Keto och fasta med Pernilla Lantz

I veckans avsnitt av Biohackpodden pratar vi om keto och fasta med Pernilla Lantz.

Vi är glada att kunna meddela att vi nu har lanserat både en Telegramkanal och en tillhörande diskussionsgrupp för alla som är intresserade av biohacking, hälsa och att optimera sitt välmående.

Biohackpodden – I samarbete med BiohackBalance – en webbshop och plattform för livsstilsoptimering. Ange podcast20 för 20% rabatt på hela sortimentet på biohackbalance.se

Transkibering Keto och fasta med Pernilla Lantz

Vi är glada att kunna meddela att vi nu har lanserat både en telegramkanal och en tillhörande diskussionsgrupp för alla som är intresserade av biohacking, hälsa och att optimera sitt välmående. Se länk i avsnittsbeskrivningen. I veckans avsnitt av biohackpodden pratar vi om keto och pasta med Pernilla Lanz.

Pernilla Lanz, det är ju ett snyggt efternamn faktiskt. Lanz är ju coolt, men vem är du förutom Pernilla? Vem är jag? Jag är 48 år om man nu vill veta en ålder på mig. Det brukar vara viktigt.

Jag har jädrigt gråhår som du ser och har pysslat med det mesta om man säger när det gäller att experimentera med sin kropp och sin kost ska väl sägas. Jag har poddat tidigare med Matilda Brasar, keto-podden som vi lade ner i höstas efter fem år. Jag älskar att cykla mountainbike.

Jag har lagit igång för drygt tre år sedan. mtb-tjejer.se Det är så pass nyss, för när jag kom över dig och din profil så kändes det som att du var en äldsjäl. Det märker man ju, men jag trodde att det var under en längre period.

Det var den upplevelsen jag fick, för ni verkar ha skapat mycket med mtb-tjejer. Jag har cyklat väldigt länge, men så drog jag inte igång mtb-tjejer för drygt tre år sedan med Melinda Siljehager, en väninna till mig. Hon huserar uppe i Uddevalla, där du är.

Uddevalla är ju en mountainbike-ort har jag förstått. Jag är inte från stan, men jag har förstått det. Härjunga också är väl ett sånt.

Jag huserar som sagt i Göteborg. Söder om Göteborg bor jag i Lindome. Vad händer där med mtb-tjejer? Där är egentligen syftet att sprida budskapet, att det är jävligt kul och roligt att cykla.

Att alla kan vara med, oavsett vilken nivå man är på. Vi har ju fått otroligt fin respons på dig från cykelleverantörer, olika butiker, cykelklubbar och andra tjejer. Vi är rätt få tjejer som kan, eller det är ändå rätt många tjejer som håller på med cykling, men vi marknadsför oss inte speciellt mycket på nätet bland annat.

Det som vi tycker är kul är att vi får möjlighet att testa olika cyklar och berätta hur det funkar, vad vi upplever. För vi tjejer har ju oftast en, vi tittar på andra saker än vad killar brukar kolla på. Det är mer hård fakta som killar brukar gå igång på, medan vi är mer på de mjuka värdena.

Det kan vara så. Mtb kan ju vara en av de mest extrema materialsporterna. Det är en materialsport.

Jag har gift män som har full koll och är totalt nernördad. Räknar gram och allt det ihop. Där har vi optimering på riktigt.

Ja, verkligen. Jag minns att jag såg en intervju, nu kommer jag inte ihåg, Gustav Larsson, kan han ha hetat så? En svensk mtb-cyklist som var med i OS, det här är länge sedan, 2004 kanske. Han berättade i ett sportprogram på SVT, inför det här loppet, hade han tagit bort de här skruvarna som man har för vattenflaskan.

Han hade skruvat bort dem och satt i två tejpvitar istället, för att inte få in vatten i ramen. Och på det tjänade han ungefär tre gram. Han bara, det är viktigt, det är de här tre gram, det kan vara det som gör loppet.

Superviktigt. Jag tror inte vi tjejer tänker på det, men kanske. Något annat som jag tyckte var intressant med dig, och det är lite grann samma grund som jag hade när jag bjöd in Anders Edman, heter han så.

Edlund kanske? Ja, Edlund kanske. Anders är sur att vi sa felnamn här. Men det är just när man håller på med en konditionsidrott, det är så uttalat att man ska äta kolhydrater.

Och så finns det ju ni som inte är kolhydratsförespråkade, om man säger så. Vi som går vår egen väg och skiter i vad alla andra tycker och tänker. Jag kan ju tycka, nu har jag ätit den här kosthållningen sedan 2012.

Då kunde jag inte skylla på att jag hade varit gravid längre, utan kände att nu behöver jag ta tag i det här. Och då var ju LCHF, det här stora, och det fanns ju inte så mycket på nätet på den tiden. Det var ju, vad heter hon, Katarina? Ja, precis, hennes efternamn är lite svårt att säga.

Hon kom ut med en bok i samband med det, så tänkte jag, nej nu jäklar. Och sen blev man så himla intresserad själv av, för jag fick så sjukt bra effekt av det. Och jag mådde så otroligt mycket bättre än tidigare.

Så då blev det ju liksom att man nördade ner sig och verkligen gick all in. Och sen eftersom jag mår så himla bra så finns det ju ingen anledning egentligen att äta gluten och allt det andra. Utan jag mår toppen.

Jag kan både springa och cykla, jag var sjutton som helst. Och så har jag inte ens ätit frukost. Möjligtvis en fet kaffe.

Men var din ingång först ren bara viktnedgång? Ja, men det var det. Jag hade liksom, Vincent är ju född 06. Och så, ja men jag gick ju ner efter graviditeten, det gjorde jag ju.

Men sen helt plötsligt började det ju takta på igen. Och man visste liksom inte vad fasiken beror på. Jag äter ju bra och jag tränar liksom.

Och så tänkte man att, ja men nu ska jag testa det här. Nu kan jag inte skylla på att jag har varit gravid. Nu är jag klar.

Och jag tror det inte tog mer än ett halvår så hade jag gått ner 20 kilo bara genom att lägga om kosten. Och då är det klart att då blir man ju nyfiken. Och sen under hela den här resans gång så har jag ju experimenterat med fasta.

Jag har kört karnivåer. Jag har gjort det mesta bara för att se. Hur reagerar min kropp? Vad händer? Vad får jag för effekt? Och så vidare.

Jag har gjort det mesta. Som vi har poddat om det så har man ju berättat i podden om det också. Vad som händer och vad man känner och så vidare.

Men vad fick du för andra där från början som du kände att det här är ju… För vikt är ju en sak. Ja det är en sak. Och det är klart att man inte ska gå på extra kilon.

Men det är ju lite ointressant egentligen när man har hittat rätt. Vad kände du liksom sen? Jag ska fortsätta med det här på grund av… Jag har ju alltid haft allergier. Problem med parmarna kan man väl säga.

Antingen har jag varit otroligt förstoppad eller otroligt lös i magen. Så det var ju som den första effekten jag fick då när jag plockade bort gluten. Att bara shit! Om man nu gjorde ett snedsteg och trillade tillbaka åt gluten igen så märkte man att det är det som är en orsak.

Och sen märkte jag ju liksom att jag blev mycket lugnare i mitt humör. Jag fick en renare hy. Eller en helt annan lyster.

Jag kände mig piggare, jag sov bättre. Vad var det mer som hände? Men framförallt det som var den största effekten, det var ju det som jag upplevde med tarmarna. Att helt plötsligt blev magen så platt och otroligt lugn.

Det var liksom att det är ju såhär man ska må. Det är ju såhär. Det jag har upplevt tidigare som jag trodde var inom situationstecken normalt.

Nej, det var definitivt inte normalt. Det är den största effekten som jag kan komma ihåg. Och det är ju om jag nu gör något snedsteg och får i mig gluten eller en ägg som jag är allergisk mot.

Alltså jag mår ju så dåligt. Och det tar ju tid att komma tillbaka. Alltså det är inte värt det.

Det har gått så långt så jag känner bara nej, det är inte värt det. Varför gör jag det? Idiot ungefär. Jag tror någonting man behöver prata mer om med människor är det här normala, att det kassanormala läget blir accepterat.

Jag ska må lite sådär, jag ska vara lite trött. Så fort jag har ätit så ska jag känna att jag måste gå och lägga mig och sova en halv timme för att jag blir så himla trött. Folk bara finner sig i det på något sätt.

Och det är ingen som ifrågasätter det heller. För jag ifrågasatte ju inte det tidigare. Varför är

jag så här? Och man gick ju inte till vården och frågade varför mår jag så här? För då hade man ju säkert bara, nej men det är normalt.

Min mage rasade två gånger i veckan. Det är supernormalt. Så det är väl det som är den största effekten kan jag tycka.

Jag har gjort lite olika allergitester och gjort det här med hår och så vidare. Bara för att jag har märkt att det är något mer som ligger och skaver. Det är något mer som ligger och irriterar mig i termen.

När man börjar reflektera och analysera sig själv, märker man ju sen när man äter saker att shit, nu blev min mage uppblåst. Nu blev jag bubblig och fysisk. Vad sjutton åt jag? Vad var det som var i den här maten jag åt? Och då har jag gjort lite olika tester för att se vad jag är allergisk mot.

Eller vad reagerar kroppen på? Det finns ju olika graderingar. Det här kanske du inte ska äta varje dag, men du kan äta det en gång i månaden till exempel. Där har jag tagit reda på lite mer vad jag reagerar på.

Men sen kan man ju äta någonting och så får man en jätte-effekt av det. Men vad fan, det här ska jag ju klara av. Du berättade också innan vi började spela in det här att din arbetsplats är hela Sverige.

Ja. Hur tacklar du den? Den tycker jag själv är svår. Nu pratar jag utifrån min egen del.

Måste man äta jämt då? Nej, det var lite väl… Hur gör du då? Om vi säger att du sitter i Göteborg och du vet inte var du har… Nej men till exempel om jag ska ut till Stockholm så kanske jag tar en fet kaffe på morgonen eller tar med mig en fet kaffe i bilen. Och sen kör jag 5- 6 timmar. Och med fet kaffe, då menar du? Ja, det är med MCT-olja och vanlig kaffe.

Och då kör jag upp till Stockholm. Nu har jag en elbil så jag behöver ju ladda en liten sväng innan jag kommer in till Stockholm. Och en tio minuter, en kvart någonting.

Då springer jag på toa. Och är jag motförmodan hungrig så brukar det finnas lite nötter. Antingen har jag nötter så att jag har det med i bilen.

Eller så brukar jag ha de här små, runda, röda Babybel-ostarna. För de kan ju också ligga framme utan att bli dåliga. Känner jag ingenting, då fortsätter jag ut till Stockholm.

Och så får jag väl äta på kvällen när jag kommer fram. Det är ju inga problem. Det fixar ju kroppen.

Det är ju ett perfekt tillfälle att låta kroppen vila lite. Så du brukar försöka… Du planerar in fastor när du vet att du ska vara iväg? Ja, oftast är det enklast. För jag tycker ju om att komma fram någorlunda snabbt.

Och slippa hålla på att stanna under resans gång. Men nu behöver jag ju som sagt ha laddaren i hela bilen. Annars är det tidigare.

Sträckkörde jag ju. Lyssnade på någon podd eller någon ljudbok och så körde man bara. Så man kom fram.

Men middagar och sånt, när du är där uppe i Stockholm. Körde du hem samma dag eller är det kvar några dagar? I Stockholm så har jag alltid en övernattning. Jag har ju kört fram och tillbaks när jag var yngre.

Men det är inte att rekommendera. Man känner sig nästan bakfull när man kommer hem. Man är inte en säker bilförare riktigt när man har varit igång i över ett tag timmar.

Men hur löser du den då när du ska äta på kväll? Om du ska gå ut med en kollega i Stockholm och äta? Jag äter som jag brukar göra. Jag plockar ju bort det som jag inte äter. Det behöver de ju inte ta med på en fritt.

Varför ska jag ha det? Ta lite sallad. Ofta så väljer jag en köttbit av en sallad. Eller så tar jag en sesasallad utan krutonger till exempel.

En räksallad utan ägg. Alltså idag, om man jämför med när jag började med det här. Då såg man ju på servitetserna hur de bara… Typ när man bara, det vill jag plocka bort, det vill jag plocka bort.

Så vill jag det istället och det istället. Man var ju asjobbig tyckte de då liksom. Men idag är det ju inga problem.

Du kan ju… Det är som vi var i måndags när mannen fyllde 50 år. Då var vi ju på Blackstone. Kanske inte ska göra reklam då men… Då var det som att jag vill ha sallad istället.

Ta in två salladar istället för någon potatis eller någon pommes frites. Det är ju totalt ointressant. Jag vill ha smör.

Men då ska man… Vad inflyker den? Eftersom jag följer dig på Instagram och ser. Man märker ju liksom att… Nu har det ju varit lite jul och lite sådana saker också. Men vad jag tycker man kan se på din Instagram är ju… Ni gör ju inget avkall på er festmat eller vad man ska säga.

Ni verkar ju gilla att gå ut och äta. Ni verkar ju tycka att mat är roligt. Ta vänner på besök och äta mat.

Det ser ju väldigt gott ut. Det är jättegott alltså. Jag älskar ju att laga mat.

Jag tycker det är så kul. Kollar man på min hemsida så har jag ju över 300 recept. Alltifrån LCHF eller lågkoldodat LCHF, keto.

Då har jag ju upptäckt airfryer. Så nu testar jag Goosebananas med airfryer. Och jag ändrar ju

inte min kosthållning för det.

Då experimenterar man och testar och ser vad som funkar och funkar inte. Jag trodde faktiskt att du skulle säga att du fuskade med dem. Visst, nu i jul har jag ju fuskat under december månad.

För det har varit sjukt mycket på jobbet. Jag har bara kapitulerat. Men shit, jag har ju mått så jävla dåligt under den här perioden.

Just på grund av att permarna funkar inte. Jag känner mig upplåst. Man sover dåligt.

Nu är jag i och för sig i klimakteriet. Så det har ju också säkert sitt till där också. Men det blir så en negativ effekt på mig.

Så jag tycker egentligen att vad fan håller jag på med. Det här är inte värt det. Hade jag inte reagerat lika hårt så hade jag kanske fuskat med dem.

Men kanske ännu. Eftersom du är inne i det nu så kanske det är ännu viktigare att hålla kostnaderna. Eller att du kanske inte blir lika skevt i hormonerna för att du ändå håller dem.

Jag har märkt att kör jag superstrikt lite keto, då mår jag kroppsligt jättedåligt. Det gjorde ju att jag började äta potatis. Just på grund av att jag kände att nej, nu är kroppen… För det jag märkte var att kroppen kände att jag var sjukt stressad.

Fast jag inte hade speciellt mycket på jobbet att göra. Hjärtat rusade lite, jag hade asvårt att sova. Fick såna här orostankar.

Det är helt olikt mig själv. Sonen är liksom 18 och då gick jag att oroa mig för saker som kunde hända henne i framtiden. Men sån är inte jag som person.

Att gå och analysera på saker som jag inte kan påverka. Och då börjar man ju bara, just jäklar. Då var jag väl 47 då.

Nu har det här kommit igång ett nytt kapitel i livet. Gud, nu måste jag analysera och reflektera över mig själv. Och så börjar jag experimentera lite.

2-3 potatisar, jag kommer inte ur ketosen ändå. Fast jag äter det för att jag tränar så pass mycket. Jag är i farten liksom.

Men hade du kört strikt keto lång tid innan dig också? Ja, det gick väl lite i perioden med superstrikt keto kontra vanligt LCHF. Jag kör ju lite mer, jag tycker inte om det här lite pekpinnaktigt. Det ska vara dittan och dattan för annars är det inte LCHF eller dittan och dattan så är det inte keto.

Jag tycker att jag är så senior att jag har hittat min lilla. Det som funkar för mig, för jag har ju mätt blodsocker, blodketoner, utandning. Alltså jag vet hur kroppen reagerar utifrån vad jag

äter.

Och nu har jag ju inte mätt på jättelänge. Jag vet inte om du såg eller är ute på stories för någon dag sedan. För jag tänkte, men gud, jag måste testa och se.

Hur lägger jag till egentligen? Jag låg ju för fastigheten på 2,4 i blodketoner. Då hade jag ätit potatis. Och fuskat en hel del med djur.

Ja, precis. Och ändå lagnade jag om efter nyår, lä om och så bara stenhård. Ja, det är buff, så är man tillbaka.

Top notch blodsocker liksom. Skönt. Men jag tänker att med tanke på att jag har ätit så länge så känner väl kroppen kan hoppa in och ur lite som den vill.

Det är väl lite det jag tänker. Jag tänkte, du nämnde innan att då var du gravid och då åt du vanligt. Jag kan tänka mig att du åt vanlig husmanskost.

Ja. Sen sa du att du har testat en hel del olika. Mm.
Keto och älso. Våra får ju uppenbarligen ändå funkat. Ja, men precis.

Det är ju det. Jag körde Carnivor en månad. Hade min pete som hjälpte mig lite med kostschema och sånt.

Och då var ju syftet, för då hade jag nämligen fått information att jag var allergisk mot ägg. Just det. Eller äggvitar, rättare sagt.

Ägggulan klarar jag av. Ja. Men jag skippar gärna hela ägget, för att det är rätt stor chans att få äggvitarna med.

Och då ville jag läka tarmen för att jag kände att shit, har jag fått in det här? Ja, men nu behöver jag bosta mig själv just för att verkligen komma till noll, till bukt med det här. Så då körde jag ett test på Carnivor 30 dagar. Alltså, maten är ju otroligt bärs.

Men jag fick ändå en jäkligt bra effekt. Jag mådde otroligt bra. Man åt inte speciellt mycket. Det åt ju kött och smör. Det var ju det jag åt. Och så salt och peppar.

Det var det enda. Och så fastade jag en gång i veckan under den perioden bara för att nolla och återställa lite. Just det.

24 timmar fasta då, eller? Ja, precis, precis, precis. Och så körde jag lite benböljong som jag kokade själv för att bosta tarmen så bra som möjligt. Och det som var jäkligt coolt var att man såg att muskelmassan… Jag blev ju starkare, för jag fortsatte träna precis som vanligt.

Och så minskade jag. Jag tror jag gick ner fyra eller fem kilo på den månaden. Och så gick jag väl upp ungefär hälften när jag började äta vanlig LCH-fyliketo igen.

Det är ju så mycket vätska som försvinner från kroppen. Men det var ändå coolt att se att jag växte i muskelmassan. Det var rätt coolt.

Hur var det med prognoserna från början? Jag har också testat lite kardiovorum eller annat. Inte så långa perioder som 30 dagar. Det blev lite tråkigt i slutet, tyckte jag.

För det var så bärs. Jag älskar ju kött rent generellt. Ja, det gör jag också.

Men det blev två matcher i slutet, så jag kände att nej. Första och andra dagen, då är jag bara jävlar vad gott det är att äta kött. Men sen till tredje dagen, då vill jag bara äta.

Det blir ett stopp. Man klarar inte av att äta så mycket. Nej.

Och jag tror att jag kommer inte ihåg… Jag åt väl typ två biffar som var typ 100 gram per biff i ostekt form. Och så stekte man dem, så då blev de lite mindre. Men man blev ju mätt väldigt fort.

Det jag tyckte som var jobbigast med kardiovorum, för jag gillar ju lite färg. Och att det ska vara lite olika smaker i munnen. Det är lite det jag tycker är kul.

Så jag tyckte det blev lite tråkigt. Och så har jag försökt köra lite kardiovorum igen. Men det går bara tre, fyra dagar.

Sen känner jag bara att nej, tråkigt. Det är inte min grej, tror jag. Det är lite där jag ligger också. Jag gillar mat för mycket. Lite så, lite så. Men det är ändå kul att ha gjort det och testat på det.

Och du fick väl också en ganska bra effekt av de 30 dagarna. Men har du kört någonting som du bara kände att det här var dåligt? Fan vad kallt det här var. 100 procent dåligt.

Nej, det tror jag inte. Inte verkligen komma på. Nej, för jag tycker liksom fasta är ju… Det har jag till och med börjat prata om på jobbet här nu faktiskt.

Med kolleger som då är i min ålder och äldre. Framförallt män är ju väldigt intresserade. Jag brukar ju säga att vi kvinnor, när vi kommer i klimakteriet, man ska lyssna på kroppen.

Gå igenom klimakteriet. Det här är ju liksom en stress i sig. Men för er män, ni ska ju verkligen fasta.

Så min man brukar fasta en gång i veckan, 24 timmar, just bara för att boosta sig själv och testosteronet och alltihopa det där. Och jag tycker att det är sjukt coolt vad kroppen egentligen gör. Eller vad den är med.

Den fixar ju det. Jag har ju fastat upp till sju dagar. Sju dagar, det är helt sjukt.

Sju dagar, det är bra. Så jädra coolt var ju den effekten efteråt. Det var ju nästan som att man blev religiös.

Typ den boosten blev det. Men sju dagar fasta. Kommer du ihåg, var det länge sedan? Ja, det var rätt länge sedan.

Det kanske var tre, fyra år sedan. Kommer du ihåg händelsesutvecklingen med vad som hände? Jag tror på fast också. Jag tror att det är en stor del.

För att bli frisk behöver man ha in det. Jag pratade med just Anders om det här lite grann snabbt, bara för några veckor sedan. Då hade han också gjort en lite längre fasta.

Och jag kan uppleva, jag har inte klarat sju dagar. Jag har som rekord 88 timmar eller något sådant. Men det är mycket mentalt.

Det är det man har med sig. Jag börjar ju inte med sju dagar på en gång. Under en lång period fastar jag varje måndag.

Söndag kväll börjar jag efter middagen och så vilar jag kroppen fram till måndag middag. Och det gjorde jag under en väldigt lång period. Och sen tänkte jag, nej men vad fasiken, klarar jag 24 timmar så måste jag klara 48 timmar.

Och så körde jag det några gånger. Och så tänkte jag, nej vad fasiken, tre? Hur svårt kan det vara? Och så körde man det några gånger. Det är inte alltid man lyckas för kroppen och ditt mindset är inte med.

Ja, men då funkar det inte. Du måste vara med mentalt. Och allt det här är utifrån din dagsform när du väl kör igång.

Och sen tror jag jag körde fem dygn. Och så tyckte jag och Matilda att, nej men fasiken, det hade ju varit ascoolt att testa sju dagar. Klarar man det? Och så bara ut och googla och se om folk hade gjort det.

Jajamensan, det fanns ju folk som hade gjort det. Ja men då skrev vi bara ner det här. Det är lite som när man gör målsättning, det här mindsettet.

Varför är det jag ska göra det här? Vad vill jag uppnå utav det här? Och så skrev man ju ner varför jag ville göra det här. Och det var ju på grund av allergier, jag ville rensa kroppen, jag ville nollställa alla mina hormoner och allt det. Och sen så ska man ju inte vara hård mot sig själv.

Utan det gäller ju liksom att hela tiden vara observant och lyhörd. För kroppen skickar ju hela tiden signaler. Men det gäller ju bara att du ska lyssna.

Och visst, det är inte lätt. Det är skitpunkt. Men det gäller ju bara att försöka vara det här mentala.

Ja men syftet med den här fastan är att, och så får man läsa sin lapp som man har skrivit. Så att man vet varför. Okej, jag fortsätter i tolv timmar till till exempel.

För det gäller ändå att hålla sig lite sysselsatt. Du kan inte sitta still hemma och bara vara. Då kommer ju de här hjärnspöken och alltihopa där.

Då kommer ju tankarna. Och så bara, oj jag är hungrig. Eller något.

Syftet sen gör att man går och äter. Ja men lite så. Och sen, jag tränar ju på som vanligt kanske de två, tre första dagarna.

Sen kommer ju den här lilla dippen när man verkligen går in i autofagin. Då var det ju tufft. Ett dygn var riktigt mentalt jäkligt tufft.

Sov dåligt och kände mig liksom. Jag tror till och med att jag var under tre i blodsocker. Och då blev man lite rädd.

Och så pratade jag med Matilda. Hon bara, nej men det är bra. Observera.
Vi hörs om en x antal timmar igen. Bara för att stämma av. Då gick ju blodsockret upp sen.

Så då var det liksom inte den här skumma känslan i kroppen. Och sen. Ja men sen när det var bara ett dygn kvar.

Då var det som, nej men vad fan. Nu är det ju piece of cake. Nu har jag ju gjort det värsta. Men det var just det här med sömnen. För det är den jag kan tycka blir. Efterhuvudet.

Någonstans där runt två, tre. Du behöver inte lika mycket sömn. Det är väl det jag har reflekterat över tidigare.

Det är att jag vaknar mycket, mycket, mycket tidigare. Så jag vet inte om det är det här emotionella. Att man går tillbaka, back to basic.

I huvudet, jag vet inte. Jag kan inte förklara det. Men jag behövde inte alls lika mycket sömn de sista dagarna.

Och så var jag så här superklar i huvudet. Verkligen. Nej alltså. Ja vill man så.

Keto och fasta med Pernilla Lantz

Transkibering Keto och fasta med Pernilla Lantz

Lämna ett svar Avbryt svar