FRAKTFRITT – VID ORDER ÖVER 499 SEK

BIOHACK
BALANCE

Sök
Stäng denna sökruta.

Gästinlägg: Kallbad – en personlig berättelse

Kallbad – en personlig berättelse

Länge hade jag känt att något mer kunde göras för att jag skulle må bättre. Omständigheterna i mitt liv vid denna tidpunkt i mitt liv gjorde att jag förstod att jag skulle må riktigt dåligt en längre tid framöver. Jag hade just insett att min rättsprocess för att återfå kontakten med min dotter skulle dra ut på tiden.

Dagarna i ända vaknade jag på morgonen med ett känslomässigt kaos. Meditation och mitt intresse för andlighet och mysticism hade redan cementerats i mitt väsen. Så ofta tillfälle gavs, gjorde jag mitt bästa för att optimera min kropp för att motverka stress, oro och sorg.

Min kost och träning var central. Ett rejält gympass, löprunda och en stunds matlagning fick dagarna att gå. I början av allt detta lovade jag mig själv att göra allt i min makt för att vara i så gott skick som möjligt, och att skapa förutsättningar för att få ett långt liv. Djupt inom mig visste jag att min dotter och jag skulle återfå en ny relation och den ville jag bevara och vårda så länge jag finns här på jorden.

Men trots det, bubblade ilskan inom mig och smärtan var som ett öppet och infekterat sår. Det såret var svårt att dölja och ofta valde jag att isolera mig. Jag gjorde det för att inte behöva utsätta mina nära och kära för mitt dåliga mående och mitt ständiga ältande om situationen.

Där i ensamheten fanns det dock en slags sinnesro som jag både behövde och ville utforska mer. Denna sinnesro tog dock en stund för mig att nå till. Det var många tårar och vredesutbrott innan jag kunde lugna ned mig. Sinnesron blev som en frizon för mig där jag kunde se och känna mitt liv ur ett slags fågelperspektiv.

Men så kom också vardagen. Jag behövde mat, pengar och tak över huvudet. Jag tvingade mig själv ut ur mitt mörka hål och ut i världen för att göra mitt jobb. När jag väl var tillbaka i mitt mörka hål, vilade jag, grät och saknade mitt barn.

En dag, dök ett nytt avsnitt med The Joe Rogan Podcast upp. Många gånger hade denna podcast hjälpt mig igenom tunga dagar och nätter. Jag vill nog påstå att den till viss del faktiskt räddat mitt liv och min dotters möjlighet till att få ha en pappa i livet idag. Just detta avsnitt blev speciellt för mig. Gästen var nämligen Wim Hof, eller The Iceman som han också kallas.

Jag hade redan sedan tidigare snappat upp kunskapen om att meditation i naturens alla väder är en grej. Detta genom mitt stora intresse för mysticism, andlighet och det oförklarliga. Personer som utförde meditation på detta sätt trodde jag till en början var som superhjältar, jag hade då inte fattat att dessa förmågor förmodligen ligger vilande i alla människor.

Nåväl, där satt Wim Hof i The Joe Rogan Podcast och berättade att alla kan göra det han gör och att det har en hel del hälsofrämjande fördelar med sig. Jag lyssnade med spetsade öron och längre in i avsnittet bytte samtalet karaktär. Samtalet började handla om Wim Hofs bakgrund och det faktum att mamman till hans barn tragiskt nog hade valt att avsluta sitt liv. När jag hörde detta så gick det som en kraftströmning genom mig och någonting öppnades i mig.

Jag kunde relatera till Wim Hofs beskrivning om hur han kände, tänkte och gjorde med sitt liv efter denna tragiska händelse. Jag har svårt att sätta ord på vad det var som hände inom mig, men jag satt där och tänkte något i stil med att ”Nej, nu jävlar ska jag återta min kraft och sluta leva i ett mörker. Kan han göra allt detta efter en sådan sorg, då kan jag också lyckas med det jag har framför mig. Min dotter lever och vi har många år framför oss. Jag behöver bita ihop och jobba vidare för att det ska bli verklighet i framtiden.”

Redan följande morgon började jag med en kalldusch. Såklart trodde jag att det skulle gå bra utan att behöva fokusera särskilt mycket på andningen. Tänkte väl att det inte var så noga. Det var precis tvärtom. Det var så sanslöst kallt och jag bara klarade 5 sekunder innan jag flög ut ur duschen. Jag insåg att det fanns mer bakomliggande saker än att bara härda ut.

Jag gav mig i stället ut på internet för att ta reda på mer information. Där fann jag en meditationsteknik som heter Tummo. I den läran förstod jag att andningen är central och det är själva grejen som får det hela att fungera.

Tiden gick och jag provade mig fram med varierade resultat. Och tro mig, det var plågsamt och frustrerande i ganska många dagar. Men så en dag när jag satt där och andades och funderade på varför det inte fungerade så bra för mig, förstod jag att tekniken även innefattade att hålla andan mellan andningscyklerna. Det hade jag totalt missat. Min iver att vilja lyckas med allt jag tar mig för, hade spelat mig ett spratt.

Jag fick till slut kläm på det där med andningen och det var snudd på en himmelsk upplevelse. Jag kände för varje andningscykel att jag kunde hålla andan längre och längre, och ju djupare in i andningen jag kom ju mer uppstod det en ny typ av känsla inom mig. Jag kände skarp närvaro samtidigt som jag upplevde ett lugn som fyllde hela mitt väsen.

Tro mig, när jag väl kröp ned i första kallbadet med rätt andning i ryggen så var det en magisk upplevelse. Det tog en utandning, sedan var känslan en slags behaglig, varm och mjuk våg som sköljde över min kropp. Och den blev tydligare ju mer jag andades enligt läran.

Efter en eller två minuter, märkte jag hur tyst mitt sinne var. Jag kunde tänka mer klart och jag förstod att jag, på något vis, faktiskt inte hade så stora problem i livet… egentligen. Visst, jag bar på en smärta och längtade efter min dotter och jag visste att det fanns ilska inom mig. Men nu var den mer lätt att ta på. Lite som att jag fick distans från mitt inre liv. Jag var en observatör till mitt eget sinne. Det blev starkt för mig och jag kunde inte hålla tillbaka mina tårar, men denna gång var mina tårar fulla av hopp och lättnad.

Jag hade hittat hem och kylan är sedan dess en av mina mentorer i livet.

Jag gör som många andra, mitt bästa så ofta jag kan i livet och just en av de sakerna är att utsätta mig för köld under kontrollerade former med jämna mellanrum. Till en början var jag nitisk och gick ibland över gränsen. Men jag insåg med tiden att det handlar mer om att ge sig själv något gott än att snudd på misshandla mig själv med kyla.

Nu undrar kanske ni varför jag skriver så här, för det är inget mandomsprov eller en machoutmaning med att bara ”slänga sig ner” i en isvak eller i en kalldusch. Det kan i värsta fall vara dödligt. Det är ett intimt och själsligt möte med sig själv. När jag sätter mig ner för att börja min andningsrutin behöver jag göra det dedikerat och med avsikten att till slut stå där framför spegeln och titta på mig själv och tänka att ”Jag vann denna gång också. Jag övervann mina rädslor och bekymmer. Jag fokuserade på detta, lyckades och nu står jag här. Redo att möta vad som helst som kommer mot mig.”

Att härda ut i kyla kan vi alla göra, och ja, det ger en köldchock som vi kan dra nytta av. Men jag vågar påstå att om du ger dig hän att följa en rutin som t ex Wim Hof-metoden, kommer du få chansen att få uppleva något fantastiskt. Med denna rutin och kunskap kunde jag finna sinnesfrid på riktigt och jag hade fått ett kvitto på att jag också minsann kan utföra detta.

Jag började snabbt märka av fler fördelar, som att jag orkade hantera en hel dag ute i vardagen, långt bort från mitt mörker som jag länge suttit fast med. Jag orkade prestera mer på gymmet och jag blev en gladare människa. Efter några veckor började jag se hur min kropp förändrades, och min hud blev mjukare. Jag kände hur jag törstade efter naturliga saker som rent vatten, nyttig mat och frisk luft. Allt blev bättre helt enkelt.

Nu har det gått ganska många år sedan den där kvällen med Joe Rogan och Wim Hof. Jag har fortsatt med köldexponeringen och kan ofta känna ett sug eller längtan efter en riktigt skön kalldusch. Ja, jag förstår att det låter konstigt men så är det. Jag tror att jag har lärt min kropp och mitt undermedvetna att detta är bra för mig och det handlar endast om några få sekunder som det är jobbigt med kylan.

Jag inser nu i skrivande stund att jag har ganska många anekdoter kring hur denna rutin hjälpt mig igenom olika prövningar. Min tanke framöver är att berätta mer för er, men detta räcker för denna gång. 

Blir ni nyfikna på att själva prova så vill jag skicka med er vad jag anser vara viktiga i detta:

  • Börja hemma i badrummet. Du behöver inte krypa ned i en isvak bara för att många influencers gör det.
  • Det behöver heller inte vara överdrivet kallt. Det duger gott om det skapar ett litet obehag för dig. Du kommer att vilja sänka temperaturen allteftersom.
  • Du kan prova och utforma egna metoder. Jag kan gå ut en kall vinterdag för meditation och Wim Hof-andning, den finns att lära sig om ni Googlar hans namn och andningsteknik.
  • Undvik att jämföra dig med andra. Det är dig själv i första hand som du ska utmana.
  • Det är köldchocken och sinnesfriden vi är ute efter. Den är inte densamma som att plåga sig själv under längre tid i kyla.
  • Lär dig att lyssna på kroppen och läs på hur kroppen fungerar enligt senaste rönen. Lär dig om metabolism och hur just din kropp fungerar utifrån det.
  • Lyssna på andra, var öppen och kom ihåg att kombinera allt detta med bra kost och sunda livs vanor. Kallbada aldrig på bakfyllan, eller om du är förkyld eller nedsatt på något annat sätt.
  • Ta reda på så mycket du kan och hitta din rutin med andningsteknik, hur du ska köldexponera så att det passar för just dig.

 

Det var allt från mig denna gång, lycka till!

Ronny Wulf

Intill Elden Podcast

 

Observera: Detta inlägg är skrivet av en gästskribent och återspeglar dennes egna erfarenheter och åsikter. Vi på Biohack Balance rekommenderar alltid våra läsare att utforska olika hälsotips och metoder för att hitta det som passar dem bäst. Detta inlägg representerar inte nödvändigtvis våra egna åsikter eller råd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

FRAKTFRITT – VID ORDER ÖVER 999 SEK
Sök
Stäng denna sökruta.