käkade det där.

Det man ska ha med sig är att medicin i sig inte är dåligt under korta perioder eller under en begränsad tid. Man har ett målsyfte med det. Medicin är dåligt när du börjar ta det för att du ska fungera som människa varje dag, alltid, hela ditt liv.

Då kanske det börjar bli dumt. Jag behöver ju inte det där nu. Det var som att man byggde upp en koncentrationsförmåga.

Det fungerar säkert inte för alla men jag kunde bara utgå från mig själv och mina erfarenheter. Till slut så hade jag den koncentrationsförmågan. Jag kunde slutföra projekt.

Jag lärde mig att ta en sak i taget. Till slut så föll det bort med medicin. Det var redan efter något år som jag började fundera på om jag kan klara mig utan den.

Jag vill inte vara beroende av någonting för att fungera utan jag vill vara fri i alla lägen. Så jag testade att vara utan det efter bara något år men det gick inte så bra. Men jag kunde vara utan det helt och hållet.

Jag tror att det var 2013. Hur gammal var du 2007 när du fick det här? Isch, jag vill inte veta på exakt år. 25.

Det hade varit struligt fram tills du var 25 år och sen efter du var 25 år så har allting fungerat underbart bra. Nej, det fungerade inte underbart bra. Men livet började vända.

Om vi nu pratar personlig utveckling. Första tecknet på att det här fungerade med ADHD- diagnosen och de resurser som fanns där i kombination med ADHD-medicin. Jag har ett exempel på det här.

Första albumet som jag spelade in. Jag berättade innan att jag har en bakgrund som yrkesmusiker. Första albumet var en kamp att ta sig igenom.

Det var ett krig att ta sig igenom det. Andra plattan som jag gjorde, då hade jag ADHD-medicin. Det gick som på räls.

Jag kunde fokusera. Jag kunde lösa problem som uppstod i studion. Jag fick en annan kreativ hjärna.

Jag kunde jobba mer disciplinerat. Så den plattan gick mycket snabbare att spela in. Det var ett tecken på att nu är jag på rätt väg.

Jag har hört flera olika som har kreativa yrken och drar åt ADHD-hållet. De säger att de måste se upp med ADHD-medicin. I deras läge blir de dämpade så att deras kreativitet dör.

Det har jag också hört. Så var det inte för mig. För mig tog det bort allt brus i skallen.

Det gav mig en koncentrationsbemåga och en disciplin som gjorde att jag kunde leva ut min kreativitet istället. Och slutföra låtar i studion. Komma framåt.

Det var den effekten jag fick. Jag har inte en aning om hur jag skulle reagera idag om jag hade tagit ADHD-medicin. Jag är inte intresserad av att ta reda på det heller.

Om du inte behöver så är det lätt. Jag anser mig inte behöva käka. Jag har så pass bra koll på mig själv.

Jag har den disciplinen och självkontrollen. Så jag behöver inte det. Och vill inte det heller.

Men hur har du fått den efter? Du hade inte den innan du åt medicin. Vad har du gjort för att få den disciplin och självkontroll och medvetenheten? Det är något du måste ha. Det kommer väl inte bara från ingenstans? Nej, det gör det inte.

I början med ADHD-diagnosen var det mycket samtal på uppenvården. Där man bollade sitt eget liv och pratade om sig själv. Det har jag aldrig gjort i hela mitt liv innan det.

Diskutera sina egenheter, sina problem och bekymmer. Varför saker och ting är som de är. Varför livssituationen är som den är.

Och börja reda i det. Det blev något slags startskott på att utforska sig själv. Vem jag är, varför jag är som jag är och vad som pågår i mitt inre.

Det gav mer smak. Det var intressant. Det gjorde att jag började utforska lite mer andliga grejer.

Parallellt med det här. Jag ville ha reda på mer om hur jag fungerar och vad jag kan göra av mitt liv. Parallellt med ADHD-diagnosen började jag köpa på mig böcker om personlig utveckling och självhjälp.

En bok ledde till en annan. En dokumentär ledde till en annan. Jag började samla på mig ett privatbibliotek på en av mina hårddiskar med radioprogram, dokumentärer, dokument, e-

böcker och vanlig fysisk litteratur i bokbilderna.

Det påbörjade ett andligt, existentiellt sökande. Det var en snöboll som sattes i rullning som inte gick att stoppa. Jag ville veta mer.

Jag ville veta mer om världen, hur den fungerar. Jag harkade in i alla möjliga konspirationsteorier. Det bara rullade på.

Hur djupt in gick du i konspirationsteorin? Man började utforska det med 9-11 och alltihopa. Jag hade fått en massa MP3-filer av en snubbe. Det var i slutet av 2007 eller början av 2008.

Jag hade fått ett antal MP3-filer av en hippie-snubbe som jag träffade på ett konstgalleri. I de filerna var det en ljudfil med David Icke. Det var en och en halv timme.

Det var ett utdrag från en av hans föreläsningar. Jag började lyssna på det i lurarna på en av mina laptops. Jag tänkte, vad fan är det här? Vad är det han pratar om egentligen? Reptiler och allt möjligt.

Det var rena vansinnigare än det andra. Jag tänkte, jag måste kolla upp det på nätet. Vad är det här? Då började jag kolla hans material.

Hans föreläsningar fanns på Youtube. Youtube var helt nytt på den här tiden. Det är svårt att tänka sig att Youtube var det nytt.

Men vi som är där har faktiskt suttit från början. Det fanns allt möjligt där. Den censuren fanns inte på Youtube som vi har nu.

Folk la ut alla möjliga grejer där. Det var en guldgruva där att sitta och söka. Jag hittade jättemycket föreläsningar med David Icke.

Jag utforskade det där. Det var spännande. Det ledde vidare till konspirationsteoretiker.

När jag tittar i backspegeln så tar jag det naturligtvis mer med en nypa salt. Det är den här balansen som jag försöker nå. Då är början väldigt intressant.

Sen är det viktigt att man släpper det rätt tid. För du kan gräva det jävligt djupt. Det kan också ställa till tankarna och måendet.

Man kan bli väldigt mörk om man sitter och kollar för mycket. Men man ska ha en förståelse och utforska det. Sen måste man balansera upp det med något annat.

Just det där att bli mörk. Det blev jag av konspirationsteorimaterialet som jag samlade på min hårddisk. Jag blev väldigt negativ.

Det fanns inte mycket ljust i världen ett tag. Det har jag en enorm distans till nu. Men då söks man med i det där.

Jag vill ha mer, jag vill veta mer. När man är nyfrälst ska man frälsa alla andra också. Man börjar ju predika om de här grejerna.

Det tror jag att alla som ger sig ut på den här existentiella livsresan, eller andliga resan om man nu vill kalla det. Kärtborn har många namn. Men den där andliga resan i början.

Man tror ju att man har upptäckt den yttersta sanningen om världen och hur den fungerar. Och så ska man sprida ordet, missionera. Man vet ju inte någonting om någonting egentligen.

Man är ju bara nyfrälst. Man är ju lite korkad faktiskt. Du kollar bara på andra sidan av myntet.

Och där fanns en annan sanning. Och där växer man ju ifrån det där beteendet och det där tänkandet efter ett tag och inser att jag vet inte så mycket egentligen. Därför att man inser att det finns så mycket mer att upptäcka.

Och att världen är mer komplicerad än en konspirationsteori. Så det där är något slags födslovärkar, betraktar jag det som. Det här är nyfrälsta.

Och det är något var och en måste växa ifrån. För annars är risken att man hjärntvättar sig själv. Och förlorar sig själv i det.

Ja, precis. Hur viktigt skulle du säga att det är att ha genomgått just den biten? Hur ska jag uttrycka mig? Skulle du kunna se att du hade kunnat mått lika bra som du gör idag om du hade tagit bort till exempel den perioden av att du har utforskat konspirationsteorier? Eller behöver du ha den för att liksom… Förstår du vad jag tänker? Jag ser alltihopa det här som dominobrickor, va? Att en dominobricka välter ner andra. Alltså information leder till ny information.

Och det var så här det började för mig. Jag ska berätta en annan sak om den totala början om det här. Hur det började med att söka information.

Och det var på en helg 2007. Jag hade varit hemma hos en musikkollega som bodde på samma område i Karlstad. Bodde på Rud.

Så han bodde i husen här nedanför. Där vi bodde, jag och min dåvarande sambo. Jag hade varit hem till han på kvällen innan.

Och druckit vin och käkat mat. Och dagen efter så vaknade man och var lite sådär halv seg, va? Lite halvt bakfull. Jag var gräsenkling.

Dessutom den här min dåvarande sambo. Jag tror hon var i Vännäsborg. Jag hälsade på honom.

Skitsamma. Så när jag kom upp där på förmiddagen så slog jag igång datorn och satt och slösurfade. Som sagt var Youtube var nytt.

Och där fanns ju allt möjligt att upptäcka. Jag satt och surfade på… Jag kommer inte ihåg namnet på de här rymdfärgerna. Men en hette väl Discovery om det var den som exploderade.

Om det var den som exploderade vid uppskjutningen eller inträdet tillbaka. Jag minns inte. Det fanns någon rymdfärgare även som hette Atlantis.

Så det satt jag och tittade på. Precis som nu så fanns det relaterade filmer i någon spante. Jag satt och kollade på Atlantis-rymdfärgen.

I den här spanten var den nu låg i fönstret på den tiden. Där fanns det en dokumentär om ön Atlantis. Så jag klickade in mig på det där och började titta.

På den här tiden var det tio minuters klipp. Så den här dokumentären var upphackad i över 20 videoklipp. Så jag började titta på det där och var helt fast.

Det var igångsättaren med det här sökandet. Och den dokumentären ledde vidare till en massa andra dokumentärer. Och så småningom till David Icke.

Och andra. Jordan Maxwell och Michael Tesarion. Alla möjliga.

Men det var just den Atlantis-dokumentären. Jag hade ju aldrig sett något dyrligt i hela mitt liv innan. Eller hört talas om de grejerna som de pratade om.

Det var ju inte bara ön utan det var ju en massa andra grejer. Så den dokumentären har jag fortfarande kvar på hårddisken. För det är liksom startskottet.

Och den ena informationen ledde vidare till där jag befinner mig idag. Och vart säger du att du är någonstans i dagsläget? I dagsläget har det aldrig varit tydligare för mig vad det är jag ska göra. Och det jag ska göra, som vi pratade om här innan, det är att hjälpa människor att skapa förändring.

Positiv förändring i sina liv. Det är det jag vill göra. Hjälpa människor att hjälpa sig själv.

Det var mitt livssyfte. Så som det känns nu. Är det en ny insikt du kommit till? Eller har du jobbat med att hjälpa människor innan också? Men har du hittat en ny vinkel på det? Jag har hittat en ny vinkel.

Och det är ju något som har vuxit fram över åren också. Men just det här att hjälpa andra människor, det har ju funnits med jättelänge. Sen din predikande tid.

Ja, och då var det ju att jag skulle väcka människor. Nu måste ni öppna ögonen och kolla på vad det är för jävla värld vi lever i. Men jag hade ju ingen koll på någonting. Det hade jag inte.

Det var det här nyfrälsta beteendet. Man ska leka Jesus på något sätt. Och man har ju ingen koll överhuvudtaget.

Men du har ju ändå lite Jesus-aura. Du luktar ju ändå lite Jesus. Men det måste vi ändå ha hört

innan.

Ja, jag har hört det innan. Det var en gång när jag var ute och lira. Jag tror det var på Skandik i Karlstad där jag skulle spela på Afterwork.

Då var det en dam som kom fram till mig och sa, du är som Jesus. Alla har hört talas om dig, men det är ingen som har sett dig. Ja, jag har hört det förut.

Så kan jag även säga att så har det varit för mig också. Jag har hört talas om dig i många år. Jag har aldrig träffat dig, så det här är ändå första gången som jag har träffat dig.

Jag har säkert hört talas om ditt namn till och från i fem år säkert. Men aldrig mött dig först idag. Och nu är jag här.

Jajamän. Det jag tänkte säga är att hjälpa människor. Nu lägger jag lite ord i din mun, men du pratade lite om det här innan också.

Att det är många människor som inte… Vad var det du sa? De vill förändra någonting, men de vill inte ha hjälp. Eller hur uttryckte du dig? Kanske uttrycker du dig snarare i termer. Ja, det är ju en del av det.

Många som vill ha förändring i sina liv det är ju en slags förbannelse över att förändra tillvaron till det bättre. Jag har ju varit likadant själv. Man vill ha något nytt i livet.

Man vill att saker och ting ska bli bättre. Men människor är inte beredda på att göra avkall på sin nuvarande trygghet.

Det där har ju, jag tror det är Einstein som har sagt det, som jag tycker är ett bra citat, att det är bara en dåre som förväntar sig ett annat resultat medan man gör samma sak om och om igen. Exakt, exakt. Och man är ju, det blir ju en slags dårskap i det.

Det behöver inte betyda naturligtvis, vi får förtydliga det här kanske att folk har problem med intelligensen eller att de är, att de skulle vara tvättäckta idioter. Jag tror många gånger det handlar om en rädsla. Det här klassiska, jag vet vad jag har men jag vet inte vad jag kommer att få.

Om en människa ska förändra det som är destruktivt i livet, låt oss ta ett enkelt exempel. Ett missbruk. När du har ett aktivt missbruk så innebär det att du omgås med en viss typ av människor kanske.

Det fungerar på ett visst sätt hemma, du kanske har en sambo som du missbrukar tillsammans med. Vad händer om du ska avsluta ditt missbruk? Du kanske blir av med hela ditt sociala umgänge. Kanske den enda trygghet du har.

Låt oss ta ett annat exempel. Du har en ordnad tillvaro med jobb, heltidslön. Du bor tillsammans med någon som också har ett jobb, fast anställning, heltidslön.

Ni kanske har två barn tillsammans. Ni har en villa på amortering. Det är inramat, fyrkantigt.

Du vet vad du har helt enkelt. Helt plötsligt så känner du att ditt liv är så otillfredsställande. Du håller på att vrida dig ur skinnet.

Du känner att någonting är fel. Du kommer ingenstans. Du lever i en stagnation.

Du känner att det måste finnas något mer, någon högre mening. De funderingarna kan sätta igång en dominoeffekt som gör att du börjar leta efter något annat. Du vill ha ut något mer av livet.

Du börjar utforska dig själv. Helt plötsligt så kommer ditt sociala umgänge eller din sambo. Du bor i det här huset med på avbetalning, amortering.

Folk kommer att tycka, vad är det som har hänt med han nu då? Vad konstigt han har blivit. Han ändrar på sig. Är det något fel? Du ger inte upp.

Du låter dig inte påverkas av det här utan du fortsätter. Till slut så kanske du kommer underfund med att jag kan inte leva på det här viset. Jag kvävs.

Jag dör långsamt. Vad händer då med huset? Vad händer med äktenskapet? Barna? Den ekonomiska tryggheten? Allt sätts i gungning. Du har fått en tanke om att du vill ha något annat, något djupare.

Du vill ha ut mer av livet. I det här läget kanske man backar. Jag kan ju inte riskera allt. Jag har det ju ändå så bra. Så backar man. Lägger locket på.

Dödar. Det här som har börjat kittla sinnet lite grann. Den här drömmen om ett rikare liv, djupare.

Lägger locket på. Du sätter allt i gungning. Rädsla för förändring.

Det finns otaliga exempel på vad som skulle kunna hindra en människa från att ändra sitt liv. Samma sak är det med de människor som redan har förlorat allt. Som är på domens yttersta botten.

De har ju inte så mycket att förlora. De har allt att vinna. Dessutom om de har sjunkit i botten på polen så kan de ta hjälp av botten på polen för att skjuta sig upp till ytan igen.

De människorna är kanske lite mer öppna för förändring. Som inte har någonting att förlora. De har ju mer bara en väg.

Det går bara en väg att gå. Det kan bara bli bättre. Sitter du där med husförsuv och barn.

Det finns så mycket som du kan riskera med att ställa till dig för att ändra. Det här med att man ligger på polbotten. Du har inget kvar.

I värsta fall är du en hårsmån från att inte existera mer. Det brukar jag kalla för lidandets väg. Du har vandrat lidandets väg tills det inte går att vandra den vägen längre.

Du har kört dig själv i botten. Du har kört slut på dig själv. När man har vandrat nog mycket på lidandets väg så har man fått nog av sig själv sitt eget liv.

Då faller sig förändring väldigt naturligt. Det blir svartvitt där i slutet på den här vägen som utgör ens lidande. Antingen upphöra att existera eller helt vända på sitt liv.

Det här är det tragiska i många fall när det kommer till att förändra livet till det bättre. Många måste vandra lidandets väg, köra sig själv i botten innan de vaknar upp och ändrar på det som inte fungerar. Vi människor är förändringsobenägna.

Vi vill ha trygghet. Vi gillar inte att förändras. Det är jobbigt.

Det är smärtsamt. Det innebär offer, förluster och att förändras. Du kan bli av med dina vänner som kanske inte gillar dig längre.

Du har blivit konstig, du är inte densamma. Du kan bli av med din familj, jobb och alltihopa som gör att livet fungerar bra för dig. Det kan du bli av med om du blir en annan människa.

Det är skrämmande. För att ta ett exempel ur sagan om ringen. När gänget ska ge sig in i skogen, mörkmården.

De måste ta sig igenom mörkmården. De är på väg någonstans. Mörkmården är en prövning. Där inne finns alla möjliga monster. Stora spindlar. Då riskerar jag att duka under.
Det är otryggt. Mörkmården är en symbol i det här fallet. När vi diskuterar en tid av prövningar.

Om man dukar under eller tar sig igenom. Har du något knep om hur man kan hjälpa folk igenom det? Lättare eller mer smärtfrittare? Måste man nå botten eller ska man lägga locket på? Jag tror inte att man behöver nå botten. Det är människorna som sitter med sina egna funderingar.

De har inget socialt skyddsnät runt omkring sig. De har ingen att bolla idéerna med. Om du kan få stöttning av andra som antingen är i samma process.

Eller har gått före, gått igenom det här. Så behöver du inte falla till botten. Det blir som ett slags mentorskap.

Det blir som ett socialt skyddsnät i förändringsprocessen. Det tror jag är lösningen för många. För att det inte ska bli allt för smärtsamt.

De har någon att bolla det här med. Den situation de befinner sig i. Alla tankar, funderingar och känslor som kommer. Alla prövningar.

Om de är tvungna att ta bort något ur sitt liv. För att göra plats för något nytt. Så kan det vara en smärtsam process.

Att kunna bolla och diskutera det med någon. Som har gjort samma sak. Då finns det en samförståelse i det.

Det tror jag är livsnödvändigt. Att människor sitter ensamma. Inte har någon att prata med som fattar.

Det tror jag är förödande. Så nätverk är viktigt? Jag tror att det är det absolut viktigaste av allt. För det här nätverket.

De är människorna som du har gått för. Eller har samma erfarenhet. De kan visa dig vissa varningsflaggor.

Att försöka göra så här istället. Så att du inte ställer till det. Eller ger upp.
De kan guida dig igenom. Om vi nu tar mörkmården. Som en symbol för det här.
De människorna kan vara en guide. Genom den här mörka skogen. Så att du inte går vilse.

En kompass. De är människorna. Lika viktiga skulle jag säga.

Lika viktiga som. Din inre motivation. Att du har gett dig förhand på.

Jag måste förändra. Och jag tänker att göra det. Eller din intention.

Det är väl det ordet jag söker. Din intention. Jag ska göra det här.

Jag måste göra det här. Jag tänker inte låta mig hindras av någonting. Jag ska ha något nytt i mitt liv.

Det är parallellt med andra människor. Som har gjort samma resa. Eller kanske befinner sig i den resan.

Medvandrade helt enkelt. Tror du det är vanligt att man har skapat sig ett liv. Som är så pass kantigt.

Som man känner sig att man är fastare. Är det vanligare idag än vad det var förut? Eller tror du att det alltid har varit så? Jag tror att det alltid har varit lika vanligt. Beroende på vilken tidsepåk vi pratar om.

Så har det tagit sig olika uttryck. Om vi går tillbaka till gamla bondesverige. Där var du fast på gården istället.

För att överleva. Det gick inte att gå på luften ett par månader. Det gick inte va? Du var tvungen att ta hand om djur och det som odlades.

Det kanske var sju, åtta, nio, tio, elva ungar. Då hade du kanske inte samma tid med att filosofera fram sådana tankar. Nej, det fanns nog inte tid till det.

Möjligtvis gick de flesta till kyrkan på sådana dagar. Och fick kanske någon slags andlig näring. Möjligtvis från det.

Men i dagens samhälle så är vi uppundna av andra anledningar. Vi har inte en gård kanske, men vi har ett heltidsjobb. Massa stress.

Vi amorterar av. Hela vårt liv är på avbetalning istället. Så det är andra grejer som håller fast oss.

Just det. Och det då i sin tur ger heller inte utrymme för att tänka de här filosofiska tankarna. Eller sätta sig och meditera en timme om dagen.

Om man nu skulle vilja det. Hur mycket tror du att det påverkar själva hälsan i Sverige? Att folk lever på det sättet. Hur stor del tror du att det har med övervikten som har blivit mer och mer till exempel? Ja, eller den psykiska ohälsan.

Jag tror ju att det här blir som ett… Jag vet inte om jag ska riktigt uttrycka mig som något slags

långsamt skärmord. Det är inte meningen att skuldbelägga någon. Men det dödar oss.

Sakta men säkert. Först själsligt, om man nu kan uttrycka det så. Sen psykologiskt och till slut fysiskt.

Genom att det inte finns tid att laga ordentlig mat hemma. Utan det blir snabb köttbullar. Halvfabrikat.

Ja, för tiden räcker inte till att ta hand om allt hemma. Och det är mängder med stress. Folk är ju utslitna på ett sätt som… Det är väl kanske nytt för den tidsåldern vi lever i nu.

Folk är så utarbetade och psykiskt utmattade. Det är för mycket information. Det är för mycket telefon.

Det är för mycket allting att dela med. Det är för mycket oro. Men jag tror att vi är hela tiden upptagna med att överleva.

Det dödar oss känsligt först. Sen psykologiskt. Och slutligen fysiskt.

Så förändring, det är något som du värnar om? Eller i alla fall vill uppmuntra till att fundera kring? Ja, för det går att förändra. Jag har gjort det själv flera gånger. Det går att skapa förändring.

Sen kanske det är en kamp att göra det. Om man behöver en hjärnvilja. Men det går att förändra livet till det bättre.

Och det går att tänka nytt. Exempelvis sin försörjning. Det går faktiskt att ställa om livet från ett 7 till 4. Till en online business.

En online business som har att göra med det du drömmer om. Och det du är intresserad av. Vi har sådana möjligheter idag med nätet.

Som aldrig någonsin tidigare har funnits. Det finns så fina verktyg. Lätt skötta program.

Du behöver inte hålla på och koda och krångla. Allting finns färdigt. Och använda.

Det är bara din idé. Tron på dig själv. Lite entreprenörstänkande.

Och en stor skopa jäklar anamma. Så går det att ställa om livet. Och det är bara ett exempel på det här med att driva en egen business.

Det kanske inte är för alla. Men jag tror att det blir vanligare och vanligare. Att driva sin business på nätet.

Om du vill skapa ett liv i frihet. Och rörlighet. För det är ju en nyckel till frihet.
Att kunna jobba online. För då kan du sitta på Teneriffa till exempel. Och jobba som jag har

gjort i fem månader i år.

Eller vart du än vill befinna dig. Det enda du behöver är en smartphone och en bra laptop. Och en internetuppkoppling.

Och dina idéer. Och dig själv. Så det är ju ett sätt att göra på.

Men sträckan dit. Från det här trygga. Det är inte säkert att det heller är tryggt.

7-4. Du kanske har 7-4 jobb som du hänger löst på. Månad in, månad ut.

Som skapar otrygghet. Det är en liten falsk illusion. Och det har vi också fått.

När vi har startat upp våra grejer. Att det finns folk i närheten som tycker att man bara ska ta ett vanligt jobb. Som det så fint heter.

För att det är så himla tryggt. Precis som du säger. Hur tryggt är det då? Det är ju en falsk illusion.

Jag har en månadslön. Men den kan ju inte ha slut nästa månad. Eller om tre månader.

Eftersom man oftast har tre månads uppsägningstid. Men då har du kanske jobbat där i fyra år. Och då kan du ingenting annat.

Jag kan ingenting annat än den här arbetsuppgiften. Som finns på specifikt det här arbetsstället. Och som blir uppsagd.

Då är det allt annat än tryggt. Då blir det väldigt svart. Då hamnar du ganska fort nere på botten där du pratar.

Istället för att kanske se över och förändra. Innan den dagen kommer. Så att man garderar sig lite grann.

Precis. Jag tror att i dagens värld och samhälle. Så kanske man behöver vara lite.

Även om du bara vill vara anställd. Så tror jag ändå att det är bra att vara i rörelse. Om du jobbar åt något visst företag.

Och försöker avancera inom företaget. Och göra karriär. Om man nu vill uttrycka sig så.

Men att man är lite flytande. Provar olika arbetsuppgifter. Allt handlar om att samla kompetens.

Det blir en palett av kompetens och kunskap. Som då. Om du har en massa erfarenheter.

Så gör ju det att du kan navigera lättare. Om du skulle börja hänga löst. Samla verktyg i verktygslådan.

Jag tror det krävs i dagens samhälle. I dagens informationssamhälle. För allt går så snabbt.

Vi har AI som är på frammarsch. Det går ju i ljusets fart nästan. Hur många jobb kommer att ersättas av AI.

Inom några år. Som gäller administration, kundtjänst och så vidare. Vad gör man? Du kan hänga med lite i det som händer.

Så du kan parera. Så du kan åka slalom. Emellan alla förändringar.

För det går så jäkla fort nu. Jag har sett bara vad gäller det jag gör. Hur du kan sköta en webbshop till exempel.

Eller sociala medier. Det finns hur många AI-verktyg som helst. Som kan hjälpa dig och underlätta ditt jobb.

Det finns ju AI som kan skriva blogginlägg åt dig till och med. Så att du kan sitta och redigera en film. Samtidigt som AI hjälper dig att göra inlägg på Facebook.

Eller skapar bilder åt dig. En assistent. En AI-assistent.

Frågan är ju om tio år. Hur ser internet ut då? Hur ser många arbetsplatser som finns idag ut? Det är ju snack om att börja använda robotar. Inom vården.

För att avlasta och hjälpa till. Om vi tar oss ännu längre fram i framtiden. Innan det går att tillverka robotar eller androider.

Om man nu vill använda ett sådant uttryck. Som ser ut och beter sig precis som oss. Som du kan kommunicera med.

Som kan ta egna beslut. Hur många jobb ryker då av de jobb som finns idag? Ett företag som bygger hus. I det långa loppet hade det varit mer lönsamt för dem att köpa in 3-4 robotar.

Som gör jobbet. Istället för att ha 20-30 anställda. Nu filosoferar vi om framtiden.

När den här tekniken blir ännu mer sofistikerad. Och välutvecklad. Och billigare.

Vad kommer att hända med samhället? Vad kommer att hända med alla vanliga jobb? Många jobb kommer att försvinna helt och hållet. Men det kommer väl att uppstå nya jobb. Vi har ju gått igenom sånt här för mänskligheten.

Och det har blivit till en förbättring. Man behöver inte vara så dystopisk. Utan man kan vara positiv till det.

Man behöver ha med sig att öppna upp. Programmera om hjärnan till att bli mer förändringsbenägen. För att överleva.

Precis. Man har ju sett alla de här filmerna. Terminator.

Där A-In tar över alltihopa. Och bara manglar sönder oss. Jag tror ju inte att det nödvändigtvis blir på det här viset.

Det här skräckscenariot. Men jag tror att det kommer att bli prövningar. För låt oss säga att A- In blir så välutvecklad.

Då leker vi återigen med tanken. Tänk om den skulle kunna utveckla något slags medvetande. Om då A-In börjar upptäcka att den är förslavad av oss.

Vi människor har ju en tendens att förslava precis allting. Vad händer om den här nya existensformen på planeten kommer underfund med att vi har ingen lust att vara förslavade. Utan vi vill ha våra egna rättigheter nu.

Och som är smartare än oss. Dessutom. Här pratar vi om en livsform A-In.

Som kanske ser ut som oss. Som kan skicka en tanke från en A-In till en annan blick snabbt. Tänk hur snabbt de skulle kunna sprida en idé.

Organisera sig. Lika snabbt som den uppkommer. Precis.

Var det inte Elon Musk som sa i någon intervju att kom ihåg att vara snäll mot A-In redan i nuläget. Jag tror att man ska skriva snällt och trevligt och programmera något fint. Här tror jag att han är inne och berör någonting.

Jag tror att det kan ligga hos FATet längre fram. Säkert. Men jag tror inte det blir som i Terminator-filmerna.

Det finns ingen existensform som vill förinta den plats de existerar på. Nej. Då hade den existensformen varit ganska korkad.

Det håller god. Men om man vill hitta mer. Var hittar man dig någonstans? Om man blir intresserad av förändringar.

Om man sitter där man sitter så kanske man behöver en push till att förändra sig. Jag finns på alla sociala medier. Det är bara att söka på mitt namn.

Staffan Stridsberg. Jag håller på och bygger en online-plattform. Den är inte färdig än.

Den kommer få en egen adress så småningom. Än så länge finns jag bara på sociala medier. Det är där man kan rycka tag i mig.

Jag har inte ens en hemsida längre. Jag har varit i en sån här mellanlägesperiod. Det har jag inte haft bruk på en hemsida.

Jag finns på Youtube. Min Youtube-kanal Staffan Stridsberg Videos. Det är de sociala medierna. Än så länge innan min egen online-plattform är helt färdig. Då kommer saker och ting hända

där istället. Då får man helt enkelt kunna följa dig där.

Och så får man hålla sig uppdaterad när nästa steg kommer. Exakt. Om någon har någon fundering så är det bara att skriva.

Ingen behöver känna någon rädsla för att ta kontakt. Grymt. Tack så mycket Staffan.

FAQ Staffan Stridsberg – skapa förändring

1. Vem är Staffan Stridsberg och vad vill han hjälpa människor med?

Staffan Stridsberg beskriver sig själv som en sökare och filosof med ett starkt fokus på personlig utveckling, livssyfte och förändring. Hans mål är att hjälpa människor att skapa positiv förändring i sina liv och att hitta nya vägar framåt.

2. Vilken roll spelade ADHD-diagnosen i Staffans liv?

ADHD-diagnosen blev en viktig vändpunkt för Staffan. Den hjälpte honom att förstå sina svårigheter bättre, gav honom nya verktyg för fokus och blev starten på en djupare resa inom självinsikt, personlig utveckling och existentiellt sökande.

3. Varför är förändring så svår för många människor?

Enligt Staffan handlar det ofta om rädsla för att förlora trygghet. Även om livet inte känns rätt kan människor hålla fast vid det invanda eftersom förändring kan påverka relationer, ekonomi, arbete och hela den identitet man byggt upp.

4. Måste man nå botten innan man kan förändra sitt liv?

Nej, Staffan menar att man inte måste nå botten. Däremot gör många det innan de verkligen tar tag i sitt liv. Ett starkt nätverk, stöd från andra och möjligheten att bolla sina tankar med någon som förstår kan göra förändringsresan både lättare och mindre smärtsam.

5. Hur ser Staffan på framtiden och AI:s påverkan på människors liv?

Staffan ser att AI och ny teknik kommer att förändra arbetslivet kraftigt och att många jobb kan försvinna eller förändras. Samtidigt menar han att det också skapar nya möjligheter, och att människor behöver bli mer förändringsbenägna, flexibla och öppna för att kunna navigera i framtiden.

Tandkräm Superwhite 100 gram Biomed

Creatine 400 g NXT LVL

Methylene Blue 1% 100 ml NXT LVL

Tandkräm Charcoal 100 gram Biomed

Tandkräm Calcimax 100 gram Biomed

Liposomal NMN 60 kapslar Purovitalis Longevity

Ion Silver Ionosil

Mjölksyrabakterier 12 md 60 kapslar Pureness

Schampo för lockar och vågigt hår 250 ml Naturavit

KETO Protein Toast Bread 365g BeKeto

Staffan Stridsberg – skapa förändring